George med Liemannen bakom axeln

HEM! Hemgång idag!

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 31, 2014

Idag är en speciell dag! Idag är en fantastisk dag! Idag är en underbar dag, idag är dagen jag får åka hem! Det är helt fantastiskt att kunna lämna detta rum som har varit min värld i 16 dagar. Jag skall få träffa min ljuvliga fantastiska Freya som mitt hjärta slår för. Jag skall få hålla om min älskade fru, få se hennes leende ögon och få den där kramen som bara kärlek kan skapa.

Det är ingen liten process att få lov att komma hem nu, behandlingen är INTE slutförd utan jag måste fortsätta behandlas i hemmet, detta kommer jag i te låta någon vårdtjänst sköta utan detta tar jag hand om själv. Det kommer en bil lastad med droppställning, ett arbetsbord i stål i två våningar för att kunna utföra sterilt arbete. Det kommer kartonger med fyllda påsar med lösningsvätska med fördoserad antibiotikavätska samt alla tillbehör och tonvis med förbrukningsmaterial. Istället för att ligga kvar på sjukhuset och göra exakt samma behandling på infektionskliniken skall jag frigöra en säng och utföra denna behandling där jag för in ca 2 liter vätska med antibiotika in i bukhålan och låta den ligga där inne i fyra till sex timmar, därefter tömmer jag ut vätskan och gör om samma procedur fyra gånger per dygn i två veckor, därefter blir det provtagning och då får vi se om det skall fortsätta. Min bukhinneinflammation måste ju försvinna totalt innan jag kan påbörja nästa steg i min cytostatikabehandling.

Det viktiga är att jag fysiskt klarar av att genomföra de där sista två behandlingarna, nummer 5 och nummer 6. Dessa två behandlingar är som mest effektiva mot den då försvagade cancern, om jag skall överleva något år till måste balansen vara perfekt, kroppen måste ju överleva behandlingarna som är ack så viktiga!

Nu skall här packas, nu skall här glädjas, jag skall hem till de jag älskar!

George

Annonser

Ställ Er upp och protestera!

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 30, 2014

Oavsett hur dålig jag är i min cancer och hur risig jag än är i kroppen och organen så MÅSTE jag skriva detta protestinlägg!

Ett lagförslag skall det röstas om idag att ta bort Er rättighet att välja vårdcentral. Detta är fruktansvärt för oss som Svenskar. Att ta bort er rättighet att välja vilken vårdcentral ni vill gå till kommer att öka antalet fel och dödsfall i Sverige. Att tvingas gå till en jättedålig vårdcentral med exempelvis ert sjuka barn kan i och med detta riskera ert barns liv. Det finns nämligen ett fåtal så pass dåliga vårdcentraler därute. Men den största risken är ju att vårdcentralen och dess medarbetare inte längre behöver göra sitt bästa för dig som patient, de behöver inte längre anstränga sig för att hjälpa dig eller ditt barn om man genomför detta förbudet.

Sprid detta till Era vänner, detta får inte ske i Sverige i modern tid, att ta bort patienternas rättigheter idag är en återgång till medeltiden.

Nu återgår jag till att bara vara cancersjuk, nu har jag skrivit om risken för oss alla!

George

Jag kan inte gråta liggande…..

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 29, 2014

Jag vacklar just nu! Det dyker upp nya problem när andra problem är åtgärdade. Det tar aldrig slut, det känns som en oändlig process.

En av de problem med min kropp som jag är mest rädd för är svullnad.

jag svullnade ca 50 kg under en så kort tidsperiod som två och en halv månad, jag sprack i underhuden över hela överkroppen eftersom jag svullnade så snabbt. I går kväll kände jag hur det kittlade i tår och händer, benen kändes konstiga. När jag tittar ner på handen har handryggen (huden på handens ovansida ) rest sig med ca 8 mm. Jag vägde mig omedelbart när jag sett mina ben, 4 kg ökad vikt på 1,5 dygn.

Det är nu jag vacklar, jag klarar inte av ytterligare en flerårig period utav en kropp som inte kan hålla i ett glas vatten, en kropp som måste ligga ned hela tiden. En ny period utav vätska i vävnaden med enorma svullnader. Förra gången det hände, år 2007 var handryggen ca 4 cm högre än benen i handen, 50 kg vätska i vävnaden gör ont.

DETTA MÅSTE STOPPAS!

Den enda glädjen igår var att jag fick 2 timmars permission, jag fick åka hem och träffa min älskade Freya och Sara samt leka med Freya, jag fick träffa min underbara syster och gratta henne på födelsedagen. Det var en optimal batteriladdning utav själen.

George

Blåst på konfekten….

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 22, 2014

Idag på ronden fick jag tillstånd till permission under förutsättning att jag infann mig i sjuksängen vid följande tre tillfällen per dygn, 08.00, 16.00 samt 24.00 för mina fortsatta intravenösa antibiotikabehandlingar. Jag blev ju överlycklig, att få åka hem, träffa min älskade familj, sova i min egen säng, att slippa tillbringa mina nätter med min älskade fru istället för en snarkande dement hallucinerande man.

Jag ringde och lämnade besked att jag skulle påbörja min permission när dörren till rummet öppnas och min sköterska kommer in och säger att de har på laboratoriet påträffat mycket bakterier, otrevliga bakterier i min ascitesvätska från buken och att jag har bukhinneinflammation…..Tyvärr är min permission indragen och beskedet utöver var att man skall försöka föra in antibiotika in i bukhålan eftersom den intravenösa behandlingen inte fungerat!  Helvete också, det betyder att dessa mysko bakterier i mörka trenchcoats, svarta hattar och mörka glasögon glider omkring och hugger med små eleganta ornamenterade silverknivar i min bukhinnevägg. Djävla opålitliga bakterier som inte flyr när jag skickar riddarna i skinande antibiotikarustningar på dem.

Nu är det några timmar senare, de tekniska problemen med att hitta adaptrar och aggregat som fungerar för att spruta in en liter antibiotikavätska i min bukhåla är avklarade. Nu har jag fått min första dos utav bukantibiotika och satan vad det gör ont, de där bakteriebusarna har panik, de försöker skära sig ut ur buken med sina små knivar.

Det gör enormt ont, jag har tagit en drös med starka smärtstillande för att inte skrika.

George

Första cytostatikabehandlingen genomförd

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 21, 2014

Jag har nu tillbringat den sista veckan inlagd på SUS Infektionskliniken i Lund. Jag genomförde den första delen utav cytostatikabehandlingen men något har gått snett. Jag har fått väldigt kraftiga reaktioner på cytobehandlingen, kraftigt illamående, comatost beteende de första dagarna och rejäla hudreaktioner som kliar likt 1000 små kräftor som klättrar på min rygg och den övre delen utav min bröstkorg!

Värst är att jag har fått en omedelbar infektion i bukhålan, bakterierna har fått totalt föräldrafritt inne i bukhålan och dessa bakterier har haft party med massor med sprit, discokulor och uppknäppta skjortor. Denna festen och fester liknande denna får ej upprepas varje gå g jag påbörjar en ny cytostatikaomgång, well jag får väl skaffa några rejäla dörrvakter som stoppar dessa busiga bakterier ! Jag gissar även att min port a cath har läckt ut cytostatika i vävnaden runt porten. Jag hade för några veckor sedan en sjuksköterska som skulle öva sig på ett ”nålborttagningsredskap ” och hon drog tyvärr i min port utan att hålla emot när hon skulle dra ut nålen, efter detta så klickar porten med små ljud när man använder den.

Det kliar också enormt mycket i området runt porten när man använder den för exempel antibiotika som är retsamt för vävnad. Nu ligger jag och får mina fyra doser antibiotika per dygn och väntar på att få komma hem tidigast i slutet av veckan, det största problemet är att man måste komma på en lösning för mig att kunna genomgå fler cytostatikabehandlingar utan att jag automatiskt hamnar på infektionskliniken med en svår och farlig infektion i buken igen.

Så, nu väntar jag bara, planeringen får styras upp av mina duktiga doktorer som bara får mer och mer komplikationer att hantera, jag och min kropp per dessa underbara doktorer om ursäkt för min att min kropp ställer till med så konstiga och idiotiska problem.

Det som gör att tiden här på avdelningen inte känns tråkig är att jag blir så väl och fantastiskt omhändertagen, människorna som arbetar här på Infektionen 74 är underbara galenpanor med massor utav personlighet, jag skrattar gott från morgon till kväll ikapp med personalen som har en rå, varm och äkta humor, stort tack till dessa människor. Så här borde det vara på alla avdelningar, när vi patienter ”läcker livskraft ” fyller dessa underbara människor på den.

Men……jag tycker synd om dem, jag har haft god lust och hoppa ur sängen flera gånger och bara skrika ”dra åt helvete” åt mina otrevliga medpatienter! Bara för att man är sjuk behöver man inte plocka fram sin värsta Orch och huggtandspersonlighet och vara så fruktansvärt otrevlig mot de människor som hjälper till.

George