George med Liemannen bakom axeln

Både bra och dåliga nyheter…

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 25, 2012

Ja, det kunde ju gått bättre…

 

Resultatet efter undersökningen var både bra och dåligt, vi börjar med de dåliga nyheterna.
Jag har tappat mer än 60% av andningskapaciteten jämfört med en frisk persons lungor, vissa tester visade på 75% bortfall….
Inte underligt att jag flåsar!
Nästa problem med andningen är att det verkar som om vissa tumörer i magen är igång och retar kroppen så därför har jag fått vätska i bukhålan, denna vätskan trycker mot lungorna underifrån.

Lymfkörtlarna mellan lungorna har ökat lite i storlek.

Nu över till de goda nyheterna, tumörerna i lungorna som mätningen utförs på står stilla.

Jag är vid gott mod och ser detta som ett farthinder på vägen, detta löser jag!
Farthinder ät till för att köras över!
Jag sänker inte min hastighet (dock är min gånghastighet sänkt) utan fortsätter med mitt liv i full hastighet!

George

Annonser

Min värld, den ambivalenta skräcken!

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 22, 2012

Som vanligt är oron stor, rädslan är fysiskt påtaglig.
Det är dags att genomgå en stor undersökning imorgon, min kraftigt försämrade förmåga att andas måste utredas.
Orsaken till att lungorna inte klarar av att syresätta blodet måste få en förklaring. Just nu ligger syresättningen på 88% och det är lite lågt för en sådan vacker och trevlig ung man som mig själv…….

Ja, röntgen går av stapeln klockan 08,30……därefter väntas svaret…
Däremellan blir det ett otal undersökningar, bland annat en spirometri som kommer att ge ett uruselt resultat, vi VET ju att min andning inte fungerar.
Vi VET ju att det både piper, rosslar och rasslar när jag andas och att andningen stängs av helt om jag böjer mig framåt eller vrider på mig…

Jag är som sagt orolig, jag är ju så lycklig, jag är ju så tillfreds just nu även tillsammans med min sjukdom.
Jag vill ju få besked om cancern har börjat röra på sig samtidigt som jag INTE vill få det beskedet….den ambivalenta skräcken kallar jag det!

George

Hur man ser världen…

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 18, 2012

Tankarna går ibland till hur jag ser på världen, på hur jag skapar och bygger min egen realitet.
Att man kan påverka sin egen världsbild är nog något alla gör, att man ibland hamnar mer i världsbildens centrum i sin egen betraktelse  än i andras syn på verkligheten är nog standard.
Nog speciellt innan man blir sjuk och att man då var både odödlig och osårbar.
För vissa av oss revs den självbilden ned på ett brutalt och kort ögonblick, för mig revs den ned i ett skräckblandat ögonblick 2006 i ett litet klaustrofobiskt läkarrum med pärmar från tak till golv

Min bild av världen är ju klart påverkad av att jag är sjuk.
Att min bild är påverkad utav att det inte finns någon som kan bota mig från min cancer har skapat en världsbild som nog många inte vill se världen.
Jag sitter mitt uppe i denna världen, denna plats som jag egentligen skapar åt mig själv, denna plats som är figursydd enkom för mig.

Här kan jag hantera att jag lider under min sjukdom.
Här i denna skapade bild utav världen kan jag må bättre trots cancern.
Här kan jag skratta cancern rätt i ansiktet och skrika hatfullt till den förbannade cancern att jag är onåbar!
Här kan jag plocka undan det verkliga lidandet och ge livet mening, jag kan ge livet lycka!
Jag kan skapa en värld, en riktig verklighet som tar hänsyn till Mesotheliomet och dess kapacitet att förkorta mitt levnadsspann till en reell verklighet där jag lever så lyckligt det är möjligt!
Jag skapar min bild av världen där jag faktiskt har en möjlighet att hjälpa andra människor i min situation och därigenom ge mig själv en sorts värde, att vara en bidragande del utav samhället.

Jag tror att alla sjuka, skadade måste justera sin världsbild till att ta mer hänsyn till sjukdomens negativa sidor och bygga upp starka motvapen till de negativa sidorna.
Motvapen som ger personen styrka, kraft, lycka, livsglädje och hopp, massor utav hopp!

Att ändra sin världsbild är inte att ljuga för sig själv, att ändra sin världsbild är att vara brutalt sanningsenlig och ta hänsyn till alla äckliga pinsamma och vedervärdiga effekter utav sjukdomen och bygga bort dessa negativa effekter.
Kvar är en vacker stark person, en DU som är fulländad trots bristerna.
En du som är stark och en DU som är lycklig!

George

Ojojoj vad myndigheters festkonto hanteras av ”fartblinda”

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 14, 2012

Nu ramlar det in uppgifter om fester och arrangemang som kostar miljonbelopp.
Först var det Tillväxtverket med sina fester på Grand Hotell som kostade sanslösa summor.

Nu är det en stiftelse som satt plånboken i klaveret, Stiftelsen för Strategisk Forskning.
De har bland annat ett stående avtal med Micael Bindefeld som kostat stiftelsen närmare 9,4 miljoner kronor.

Nu reagerar jag starkt över att skattefinansierade medel går till nöje, alla skattefinansierade verksamheter har ett enormt ansvar mot staten och mot folket!
Jag är gammal företagare med en väldigt starkt tro på välfärdssamhället som Sverige byggt upp, jag är stolt över Sverige och den minimala mängd korruption och slöseri med skattepengar vi har idag.
Men här har ju definitivt hjärnan hos både inköpare, VD och revisor kopplats bort, kontrollfunktionen finns ju här alltid så att slarv och felaktigheter skall uppdagas.

I mitt yrkesverksamma liv har jag vänt Hotell och Restauranger från förlust till vinst, det har varit mitt jobb att vända förlustverksamheter till starka livskraftiga verksamheter.
Nästan alla verksamheter jag har arbetat med har inom ett år efter att jag påbörjat förändringsarbetet haft en fördubblad omsättning och ökad personalstyrka, så lita på mig att jag vet att jag pratar om.
Jag har arrangerat fester via mina företag upp till 3000 gäster, både bufféer och tre rätters sittande, jag har arrangerat presidentmiddagar, jag har arrangerat invigningar och jag har ordnat 12 rätters avsmakningsmenyer i lokaler som är unika och som gäster aldrig har suttit i…..jag har ordnat bröllop i gläntor i skogen med 6 rätters meny och helt utan ström…

SÅ LITA PÅ MIG NÄR JAG SÄGER ATT 9,4 MILJONER ÄR OMÖJLIGT att nå om man inte har saltat notorna rejält….eller om inköparen är extremt korkad!
Att Bindefeld skall klara av att ha ett stående avtal är direkt underbart för Bindefeld men totalt oekonomiskt och slarvigt utav Stiftelsen för Strategisk Forskning.

Detta är ett extremt slarv utav enorma mått att inte kostnadsjämföra för så kan inte ha skett, jösses Bindefeld måste skratta varje gång han går till banken, att ha en rik kund är bra, men att ha en rik och tillika korkad och oförstående kund är fantastiskt bra!

George

Gyllene och underbar upplevelse

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 8, 2012

Jag och familjen upplevde något helt underbart!
Vi, alltså Sara och jag med lilla Freya besökte min far och syster efter att min syster inköpt sin nya TV.

Vi kom dit och hade en trevlig och mysig dag med grillning, smultronplockning, många skratt och lek med hundarna.
Freya verkligen njöt och jag tror att min far (farfar Sten) njöt ännu mer!
Både Freya och Farfar verkar ha en koppling som verkar vara unik, de båda har en kommunikationsform och ett glädjeläge som övergår allt förstånd! De förstår varandra på en primal nivå och vi som betraktar dem ser verkligen likheterna, det är tydligt att DNA kan följa med i många släktled!

I alla fall, för de som inte vet det så är min syster extremt duktig sångare, hon har en röst som man bara förundras över.
Jag är ganska övertygad om att en av oss båda har brevbäraren som pappa eftersom hon har en röst som är rörd av gudarna, jag har en röst som mest påminner om …rost och oxidering i allmänhet!
Förutom hennes fantastiska röst så är hon kunnig på många instrument….(jag är kunnig på noll instrument)
I alla fall, Freya drar i oss och när vi kommer in i syrrans vardagsrum så pekar Freya på en av gitarrerna som hänger på väggen och stöter ut ett bestämt ljud, eeeummpff!
Med andra ord så sade Freya : SPELA NU!

Och så blev det, hela familjen samlades runt bordet, syrran plockade ner en av gitarrerna och vovvarna lade sig ned på golvet.
Och så började de vackra barnvisorna i syrrans version ljuda i rummet, vi andra normala försökte sjunga med men det vackraste av allt var just Freya!
Hon njöt av varje stämma, av varje ton!
Hennes ögon lyste av glädje och hon började tjuta och kvittra med underbara ljud, hon försökte sjunga med.

När jag satt där så kändes jag så fullkomlig, jag var så lugn och lycklig att tårarna faktiskt rann nedför min kind!
Detta var ett av de vackraste ögonblicken jag upplevt!
Detta är var ett ögonblick jag önskar att alla människor får uppleva!

George

Osannolikt hjälpsamma vänner!…och inbrott!

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 4, 2012

Igår hände det mycket!

Jag har ju som jag nämnt tidigare en Land Rover Defender som var ett skrotprojekt en gång i tiden.
När jag var färdig med min 18 veckors cellgifts-behandling var jag så pass dålig i kroppen att jag inte kunde hålla i saker med händerna, jag kom inte ut på gatan från huset under de första 5 månaderna, jag kunde bara stapplande gå några meter i taget.

Jag funderade på hur jag skulle motiveras att komma igång med att träna upp kroppen och så slog det mig!
Jag skulle skaffa mig min gamla drömbil, en Defender!
Det letades och letades, till slut hittade jag en annons om en bil som ägts utav Halmstad Kommun och som de använt för att köra ut till behövande på svårtillgängliga ställen när vädret varit uruselt.
Problemet var också att bilen hade blivit ”lånad” av några ungar och de hade lyckats köra ner den i vattnet på stranden i Halmstad.
Det fanns sand och mögel i bilen, sand fanns hela vägen upp till nackstöden och den var i riktigt risigt skick!

Bilen inköptes och jag började med att arbeta med bilen i 5 – minuters intervaller.
Det var ofta jag bara orkade 5 minuter på hela dagen.
Men resultatet började visa sig, jag kunde börja hålla i saker såsom gaffel och kaffekopp utan att tappa dem.
Jag kunde gå till gatan utan att Sara stöttade mig, jag kunde gå själv…..TJOHOOOO
Jag kunde hålla i dammsugarslangen och faktiskt dammsuga ut sanden (kanske 50% av sanden) från bilen.
Det tog ju tid, ibland rörde jag inte bilen på månader för att jag var för dålig.
Det tog nog två år innan bilen var i rullande skick och då hade den varit på verkstad flera gånger och kostat oheliga summor, men den rullar!

Men nu, nu är bilen i rullande skick, den har rosthål, den har fläckar, den har oxideringsfläckar men den är helt underbar, och jag med Familjen skulle åka till SLRK, Sveriges Landrover Rover Klubbs 25-års jubileum som av en ren slump hölls i just Halmstad!

Familjen packade in sig i bilen igår morse, Freya skrattade och vi mådde bra.
Bilen rullade i 90 minuter hela vägen till Gullbranna där 180 bilar med mångdubbelt fler deltagare befann sig, många andra LR-förare fanns på plats även från andra länder.
Precis när vi kör in på området och ser alla fina roliga gamla härliga bilar ringer telefonen…..

Jag ser på skärmen att det är dolt nummer…..
Jag tryckte på svarsknappen och får en röst i luren att jag skall uppge lösenordet för Larm-centralen…..
Auuhh Näääh tänkte jag tyst, inte inbrott igen!
Rösten säger  att vi har ett pågående inbrottslarm och undrade om vi var i närheten…
Morrande svarade jag att vi var långt ifrån hemmet och att de fick skicka ut en väktare…..
(Jag hade inte ens hunnit stänga av motorn så rent tekniskt så hade vi inte slutfört vår resa till SLRK:s 25 årsjubileum)

Det var bara att vända bilen, jag stannade vid SLRK-receptionen och berättade att vi precis kommit men var tvungna att åka igen på grund utav inbrottslarmet, de snälla funktionärerna tyckte synd om oss och gav oss vatten och godis som res-humörhöjare!
Tack snälla NI! Det verkligen behövdes!

Hemresan påbörjades och en grinig Freya som såg stranden och som såg massor utav ”pappas” bilar protesterade väääldigt högljutt.
Efter bara några minuter ringde väktaren och undrade lite om varningsskyltarna om hundar och vi förklarade att hunden satt i bilen med oss och att huset var hundfritt.
Väktaren hade gått tre rundor kring huset och inte sett en enda påverkan på huset eller öppna fönster eller dörrar…
Larmet hade gått utav någon annan orsak, antagligen på att någon tittat in genom glasrutan i dörren på baksidan av huset.
Sensorn (rörelsesensorn) är riktad mot alla fönster och dörrar i den delen av huset och antagligen är någon som tittat in genom glasrutan och så PANG, eftersom solen skymdes löst ut larmet…..

Jag var grinig som fan i bilen på väg hem, jag trodde ju inte att huset var orört och så hade jag missat SLRK-träffen.
Jag missar ju så mycket eftersom kroppen inte alltid funkar, jag missar fester , middagar, bröllop och annat roligt.
Nu hade jag missat ett 25-årsjubileum och jag muttrade i skägget….

Sara märkte (som den kloka och underbara fru hon är) att här behövdes det stark medicin!
Hon undrade om hon skulle bjuda in några vänner på middag…skulle hon ringa Martina & Anders?
Med mjäkigt men ändå mutter-fritt mumlande kröp det fram ett svagt ja! ( jag var ju fortfarande muttrig)

Men efter detta vände dagen….och kvällen.
Jösses vad trevligt det var! Anders till och med hjälpte mig med ett läckande tak och han lade minst en och en halv timme på att täta en dörrgenomföring så att det inte regnade genom regnskyddet på dörren!!!! (ja, ni läser rätt)
Det finns verkligen vänliga själar och jag gläder mig och att ha så vänliga och snälla vänner!
Det blev en supertrevlig middag!
Tack Anders, verkligen tack för att du lade tid på vårt lilla tak trots att du var heligt bakfull!

Jag säger bara att vi skall vara tacksamma för en trevlig biltur med familjen, vi skall vara tacksamma för att det INTE blev ett inbrott och att larmet fungerat som det skulle!
Vi skall vara tacksamma för hjälpsamma vänner, vi skall vara tacksamma för trevliga vänner!

George

underbara familj

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 3, 2012

Jag är stolt över familjen!
Pappa, min underbara pappa fyllde 83 år igår.
Så vi åkte över till pappa och firade hela familjen, även Saras föräldrar dök upp.
Bästaste pappa hade verkligen tämkt till på vilken mat det skulle vara, han hade tidigt bestämt sig för att det inte skulle vara en traditionell middag med tre rätter.
Det skulle inte heller vara en klassiskt skånsk känsla på maten.
Här skulle det vara udda roliga rätter med ett inslag utav klassiskt smörgåsbord och han lyckades verkligen med att nå det målet.
Det var ju också en otroligt bra hjälp med min syster som hade inhandlat allt möjligt smått och gott på uddabutiker vid möllan.
Så här fanns ostar som inhandlats på världens bästa ostbutik, nämligen Möllans Ost, surdegsbröd utav bästa klass.
Algchips med Wasabi blandat med Serrano och Laxrom, räksallad med Örtcrostini och vinägermarinerad sylta.
Korvar blandat med Cornichons utav krispigaste sort.

Det fanns massor utav fler sorters ljuvlig mat på bordet, jösses vad gott det var.
Pappa hade till och med handlat Öl som piskar skiten ur Staropramen nämligen Starobrono som verkligen smakar ofantligt mycket, ja allt var fantastiskt gott.

Det är skönt med att åtminstone ha en del av våra familjer som vi kan kommunicera med, jag är tacksam över att vi kan prata om det mesta  med Pappa och syrran.
Det är klart märkbart när man inte i vissa familjer inte kommunicerar vad man tycker och tänker egentligen, skönt att slippa sådana situationer.
Kommunikation är verkligen viktigt, det kan man aldrig vara tillräckligt noga med att påpeka!

Igår dök Jessica upp här hemma med sin Max, det var ju jättekul att se Freya och Max leka ihop, i badkaret, i rutschbanan, på golvet i sofforna, bilar flög, dockor överallt och helt plötsligt kommer Freya springande med leksaksvagnen och i vagnen sitter….Max med ett jätteleende!
Vi vuxna vi fick ducka för alla flygande leksaker och skratten genomsyrade hela huset!
Barnaskratt läker allt!

Nu njuter vi av solen som slänger ned lite strålar mellan molnen, värmen kommer och går och vi verkligen njuter!

Kramar till er alla

George