Pincett och taggar..och lugnet som väntar

En stor kaktus!
Ni kan förstå vart detta kommer att leda?
När Sara och jag gick på Safari i ökenområdet på vår bröllopsresa (då jag bara hade en fungerande lunga) så ”snodde” Sara en speciell kaktus.
Denna kaktus följde med oss hem till Sverige och har bestämt sig för att den gillar vårt klimat tusen gånger bättre än öknen i Venezuela !
Den frodas!

I all fall, den kaktus beter sig precis som tjuren Ferdinand i julprogrammet! Den blir större och större och STÖRRE!
Den ynglar även av sig som den mest pilska kanin med en sexualdrift på overdrive!
Vi har massor med kaktus-ättlingar just nu och nu när en av dess ättlingar rasade ner på golvet så fick jag äntligen slänga den….
Jag slängde resolut ner den där jättekaktusplantan i sop-påsen som redan var överfull utav Freyas blöjor, så jag skulle byta påse.
När allt var bytt och en ny påse i slasken var redo att fyllas med fler stinkiga Freya-blöjor så skulle den andra blöj- kaktusfyllda soppåsen flyttas!
Vad händer?

Jo, pappa G (alltså jag) tappar den mjuka men ändå extrem taggiga sop-påse rakt på min oskyddade fot!
Det hör till saken att just denna kaktus har tusentals hullingförsedda taggar, dessa hullingar trängde glatt ner i min fot, jag hörde glädjeropen från taggarna!
Mina egna rop utav tagginducerad panik struntade kaktusen högaktningsfullt i!
”Tjohooo, här får du igen för att du slängde oss bland blöjorna”!

Nu är min dag vikt åt att sitta med en pincett och ett förstoringsglas samtidigt som Sara har svårt att hålla tillbaka leendet!

Jag ger min kraft till familjen runt Linda, all min vilja, styrka och kraft ger jag till Linda, Lars och vänner och familj runt Linda.
Linda har sin tuffa tid just nu, denna fantastiska kvinna som delat med sig utav sin kraft och sin egen otroliga styrka till oss i cancervärlden!
Linda har gett oss kraft genom sina ord och sin obändiga vilja att visa det goda, det vackra!
Linda, för oss inom cancervärlden är den strålande vacker person, du lyser upp våra liv genom att du är den du är!
Tack linda, vila nu…
Omfamna lugnet som nu kommer, vila!

George

Skamligt beteende!

Ni får ursäkta min frånvaro från bloggen, en rejäl förklning har slagit Sara och mig men absolut värst är att Freya också fått denna första förkylning i sitt unga liv….med resultat att sömn är något som vi inte längre kommer ihåg…

Livet består utav Nezeril, Snutsuckers, tops, näsdukar och barnaskrik med en tydlig dialekt av snörvel!

150 cancerfall per år utav livmoderhalscancer!
150 unga kvinnor kommer att få denna cancerform trots att det fanns en rimlig chans att de skulle kunna undvika denna cancer.

Vaccin mot livmoderhalscancer dröjer

Hundratusentals flickor får vänta på vaccinering mot livmoderhalscancer och många kommer att bli utan, sedan kammarrätten i Stockholm i dag beslutat att landstingens upphandling av vaccin måste göras om. Orsaken är att landstingen gjort misstag vid upphandlingen.
De två vaccin som nu är godkända i Sverige ger ett 90-procentigt skydd mot HPV 16 och 18, vilka är bakomliggande orsak till cirka 70 procent av all livmoderhalscancer.

Denna rent juridiska kohandel kommer att ha människoliv på sitt samvete!  Unga kvinnors liv med familjer, med föräldrar och vänner, ca 150 unga kvinnor med en framtid kommer att försvinna från vår jord för varje år detta avtal blir försenat, nu har det redan dröjt 4,5 år, skall det dröja ytterligare 4 år igen?
Jag säger bara SKAMLIGT!

En annan sak som har hänt drabbar nu Lungcancerpatienter i Sveriges andra största stad!
En person som jag trodde var en vän har begått ett skamligt drag, ett drag format av bitterhet och förakt!
Men draget har skadat och kommer att skada massor av lungcancerpatienter och anhöriga i Sveriges västra delar.
För att bygga sitt eget ego och för att skada andra som kämpar och arbetar hårt för att hjälpa sjuka har numera Lungcancerföreningen Stödet Väst avvecklats av den lokala stödet-styrelsen och viss del av kapitalet har förts över till en annan organisation, Stödetkompisarna som arbetar på det lokala planet.
Jag som privatperson tar defintivt avstånd från denna organisation som förmedlar patienter till Bluff & Båg-verksamheter med olika botemedel mot cancer såsom den (läs ironiskt):
”Den verkligen effektiva metoden att infusera mängder med C-Vitamin, Högdos C-vitamin-infusionsbehandling
”Mistelterapi där man injecerar mistelextrakt hos cancerpatienter”
”Antroposofisk medicin vilket i sig självt är en motsägelse”
”Syreterapi och magnetsfältsterapi ”
”lokal-djup hypertermi med radiovågor ”
Min absoluta favorit är moderat helkroppshypertermi (feberterapi)

Jag tar avstånd från dessa bluffbehandlingar och beklagar att en förening som vänder sig till cancerpatienter hänvisar till bluff-företag som Arcadia och deras lavemang, hypertermi med infraröd strålning och Simonton med deras eget batteri av bluffvarianter utav healing och handpåläggning.

Denna avfälliga styrelse har drivit Stödet i Göteborg i graven för att nå sina egna mål!
Jag säger bara skamligt!
Lungcancerförbundet Stödet arbetar på många olika sätt och nivåer,  Stödet arbetar även på riksplanet, med socialstyrelsen, SLUSG, regeringen, vårdsverige och med alla stora organsationer inom cancerkampen såsom det fantastiska ”Nätverket mot Cancer” och andra cancerorganisationer.
Vi se värdet i att samarbeta med det som verkligen botar patienter, grundforskningen och industrins forskning, där sker forskning som verkligen tar rätt på vad naturen kan erbjuda i medicinväg och som faktiskt genomför kliniska studier för att VETA att preparatet har rätt effekt på patienten
Vi inom Stödet arbetar även med lokala möten och förväntade oss att den lokala styrelsen skulle fortsätta med detta som låg inom deras ansvar……men tyvärr!

Vi som arbetar med att hjälpa cancersjuka kommer att fortsätta med vårt arbete, vi kommer att fortsätta att vara ett stöd för andra och vi kommer att fortsätta trots detta svek!

George

Glädjande information och ”Den enskilda individen”

Jag har för avsikt att skänka siten www.kliniskacancerstudier.se till den organisation som bäst kan förvalta och utveckla den typen av informationskanal till patienter.
www.kliniskacancerstudier.se växer kontinuerligt och just nu väntar jag in information om några cancerformer som är ovanliga och som det finns ytterst lite information att få tag i.
Snart, inom någon vecka skall den nya informationen vara publicerad.
Det känns fantastiskt skönt att få ge tillbaka till samhället genom att kunna stötta folk…
Just nu pågår det förhandlingar med en stor organisation inom cancer-området som förhoppningsvis kan ta in siten hos sig och förvalta och utveckla denna till något mycket större än vad jag kan föreställa mig!
Det hade varit skönt att se en stabilitet hos siten som sträcker sig längre än min förväntade tid jag har kvar på jorden…

Hedrad och tacksam!
Socialdepartementet anordnar en heldagskonferens om regeringens initiativ att stötta och stärka vården i kampen mot cancer.
Genom otroligt många insatser satsar regeringen hårt varav RCC är den enskilt största insatsen.
Den heldagskonferensen går av stapeln den 23:e Maj och anordnas på Stockholm Waterfront Congress Center…..och JA, jag skall vara där på scenen och berätta lite om hur vi patienter ser på hur vården kommer att vara i framtiden och hur arbetet fortsätter med att ge oss svenskar den absolut bästa möjliga cancervården i världen oavsett var man bor i Sverige.
Vi skall även prata om hur vi patienter kan hjälpa oss själva och underlätta för att ge vården de bästa verktygen att bota oss.
Självklart kommer jag även prata lite om http://www.kliniskacancerstudier.se/……
Vården skall inte vara ojämn i kvaliteten utan den skall vara utomordentligt bra oavsett om man bor i Lund, Lycksele, Lysekil, Lidingö eller Löberöd.
RCC-arbetet kommer att förhindra en himla massa lidande genom att ge bra vård tidigt genom detta nya system…

Den Enskilda Individen!
Jag tror väldigt mycket på att starka individer kan förändra världen, att det finns krafter i stora folkmassors vilja är också sant men det finns alltid någon individ i bakgrunden som startat elden eller formulerat idén!
I själva RCC-arbetet måste jag säga att det finn en individ som vi verkligen har att tacka för detta arbetet, utan honom tror jag inte att arbetet kunnat nå så otroligt bra resultat på så kort tid!
Denna person har med passion och intellekt formulerat ett system som på fullt allvar kommer att rädda tusentals liv, denna person kommer att genom sitt arbete idag rädda ofantligt många från lidande och tårar!
Det är Kjell Asplund jag pratar om, om det finns någon i Sverige som förtjänar en medalj från Konungens hand så är det denna mannen!
Tack Kjell, ditt arbete ger mig hopp om framtiden, du har visat en enastående effektivitet och en förmåga att omsätta tankar och ideér i verklighet!

Tack Kjell!

George

Viljan, den otroliga viljan

Jag känner mig så ofullkomlig och oartig.
De som verkligen ger allt, de som verkligen har styrkan och kraften i överflöd är de som kämpar så starkt just nu.
Jag tänker på Linda och på Annette Axmacher.
Jag följer dem och deras kamp, jag följer med beundran deras styrka och kraft, deras obändiga vilja.
Jag har slutat att skriva uppmuntrande kommentarer och mail till dem för jag vet att de är fullkomligt överösta med just sådana meddelanden, jag vill inte ge de dem skäl att behöva lägga energi på att svara när de lägger så otroligt mycket energi bara för att vara där för sina närmaste, för dem de älskar.

På något sätt skäms jag, jag känner sådan sorg för dem som lämnat oss för himlen, jag känner sådan sorg för dem som kämpar så hårt med sin hatade fiende….
Jag har inte den rätten att känna sorgen, att vara den som tycker synd om mig själv, jag har inte den rätten att vara den som lider.
Jag har skyldigheter, en av dem är att leva så vackert som möjligt, att leva livet fullt ut trots alla hinder!
Min skyldighet är att vara tacksam, inte för att jag har kroppen full av tumörer men att jag LEVER trots att jag har kroppen full av tumörer.
Jag har skyldigheten att se livet och dess möjligheter på ett endaste sätt, på det vackra ljusa sättet!
Jag vill bara ge Annette och Linda samma ljus, samma osannolika tur som jag har haft…

George

Superbra dagar

Det är i stark kontrast när jag har så underbara dagar som jag haft nu i hela tre dagar…
Muskelkramperna är på väldigt låg nivå nästan hela dagen, jag kanske har ”tyngre” smärtor maximalt tre till fyra timmar per dag…
Detta har gjort att jag har vägrat att vara hemma….vi har gjort grejer hela tiden…
Bilen har rullat åtskilliga mil när vi har besökt vänner eller bara kört rundor i skåne…

Senast idag så hamnade vi på det som är det ÄKTA österlen….
Vänner till oss har köpt en Skånelänga (egentligen två st hus) i Stora Köpinge , Köpingebro och förvandlat detta hus till en fantastisk skapelse som sparkar skiten hur de flesta hus som jag har sett i Inredningstidningar och ”hemma hos” tidningar.
Linda och Olof (som de heter) har en fantastisk förmåga att hitta ” rätt” i sina tankar om inredning, ofta när jag har bara sett rullen av tapeter eller själva möbeln har jag tänkt att de är helgalna men sedan när man ser rummet i verkligheten så har både jag och Sara insett att de båda är inredningsgenier!
Så förbannat snyggt det blev trodde jag var omöjligt!
I alla fall, huset som nu är delade i två olika hus ligger längs den vägen som egentligen gett namnet Österlen åt Österlen på grund av att vägen utanför är den egentliga Österleden där man vandrade och åkte vagn eller kärra för att ta sig till hamnen på ostkusten för att ta sig till Amerika på de stora utvandringen.
Huset ( den ena halvan) som är döpt sedan länge till Drakens Hus kan man faktiskt hyra under sommarmånaderna och bo en hel familj i…

Ja jusat det, kontraster…

Det känns konstigt att vara så nöjd och glad när det är så många som möter sin värsta mardröm i Japan, Libyen och Bahrein…..
Vilken värld vi lever i, jag bara säger den är både vacker, skrämmande, fruktansvärd och fantastisk, allt på samma gång…

Och jag är här…..

George

Ny blåsning från Italiensk bedragare!

Det var en bra dag, en dag full av känslor och sorg, en dag av minnen och tårar.
Att en dag då en vän begravs kan benämnas som en bra dag känns konstigt att skriva…
Men så var det, det var en bra dag!
Lasse hade varit nöjd, rättare sagt att jag VET att Lasse är nöjd!
Begravningen var riktigt varm, den påverkade och byggde sorgen men gav ändå en känsla av att vårda minnena på rätt sätt.
För första gången sedan vi träffade Lasse dagen innan han hamnade på himlen som den där vackra stjärnan så bleknade bilden i mitt minne av den sjuka Lasse, den bilden av kortison och morfin fyllda personen bleknade utan bilden blev bara när han lyckades pressa in 9 olika smaker i en dadel hemma hos honom på taket.
Samma bild kom åter som jag ej tänkt på så länge, hur vi försökte få eld på grillen med hjälp av gräs som växte mellan betongplattorna…..
Pasta med Bhotarga var också ett speciellt minne, lufttorkad rå Tonfiskrom som rivs över varm al dente Pasta var en speciell rätt som Lasse och jag glufsade innan Sara kom hem, vi hade nämligen vit tryffel på Bhotargan vilket gjorde att det var två superstarka dofter hade fått Sara att haverera….
Bara bra minnen kom fram och de dåliga sjukdomsminnena började redan blekna…

Så snabbt Lasses ljus på himlen lyser upp de viktiga sakerna och vänder bort sitt ljus från de dåliga…
Farväl Lasse och tack för att du gett glädje åt min älskade Sara och även mig, även i mun egen sjukdom har du hjälpt genom att bara diskutera de svåra ämnena, de svåra frågorna.
Sådant som bara vi som lever med döden som följeslagare kan diskutera.

Nytt ämne!
Nu är jag förbannat trött på dessa situationer där man blir lurad!
Nu kommer här en varning!
Akta er för att besöka staden Pisa i Italien, Ni blir med stor sannolikhet utsatta för bedragare om Ni kör bil in i staden Pisa!
Vi var i Toscana i somras, som Ni kanske kommer ihåg.
Jag och Sara blev medbjudna som medresenärer tillsammans med Saras föräldrar till Toscana och Castiglione della Pescaia.
På vägen till Sverige så ville jag verkligen se lutande Tornet i Pisa, ett verkligt behov uppstod att se Tornet
i verkliga livet!
Så vi körde inom staden Pisa och följde skyltarna till centrum och sedan mot Tornet, det vara ganska rörigt att köra eftersom det var mycket vägarbeten och mycket omledningar på konstiga vägar.
Men till slut så kom vi fram till Tornet och så gjorde som alla andra turister, sade aaaaahh och ooooh och var väldigt imponerade av detta vackra torn som lutar så ofantligt mycket.
Därefter så var det raka vägen hem till Sverige igen.
Detta var alltså 2010-06-28, förra året alltså!

Idag kom det ett brev till Claes skickat till företaget som Claes nyligen gått i pension ifrån där de har fått ett krav på 119 Euro, alltså i runda slängar 1100 kronor för att Claes INTE betalt TRÄNGSELSKATT i Pisa???
Brevet är skickat som en påminnelse och företaget Leaseplan som var juridisk ägare till bilen det datumet har inte tidigare fått någon faktura eller annan påminnelse, det finns ingen diarieförd faktura från Italien.

Men eftersom Saras syster nu bott i Italien i 15 år (samt doktorerat i sitt ämne på Italienska, så språket det kan hon mycket bra) och faktiskt satt i bilen för att guida oss med alla trafikskyltar genom Pisa hade inte alls sett någon skylt med trängselskatt eller ens en antydan till något liknande.

Om Claes inte omedelbart betalar kommer summan att uppgå till 195 Euro istället hotas det tydligt med i brevet….med andra ord, betala direkt så slipper du åka på hela 1786:- i böter för en trängselskattsräkning som verkar vara gjord av en klart korrupt stads polis…

Det här luktar verkligen som om det är en fisk begraven någonstans i denna stads polisiära system….även Leasplans kontakt var verkligen förvånad, de hade ej heller tidigare fått något ärende med just trängselskatt från Italien…

Alltså, vägarbeten gjorde att vi följde skyltarna i Pisa för att komma till rätt plats för att se det Lutande Tornet i Pisa, det fanns inga skyltar varken på Italienska eller eller engelska om att man skall betala trängselskatt och nu nästan 9 månader senare kommer det en påminnelse som inte har föregåtts av en faktura….
Det finns en länk i brevet med en adress som skall visa ett foto på bilen när den kör på en vägsträcka som enligt brevet är ”restricted” men när jag skriver in adressen till länken finns där bara en död sida….ingen bild alls….
Adressen är https://secure.comune.pisa.it/tzv/login.jsp och där händer inte mycket…..

Det här luktar lite ”fishy”…..
Vi vill alltid göra rätt för oss men vi vill INTE bli lurade på detta sättet!
Fy, verkligen Fy!

Är det någon som har något förslag, skall man prata med Italienska ambassaden i Sverige eller Italienska Turistrådet?
Kanske skall vi prata med Svenska ambassaden i Rom?
Vem vet hur man gör med detta, kan det bli problem om vi nekar vilket är det rätta att göra….?
Någon som har ett förslag?

George

Tydliga riktningar, tydliga in extremis

Jag har nu läst artikeln i tidningen ALLAS, det var ju jättebra!
Det var verkligen både med känsla och glädje jag läste artikeln, så skönt att det finns journalister som kan förstå essensen av ens tankar och värderingar!
Stort tack till dig du underbara journalist för att du förmedlar den glädjen och stoltheten som finns i våra liv, våra liv som både upplever hotet från liemannen men även glädjen från det nya livet.
Våra liv som njuter av det ovanliga men och definitivt njuter av det vanliga!

Precis som artikeln i ALLAS  handlade om att gå vidare med livet, att gå vidare trots alla odds och att värdera livet som det viktigaste står det i tydlig kontrast med en annan livsnjutare, en person som trots sin sjukdom levde livet till det yttersta med både utlandsresor och mat-experiment, det gäller Lasse vars begravning vi är på imorgon.
Här i huset har livet gått vidare, minnena av Lasse som bodde i huset i några veckor och som var här hemma på grillning flera gånger är starka och tydliga.
Jag hatar denna förbannade cancern som tar mina vänners liv!

Det kommer att hända saker med siten Kliniska Cancerstudier snart, det kommer snart in ytterligare cancerformer och beskrivningar på gällande standardbehandlingar för respektive cancerform.
De dagar då jag är dålig i musklerna är ivägen nu, jag kan inte sitta vid datorn och lägga in uppgifterna utan jag får ibland be Sara skriva om jag vill få in uppgifterna. Nu är ju Freya en större prioritet för Sara vilket är helt rätt, hon kan ju inte celldela sig och vara på fler platser samtidigt…(men jag hade nog haft rätt kul då)
Att kroppen sviker är inget hinder, det gäller bara att hitta lösningarna på hur man skall klara av vardagen.
Det finns ju som sagt bara lösningar!

George

Här kommer en bild på världen bästa Sara, världens bästa fru!
En gravid sådan, bilden är från när Freya fortfarande låg i mamma Saras mage!

Sara gravid med Freya

En allvarlig fråga…

En av personerna i mitt perifiera liv har en fråga , en önskan, en ynnest.
Det gäller en ”liten”  vovve med stor personlighet som behöver ett nytt hem, ett hem fullt av aktivitet och lååååååånga promenader med utrymme för spring.
Är det någon av Er som känner med sig att det Ert hem är det mest hundvänliga och den absolut bästa platsen i världen för denna vovve så hör av Er till mig så vidarebefordrar jag frågan till den som äger hunden.
Alla lösningar ligger på bordet, fodervärd, köp eller annan lösning, så länge lilla Bex blir alldeles superlycklig!
Lilla Bexon föddes 2009 i Juli och är en Finsk Lapphund, det är ingen problemhund utan den behöver mer aktivering än den kan få idag trots ägaren som gör sitt yttersta!
Så med andra ord så bör man vara hemma-arbetande husse/matte med massor av ”hund-pauser” för att det skall vara aktuellt .

Denna rasen kräver massor av aktivering och mycket tid så om man inte känner att tiden inte finns redan nu så är denna hunden inte ett alternativ.

George

Överbelastat smärtcentra

De senaste två veckorna har mina smärt-nivåer både blivit underbart mycket bättre men också katastrofalt mycket sämre.
Vissa dagar kan jag röra mig klart godkänt under ett par till tre timmar och dessa dagar är helt underbara men jag har även fått dagar som är ovanligt kraftfulla smärtdagar.
Idag är en sådan dag, planen var att umgås med familjen och Saras föräldrar skulle komma på besök, men jag klättrade så pass högt på smärtskalan att jag inte längre kunde hantera smärtan på att ”vanligt” sätt, alltså medicinering samt andningsteknik samt en sorts fokusering på andra ämnen.
Jag mer eller mindre låser in den smärtan i skallen som tränger igenom mina mediciner, men som sagt idag har det inte fungerat alls, till slut när jag bara satt och hade ryckningar i hela kroppen av den otroliga smärtan insåg jag att det bara finns en väg och det är att ”söva mig själv”.
Jag ökade helt enkelt min Oxynorm och Oxycontindos med det tredubbla och så fort dåsigheten kom så stapplade jag iväg till sängen…
Fyra timmar senare vaknade jag med smärtor som åtminstone halkat ned till en 6:a på smärtskalan  från den där outhärdliga högre nivåerna.
Jösses vad jag längtar efter kallelsen från neurologen som skall göra de där testerna, jag hoppas verkligen att de hittar något som är behandlingsbart, något som gör att de säger: här, ta dessa piller så slipper du använda så mycket smärtstillande…
Jag har så ont, så fruktansvärt ont att jag bara sitter med ryckningar och konstiga ”hopp” i soffan när det hugger till.
Ronny, min cancerläkare har skickat en remiss till Neurologen på SUS Lund och jag har fått ett förhandsbesked att jag skall bli kallad till en undersökning inom två månader….jag hoppas att det inte dröjer så pass länge, jag har lite svårt att hantera smärtan på bästa möjliga konstruktiva sätt.

På något sätt så måste det finnas en lösning…

Det finns saker som hjälper bra och sedan finns det saker som hjälper ofantligt mycket, en av de saker som hjälper bäst är ju Freya, trots att jag inte kan hålla henne dessa dagar när jag har en säker plats på de höga smärtnivåerna.
Men här kommer den senaste favoritbilden:

Betraktandet…ett steg tillbaka…..

Jag har tagit en paus från allt!
Rubbet!
Jag har bränt ljuset i båda ändar då jag faktiskt varit inställd på att mina tumörer åter var aktiva!
Även min familj och Sara trodde det värsta, eftersom de läste mina signaler och såg hur dåligt min kropp fungerade.
Jag räknade faktiskt att mina dagar kvar i min älskade familjs närhet inte längre var så många, utöver det så tog Hans Malmbergs bortgång och likaså Lars Asplunds bortgång mig hårt.
Så jag pausat från allt sedan det underbara beskedet om mina tumörcellers sovande tillstånd!

Men innan det beskedet kom så var ju oron stor och jag funderade på att göra så mycket som möjligt gott för mina medpatienter.
Under min sjukvistelse i sängen förra gången (flera månader sedan) gjorde jag klart www.SLUSG.org, den organisationen är en samlad grupp av Sveriges ledande lungläkare, kirurger och forskare inom Lungcancerområdet.
Denna grupp är bland annat ansvarig för att ge riktlinjer för vad som skall vara standardvården inom lungcancerbehandling i Sverige.
Så vad jag har gjort för dem är bland annat att bygga om deras hemsida i ett nytt format som de själva kan bygga vidare på och arbeta med, likaså så har jag fixat en sorts ”virtuell hårddisk” åt dem (i det där som folk kallar moln..)
Själva överlämnandet har tagit tid och nyckelpersonerna inom SLUSG behöver veta vilka verktyg som de har fått att använda sig av.
Jag kände att jag behövde lämna över all information och likaså visa hur det fungerade, men då jag har varit i ganska risigt skick den senaste tiden på grund av vad jag trodde vara en aktiv cancer (tack och lov att jag trodde fel) så klarade jag inte av att sköta en introduktionen.
Så jag filurade och fixade och klurade så att vi kunde samlas i Stockholm dagen innan min röntgen, och lämna över alla uppgifter och funktioner till Ola Brodin, Bengt Sjöberg och Martin Sandelin inom SLUSG.
Trots att Sara skällde ut mig efter noter för hon såg hur ont jag (hon KRÄVDE NÄSTAN att jag skulle stanna hemma) hade dagen innan jag skulle kliva på tåget till Stockholm, jag löste min resa genom att mer eller mindre söva mig själv med hjälp av Oxynorm
Det var kul att träffa så roliga läkare i ett annat ärende än min egen kropp, trots att mina tankar kretsade kring min egen cancer hela tiden.

I alla fall, jag har lämnat över det jag skulle till de läkare i landet som verkligen förtjänar lite IT-hjälp….

Självklart stapplade jag in i en smärtdimma på mitt absolut mesta favorit-hotell Rica på Kungsgatan!
Som vanligt blev en grinig och trött skåning glad över välkomnandet och det sköna hotellrummet!
Jag är fortfarande förvånad och överraskad att personalen på Rica Kungsgatan är så förbannat effektiva, hjälpsamma och vänliga, jag har ju själv studerat hur svårt det är att få en så stor styrka av människor att vara så proffsiga.
Jag har studerat arbetsvetenskap och humankapitalteori och jag undrar verkligen vilket system hotelldirektören använder sig utav för att få alla så trevliga och duktiga HELA TIDEN!
Det hade varit intressant att få veta hemligheten!
PS, receptionisten har nog aldrig fått frågan om den där tomma backen för Coca cola flaskor…..

En annan sak som hände var att en kvinna som följt Sara och mig i Himlen kan Vänta undrade över hur Sara ammade i det offentliga, en ganska känslig fråga..men sedan insåg hur vettig frågan egentligen var!
Den här kvinna har tagit fram ett amningsförkläde man kan ta på sig om man ammar på ett stimmigt ställe, det är ju inte bara mamman som störs av mycket folk när man ammar utan även barnet, Freya vägrar ju att äta ”in public”
Här har ni en bild på Amningsfilten som kostar 350:- pix, en ganska vettig sak!
Här har ni en bild…

George

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men nu är jag tillbaka och har funderat på hur jag bäst skall spendera min återstående tid på denna jord, vad jag kan göra och vad jag skall göra….
George

Orden som är så vackra, som åter ger liv…

Jag har klivit upp ur mörkret, upp i det starka ljuset!
Jag har åter lämnat oron bakom mig och går nu omkring med ett fånigt leende på mina läppar, ett konstigt ansiktsuttryck som bara lyser av lycka och förvåning
Jag har lämnat ångesten bakom mig i samma sekund som orden yttrades av min läkare: ingen förändring!

Som sagt, mina tumörer som vi mäter på, de tumörerna som växte!!! i min högra lunga och som slutade att växa samma sekund som jag hamnade i den internationella Kliniska forskningsstudien för denna nya medicin!
Denna nya 4:e generationens cancermedicin som kan vara ett hopp för framtidens Mesothelioma patienter .

Varför har jag mått så dåligt då?
Varför har jag haft så ont när jag andades?
Varför har jag haft hugg och stickningar när jag andas.
Varför har jag haft så hög feber?
Både jag och Sara var denna gång ganska säkra på att tumörerna vaknat till liv, jag hade redan bestämt mig för att åter ge mig in i kampen för att återigen få mina tumörer att somna, att åter ge mig in i kampen att överleva !
Jag hade bestämt mig för att återigen kämpa mot min cancerfiende och hata min fiende med allt hat jag kan uppbåda!
Jag hade redan bestämt mig för att bli den känslokalla patienten som gör ALLT för att hålla löftet jag har gett till min fru, löftet att jaga henne med vattenpistol i rullstol på vårt ålderdomshem…

Varför har jag uppvisat alla tecken på att mina tumörer vaknat…?

Min fantastiska underbara läkare hade till och med ett svar på detta !
Jag har gått omkring med en LUNGINFLAMMATION under hela tiden! Utan veta om det!

Jag blev ju dålig dagarna efter att Freya föddes, jag fick ju bara tre dagar med min dotter innan jag åte hamnade på infektionskliniken  och behandlades för en begynnande blodförgiftning och lunginflammation….
Jag skrevs ut en vecka senare och fick åter komma hem till min fantastiska familj!
Men sedan dess har jag mått dåligt och varit svag och haft feber som varit oförklarlig….
Tester har tagits, prover har skickats…..men röntgenbilderna visade en lunga full av prickar och vita stråk!
En vanlig förbannad lunginflammation har lurat mig och min älskade Sara till att tro att tumörerna vaknat till liv.
Så grundlurade vi varit!

Så otroligt lyckliga vi är nu!
Så fantastiskt att få kunna koppla av ”krigs-mentaliteten” och gå ner i Def-con 1 igen!
Fred råder!
Lugn råder!

Jag skall få ytterligare tid med min familj, med Sara, med Freya och lilla Ewok!

George