George med Liemannen bakom axeln

Slagen men lycklig….

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 31, 2010

De senaste dagarna har mina smärtreceptorer bestämt sig för att kampanja!

Vi har fått Nooog lyder deras slagord.
Vi har tröttnat på smärtstillande, skriker de, vi skall se till att vi smärtreceptorer gör vår röst hörd skriker de små cellerna som ger signaler till hjärnan…….
Tänk er små celler med banderoller och vandrande på led som en demonstration.
Cellerna demonstrerar, cellerna har fått nog, cellerna vill ha stopp i sin egen kropp….
Ned med alla smärtstillande, förbjud Alvedon….
Så lyder orden från min egen kropp….

Med resultat att jag har knaprat smärtstillande på löpande band, ändå är jag knappt aktiv…..
Men vi har haft några goda skratt ändå idag, ämnena som gett Sara och mig en del gapskratt har handlat om illaluktande fisar från hundarna (kanske någon enstaka fis inte var hundarnas fel….)
Om själva pillerknaprandet och mina problem med att hålla i saker, det är nämligen så att när jag har mina ”skov” med smärta så har jag inte riktigt 100% över mina muskler, med andra ord, jag tappar det mesta jag håller i,
Resultatet av att ha tappat saker idag för 30:e gången har gett frsterande fnittranden istället för svordomar.
Det går liksom över gränsen när jag tappat något och böjer med till golvet för att ta upp det igen….och tappar saken IGEN….
Då fnittrar man lite helgalet istället…..

Jaja, jag vet att numera kommer min normala smärtnivå tillbaka igen om några dagar, så nu håller jag mig till mina surar fisar och mitt halvgalna fnittrande…

George

PS, det finns en Linda som har en strålande syn på livet, en positiv attityd som till och med Hans Rosling skulle gilla.
Så självklart kom det en länk til hennes blogg här till höger.
Läs mer om livet med där vilja och kraft går hand i hand för att mota bröstcancern i grind…

Pluggat om cancer

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 29, 2010

Idag har jag pluggat om cancer, med jämna mellanrum så är det patienter eller anhöriga till patienter som hör av sig via de vanliga kanalerna, bloggen, FB. mail eller telefon.

Idag var det en familj till en patient med väldigt ovanlig cancer, ett fall per 2 miljoner invånare, som ropade .
Deras rop på hjälp var tydligt och ljudligt
Man letade efter halmstrån och eftersom min egen kropp inte tillåter att jag är fysiskt aktiv har jag istället aktiverat min stackars fåtal hjärnceller. (stackars vilsna hjärnceller)
Alltså att leta efter halmstrån till behandlingar för denna ovanliga cancertyp var dagens uppdrag.
Märk väl att jag nu undanber mig alla som kommer att kommentera om allsköns naturläkemedel eller getpissade barkstebrygder med vitlöksrostad jord.
Utav respekt för den patienten som kämpar för sitt liv ber jag om detta…

Åter till ämnet, det visar sig att det faktisk har kommit fram en studie som aktiverades 2009 för just adrenocortical carcionoma, dock ingen i  Sverige.
Jag hoppas att denna studie kan aktiveras i Sverige med tanke på den starka forskningshistorik Sverige har i sin ryggsäck att patienten kan få den bästa vården i världen, inte bara den bästa vården i Sverige….

George

Motstridiga lägen

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 28, 2010

Jag har det uruselt och fantastiskt, jag har ont och jag har det underbart smärtfritt.
Jag kan vara aktiv och faktiskt bidra till hushållet med hjälp, jag ligger i smärtor i soffan…….

Så har mina senaste dagar varit!!!
Helkonstiga!

Jag har under hela min sjukdomstid haft stora problem med att i mina tankar acceptera min skador och mina kropps smärtor.
Att inte kunna klippa gräset, att inte klara av elementära husägaruppgifter som rabattrensning eller maskrosutrotning har alltid sänkt mitt humör 20 grader.
Som tur är så är mitt humör på topp så en sänkning på 20 finns det utrymme för.

Men de senaste dagarna har mitt humör varit uruselt, en av mina bästa vänner i hela världen med familj  är på semester i skåne, de har till och med hyrt hus i Kämpinge i några veckor.
Tanken var att sara och jag skulle träffa dem idag, men icke….
Jag har svurit och varit besviken över min egen kropps brister, egentligen är jag ju bara tacksam över chansen jag har fått, över livet som åter har kommit och den snara tillökningen i familjen.
Men det känns som om jag är girig, jag skall inte bli arg över att jag inte kan träffa mina vänner….men jag hade verkligen sett fram emot att träffa Douglas.

Vi har så förbannat kul och skratt hjälper kroppen att läka den också…

Så idag är det motstridiga känslor, ledsamhet över att min kropp svek mig idag, samtidigt har jag inte rätten att vara ledsen.
Jag har fått så mycket genom att bli räddad i sista sekunden, så mycket glädje och upplevelser och lycka
Funkar det inte att träffas idag, då finns det andra dagar…….

Men att tillbringa dagen i smärtryckningar och en dimma av den mentala smärtkontrollen gör att humöret sjunker lite, det som påverkar mitt humör mest är att jag inte fick chansen att ha kul med mina vänner…..

George

Sara och jag var på 60 årskalas förra veckan (officiellt var det ett 27-årskalas) i mjönäs, miljön var FANTASTISK.
En riktig Bauer-värld.
Så här kommer en bild eller två på miljön med alla dessa vackra raka ekar.
En bild är en kamp mellan en sten och en ek, vem vinner??

Kim Jong Il har en ny lekkompis i ”Crazy-sandlådan”

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 23, 2010

Ibland överträffar fantasin verkligheten, med råge.
Det finns galenpannor som styr länder, det finns en historia av hur brottslingar tar över ett land och omedelbart avrättar alla sina motståndare.
Döden är som bekant ett oerhört effektivt sätt att få sina motståndare att hålla tyst.

Här är lite kuriosa om före detta ledare och deras brottsliga bakgrund innan de tog över sina respektetive länders styre:
Berömda rånare, kidnappare och utpressare är bedriften hos de två största massmördarna i mänsklighetens otroliga historia,  Josef Stalin, Kommunistiska  Arbetarpartiets Sovjetunionen och Adolf Hitler, NationalSocialistiska Arbetarpartiets Tyskland.

Josef Stalin försörjde sig innan han kunde skaffa sig lön från partiet som bankrånare, kidnappare och utpressningsutövare.
Under åren 1903 till 1907 dog det närmare 40 oskyldiga under Stalins rånvåg i Ryska banker, 40 döda är ju småpotatis jämfört med de 48 miljoner oskydliga som dog i de Kommunistiska koncentrationslägerna Gulag samt i de övriga kommunistiska utrensningarna.

Adolf Hitlers historia  känner de flesta till, dock att han satt i fängelse för förskingring och desertering är inte vida känt.

Ja, antalet galenpannor i vår värld är inte att förakta, men en ny stjärna har seglat upp på idiothimlen.
Hugo Chavez!
Kära Chavez som bestämde sig för att genomföra en militärkupp i Venezuela 1992 testade sina ”demokratiska” vingar och misslyckades kapitalt, militärkuppen blev ett fiasko.

Denna kära Chavez som finansieras utav drogkarteller och ger över 1500 vänsterinriktade narkotikasmugglare från Colombia skydd genom att ge dem en fristad på sin sida gränsen i Venezuela.
Att ge 1500 narkotikasmugglare skydd från polisen är ju en ypperlig sak för en statsman att göra, eller hur?
Nu när han blivit upptäckt med handen i kakburken spelar han indignerad och förnärmad och bryter därmed all diplomatisk kontakt med Colombias regering som kämpar hårt för att stoppa narkotikahandeln.

Han blev så sur över att bli upptäckt att han omedelbart hotar med krig:
Venezuela’s president ordered a ”maximum alert” on the border and warned that his Andean neighbour could provoke war. ”We have no other choice but, out of dignity, to totally break our relations with our brother nation of Colombia!
Därefter säger han sig inte godkänna de GPS-lokaliserade fotografierna på de där narkotikasmugglande frihetskämparna…

Ja, Hugo som helst vill fortsätta med att leka med sin kokainsniffande och alkoholdränkta kompis Maradona.
Hugo kanske skall ta en tripp till Nordkorea och träffa fler kompisar, Kim Jong Il är säkert lite ledsen nu när hans tre lyxyachter blev beslagtagna innan de kunde leveraras.

Vilken värld???
George

Hopp, var kommer hoppet från…..

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 21, 2010

Jag har funderat mycket om begreppet hopp, alla patienter funderar på det begreppet.
De patienter som till slut efter en lång dans med den hatade sjukdomen bir friskskrivna, där får man återigen problem med att tro på framtiden, hoppet är fortfarande påverkat av sjukdomen.

En av de bästa som någonsin skrivit om hoppet är Henrik, änkeman efter Anna och fantastisk pappa till Tilda.
Han skrev om Anna behov av logiska chanser, trovärdiga strategier som bygger hopp.
De meningarna som henrik skrev om sin älskade Anna sätter tankarna om hopp på sin spets.

Jag råkade av en ren slump springa på Dragan, make (nybliven sådan) till Annette Axmacher på stan, med tanke på gästfriheten hos dem båda så blev jag med omedelbar verkan inbjuden till dem på fika i deras underbart vackra hem i Västra Hamnen Malmö.
Jag tror att en ”normal” person hade blivit mörkrädd om denna person hade hört med vilken lättvindighet vi pratade om väldigt svåra?? speciella samtalsämnen.
Hoppet var en stor del av själva grundvärdet i vår diskussion, själva basen i hur vi pratade om våra ställningstaganden om vår egen sjukdom, vår egen värld, både som patient och som anhörig!

En av de bästa föreläsningarna som jag hade kunnat tänka mig att gå på för att lära mig mer om livet är samling av speciella människor.
Ett DreamTeam av människor som VET om hoppets värde.

Annette & Dragan Axmacher är givna, Hans &  Anita Malmberg skall självklart med  samt Henrik Gustafsson.
Tänk er vilket DreamTeam som skulle kunna ge åhörarna relevanta jämförelser om hopp, livets värde, familjehantering och om att älska livet!

För att Ni skall få en extra tanke att fundera på denna veckan så kommer det återigen ett nytt av de bästa inläggen någonsin från Hans Malmberg, insiktsfullt och stärkande.
Läs och njut!!

George

Normalitetens underbara värld

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 19, 2010

Sara och jag har njutit av en komedi som handlar om människor i övre åldern,  med vuxna barn och gamla skilsmässor, filmen var ju självklart den hitlistade ” It´s Complicated” med Meryl Streep och Alec Baldwin
Skratten var många och asgarven var faktiskt nästa lika många.

Jag funderar på mina vänner och den totala avsaknaden av skilsmässor inom ”mitt gäng”, och vi är många inom det gänget, minst 25 par.
Sedan jämför jag med lite andra bekantas grupper där skilsmässa är mer regel än undantag…..
I min XXXXX:s gäng så tror jag att alla utom ett enda par är skilda, snacka om konstrast….
En väldigt smart vän som är skild han sade följande: Det är lite som att cykla, som att vara gift,  ramlar man av cykeln slutar man ju inte cykla för det!
Man kliver på cykeln när man inte har ont längre och när man tycker att livet skall fortsätta.
Man skall inte sluta cykla, livet måste fortsätta, framtiden förväntar sig det, rätten till lycka, rätten till ett lyckligt liv!

Den där jämförelsen om cyklar och äktenskapliga fall fick mig att fortsätta fundera om livet.

Vi cancersjuka har inte den där tiden att läka såren, vi har det svårare att jobba med äktenskapet eller att lära oss cykla utav två klart påverkande faktorer.
Likheterna är många men i vår cancervärld finns de där extra två faktorerna som gör det så mycket svårare!
De båda faktorerna är tidsaspekten och den direkta hotbilden mot våra liv och indirekt därigenom hotet mot vår lycka och själsro.

Det slog mig nämligen idag att resonemangen som finns hos cancersjuka är kopplade till beslutsfattandet, att konstant fatta beslut som påverkar livets utveckling, som påverkar vardagen, beslut som påverkar dem man älskar och respekterar.
Som exempel så tänkte jag idag på år 2011, då kommer nämligen min studie att sluta vara aktiv!
Vilka beslut måste jag fatta idag, ett år i förväg vara medveten om att jag kan tänkas fatta.
Kommer jag få medicinen i fortsättningen också, kommer läkemedelsbolaget fortsätta hosta upp de där 380 000 kronorna som min medicin kostar i veckan, bara för att hålla mig vid liv.
Jag vet faktiskt inte vad slutpriset för medicinen kommer att bli, dock är jag övertygad om att det kommer bli mycket billigare än de summorna jag har hört ryktas om idag.
Har min insats som försöksgris i studien varit tillräcklig för att jag som patient skall fortsätta få den resten av livet?

Vilken person med ett ”normalt” liv resonerar i sitt stilla sinne om livspåverkande beslut under tiden man tittar på en askul romantiskt komedi??

Tröga tankar hos en trög och trött skåning, dock en lycklig skåning!
Sara och jag är fattiga som kyrkråttor, men vi är lyckliga, vi är inte friska, ändå är vi på något korkat sätt lyckliga.
Det måste ha med Gårdstånga och Flyingebygden att göra, luften, miljön och alla vänliga människor som befolkar denna byn!

George

I nöd och lust heter det ju….lustbiten var ju kul men nödbiten är något som verkligen visar kärleken sin styrka

Självbetraktelse och ifrågasättande…

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 17, 2010

De dagar som jag hade utan internet var på något sätt både frustrerande och lugnande, återigen en konfliktkänsla.
Det är ju för mina egna tankar som jag skriver på bloggen, självklart anstränger jag mig för ett ge ett gott skratt eller en stöttande hand.
Att ge ett leende eller en bättre dag genom att bara få ner lite ord är ju en ganska hedervärd insats.

Men det kändes svårare utan bloggen att känna efter hur jag mår, att hantera rädslor och andra dumma känslor som skammen över att överleva medan andra lämnar oss.
Att skriva för mig själv lika mycket för Er läsare har ju en extra dimension, nämligen att det jag skriver för Er ger mig ytterligare energi, det ger mig ytterligare kraft, det ger mig den där viljestyrkan som gör att jag kan göra saker för andra!
För andra som behöver hjälp mer än vad jag behöver den……

Det är på något sätt som en symbios, att få stödet hos Er läsare ger oss alla stöd, ni ger mig kraft och det ges tillbaka.
Det är nog den bästa av symbioser, eller hur?

Sommarkväll med Anne Lundberg, jösses hur svårt är det inte att se sig själv på rutan, se sig försöka förmulera tankar och känslor, försöka besvara frågor så förståeligt som möjligt.
Både jag och Sara satt här och slaktade oss själva för att vi hade ju kunnat svara både bättre och tydligare, men vi är inga TV-människor. Vi är precis som alla andra, vi försöker göra vårt bästa efter den förmågan vi har….
Men skådespelartalanger har vi inte, vi har bara våra erfarenheter och drömmar, det kan vi prata om länge!

PS, det är skönt att vara tillbaka hos Er!!

George

PS, Ta en titt på TV lördag kväll 20.00

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 17, 2010

Jag tänkte bara ge Er alla chansen att se Saras och min mage när vi gör bort oss bland alla Hollywood-stjärnor ikväll på ” Sommarkväll med Anne Lundberg”.
Klockan 20.00 börjar årets programserie med 7 avsnitt och vi är gäster i första avsnittet i ca 5 minuter….

George

PS
Det blixtrar och dundrar nu med´……..

Blixtar & Dunder (allt är bra!!)

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 16, 2010

Tack alla, jag tackar Er från djupet av min själ för att Ni bryr er så otroligt mycket, allt stöd, allt hejande och all värme, för detta får Ni alla mitt starkaste tack!

Inget är fel på mig, inget är fel på Sara och inget är fel på lilla busen i magen som djävlas med Sara.
Inget är fel på hundarna och inget är fel på någon annan i familjen…..däremot slog blixten ner någonstans i närheten av huset!
Det blixtrade och dundrade rejält, fler av blixtarna slog ner så pass nära att vi såg tryckvågen i bladen på trädet utanför fönstret.
Att känna golvet vibrera av tryckvågen var en otroligt mäktig upplevelse.
Hundarna var inte speciellt imponerade utan tyckte att husse borde skärpa sig NU med att ta bort det där otäcka smällandet och blindande ljusskenet!
Men eftersom husse inte är omnipotent så klarade jag inte av att stoppa åskovädret…..

Den mäktiga upplevelsen var otrolig, det tyckte även min router och modem………
Efter flera dagars UTAN INTERNET!!!!!! VÅNDA och svettningar var melodin…samt flera samtal till Telia…..är nu internet tillbaka.
Jag har med känslor kunnat läsa mailen på min Iphone och sett Er oro, men att skriva via telefonen är inget alternativ….

Det visade sig att felet låg i mina egna maskiner, routern hade klarat sig, men inte modemet, den hade blivit ”blixt-kär” och rymt hemifrån!!!!
Så först nu så har jag ett modem som inte störtar 30 sekunder efter att jag startat om det, och startat om modem har jag nog gjort ett 50-tal gånger…..
Men nu funkar allt (knackar tre gånger i trä)…..
Att jag har gjort annat är självklart, det vackraste och mest fantastiska var att hålla min hand mot Saras mage…och känna den lillas spark!
WOW
SUPER WOW
MEGA ULTRA JÄTTEGIGANT SUPER WOW!!!
Den känslan var otrolig, att känna livet mot min egen hand, lika snabbt kom min oro och rädsla över att bli förälder med mina småproblem…som exempelvis Malignt Mesotheliom Klass 4….

En annan sak som fått mina ögon att tåras  av glädje var att läsa idag, nu när datorn funkar om Annette Axmacher och om vår Ratty!
Båda har fått bra besked om hur tumörerna gått ner på knä och fått lite stryk av sina motståndare, cellgifterna.
Jättegrattis Annette och Johan (ratty)!!
Klicka gärna in på deras blocggar och skriv en grattis-kommentar!

Precis som en viss österrikisk skådespelare med politisk ådra såger jag bara: Im Back!!!
George

Sagan om det imaginära baseballträet…..

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 6, 2010

Många sagor handlar om prinsar eller prinsessor, grodor eller drakar, katter eller tvättsvampar som är fyrkantiga och heter Bob????…..!!!!!
Därför är det tydligt för oss alla att det är hög tid för baseballträet att träda fram på sagornas arena!

Det var en gång ett baseballträ som levde i ett land som hette Långbortistan, detta trä älskade att läsa sagor, sagor som handlade om saker som just detta trä inte var bra på.
Baseballträet som faktiskt heter Slugger var ganska ledsen över han inte klarade av dessa saker som han läste om i sagorna…
Han kunde inte kyssas, han kunde inte kyssa grodor överhuvudtaget….han hade faktiskt försökt en gång men resultatet av en kyss mellan ett baseballträ och en groda var riktigt uselt….för grodan…..

Ojdå vad slugger skämdes och var ledsen….
Han kunde inte dräpa drakar, han kunde inte rädda prinsessor och han kunde inte käka äpplen…
Han kunde inte rädda folkets jular från Grinchen och han kunde inte rädda dem från …ja ni fattar, busar i allmänhet!

Slugger var så ledsen, allt han kunde göra var att slå på bollar, och det är JÄÄÄTTETRÅKIGT att göra dag ut och dag in….det gör egentligen ganska ont att slå på dessa hårda bollar hela tiden.
Slugger fick ju blåmärken av dessa bollar…

Slugger som var väldigt klok och väldigt vettig för att vara ett baseballträ tänkte så det knakade, han tänkte och tänkte och det knakade oroväckande mycket i träet.
Till slut kom Slugger på vad han kunde göra, han skulle bli byggarbetare!!!

Han tänkte som så att eftersom som han var bra på att slå, kunde han lika gärna slå i spik när man bygger hus.
Så slugger tog sig till första bästa bygge och där skulle han minsann visa världen att han kunde göra annat än att slå på bollar, han skulle minsann skapa, han skulle med kraft slå in spik så att huset skulle stå stabilt i all framtid…

Slugger tog tag i spiken, och drämde med all kraft sig själv på spiken!!!

AAAJJJJ, skrek Slugger, det gjorde ju ÄNNU mer ont att slå i spik!!!
Jag måste ha slagit fel på spiken, tänkte slugger,  jag slår en gång till och nu kommer det säkert att fungera…

Slugger tog tag i spiken, denna gången ännu mer beslutsamt, och drämde med all kraft sig själv på spiken, igen!!!

OAJJJAJJJAAAAAJJ, det gjorde ju jätteont!

Slugger kände att han måste åka iväg till sjukhuset för att få ett plåster, ett stort och fint plåster som speciellt passade till hans fina trämönster.

Väl framme vid sjukhuset så var det jättekö och långa väntetider, precis som vanligt på ett sjukhus.
Slugger som var en nyfiken slagträ-snubbe tyckte att det var väldigt många sjuka i väntrummet, många såg trötta och skalliga ut, vissa var smala, andra var konstigt runda i ansiktet.
En av dessa sjuklingar satt bredvid Slugger och väntade på sin tur att träffa läkaren, en liten pojke som också var precis lika ledsen som slugger.
Pojken hade något som heter cancer, Slugger förstod att den däringa cancern var något som var minst lika illa som att slå på en spik…fast utan hammare..
Och det verkade på pojken som om han hade jätteont och var jättetrött!

Slugger som förutom att vara väldigt klok så är Slugger väldigt intresserad av att prata med människor, så han pratade med pojken.
Pojken tyckte att Slugger var ett väldigt trevligt baseballträ, och pojken kände sig lite tryggare när han pratade med Slugger, slugger kände likadant och tyckte att pojken var väldigt trevlig.

Men det var något speciellt, något som Slugger inte kunde sätta fingret på (speciellt som Slugger inte har några fingrar, vilken dum grej det hade varit…ett baseballträ med fingrar??)
Slugger kisade med sin kvist-ögon och han kunde se ett mörkt moln runt pojken, Slugger frågade pojken vad det var för ett moln som man knappt kunde se?

Pojken undrade vilken mörkt moln som slugger kunde se, själv kunde han inte se något speciellt moln, han blev faktiskt lite orolig över sin nyfunna vän basebollträet Slugger.

Men Slugger som var envis och nyfiken tyckte att molnet var väldigt tydligt när han kisade med sina kvist-ögon, och eftersom baseballträn har väääldigt många kvist-ögon så kanske det var därför Slugger kunde så det som ingen annan kunde se.
För när Slugger tittade runt omkring sig i sjukhusets väntrum så såg att att många av dem människor som satt där hade dessa mörka moln runt omkring sig.

Slugger tänkte att detta kanske har något med den däringa cancern att göra?

Så Slugger frågade pojken om han fick lov att vifta till det där molnet med sig själv?
Pojken tyckte nog att Slugger slagit sig lite väl hårt på den där spiken, men tänkte att om slugger vill vifta runt så får han väl göra det, han är ju faktiskt ett baseballträ!!!

Slugger tog sats och viftade till försiktigt på det mörka molnet och …
Slugger kände något!!!
Han kände hur han träffade något elakt, något som fullständigt älskade att göra folk oroliga och rädda!

Och det var då som Slugger upptäckte att han var gjord av ett väldigt speciellt trä, ett magiskt trä, ett trä som skingrar oro och rädsla!
Så styrkt av den första viftningen i molnet så viftade Slugger till en gång till, och en gång till och han kände hur cancer-molnet som aldrig känt rädsla, nu för första gången själv blivit rädd!

Cancermolnet var rädd för Slugger.
Det var ju lite konstigt för Slugger tycker ju att ingen behöver vara rädd för honom.
Cancermolnet åt ju av pojken, ju räddare pojken var, desto starkare blev molnet. Och ju starkare molnet blev desto svagare blev pojken. Så är det med alla cancermoln som omger alla cancersjuka.

Pojken som sett Slugger vifta runt sig själv började skratta, nästan kikna av skratt, han skrattade så mycket att han grät. Äntligen hade han fått lite mer hopp, lite mindre rädsla, tack vare sin nya kompis Slugger

Han berättade för Slugger vad som hände när Slugger viftade runt i luften, han berättade om hur livet verkade mycket ljusare, mycket gladare.
Han kände sig starkare också!
Pojken var jätteglad över att fått en kompis som verkligen hjälpte honom!

Detta var sagan om Slugger, baseballträet som viftar undan oro och rädsla!

Jag hoppas att Ni alla finner er egen ”sak” ett baseballträ, en vän, en glänta i skogen, en hund eller katt.
Att Ni finner något som hjälper att vifta undan det  ”däringa” molnet.
Jag har min Sara, mina vänner,  fyrbenta och tvåbenta och min familj!
De viftar undan mitt moln!

George

Var sparkar man på cancern bäst???

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 5, 2010

Nu är vi hemma i underbara Sverige, resväskor packas upp i den takt som kroppen tillåter det, tvätten som accumulerats under resan fyller tvättkorgar och golv.
Hundarna är fortfarande i ett sorts lyckorus, det pussas och tassas hela tiden.

Alla 78 mailen är avklarade och resultatet är att jag har hunnit med en del samtal över telefon.

Cancern fortsätter skörda, det är enkelt att bara se det som att cancern skördar liv, men det är ju som så att cancern skördar så mycket mer än bara liv.

Hopp skördas

Glädje skördas

Vänlighet skördas

Lugn skördas

Monica (Keren) är ytterligare en stark stjärna som lyser på himlen, en stjärna som är styrka och vilja, en stjärna som är stark och god, en stjärna som är precis som stjärnor skall vara!!

Rickard B har också gjort dessa vackra stjärnor sällskap, hans stjärna tillför glädje och nyfikenhet, hopp och kärlek, denna stjärna är den som visar vägen….

Fram till att dessa två individer gick vidare kämpade de mot sin cancer, cancern skördade deras liv, men försökte skörda annat också, som hoppet och glädjen.
Men där fick cancern tji, den blev lurad på godsakerna!!!
Att den vann i slutändan betyder inte att glädjen dog, eller lugnet eller hoppet!
Att fortsätta leva, att veta att det inte handlar om hur LÄNGE man lever, utan att det handlar om HUR man lever!
Att hoppet, glädjen och allt som är liv är något cancern inte får stjäla, inte får skörda.

Jag vill bara sparka cancern där det känns, och när cancern ligger ner skall jag inte vara en gentleman och sluta, utan jag skall fortsätta sparka, fortsätta hata, fortsätta stampa!
Eld skall med eld bekämpas, cancer skall med hat bekämpas!
Det är den enda gången hat är ok, det är i kampen med cancern, annars är hat en farlig och onödig känsla!

George

PS
Ewa, du är ett föredöme, ett strålande exempel på vilja och godhet, en lysande fyr av hoppets energi i cancerns värld!

Hemma och MASSOR av kärlek

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 3, 2010

Nu är vi hemma….PUST

Hundarna formligen överföll oss och vi har blivt pussade, tvättade, påhoppade, kramade, gnidna, puttade och påpruttade, neddreglade, slickade, sniffade och massivt älskade….ja allt som överlyckliga hundar kan göra!

Lasse har bott i huset under tiden vi varit i Italien, han har njutit av hundarnas sällskap och poolen med den ”avstängda” delen av trädgården.
Tyvärr har lasse fått lite mer problem av sin 4:e behandling så nu har han gjort som jag också brukar göra när jag har ont och mår dåligt, han har dragits ig tillbaka till sin lägenhet i Malmö…
Det är alltid skönare att ha ont själv…
Lasse, tack för att du ville bo här undet tiden vi var borta, huset var luftat och städat när vi kom hem, färsk mjölk till morgonkaffet fanns i kylen och bröd samt tomater var inköpta åt oss…Återigen TACK Lasse!
Jag hoppas att du njutit av lugnet och stillheten här i fantastiska Gårdstånga, byn där alla är vänliga och hjälpsamma, byn där man blir glad över att bo! Byn med de trevliga människorna! Gårdstånga är Byn som är som balsam för själen!

En annan kul sak är en överrraskning jag upptäckte när jag efter 2,5 dagar utan internet loggade på för att läsa 78 nya mail….78 ICKE-reklam mail!!!
DÄr upptäcker jag att Hans Malmberg har slagt sitt nya rekord, TRE nya inlägg på sin blogg!!
Som vanligt är det läsvärt och givande, till och med rörande, börja med hans inlägg som heter ”På denna sidan än”, efter att ni läst det inlägget har han tre nya och kortare inlägg!
Keep up the good job, Hans!

Faan vad underbart att vara hemma i VÄRLDENS bästa och vackraste land igen, Sverige!
George