Klistringen av höger lunga var framgångsrik!

Nu är klistringen av höger lunga fixad, det fungerade! Man har gjort en kombination utav silvertejp, Karlssons klister, lite hederligt trälim och en väldig stark spikpistol som läkaren var nere och snodde på en byggarbetsplats. Nu vätskar sig inte inte höger lunga längre och vi kan hoppas att vänsterlungans vätska försvinner snarast eller så får den lungan också klistras men det är inte den närmaste veckan. Jag har precis fått slangen utdragen från djupt inne i min lunga, det kändes åtminstone så när slangen med ett snabbt kontrollerat ryck åkte ut. Låt mig säga så här, det känns alltid obehagligt när något främmande föremål rör sig inuti ens eget organ.

Nu väntar jag på att få en liten present, den skall komma med instruktioner, handhavanderegler och tillbehör, NEJ, det är inte en ny mobiltelefon, det är en bärbar syrgaskoncentrator som jag skall ta med mig hem. Speciellt när när jag skall gå en sträcka mer en 20 meter eller när jag duschar skall jag använda denna maskin.

Hem, jag skall hem idag! Sova i min egen säng, känna dofterna i mitt eget hus, krama min fru, överösa min lilla dotter med miljoner pussar.

Jag skall hem!

Jag skall åka hem!

George

Fantastiska människor lyfter mitt humör.

Jag är på risigt humör, jag känner ibland att jag tappar mitt goda humör och blir ofantligt arg, lättretlig samt att jag får en explosiv aggresivitet. Denna typ av humör är tack och lov ytterst sällsynt, kanske två tre gånger per år. Nu är det en sköterska här på avdelningen har skapat mitt usla humör. Men det finns alltid botemedel riktigt bra botemedel!

Här finns massor med patienter som alla är ytterst trevliga och vänliga. Men en man lyser upp mitt humör, han roar och får  mig att skratta. Otroligt torr men klok humor, vishet i mängder men det jag uppskattar mest är hans lugn, hur han obevekligt utstrålar ett lugn som tar udden av min ilska.

Jag anser att man alltid skall tacka de som hjälper, medvetet eller omedvetet, så ett stort tack till Sigvard Hellström!

Höger lunga klistrad, kommer bli ilsk om det ej fungerar!

Nu har jag fått min högra lunga tömd på så mycket pleuralvätska som möjligt och därefter har läkarna sprutat in ett kemiskt sandpapper som skall riva upp lungsäcksvägg och lunga. Sedan suger man ut det kemiska sandpappret ur höger lunga. Därefter ber man och hoppas att lungsäcksväggen och utsidan av lungan blir så irriterade och sedan läker ihop som ett sorts gemensamt ärr.

Självklart snurrar tankarna om jag kan sno lite utav det kemiska sandpappret för att slipa vardagsrumsbord och köksstolarna, tyvärr har jag fått reda på att en av de ingredienserna i soppan de sprutat in är talk, vanligt talk fast utan parfymering!

Nu ligger jag har på sjukhuset rejält smärtstillad utav morfinsprutor samt avnjuter en 39 gradig feber, att det för en gångs skull är bra att få feber käns konstigt. Febern är ett tecken på att den där kemiska talksörjan som skall agera sandpapper inuti min kropp fungerar! Alltså, ingen feber, klistringen fungerar ej!

Nu har jag varit så många dagar på sjukhus och sprungit (stapplat syrefattigt) med min påse med vätska, proteiner och lite vackert färgsättande blod så jag är evinnerligt trött på vistelsen, speciellt idag när morfinmediciner och morfinsprutor avlöser varandra på löpande band.

Jag vill hem och lukta på vinden, känna vindens smekande kraft mot min kind. Jag vill hem och se soluppgång och solnedgång och känna att jag lever. Jag behöver ladda batterierna, jag behöver skrika ut mitt hat gentemot cancern i min kropp, jag vill bara hata, hata intensivt så att viljan glöder, så att viljan återigen kan flytta berg…….och sedan få hem Freya och Sara på eftermiddagen!

Jag vill planera för Freyas födelsedag den 26:e November, mat och tårta, presenter och bara ladda batterierna.

Förresten, jag vet inte om ni känner som jag, behandlar politiker oss som mindre vetande, tror de verkligen att vi tittare som oroar oss för framtiden vill se folk raljera och håna varandra.

Jag förväntar mig mer, jag förväntar mig ärliga tydliga svar på frågor, jag förväntar mig raka tydliga och genomtänkta svar. Jag tror att vårt politiska system behöver en uppdatering så att vi inte fortsätter i samma spår.

Sedan vill jag tacka Göran Hägglund (jag är absolut inte kristdemokrat)  för den oerhörda förändring Hägglund har genomfört i Sverige. Den största cancersatsningen under de senaste decennierna. Jag vill tacka för insatsen med rättvis vård i Sverige genom RCC-arbetet. Jag vill tacka för den miljardsatsning Hägglund och Co som ytterligare stärker Sverige som det ledande landet inom cancervård.

Tack för de enorma satsningarna på äldrevården som var nästintill obefintlig innan 2006, du och dina kolleger har stärkt patientens trygghet och rätt. Stort tack till dig Göran Hägglund för ert nästan okända arbete.

Nu vill jag se Löve’n göra lika mycket för cancervården, äldrevården, patientens trygghet, den ändrade synen att läkaryrket är ett serviceyrke och patienten är kund!

George

Att gå till val / Kan man välja bort cancern?

Nu går vi till val, man och kvinna går ur huse för att lägga sin röst för vem som skall styra mitt älskade Sverige i fyra år. Jag och antal andra svårt sjuka tittade på valdebatten på TV igår, fredags kväll. Det blev en väldigt ovanlig upplevelse eftersom när man lever så nära döden som vi gör på denna avdelningen så klargjordes det väldigt snabbt att vi har fått ändrade värderingar.

Vi skämdes över partiledarna, vi insåg att denna skammen vi kände för dessa 8 män och kvinna var en ny känsla, även om man var envist stolt över sitt parti tidigare kände vi bara en oerhörd skam, en sorg för Sverige över att dessa partiledare verkar ha monterat bort heder, sågst bort ärligheten från sin ideologi. Att man raljerar och leker med ord i sin presentation av vad sitt parti vill, att man försökte lura, förleda, irritera och förnedra var fruktansvärt att se.

Vi som satt där kände samma sak, det hade varit bäst om de två mest sansade av alla dessa partiledare slog sina påsar ihop för landets skull, för hederns skull, och viktigast av allt, för folkets skull! Det kommer tyvärr vara omöjligt att Moderaterna och Socialdemokraterna hade bildat regering tillsammans.

Jag sade ju att känslan överraskade och förvånade mig, att vi patienter kände samma sak……konstigt!

Jag är öm och blåslagen vid revbenen där lungdränet går in mellan mina revben, det blec stopp i dränet, slangen var böjd inuti mig och läkarna vred och vände, tryckte och svor. Efter en tid som kändes som en evighet och efter att man sprutat in propplösare (nej och åter nej, det var INTE caustiksoda de sprutade in) så löste sig stoppet och vätskan kom ut och luften kom in, denna friska härliga välsmakande och uppiggande luft!

Nu skall jag försöka hitta en rullstol för att åka ned på bottenplan och rösta!

Jag skall rösta bort min cancer, jag skall hitta en valsedel som säger, vi garanterar att all Mesoteliom botas, den valsedeln skall jag hitta!

George

Bionic Man 2.0

Nu har jag ytterligare utvecklats i riktningen mot den ultimqta Bionic Man! Nu har ytterligare *avancerad* teknik blivit inmonterat i denna läckra och fulländade kropp, jag har fått en ny dräneringsslang inmonterad i min högra lunga!

Så, för att rekapitulera, jag har en nyutvecklad Powerport inne i min högra axel som Port a Cath, jag har en permanent inopererad drän i min buk så att jag som högteknologisk husägare vattna min (eller andras ) gräsmattor vid behov. (Detta är alltså en av mina superkrafter). Nu har jag fått en permanent inopererad drän i min högra lunga för att kunna vattna de högt placerade krukväxterna som behöver extra näringsrik vätska med ett fåtal cancerceller i!

Frågan är hur mycket teknik behövs det för att bli definierad som cybernetisk, jag tror att det enda som saknas just nu är en permanent inoperarad Wifi-koppling för att bli fullkomlig och en riktig Bionic Man 2.0!

Självklart är man orolig och funderar på framtiden när buken töms på mellan 6 till 12 liter, men mitt hat gentemot cancern är kraftfullt, det hatet är lika starkt, lika lysande och lika kraftfullt som kärleken till min fru Sara och min lilla dotter Freya som snart fyller fyra år. Stark hat mot cancern, stark kärlek till de mina och livet!

Som vanligt gäller detta, INGET får ned mig på knä, INGET!

George

Tillbaks igen på sjukhuset…

Jag blev utskriven från avd 1 lungspecialisterna i måndags. Idag på onsdagen läggs jag in igen, jag har dock lite nya erfarenheter utav min sjukdom som är nya upplevelser för mig. Jag har nu en liten aning om hur det känns att drunkna!

Förutom vätska i buken (tömde mig själv på 12 liter på två dagar) har jag nu vätska i BÅDA lungorna. Och med tanke på att jag har ca 18% lungkapacitet till att börja med är vätska i lungorna lite grann som en mindre katastrof. Att lägga sig ned i sängen, att böja sig framåt, att sätta sig i bilen, allt leder till panik, drukningspanik!

Ja gott folk, detta är illa, och ni vet att när jag väl säger att det är illa så är det faktiskt illa. Man säger ju att * its not over until the fat lady sings*. Jag börjar höra * the fat lady*!

Nu skall vi börja med att färga vätskan i buken med en skrikig färg för att sedan tömma en av lungorna på vätska, är då den vätskan färgad vet vi att vätskan tränger igenom från buken. Är vätskan ofärgad vet vi att det är återigen nya metastaser som håller på att försöka etablera sig i båda lungorna. Då kommer vätskan från lungvävnaden istället och då är det bekräftat att cancern har vaknat fullt ut och ruskar sitt fula huvud och skriker ut sitt hat gentemot mig, jag som har fräckheten att inte dö, jag som den hatar lika mycket som jag hatar cancern tillbaka! Jag hatar min cancer med all min fulla kraft, med hela min själ hatar jag cancern som hindrar mig, som lurar mig men som ALDRIG STOPPAR MIG!

George

inlagd på SUS Lund….

Jag har haft en konstig sommar. Tanken var att umgås med familj och vänner, gamla och nya vänner men istället har sommaren varit en konstant följd utav *vanliga* sjukdomar. Ryggskott, ischias, bronkit, annan typ  luftrörsinflammation och nu, som grädde på moset slår vi till med en rejäl lunginflammation.

Dessa små presenter har hållt mig borta från Susannes makes underbara matlagning, Max familj och grillning med Douglas. Jag har alltså missat att träffa alla mina fina vänner i somras.  Nu idag har jag blivit lite mer pigg från min snabbresa med ambulans för att slippa 40 grader på termometern, nu när alla mediciner fått mig att bli feberfri, fått ned pulsen från 120 till lite mer normala 70 och att syresättningen lämnat 80% för att klättra upp till toppen igen ( fast med O2 i slang i näsan, syre alltså)

En rolig sak är att jag har hamnat på en avdelning med enbart proffs, jösses vad kompetenta sköterskorna är, det är roligt att se hur väl vården fungerar trots urusla löner och kassa vårdgivare. Jag hörde att en avdelning stängdes några minuter innan jag lades in inatt. På grund utav personalbrist. …..skrämmande dåligt skött utav toppen på SUS.

Ja, nu kommer tröttheten igen, innan jag går måste jag bara skriva om gubben i sängen mittemot. Han har ingen faktisk aning om vilken fantastisk tur han har!

Han ramlade ned från ett bygge för några år sedan, då vid undersökningen så upptäckte man att han hade ett anerysm på stora kroppspulsådern, detta åtgärdades och gubben fortsätter därför på årliga kontroller och då upptäcker man en pytteliten tumör i lungan. Denna testas och visst är det lungcancer och han opereras omedelbart. Han hinner inte ens in i cancervärlden, han garanteras nästan cancerfrihet…..nästan och han behöver inte ingå i den gruppen som kommer oroa sig över om de tillhör de 15% som överlever eller de 85% som avlider. Jösses vilken tur han har haft!

Vi höres.

George