Tillbaks igen på sjukhuset…

Jag blev utskriven från avd 1 lungspecialisterna i måndags. Idag på onsdagen läggs jag in igen, jag har dock lite nya erfarenheter utav min sjukdom som är nya upplevelser för mig. Jag har nu en liten aning om hur det känns att drunkna!

Förutom vätska i buken (tömde mig själv på 12 liter på två dagar) har jag nu vätska i BÅDA lungorna. Och med tanke på att jag har ca 18% lungkapacitet till att börja med är vätska i lungorna lite grann som en mindre katastrof. Att lägga sig ned i sängen, att böja sig framåt, att sätta sig i bilen, allt leder till panik, drukningspanik!

Ja gott folk, detta är illa, och ni vet att när jag väl säger att det är illa så är det faktiskt illa. Man säger ju att * its not over until the fat lady sings*. Jag börjar höra * the fat lady*!

Nu skall vi börja med att färga vätskan i buken med en skrikig färg för att sedan tömma en av lungorna på vätska, är då den vätskan färgad vet vi att vätskan tränger igenom från buken. Är vätskan ofärgad vet vi att det är återigen nya metastaser som håller på att försöka etablera sig i båda lungorna. Då kommer vätskan från lungvävnaden istället och då är det bekräftat att cancern har vaknat fullt ut och ruskar sitt fula huvud och skriker ut sitt hat gentemot mig, jag som har fräckheten att inte dö, jag som den hatar lika mycket som jag hatar cancern tillbaka! Jag hatar min cancer med all min fulla kraft, med hela min själ hatar jag cancern som hindrar mig, som lurar mig men som ALDRIG STOPPAR MIG!

George