George med Liemannen bakom axeln

Mår OK….kanske? men söker en okänd person …..

Posted in survivaL by georgeschottl on december 29, 2010

Hej på Er alla.
Jag mår ok, jag ligger och touchar 39-strecket i feber hela tiden trots febernedsättande medicin dygnet runt.
Helst vill jag undvika antibiotika men har inte febern gett med sig under fredagen får jag ta och bita i det sura äpplet och börja med en liten antibiotikakur…även om det inte är klart om det är virus eller bakterie det handlar om.
Jag är inte andningspåverkad eller förvirrad av febern så jag har inte fått sepsis denna gången tack och lov, jag har inga kraftiga feberfrossor utan bara små skakningar när febern går upp i topp.

Det känns bara så onödigt att ge sig på ytterligare en antibiotikakur bara utifall att….

Skit i mig, nu över till något viktigare….något mycket viktigare!
Jag söker en kvinna, åtminstone helst en kvinna men kan även vara en man! Personen vi inom Lungcancerförbundet Stödet och SUS Lund söker skall vara boende i Lund eller Malmö med omnejd, alltså i själva sydvästra Skåne.
Varför vi söker en person är för att det  handlar om en Lungpatient som idag börjar sin behandling, hon är född tidigt på 60-talet och behöver någon person att prata med som har erfarenheten av att behandlas och genomleva den period av otrygghet en lungcancersjukdom kan vara.
Internetkontakt är inte ett alternativ, bara det personliga mötet är aktuellt.
Kvinnan har två barn mellan 10 upp till 20-års åldern och kan svenska och talar sedan barnsben även arabiska.
Hon vill helst ha den personliga kontakten för att kunna prata ansikte mot ansikte

Vet ni med Er en patient eller en anhörig kvinna  (även man) som har erfarenhet av Lungcancer och som kan tänka sig vara samtalspartner med denna nyblivna patient ber jag Er alla ta kontakt genom ett inlägg här på bloggen eller skicka ett mail till info@stodet.se

Skriv namn och telefonnummer samt vilken erfarenhet ni har av lungcancer, en kort beskrivning av dig själv och varför ni vill hjälpa denna kvinnan i mailet så tar vi kontakt med dig under veckan.

Kom ihåg, Vi är till för att hjälpa varandra, vi ger den stöttande handen när det är svårt…….

Nu återgår jag till sängen, termometern och min kopp med te!
George

Annonser

På väg till SUS

Posted in survivaL by georgeschottl on december 27, 2010

Snabbinlägg, Sara och jag kom hem efter julhelgen nyss…mådde konstigt och tog tempen..39 grader igen….med febernedsättande.
Så jag är på väg till Akuten nu, hoppas att det är lugnt klockan 20 00 en måndagskväll…

Vi höres

George

En fantastiskt GOD JUL till Er alla från oss tre!

Posted in survivaL by georgeschottl on december 24, 2010

Ett fantastiskt år har gått, ett år som har varit fyllt av upplevelser, det har varit fyllt med liv och hoppet har bara blivit starkare.
Förvåningen hos läkare och profession över att den ”där skåningen” fortfarande lever är stor.
Men jag inte bara lever, min älskade fru Sara och jag har fått uppleva det största av mirakel.
Ett mirakel som ger mig tårar på kinderna bara jag skriver om det här, ett mirakel som just nu ligger och sover denna julaftons morgon i Saras famn, ack så trygg och helt omedveten om vilken osannolik kedja av händelser  som ledde till att Freya lilla faktiskt existerar.
Att denna lilla flicka egentligen inte skulle existerat på grund av att pappa inte borde ha varit här i jordelivet…
Att denna lilla flicka kom till på grund utav en tre-bokstävers kombination IVF som bara uppfanns för några decennier sedan.
Att denna lilla flicka kom ut i världen trots lite problem i slutet av graviditeten som en frisk och kraftfull 10,10,10.

Så nu sitter jag här och skriver dessa ord till Er läsare, en enorm mängd läsare som under lite mer än ett år kommit upp i  1 miljon etthundrasjuttontusen etthundra sextiosju(  1 117 167   ) läsare som fastnat för mina ord, mina livsupplevelser och den osannolika tur jag har fått genom att jag fortfarande lever.
Att så många människor läser dessa ord från dessa samling inlägg är oerhört smickrande och jag riktar ett fantastiskt stort tack till ALLA Er läsare och ett otroligt varmt leende till Er ALLA!
Jag ser det inte som att jag haft otur och få en dödlig cancer, jag ser det som tur att jag lever!

Så återigen, en fantstistiskt GOD JUL till Er alla från oss tre!

George

Fantastiska Nyheter ! Lungcancerförbundet har fått Statsbidrag!

Posted in survivaL by georgeschottl on december 22, 2010

Det har hänt något i Sverige som kommer att ytterligare göra det lättare för Lungcancerpatienterna.
Ca 3200 personer får sin lungcancerdiagnos per år, ca 3000 personer avlider av sin lungcancer per år.
Denna cancertyp är den som är den enskilt största ”killern” av alla cancertyper i Sverige
2007 som var ett katastrof-år för lungcancer gällde följande siffror.
Antal döda:
Lungcancer:                                       3439 avlidna med 3376 nya diagnoser( hög dödlighet)
Prostatacancer:                                2470 avlidna med 8740 nya diagnoser
Tjocktarmscancer:                       1828 avlidna med  3970 nya diagnoser
Bukspottscancer Pancreas:    1536 avlidna med 1061 nya diagnoser * (hög dödlighet)
Bröstcancer:                                      1495 avlidna med 7301 nya diagnoser

Att Lungcancer inte hörs eller syns lika mycket som andra cancerorganisatioer beror på att vi är så oerhört svaga som organisation.
Svaret på varför svagheten är stor är enkel!
Svagheten beror på att det är så få som överlever sin diagnos.

Ca 12% av de personer som får sin diagnos överlever 5 år, trots detta är lungcancer ”bara” den 5:e vanligaste cancerformen, dock är det den som skördar flest liv av alla cancerformer per år, den dödar mer är dubbelt så många än vad som avlider i bröstcancer per år.
Total Ledare med antal fall är Prostatacancer med 8740 fall som har en ganska bra överlevnad
På andra plats med antal diagnsotiserade fall finner vi Bröstcancer med 7301 fall som också har bra överlevnad
Lungcancerförbundet har inte ens fått stöd som alla andra organisationer har fått, med tanke på att det är så få som orkat kämpa efter sin diagnos och att det är så pass få som orkat klara agen efter sin överlevnad.

Därför har det varit svårt att få Statsbidrag till Lungcancerförbundet Stödet, just på grund av att vi lungcancerpatienter dör för snabbt och för mycket!
Lungcancerförbundet som har haft störst behov av föreningsstöd har inte klarat av att upprätthålla ”rätt typ av organisation”, skälet som handlägaren som nekade oss var att vi som förbund inte var involverade i alla samhällsnivåer.
Men med tanke på att varje träff vi har haft, där har 9 av 10 deltagare dött inför nästa årliga träff!

Men något hände tack vare den nya regeringen, kraft har lagts på de som har kämpat och nu äntligen har Lungcancerförbundet fått statligt stöd, det är inte stora pengar men nu har vi råd att köpa en postadress (en postbox), Nu har vi råd att köpa en dator till tjejen som sköter medlemsregistret.
Nu har vi råd att köpa en dator till Ordföranden i Stödet.

Alla som har arbetat ideellt kommer att fortsätta arbeta ideellt, löner finns inte i vår värld.
Bara tid att hjälpa andra!

Jag och alla andra medlemmar är tacksamma för vår styrelse och ordförande i Stödet som lyckats styra upp ansökningar och möten med socialstyrelsen.
Jättetack Tommy Björk och alla som arbetat med ansökningshandlingarna!
Vi är tacksamma gentemot socialstyrelsen som sett det desperata och skriande behovet av stöd till oss som ger patienterna stöd.
Vi är tacksamma till det underbara fantastiska landet Sverige som hjälper oss svaga.
Vi är bara tacksamma!

George

 

Juliga Hjälpmedel i Julruschen får Jubel

Posted in survivaL by georgeschottl on december 21, 2010

41 st julkort…

Vem och vilken vettig person skriver 41 st julkort?
Egentligen skulle vi skickat ännu fler julkort men jag har en viss förmåga att slarva bort vänners adresser, speciellt de som har hemlig adress!!!
Att i stressiga jultider få fram en hemlig adress för att få iväg ett julkort är inte världens lättaste…
(Christel TW, Anne samt en hel hög vänner som ger mig dåligt samvete…ursäkta…)

Men dagens inlägg handlar faktiskt om de julkort som da facto kom iväg……
Föreställ Er att skriva adresser och Hjärtligt Juliga och Nyårsaglada hälsningar för hand på 1 st vykort.
Tänk Er att göra detta moment på 41 st Julkort…..
Tänk Er nu att det är en viss korkat cellgiftsskadad och cancerskadad bloggande skåning som försöker hålla i pennan för att få iväg en läsbar text på julkortet…..just det…

Det är redan där i tanken helt dömt att misslyckas kapitalt!

Jag kunde kanske slå ihop en cocktail av Citodon, Oxynorm och Oxykontin för att klara av kramperna i handen som drabbar mig efter tredje vykortet….det hade blivit en ganska hög och konstig skåning som har en enorm avsky för droger.

Så att smärtstilla kroppen för att klara av julkortshanteringen är inte ett alternativ…

Det finns alltså ett helt fantastiskt företag som hjälper mig att hantera alla julkort.
Det jag klarar av är ju ett tangentbord samt min adressbok…
Just det, det handlar om företaget MrPostman som hanterar mina korthälsningar.
Funkar det inte att skriva för hand utan ned-drogning av majestätisk klass löser jag det på annat sätt!
Genom att använda MrPostman klarar jag av att skicka mina vykort till Jul och Nyår, fester och påsk, allt klarar jag av där till samma kostnad för att göra det ”för hand”
Det känns lite konstigt att inte kunna göra korten och skriften personligt och ”äkta” men jag har inte den lyxen att kunna välja, jag väljer att få iväg mina julkort överhuvudtaget…..

Freya har fått jättelyxiga presenter av vänner på SVT…Helt fantastiskt att kunna ha den ”äkta” draken i Bolibompa i form av en docka…
Ashäftigt att hålla något i handen som jag bara sett som tecknat tidigare!
Lika häftigt är grejerna med elefanterna från serien Fem myror är fler än Fyra Elefanter, dessa elefanter finns nu på Freyas kläder!
Micke, Christel & Emma på SVT, JÄTTETACK för presenter som inte bara kommer att glädja Freya, Mor och  Far (Sara & Jag) är ju helt överlyckliga.
Vi har gått omkring och nynnat på Bolibompa hela kvällen för Freya under tiden vi har testat ännu finare kläder på Freya som också låg i paketet.
Freya kommer vara den finast klädda tjejen på sin Montessoriskola…
Bilder kommer inom kort på de fina sakerna…

Vänner från mitt ”tidigare” liv, vänner från firman kom över idag på en fika och en Freya-titt.
Magnus & Lena, de bästa av bästa är otroligt vettiga och förbannat skärpta bakom pannbenet.
Den Hotell eller Restaurangverksamhet som de båda inte lyckas vända från förlustverksamhet till riktigt bra och stabil verksamhet förtjänar inte att räddas….
Så duktiga är mina före detta kolleger, och tänk på att dessa två kolleger är ”The real deal”, inte som han killen på TV som gapar och är oförskämd och är allmänt otrevlig.
Dessa två kolleger har vänt ett stort antal förlustverksamheter från förluster och konkursrisk till starka stabila företag så jag kan  betrakta dessa två vänner med stolthet!

George

PS
-22 grader just nu i Gårdstånga…-22 grader innan Jul har jag inte någonsin upplevt i Skåne…

Hjältar finns!

Posted in survivaL by georgeschottl on december 20, 2010

Eftersom jag skrev om besöket av hjälten Hans igår så känns det fel av mig att inte nämna några av de personer som finns på min hjältelista…..
Det finns en värld av hjältar, Marv från Sin City, Green Lantern, Batman i fantasins värld, men verklighetens hjältar överträffar fantasins med råge.
Dessa personer inte bara smackar ner på busar men de är även inspiration, de är fyrbåkar av livsglädje, de är helt enkelt det vi önskar vara för andra, nämligen föredömen.
Självklart så snurrar tankarna på Annette Axmacher när jag tänker på en av hjältarna.
Det finns så många hjältar, Linda, Henrik Gustafsson och Lotta Grey bara för att nämna några…. men för att fortsätta med en riktig hjälte som är en masiv inspiration för oss alla, inte bara oss sjuka, men även för friska människor så vill jag bara peka vidare på Annette och hennes Dragan.
Läs och förstå, läs och inspireras, läs och respektera dessa värderingar och mentala val i livet.
En mening hörs i min skalle från tiden när ”Himlen kan Vänta” spelades in…det handlar om livet!

George

Hjälte på besök!

Posted in survivaL by georgeschottl on december 20, 2010

Huset i Gårdstånga har fått besök utav min hjälte!
Telefonen ringde och rösten som talade oavbrutet var självklart Hans Malmberg.
Hans informerade glatt att han själv och Anita var på väg hem till mig och Sara för att beundra underverket Freya!
Så glad och så stolt jag är, men mest imponerad är jag över Hans styrka och kraft.
Så lever vi cancersjuka, så lever vi som verkligen LEVER!
Självklart hade de busarna (Hans & Anita) handlat en liten present eller två till Freya och dessa presenter öppnades av Sara och mig senare på kvällen.
De var helt fantastiska!
Perfekta!
Som från ett Manligt perspektiv fanns där även en liten pryl som tilltalade teknikgenen i mitt inre, en Älg med knorrad svans som till och med spelade en vaggvisa när man drog i den knorrade svansen.
Kläderna som var jättefina användes redan på söndags eftermiddag när det var besök med kolleger från Saras arbete, bara för att visa upp Freya i fina nya o rena kläder!

Hans & Anita, tack för presenterna men absolut störst tack är för Ert uppdykande i vårt hem!
Jättetack!

Nu börjar julen, idag väntar vi hem min bästaste systerdotter Mimmi som numera arbetar i Berlin (ja, just den systerdottern som krockade med en stillastående likbil). Mimmi kommer nu under dagen men med tanke på vädret och alla inställda flyg så räknar vi inte med att planerade tider skall hållas…

Saras syster Maria sitter nu i en bil på väg från deras hem Milano med sin make Andrea och deras två hundar.
Det kommer att bli en skitkul jul med hela familjen samlad!
Tänk er vilket liv med fyra st hundar och ett spädbarn i samma hus….kalabalik!
Men helt djävla underbart!

George

Idiot!!!! samt tacksamhet

Posted in survivaL by georgeschottl on december 17, 2010

Idiot är mitt mellannamn!

Idiot är mitt smeknamn!

Idiotiskt korkad är mitt tillstånd!

Självklart har jag klantat mig rejält, mitt självförtroende och mitt ego fick sig en knäck utav episka proportioner idag!
Därav min egen idiotbenämning!

Vad har skett, jo det som har drabbat alla svenskar i detta av långa land, ett rejält snöfall!
Som företeelse är ju snöfall extremt vackra, så även i detta fallet.
Snön har till och med tagit lite uppmärksamhet från Freya vilket är en massiv bedrift!
Snön har fått Sara och mig att säga saker som ooooo, eller aaahhh, eller woooow så vackert samt den klassiska uuuaaahhh så fiiint!
Men snö är inte bara vackert, det är i vägen också!
Speciellt här i lilla Gårdstånga där snön går till ovanför knäna, alltså någonstans runt 30 till 40 cm.
Trots att alla snälla grannar hjälper till med uppfarten så måste vi också skotta baksidan samt entrén på huset!!!
Ni kanske förstår var detta barkar hän??
Just det, käpprätt åt skogen!

Nu hör det till saken att jag och Sara har haft journalister och fotografer från olika tidningar här i huset med tanke på Freya som tillskott och vår situation.
Och eftersom jag alltid vill visa mig från min bästa sida så förtycker jag saker, exempelvis smärta, kanske trycker jag undan alla dåliga minnen av min sjukdom.
I alla fall, för dessa journalister (två riktigt fantastiska och vettiga journalister har varit här, riktiga föredömen för den journalistiska kåren!!) har jag visat mig från min bästa sida.
Resultatet var att jag i min totala enfald kände mig så pass bra att jag tänkte att jag skulle skotta de där tre meterna ut till vedboden från baksidan av huset.
Kan min fru Sara skotta hela resten av huset borde jag nu vara tillräckligt frisk för att kunna skotta tre ynka meter med lätt pudersnö som nästan går att blåsa bort….

Errrhhmm…..de där tre tumörerna och den där klistringen av min lunga gick samman i allians.
Jag kunde nästan höra deras konversation där stora modertumören viskar till sina tumörkolleger och lungklistringen.
-Schhhhhhhh, låt honom hämta snöskyffeln, låt honom inte märka oss!!
-Hör du det lilltumören??
-Inte ett ljud eller smärt-ryck från dig!
-Jaja, svarade lilltumören surt! Jag är knäpptyst!
-Shhh, låt han tro att han klarar av det!
-Sedan plockar vi honom när han minst anar det! Vi skall plocka ner honom rejält!

Macho som jag är och korkad som jag definitivt är så byltade jag å mig lika mycket som Sara hade gjort, hon var ute och skottade framsidan med barnvagnen i sällskap!
Då borde jag för faan klara av lite miniskottning på en vindstilla plats tänkte jag…

Påbyltad och färdig, snöskyffeln i högsta hugg och jag sliter manligt upp dörren till baksidan av huset och kliver ut.
det var ju en enkel start, tänkte jag!
(hade jag bara varit lite uppmärksam hade jag kanske hört det ondskefulla fnissandet från mina tumörer och min högra lungas klistring)
Skyffeln åker ner i snön och jag börjar skyffla snö som jag gjorde senast jag skyfflade snö…..2005, då jag fortfarande var frisk!

Plötsligt så slänger sig mina tumörer med elaka skratt över mig och kidnappar båda mina lungor, klistringen håller emot och jag befinner i en situation att jag inser att jag håller på att svimma….
Jag dumpar snöskyffeln och tar stöd mot väggen men märker att det mörknar rejält i mitt synfält och jag ”tittar” genom en tunnel!
Jag dundrar in i huset och tar en snabb paus vid soffan, en helt ofrivillig paus eftersom jag svimmar, eller rättare sagt tillåter mig att svimma….rätt ner i soffan.
Jag var bara borta i någon tiondels sekund och inser att jag måste ligga ner och återfå luftflödet lugnt och stilla.
Samtidigt skär det i mig av ilska och sorg!
Min vilja räcker bara en viss bit, jag vägrar acceptera att min kropp är så skadad av cancern att jag inte ens kan skotta en endaste meter.
Jag vill inte sitta fast i denna skadade sönderbehandlade kroppen, jag vill vara gamla George, den starka, den snabba, den URSTARKA som ingen rådde på! (utom möjligtvis A Iveberg eller Hulkens elaka storebror)

I alla fall, nu sitter jag och slickar mina sår, min självkänsla och mitt självförtroende har fått sig några blåmärken.
Det gör ont som faaan när jag andas idag, men jag kan fortfarande hålla min lilla Freya, jag sitter på en stol när jag byter blöja på henne och jag planerar för hur jag skall kunna fungera bättre TROTS min kropps tumörers lömska attack.

Jag har fått förhandsläsa två av artiklarna som skall publiceras framöver.
Otroligt bra skrivet, dår är en sällsynthet med bra, noga  och uppmärksamma journalister spm får fakta rätt och som inte fyller varje sida med felaktigheter..
Jag är extremt tacksam för denna upplevelse, bra journalister är en bristvara!
Och jag får uppleva två av dessa, Inte illa!

George

Blommor och tröst

Posted in survivaL by georgeschottl on december 14, 2010

Trots att jag fortfarande är slagen och svag sedan lunginflammationen har jag gjort underverk med Freya idag, lunginflammationen tog väldigt hårt på min styrka och ”pigghetsnivå”.
Jag har svurit över min oförmåga att klara av att hålla eller bära Freya, det känns väldigt omanligt att inte klara av att bära mitt eget barn.
Men förtvivlan över min egen oförmåga har bytts ut till stolthet istället, otrolig stolthet.
Min brummande röst och min ganska (väldigt) stora mage har vissa fördelar när man skall trösta ett ”Kolik Light” barn.
Jag lägger Freya på mage på min egen mage, sådär lite halvlutande, när hon har skrikit i förtvivlan över sina gaser som gör ont.
Och sedan börjar jag brumma som en björn…..
Och det tar inte många sekunder innan hon verkar uppskatta den där varma stora brummande magen och så hipp happ hopp så har hon tystnat med skrikandet.
Någon kvart senare börjar ögonen slutas och ytterligare en kvart senare kan man se att hon sover….

Jag kan bidra!
Jag kan göra skillnad, även som idiotkrockskadat canceroffer!
Jag har ett värde för mitt lilla barn Freya och för min Älskade Sara även i de små sakerna!

Det har även dykt upp en liten enastående vacker blomsterbukett från skaparna och pristagarna till Himlen kan Vänta, nämligen Lisen Lindahl och Anne Lundberg.
Väldigt vackra ord, ord som fick det att knyta sig i min hals och skimra i Saras ögon stod på kortet som kom tillsammans med blommorna!
Tack till Er båda, jättetack!

Tack till Er alla läsare och Er som kommenterar och som belöning kommer här en bild på de två vännerna Freya och Ewok, liggande på samma kudde…

George

Som pappa är jag….

Posted in survivaL by georgeschottl on december 13, 2010

Som pappa är jag mycket…
Stolt
Orolig
Lycklig
Fundersam
Förväntansfull
Kärleksfylld
Förtvivlad när Freya gråter
I sjunde himlen när hon ler mot mig

Jag tror att jag är precis som andra pappor i världen, det finns bara en liten skillnad och det är min cancer och mina skador från cellgiftsbehandlingen.
Nu på kvällarna så har Freya ”Kolik Light” , att det stannar vid ”light” hoppas vi på…
Så fort hon ätit klart så börjar magkramperna och när vi båda hör denna 18 dagar gamla bebis tjuta sitt ljud som otroligt nog liknar aj, så brister våra hjärtan.

Det visar sig att min varma och något för stora mage är ypperlig att gunga Freya mot så att hon rapar och pruttar ut sina kolikgaser.
Men där blandar sig cancern ibland, så totalond som cancer är!
Mina muskler som förr i tiden innan jag blev sjuk arbetade med 120-kilos stången klarar inte av att hålla lilla 3,5 kilos Freya utan att krampa.
Magen som också har en del tumörer i sig protesterar vilt mot en ytterligare främmande kropp som trycker på utifrån på magen.

Jag tycker gott och bestämt att all cancer och all cancerrelaterad behandling som gett mig mina nerv och muskelskador skall ta föräldraledigt tills att Freya klarar sig själv, vid sisådär 15 års ålder!
Detta tycker jag är en ypperligt bra idé och skall presentera den för mina tumörceller i nästa möte!
Men inte faan tror jag att de kommer att ge med sig…

Som pappa är jag också otroligt stolt över att vara Svensk.
Sverige är ett fantastiskt land som är för mig ett föredöme, landet har varit och är ledande på många områden och vi har i Sverige ett generellt drag att vara humanistiska och goda medmänniskor!
Dessa drag hos oss Svenskar gör mig ofantligt stolt över att vi har en människosyn som går ut på att hjälpa de svaga, stötta de som behöver stöd, ge frihet åt de som önskar och ge skydd åt de som behöver trygghet!
Sverige har utvecklats de senaste 150 åren till att vara en fyrbåk i humanistiska värden.

Vi respekterar andra åsikter, vi försöker lära oss och försöker förstå alla andras synpunkter och vi är hövliga och artiga i detta avlånga land!
Vi skall vara stolta över våra svenska traditioner och verkligen behålla traditioner som folkdräkter, flaggdagar och alla egenheter som definierar svenskheten.
Det får absolut inte var fult att vara svensk, det är något att vara stolt över!

Med andra ord något att vara riktigt stolta över.

Men det finns ingen stolthet att vara den som inte lyssnar, att vara den som inte försöker förstå.
Det finns ingen respekt att ge för dom som inte vill acceptera, det finns inget äkta svenskt i dem som bara föraktar.
Att ge sitt liv för ren dumhet,  att ge sitt liv för att kunna döda istället för att rädda liv kan jag inte förstå.
Att reta de svaga, att reta de som inte kan förstå är inte heller rätt, att provocera de som inte har styrkan att kunna resonera själva är inte rätt.
Så med andra ord, Vilks och killen som gav sitt liv med bomber runt magen sitter i samma konstiga lekhage.

De båda kan ta ihand på att de saknar respekt för livet, saknar respekt för de humanitära värderingarna.
Att höra eller läsa argumenten från de båda är att höra samma trångsynthet och egenkärlek.

Jag funderade på de rena siffrorna från Irak-kriget.
Under Saddams styre dog ca 2,4 miljoner Irakier, Iranier, Kuwaitieroch Kurder.
Att befria Irak från det styret som lyckats ta livet av 2,4 miljoner bröder, pappor, söner, kvinnor och barn har kostat döda också.
Men mängden döda har minskat dramatiskt!
Det har kostat ca 120 000 döda på totalt alla inblandade.
Priset av ca 5%  jämfört med tidigare döda har det kostat för att stoppa ett besinningslöst dödande.
Varför smälldes det inte bomber vid vägar och marknader och självmordsbomber under den perioden med Saddams styre.
Varför var det OK med så otroligt många döda och varför är det så fruktansvärt nu när det är så pass många fler som överlever?
Jag kan ärligt inte förstå varför en politik med 2,4 miljoner döda är bättre än en politik som vill hindra dödandet…
Hur kan vi ens få kravet på oss att vi i Sverige stillatigande skall acceptera övergrepp, klanstrider, maktmissbruk, kvinnoförakt och en markant lägre medellivslängd i ett land som Afghanistan.
Att vi har trupp somn försöker hjälpa ALLA i ett land som under talibanstyret  inte hade sjukvård för kvinnor utan bara för män.
Från 2002 har sjukvårdssystemet förbättrats dramatiskt och hjälper nu alla landets medborgare, just TACK vare trupper som skyddar sjukhus och läkare, sköterskor.

Jag är stolt över att vara svensk och älskar Sverige som hjälper människor var de än är i världen!

George

Sådan fader, sådan dotter

Posted in survivaL by georgeschottl on december 12, 2010

Jag är otroligt stolt över lilla Freya som nu är hela två veckor gammal…..
Äpplet faller inte långt från trädet är ju ett populärt uttryck om att vissa saker går i arv.
Jag och Sara vi tittar, vi studerar, vi jämför och vi resonerar över likheter och olikheter som vi ser hos lilla Freya.
Jag är speciellt hoppfull att hon har ärvt mina gröna ögon, det skimrar lite grönt i det mörkt blå som hon nu har, både jag och Sara undrar när ögonfärgen blir ”färdig” hos spädbarn…

I alla fall, Sådan Fader, sådan dotter!!
Följande scen utspelas i vardagsrummet i Gårdstånga!
Jag sitter i soffan och hör en mäktig fis, en fis värdig en stor hårig, skäggig viking!
Denna fis, denna mäktiga bas-ljudande  fortplantar sig i golvet och vibrationerna är imponerande!
Denna fis, värdig en massiv muskulös figur med ett imponerande tarmsystem kan ju bara komma från Sara.
När vibrationerna i golvet börjar tunnas ut har jag hunnit vända huvudet mot Sara för att ge henne min respekt för denna kraftiga och massiva ljud-upplevelse….

Blicken jag möter i Saras ögon är inte den förväntade, förvåning lyser där istället för stolthet.
Fisen kommer ej från Sara!
Undran lyser där istället för visshet om sin egen fis-kraft.
Våra ögon möts i samförstånd och stolthet när det går upp för oss båda att det var Freya som uppbådat detta mästerverk i kraft, vibration och även sedermera krypande doft!
Tapeterna kryllade sig så sakta med Ewok ylande slänger sig mot dörren i förtvivlan över doften.
Den äkta persiska mattan bleknade och lacken på trägolvet släpper!
Mina tumörer skriker av skräck och nästan självdör. (tyvärr bara nästan)
Ewok lyckas vrida om nyckeln i låset (ja, väldigt imponerande för en Rhodesian Ridgeback) och slungar sig ut i trädgårdens välgörande friska luft och mjuka snöfall!
Tavlorna på väggarna slår sig och färgerna flyter ut, nya konstformer uppstår när nya bilder följer doftvågorna i rummet.

Kvar sitter jag i soffan, med tårar i ögonen stirrar jag stolt på min dotter som klarat av en sådan mästerlig prestation!
Kunskapen och kapaciteten att lägga av riktiga brak-fisar har tydligt gått i arv!
Sådan fader, sådan dotter.
Stoltheten är enorm!

George

Världen är vacker

Posted in survivaL by georgeschottl on december 10, 2010

Det är bara att inse, en del av kommentarerna som kommit de senaste dagarna från grannar här i Flyingebygdens Gårdstånga är helt underbara.
S & B från bara några hus härifrån kom över med jättefina kläder till Freya, jättetack till Er, det är så tacksamt att bo här i det så vänliga och snälla Gårdstånga.
Det skottas, plogas, hälsas, tjoas, hjälps till och till och med gräsmattan har blivit klippt….med andra ord ett perfekt ställe att bo på!
Det finns en B Stjernfeldt där ute också som också besökte för att gratulera till det nya tillskottet i familjen med väldoftande lila tulpaner och jättefina kläder, jättetack till Er G & B!

Det känns som om vissa av mina upplevelser i livet har skett av en mening, att jag blivit så engagerad i Lungcancerfrågor så pass mycket att jag till och med blivit involverad i det nya RCC-projektet (Regionala Cancer Center) hjälper mig nu på ett personligt plan.
En av mina absolut närmaste vänner är just nu inne för utredning av att man sett ”förtätningar” på hans röntgenbilder.
 Nästa steg är att ta en närmare titt på dessa förtätningar med hjälp av en CT-röntgen.
Jag bevakar min väns väg inom vården och ser att han faktiskt får den absolut bästa och helt korrekta hanteringen, tider och förlopp i undersökningen går väldigt snabbt och jag hoppas att min vän får ett besked efter röntgen på att förtätningarna inte är det vi fruktar.
Om det är fienden som stuckit upp sitt fula tryne så är jag beredd med hela mitt nätverk och all min kontaktyta att slänga in honom i det som är Sveriges bästa cancervård!
Men jag är orolig!

En mening bland kommentarerna som dyker upp ofta är ” Du är så stark”…
Jag är inte stark, inte jämfört med Linda och hennes Lars.
Den styrkan och logiken som styr hur deras liv fortsätter är tusenfalt mer imponerande.
Här kan vi verkligen prata om starka människor som lever i en mardröm.
Här finns inget störtande ned i misären tack vare deras styrka.
Här pratar vi om Riktiga hjältar som vi alla kan lära oss mycket av och som är lysande fyrbåkar i livets värld!
Linda och Lars, Ni har min eviga respekt och finns det den minsta sak jag kan göra för Er säg bara till!

George

Inte en endaste millimeter

Posted in survivaL by georgeschottl on december 8, 2010

Stressen släpper, lugnet infinner sig igen i både kropp och tankar….
Jag har nu suttit med lilla Freya i famnen och vi har båda stirrat in i varandras ögon, på något sätt förstår vi varandra, på något helgalet nyfött spädbarn kontra pappa…
Hon vet  att jag är lugn igen, hon vet att jag är OXTOKLYCKLIG över att röntgenbeskedet återigen gav mig den vackraste sann-drömmen, återigen gav den mig livet.

Jag vet att det kan vända, jag vet att tumörerna kan vakna till liv igen och börja växa med den där ofantligt snabba hastigheten, precis som tumörerna spred sig i min högra lunga på så ytterst kort tid, på bara 7 veckor fanns en omfamning av lungan av tre tumörer.

Men nu har tumörerna INTE vaknat till liv, låt tumörena sova i sitt prinsessetorn omgivna av rosenbuskar som INGEN kan penetrera, låt vallgravar var fyllda med monster med 50 håriga armar skydda mig från dem som vill väcka tumörerna till liv!
Låt mina tumörer vara fast i det där tornet som INGEN kan komma åt!

Jag är så tacksam, jag är så lycklig!
Sara, Freya….jag är här, och här stannar jag!

George

Röntgen återigen

Posted in survivaL by georgeschottl on december 6, 2010

Nu skall jag återigen möta min fiende, nu på Tisdag morgon är det åter dags för att möta det som är min totala skräck, jag skall möta min cancer.
Det är dags för min 12-veckors röntgen igen.
Tisdag morgon rullar den jättelika cirkeln igång, mitt i maskinen ligger jag och låter min kropp inspekteras av strålarna som går igenom min kropp.

Fast något är annorlunda denna gången, denna gången gör jag min CT som pappa, som stolt pappa!
Denna gången är vill jag ta en rejäl titt på mina fiender som invaderat min kropp, jag vill speciellt ta en titt på de tre tumörerna i min högra lunga och låta dem känna mitt hat.
Hatet mot min cancer har så oerhört mycket bränsle, så oerhört mycket energi.
Hatet har fått kraft av min kärleken från familj, hatet har fått kraft av Saras kärlek och nu har jag ännu mer kraft, nu har jag kärleken till Freya också som ökat intensiteten av mitt kraftfulla cancerhat!
Hatet har fått bränsle av min skadade kropp, hatet har fått bränsle av hur cancern begränsar min rörlighet, hatet gentemot cancern har fått bränsle för varje smärttimme jag har.
Mitt hat gentemot Mesoteliomet brinner med en oanad intensitet!

Imorgon skall jag åter stå stark inför min fiende!

George

Utskriven och hemma!

Posted in survivaL by georgeschottl on december 4, 2010

Äntligen hemma, äntligen kan jag njuta av att vara med familjen, äntligen kan jag få se dem.
Jag är inte den optimala pappan, definitionen ”skadeskjuten valross” är nog mer passande.
Fast idag är det nog än mer passande med ”skadeskjuten valross utan kraft med balansproblem”.
Medicineringen för att hantera lunginflammationen tas ju samtidigt med mina ordinarie mediciner som redan de har en hel del ”mysiga” bieffekter.
Nu när bredspektrumantibiotikan är tillagd är jag svag som en kattunge och märkligt nog har jag även problem med balansen.
Men va faaan gör det, det hindrar inte mig att ligga ned i soffan och bara beundra Freya!
Att bara stirra, att bara titta och förundras!

Jag är nöjd!

George

Det hade kommit en bukett blommor från en organisation i Sverige, nämligen 1177.
Jättetack för denna bukett, det värmde!

Här kommer även en liten bild på Freyas ”Bodyguard” Freyas blixtsnabba beskyddare som voffar och poffar om inte allt går rätt till!