George med Liemannen bakom axeln

Blåst på konfekten….

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 22, 2014

Idag på ronden fick jag tillstånd till permission under förutsättning att jag infann mig i sjuksängen vid följande tre tillfällen per dygn, 08.00, 16.00 samt 24.00 för mina fortsatta intravenösa antibiotikabehandlingar. Jag blev ju överlycklig, att få åka hem, träffa min älskade familj, sova i min egen säng, att slippa tillbringa mina nätter med min älskade fru istället för en snarkande dement hallucinerande man.

Jag ringde och lämnade besked att jag skulle påbörja min permission när dörren till rummet öppnas och min sköterska kommer in och säger att de har på laboratoriet påträffat mycket bakterier, otrevliga bakterier i min ascitesvätska från buken och att jag har bukhinneinflammation…..Tyvärr är min permission indragen och beskedet utöver var att man skall försöka föra in antibiotika in i bukhålan eftersom den intravenösa behandlingen inte fungerat!  Helvete också, det betyder att dessa mysko bakterier i mörka trenchcoats, svarta hattar och mörka glasögon glider omkring och hugger med små eleganta ornamenterade silverknivar i min bukhinnevägg. Djävla opålitliga bakterier som inte flyr när jag skickar riddarna i skinande antibiotikarustningar på dem.

Nu är det några timmar senare, de tekniska problemen med att hitta adaptrar och aggregat som fungerar för att spruta in en liter antibiotikavätska i min bukhåla är avklarade. Nu har jag fått min första dos utav bukantibiotika och satan vad det gör ont, de där bakteriebusarna har panik, de försöker skära sig ut ur buken med sina små knivar.

Det gör enormt ont, jag har tagit en drös med starka smärtstillande för att inte skrika.

George

21 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Lena Sjöström said, on oktober 22, 2014 at 20:26

    Kära, kära, kära George!

    Känner starkt av din kamp, jag har Roffe att relatera till. Du är en segrare! Kämpa på!

    Önskar Dig och dina Älskade, Fru och underbara dotter, Lyckliga dagar tillsammans!

    Hjärtliga Kramisar från Roffes Lena

  2. Kerstin said, on oktober 22, 2014 at 20:51

    Vilken kämpe du är hoppas det här lägger sig snart så du får komma hem till dina kära!
    Stor kram från mig till dig och din familj.

  3. Åsa said, on oktober 22, 2014 at 21:13

    Tänker så mycket på dig. Önskar dig en natt utan smärtor och en permission inom räckhåll.

  4. Ingrid Björklund said, on oktober 22, 2014 at 22:11

    Fy så jobbigt. Såg på Tv att vi har fler dåliga bakterier i kroppen, än vi har celler. Men det är väl inte meningen att du ska ha våra också! Sänder ännu en stor KRAM till dej och din familj!

  5. Caroline said, on oktober 22, 2014 at 22:54

    Hej och tack för att du rapporterar från din verklighet. Verkar vara en smärtsam upplevelse och jag beundrar att du orkar beskriva den med glimten i ögat;)
    Hoppas du får må bättre snart!

  6. irene.orrenskog@hotmail.com said, on oktober 23, 2014 at 01:28

    Hej George!
    Vilken kämpe du är!!
    Varifrån får du din styrka egentligen?
    Hoppas, hoppas du vinner denna kamp också mot de hemska bakterierna!
    Tänker på dig.
    Irene

  7. tiptip said, on oktober 23, 2014 at 11:35

    vilket jäkla oflyt men klart att dom nu får på truten. de onda bakterierna.

  8. Jessica said, on oktober 23, 2014 at 11:40

    Fasen vilken krigare du är!!! Det här slaget vinner du också!! Kram

  9. Kjell Andersson said, on oktober 23, 2014 at 12:24

    En hälsning från Kjell o Linda.Kjell verkar ha fått ordning på vätskan i lungorna att vakna för 3:e dagen i rad o kunna andas jippi. Vi hoppas det blir bra för dig snart o att bakteriernaförsvinner många kramar av styrka till dig från oss

  10. eva said, on oktober 23, 2014 at 13:10

    vilken kämpe du är, önskar dig allt gott

  11. Karin said, on oktober 23, 2014 at 22:47

    Stor styrkekram att skiten ger sig av.

  12. Andy said, on oktober 24, 2014 at 06:37

    I feel for you G., I hope the bacteria give you some respite so you can fully enjoy being at home with the family. You write so well, even in these difficult times, I wish you would write some day a book on overcoming your experience, for all survivors like you. A gigantic hug, Andy.

  13. Mia said, on oktober 24, 2014 at 07:29

    Fantastiska människa! Å vad man önskar att du kunde slippa alla smärtor och all den där cancern! Hoppas att medicinen du får gör nytta så du får komma hem till din familj! Många kramar från Mia

  14. Maria said, on oktober 24, 2014 at 08:24

    Usch och fy, schas bbakterir, lämna George ifred!

  15. Marika Bengtsson said, on oktober 25, 2014 at 08:59

    Hoppas innerligt att du får åka hem till din älskade familj snart <3och att alla skit bacillerna drar dit pepper växer!!

  16. Frida said, on oktober 26, 2014 at 00:14

    Du är en krigare, av den allra tuffaste sorten. Är så imponerad av din styrka och vilja.
    Önskar dig allt gott som finns, och lite till. Och så klart att bakteriejäklarna tvingas sträcka vapen, vifta med vit flagg och kapitulera villkorslöst.

  17. Ingrid said, on oktober 26, 2014 at 13:11

    Tänker på dig och hoppas det har lugnat ner sig i din mage/kram

  18. Anne-Marie Klevebäck said, on oktober 26, 2014 at 15:35

    Håller tummarna och stortårna också för att du snart ska bli så,pass bra att du får träffa din familj❤

  19. Annica said, on oktober 26, 2014 at 19:51

    Har följt din blogg länge, och imponeras av din styrka och ditt mod. Hoppas innerligt att behandlingen hjälper mot bacillerna i magen och att du får åka hem till familjen. Önskar att du får lång tid tillsammans med dom. Varma kramar från Umeå.❤

  20. Mia said, on oktober 28, 2014 at 13:04

    Fy f-n! Du ofattbart tappra man, du är fantastisk, som du kämpar.
    Åhh vad jag önskar att ett mirakel kunde infinna sig, att man kunde vifta med
    ett trollspö och att människor då blev friska. Vad skriver man?! ord är så futtiga…
    men jag hoppas att du snart mår bättre och att du snart får komma hem till din familj.

  21. Sara said, on oktober 30, 2014 at 23:56

    Förlåt! Förlåt! Men jag har livlig fantasi och kunde inte låta blir att skratta trots det helvete som jag vet att du gå igenom, men jag kunde se de små jävlar som festar i mörka trenchcoats, som i en tecknade serie. Din humör behövs. Kram, Sara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: