George med Liemannen bakom axeln

Ledsen och undrande

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 29, 2010

När jag fick min diagnos 2006-10 av min läkare sade han något speciellt som jag långt senare reagerade över…
I detta lilla rummet där jag fick höra vilken typ av cancer jag har, hur stor spridningen var, hur illa det var och hur jobbig min sista tid kommer att vara, i detta lilla rum fick jag höra av denna underbara läkare att man missat chansen att rädda mig tidigare….
Han sade att man diskuterat röntgenbilder på min ursprungstumör, den första synliga tumören, modertumören , man hade redan diskuterat röntgenbilder både 2003 samt 2004, långt före min diagnos.

Detta var min läkare ytterst upprörd över, att man inte gått vidare tidigare när man sett de första tecken på cancern.

Man avskrev förändringen i mitt tarmkex, den ”vita” förtjockningen som en rest av en tidigare operation samt att jag var för ung för att ha cancer…
Orsaken till att man röntgade mig båda dessa åren var för att jag var en risk-patient eftersom jag hade haft njurcancer 1996…….

Trots detta så ansåg man att man inte skulle göra en biopsi på mig och att livet bara skulle fortsätta.

När jag senare kollade om mitt minne från de fruktansvärda timmarna stämde med verkligheten, jag kollade om det verkligen stämde att man hade diskuterat min ursprungstumör så långt innan.
När den bara var en ensam tumör kunde man opererat mig och tagit bort monstret från min kropp!
När den var ensam kunde man opererat mig och räddat mitt liv från denna mardrömsresan
När den var en ensam liten tumör kunde man de facto räddat mitt liv….
Nu har jag metastaser från halsen ner till höften, höger lunga, tarmar, tarmkex, på vänster njure, på levern, fler lymfkörtlar är angripna, spridningen är som sagt stor!

Jag fick rådet att söka ersättning från Landstingen Ömsesidiga Försäkringsbyrå, den täcker kostnader som uppstått om man missat något i vården som försvårat för patienten. Om man missat något som gjort att patientens situation försämrats av missen i vården.
För detta kan man få en ersättning…

Nu har jag fått svaret!
Efter ett års väntan har svaret kommit! Avslag!
Det är helt ok för röntgenläkare att diskutera förändringar i patienters kroppar utan att man går vidare, det är helt ok att man struntar i tumörer som min!
Det är helt OK att man inte går vidare med fler undersökningar även om patienten har en tidigare cancerhistoria!
Ersättning avslages eftersom förfarandet är OK enligt LÖF….
Man får att alltså räkna med att det inte är fel att röntgenläkarna struntar i att gå vidare med fler undersökningar även om patienten har en tidigare cancer-historik och att det finns förändringar som syns på röntgenbilderna.

Vad krävs för att man skall anse att det är felaktigt beslut?

George

Kontemplerar över om jag har fel i min åsikt, är jag orättvis?
Var det rätt av LÖF att ge avslag?
Ledsen och undrande, har jag fel………

En skrämmande insikt!

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 23, 2010

Jag har idag efter en biltur med min kära Sara och vovvarna insett en skrämmande sak!
Jag är något nästan skamfullt (enligt en väldigt snäv definition)

Jag insåg idag att jag har blivit något klart definierat efter att jag har ändrat mina intag av smärtstillande tabletter.
Jag har ändrat intaget av mina smärtstillande eftersom jag ansåg att jag var för påverkad och beroende av tabletterna.
Med tanke på mina skador på levern efter cellgiftsbehandlingen så är min maxdos också en del lägre än normaldosen, med andra ord så måste jag ibland ”hushålla” med tabletterna för att klara dagens smärtor!
Detta har hindrat mig ofta att göra saker på kvällarna eftersom jag inte kunde ta fler smärtstillande tabletter!

Så jag bestämde mig för att minska dagsdosen, den reguljära dosen och acceptera de högre smärtnivåerna som jag kallar normala, men med en fördel, att jag har fler tabeletter att utnyttja senare på kvällen vid behov.
Detta resonemanget skulle göra mig mindre beroende och med större frihet att kunna klara av kvällsaktiviteter!
Jag har nu testat min teori, och den STÄMMER.
Lite mer smärta på dagarna, men jag kan göra mer på kvällarna, jag är inte lika låst längre!
Tjohoo!

Alltså tillbaka till resonemanget om den skrämmande insikten!
1)
Jag har alltså mer smärta men jag gillar situationen!
2)
Jag vill fortsätta med denna medicinineringslösningen trots en något ökad smärtnivå på förmiddagen!

Slutsats:
Jag är en masochist! (när jag berättade denna skrämmande insikt asgarvade Sara så pass mycket att det var risk att hon skulle köra av vägen!)
Jag gillar situationen med den ökade smärtnivån! Ergo Masochist!

Tänk på den!
George

Jag vill!

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 20, 2010

Det har varit ett par underbara dagar med vila och nöje, Sara och jag har njutit av att fira vår bröllopsdag och varandra!
Att få uppleva en fjärde bröllopsdag när vi inte ens räknade med att jag skulle uppleva julen 2007 är en mäktig känsla!
Tjooho!
Tack alla för de fina hälsningarna via bloggar, inlägg, kommentarer, SMS och mail!!
Jösses vad det kändes skönt med alla hälsningar! Återigen ett jÄTTETACK tillEr alla!

Jag myser och njuter när jag läser mina cancerkollegers ord och tankar, styrkan, viljan kraften som strålar som tusen stjärnor från dessa personer, här pratar vi om kraft och vilja!
Annette & Dragan, Majacaroline och Henrik, Himlen är rosa, Hans Malmberg, Linda och angelocustos är fyllda med kraft!
Speciellt MajaCarolines är lite speciell, nu när man går på tredje släggan som skall göra Henrik frisk, jättesläggan med ryggmärg i påken och cellhämmande i ryggsäcken!
Nu djävlar skall här sparkas på cancerkulor! Nu skall cancermonstret skrika av smärta och springa och gömma sig, nu kommer de STORA läkarna med sina tyngsta och bästaste sprutor!

Så skall det låta!
George

Vill inte…

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 18, 2010

Två av de personer som jag ser upp till,  de som är bland mina hjältar har en styrka och en vishet som jag inte ens kan drömma om att komma i närheten av.
Styrkan att göra just det jag predikar, att leva livet fullt ut med hotet hängande över sig, att skita i hotet och leva tusen gånger mer kraftfullt och lysande än vad vi andra gör.
Att traska på med kraft, kärlek till livet, att bara fortsätta leva!
Det är Malmbergs jag skriver om, Hans & Anita.
(Ursäkta om jag skriver rörigt, det är knappt jag ser skärmen för att mina tårar gör allt suddigt.)

Hans som har samma typ av cancer som jag har var igår på Sjukhuset, Sjukhuset med STORT S för sin röntgen och statuskoll.
Det var de besked som Hans förväntade sig, inga bra besked, inga besked som man kunde säga Tjooohoo över utan det var som man kan förvänta sig av denna cancern.

Jag vill bara höra goda besked, på något sätt är jag korkad, jag vill inte höra dåliga besked från Hans.
Det är mycket man vill, men ibland är det inget man kan göra åt saken mer än att fortsätta älska livet fullt ut, trots alla hinder.
Det man vill är ointressant, det man gör är det viktiga!
Och det är styrkan hos Hans & Anita! De gör det rätta, det riktiga, det viktiga!

Jag hoppas att ni ALLA tar och går in på Hans blogg och skriver ett beundrande ord till dem båda!

George

Tre jättemagar och en ”tvättbräda”

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 16, 2010

Vänner har varit på besök hela dagen, inte vilka vänner som helst utan Linda & Olof har varit på plats.
Linda var även en av Saras tärnor på vårt bröllop 2006 så det är gamla och goda vänner som kom över!
(jag till och med tvingades lägga ner min telefon i lådan så jag inte skulle sitta och snacka under tiden vi har besök)
Det speciell med det besökande paret är att Linda är i 40:de veckan, snart har hon officiellt gått över tiden..

Bilen deras är alltid packad med den obligatoriska födelse-resväskan och då tristessen och väntan på att ungen skall sticka ut huvet är stor blev det en liten utflykt till vårt kära hem.
Så med andra ord var det bara att räkna de gigantiska magarna…
Saras mage = 1 stor mage
Lindas mage = 1 jättemage
Georges mage = 1 ultrastor mage
Olofs mage = 1 Tvättbräda…..

Det har alltså varit ett skönt avbräck från cancerjobb, patientsamtal och funderingar över vilka aktiviteter jag skall engagera mig i framöver.
Det har varit lite av en snöbollseffekt i dag, jag har haft ett telefonmöte angående den nya cancerforskningssiten som jag håller på att bygga upp från scratch….
Det var ett oerhört bra och effektivt möte som gav en rejäl push framåt.

En andra bit är att forumet för Lungcancerförbundet stödet snart blir klart…Tjohhooo, det som är extra bra är att det är en bra aktivitet på forumet. Många tankar ventileras och många får lite stöd av de samlade människorna.

Ett annat plus var att Lars hörde av sig idag då han har fått sin 8:e cellgiftsbehandling idag, det som var bra var att de uppgifterna som kom fram på Lars Second Opinon radn var genomförda och Lars känner sig tryggare med den mer uppdaterade informationen om sin sjukdomssituation!

Med andra ord, en superbra dag!
Kul, trevlig och effektiv, allt på samma dag!

Vyssan lull, nu skall husse nanna
George

PS
Daimi slog rekord idag, sent på kvällen när dörrar och fönster var stängda, vi fyra vuxna tvåbeningar samt vovvarna var alla i vardagsrummet, vad händer då?
Daimi släpper den suraste, mest vedervärdiga, stinkigaste och mest kraftfulla fis hon NÅGONSIN släppt, två gravida kvinnor slängde sig frustande med sina magar mot ytterdörren för att få luft och få slut på tårarna som rann utför deras kinder av skratt!
Jag var stolt över Daimi, en sådan potent vovve, även i doft-väg!

Belastningen för Sara

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 15, 2010

Jag oroar mig normalt inte, jag har en livssyn som är baserad på glädje och hopp…..
Men jag har även en syn på att man har ansvar och skyldigheter, inte bara rättigheter!
Nu idag har tankarna snurrat om min kropps envisa syn på att den inte vill göra som jag vill, att jag inte klarar av vissa fundamentala saker som en människa faktiskt skall klara av, klippa gräset, gräva ner en planta i rabatten, tvätta bilen…
Idag var Sara tvungen att hoppa in mitt i matlagningen för att min kropp ”lade av” när den behövdes mitt i salladstillagningen…

Jag ni fattar, kroppen har fortfarande inte gett tillstånd till att den skall fungera som den skall, det som gör att jag inte misströstar är att min kropp är på en ständigt förbättrande skala!
Märk väl, under hela 2007 samt halva 2008 kunde jag inte gå utan Saras stöd samt massiva mängder morfin.
Att sitta i en stol klarade jag bara av i tio minuter sedan var jag tvungen att ligga ner.
Nu idag kan jag sitta i en till två timmar innan jag får ont…jag blir bättre! Men förbannat långsamt!

Nu kan jag klara av saker som att laga mat, att min kropp ”krampar” mitt i matlagningen är något jag får lära mig att leva med, varje gång kroppen ”krampar” är det bara att sluta att göra det jag gör för tillvället och uppsöka den skönaste soffan i närheten, tio minuter senare kan jag fortsätta igen till nästa krampande…

Men vad händer efter den 14:e November?
Hur skall jag göra när kroppen slutar fungera och musklerna krampar om barnet behöver mig, jag kan ju inte bara lita på att barnet kan vänta på att pappas kropp skall börja fungera igen om ca 10 minuter.

(nä lilla bebis, vänta tio minuter med att leka med elgrejerna eller det kokande vattnet….pappa kommer snart)

Ni förstår mina rädslor och tankar, jag MÅSTE finnas där för barnet, det finns inte utrymme för att min skadade kropp inte skall vara tillgänglig för lilla bebben, det är MIN skyldighet…

Kanske någon av Er läsare kan hjälpa mig, ni kanske kan ge mig tips om var jag kan köpa en bättre begagnad kropp någonstans, det gör inget om det är en långmilarkropp, den är fortfarande bättre än min egen!
Bodys R Us…..jag har letat men jag hittar ingen sådan butik, ….så enkelt det hade varit om man bara kunde byta ut sin sjuka skadade kropp till en ny (eller begagnad), jag är inte kräsen!

George

Tack till alla som anstränger sig, kolla alternativen

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 14, 2010

Skön kvävande Lördag.
99% luftfuktighet och det känns som om man andas sirap, varm sirap!

Det har vräkt ner och därmed ha jag suttit framför datorn med ”cancer-jobb”

Forumet för Lungcancerförbundet Stödet är snart klart, detta tack vare hårt arbetande och ideellt arbetande IT-människor som backar upp och stöttar oss sjuka…
Tack till alla dessa eldsjälar!

Men det finns andra som tycker det är kul att hjälpa cancerpatienter, kan man då kombinera hjälpen med att faktiskt göra riktigt kul grejer så är ju det en hellyckad dag!

T a därmed en titt på dessa människor, närmare 102 personer som tycker det är kul att hjälpa oss cancerpatienter!

Kul gäng

George

Det vackraste av underbara ljud

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 13, 2010

Ursäkta igen för ett försenat inlägg på bloggen, återigen har ett åskoväder med flera hundra blixtar passerat området med resultat att modemet bestämde sig för att ta semester….
Alltså ingen internet förrän i morse!

Igår var det på morgonen besök på MVC, mödravårdscentralen…….
Sara mår bra, alla värden är superfina och alla mått stämmer med kurvan som man skall följa, så skönt, så tryggt!
Sedan följde något fantastiskt, det var dags att lyssna på lilla bebben…
Detta har vi aldrig gjort tidigare, det har bara varit ultraljudsundersökningar så detta var nytt för Sara och mig.
Fram plockar sköterskan Annelie en liten leksaksradio som ser ut att komma från Toys r Us och jag flinar lite lätt över situationen.

Inom några få sekunder så stelnar leendet på mina läppar då det vackraste ljud jag någonsin hört fyller rummet.
Ett bedövande vackert ljud som lovar så mycket, ett ljud som uppväger och neutraliserar en så lång resa med mörka stunder de senaste åren.
Att vi skulle hamna i denna situationen kunde jag inte drömma om i mina vildaste fantasier.
Ett snabbt bultande, en snabb puls vräker ut sin livsglädje i rummet!
Jag förvånades över att jag fått skräp i båda ögonen, tårarna rann nedför båda mina kinder……
En bättre dag kunde vi inte fått!

George

Tidig ofrivillig morgonpigghet

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 11, 2010

Klockan 03,30 vakande jag av ett envetet pipande och gnyende.
Ewok var uppe och markerade med tydlighet att hon minsann tyckte det var dålig service att dörren till trädgården inte öppnades med omedelbar verkan vid första pipandet!
Pipande är till för att uppmärksammas var blicken hon gav mig…med sitt ena öga…….??
Stilla i mitt sinne undrade jag varför hon enbart tittade på mig med sitt ena öga, gav hon mig det onda ögat?

Nä, det var lite värre än så, lilla tösen ewok hade något mycket värre än illariktad ilska mot husse
Vid en närmare kontroll av lilla tösen, mitt i natten så såg vi var problemet var…
Ewok kunde inte öppna ögat och det rann var från ögat hela tiden samt att hon sökte sig bort från ljuskällor.
Ögoninflammation var den givna tanken!

Det är ju klart att hon hade ont!
Stackars lilla lejontuggande pälsbälte….

Självklart kan man ju inte välja när man måste åka in på sjukhus (djursjukhuset, alltså) och med tanke på att min medicinkur sänkt mig totalt så var det bara att planera med superplaneraren, the one and only Sara.
Jag var för dålig för att kunna ta mig till djursjukhuset, risken att jag skulle somnat vid ratten eller åkt av vägen med mina mediciner var lite för stor för att kunna acceptera.
Jag kör enbart bil när jag planerat mina medicinintag, annars står bilen planterad…
Det fick bli Saras jobb att åka till djursjukhuset i Malmö med lilla Ewok som verkligen led, det gjorde riktigt ont på henne!

Men nu när vi vet varför, hon har ett litet hål på irisen samt en liten reva över hela ögat…
Hon hade lekt med en pinne, ja det var väl mer ett träd med massa kvistar som var bra mycket större än henne själv, detta träd släpande hon glatt och stolt omkring på, antagligen stack hon sig i ögat på en av kvistarna…

Nu är hon undersökt, hemma, trygg och glad igen trots alla typer av ögondroppar som hon skall ta tre gånger om dagen, Ewok är en tuff liten tös!

Här kommer en bild på världen bästa tjejkompisar, Daimi & Ewok!

En stor bamsekram går iväg till Ewa som väntar på svar, ett viktigt svar!
Du Ewa, du är bäst, kom ihåg detta!

George

Sänkt…..

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 10, 2010

UUUUUUUuuuuuuuIIIIIIIIIIIIiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii…..plopp

Det handlar om ett ljud!
Tänk att ni ser en gammal krigsfilm där man släpper en bomb ( eller flera bomber) från ett flygplan.
För de som vägrar tänka i krigstermer så har ni alternativet Hjulben som släpper ett städ i skallen på Cyoten från kilometerhög höjd
Det finns alltid ett utdraget visslande ljud som börjar starkt och succesivt blir svagare, svagare och sedan landar bomben/städet i marken med ett plopp. (eller i skallen på Cyoten)

Så känner jag mig idag.
Det är medicindag idag.
Jag tog mina kära experimentmediciner som håller mig vid liv klockan 08,00.
Dessa älskade piller som är som en ren vindsmekning jämfört med cellgifter men som ändå har bieffekter…ja alltså förutom att de håller mig vid liv….Jag blir snortrött, superdupersänktgiganttrött! Ja ni fattar, riktigt trött!

Alltså pillerinmundigande klockan 08 och klockan 12,30 så kom det där ljudet, det där pipande visslande ljudet som gjorde att jag 12,31 landade i sängen med ett….ja just det, ett plopp!

Snarkade fram till klockan 16,00 då min älskade fru ringde, sedan dess har jag vandrat precis som stackars hjulbens offer, The Cyote med ett sänkande städ i skallen….
Jösses vad trött man kan bli!

Jag tycker fortfarande att man som sjuk borde få lite mer uppmuntrande saker om man får cancer, als eller vilken fruktansvärd livshotande sjukdom som helst: En liten kul sportbil i de värre hästkraftsstorlekarna.
En Bugatti, Ferrari eller en Audi R8 till oss med mindre än 5% chans att överleva.
Kanske Porschar till de som har lite bättre överlevnadsprognoser och Volvo till resten…
Lite nöje borde vi väl få som sjuklingar, eller hur?
Ok, då,  jag kanske nöjer mig med en biljet till Tivoli eller Backen…..

Godnatt till Er alla från En G som bara gått upp ur sängen för att skriva dessa korkade tankar till Er..
Jag kanske borde stannat i sängen denna gången…

George

reaktion…

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 9, 2010

Idag har varit en fantatstisk dag men även en konstig dag….
Dagen har varit superbra  med låg smärta och bra styrka i kroppen, allt var som det skulle och livet lekte.
Klockan 15 så hände det något, en reaktion som gjorde att resten av dagen var lika dålig som den börjat bra.
En allergisk reaktion!

Så nu avnjuter jag resterna av reaktion som inte hindras av mina anti-allergimediciner och kortison.
Det gick inte så pass långt att jag var tvungen att använda adrenalinsprutan som ligger redo, standardbehandlingen räckte för att få bukt med de värsta symptomen!
Jaja, dagen började åtminstone perfekt!

Jag har haft en tvådelad intervju med en journalist från en större tidning.
Förra intervjutillfället blev ordentligt nerkortat av det intensiva regnet i fredags, killen som skulle intervjua satt i bilkö i över en timme på grund av att motorvägen låg ”under” vatten.
Journalisten som var precis och exakt så korrekt, vänlig och proffsig som jag kunde önska, var ju tvungen att avsluta intervjun så det gjordes med en avslutande telefonintervju!
Det är alltid trevligt att träffa proffsigt och trevligt folk inom media!
Speciellt journalister som använder bandspelare som hjälpmedel gillar jag, då blir det alltid så bra som möjligt!

Jag hade även en ”natural High” känsla idag då jag pratade med min vän Lasse A, han hade igår varit i kontakt med den underbara onkologiproffessorn Mef som jeg beskrev i förra inlägget, tid för 2nd Opinion är bokad för denna veckan, otroligt bra och snabbt fixat av en fantastisk läkare!
Tack Mef!

En slagen och trött G skall nu vyssa gott!
George

Ett föredöme, ett ledljus i humanitet

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 8, 2010

Ibland springer man på eldsjälar, människor som gör massor för andra.
Speciellt nu när man lever i sjukvärlden på planeten cancerblähh så märker man av dessa människor extra mycket..
Jag har i min sjukdomsvärld sprungit på många av dessa stora fantastiska människor som gör så mycket för andra:
Ronny Ö, Bengt Sjöberg, Monica S, Gunnar H, Lars-Göran A, Ing-Marie och Helen, Lars E, Ewa L, Miz, Tommy och flera andra onämnda (annars hade det blivit många namn här), det är underbart att veta att de finns….

En av dessa stora, en av dessa fantastiska är en kvinna med ett vackert namn, Onkologiprofessorn Mef Nilbert !
Den första gången jag och Sara träffade Dr Nilbert var i Stockholm förra året vid inspelningen av programmet ”Tema Cancer”
En sådan kraft finns hos henne och utstrålning med ett enda fokus, ett tydligt fokus, att hjälpa cancerpatienter på bästa sätt!!

I alla fall, igår lördag så var Lars A hemma hos mig  i flyingebygden för middag och lite cancersnack samt en trevlig film.
Lars som ännu inte fått sin efterfrågade och ack så viktiga Second Opinion var orolig varför han inte fått denna Second Opinion trots detta uttryckliga önskemål till både sin överläkare och två andra läkare.
Hans överläkare verkar inte se behovet av en Second Opinion med tanke på de dåliga progonoserna som hon öser över Lars, detta gör ju att en Second Opinion är ÄNNU VIKTIGARE!
Nu till det underbara, som sagt tidigare, det är lördag kväll och jag skickar ett mail till Mefs arbets-mail och berättar att Lars inte fått en second opinion trots önskemål om detta.
Jag undrar hur jag skall gå vidare och ställer via mailen frågan till Mef vad hon anser jag eller Lars skall göra för att hjälpa Lars.
Jag tänker i mitt stilla sinne att svaret kommer väl ta några dagar, det är ju helg och Mef måste ju läsa mailet på jobbet…..
Vad händer??
Några minuter senare får jag svaret från Mef: xxxxx Nog enklast att han ringer mig, går bra imorgon också. xxxxxxx
är hennes svar!!
X:en betyder att jag har tagit bort information om andra läkare och om personlig information.
Svaret var alltså mycket längre.
Men det viktiga är att svaret kom 22,50 en Lördag kväll med en uppmaning om att patienten skall ringa tillbaka på en Söndag!!!!
Tack från djupet av min själ för att du ställer upp!

En liten bild på en av de fantastiska, en av de stora, Mef Nilbert!

Begrunda, njut och var tacksamma över att vi har sådana läkare i Sverige (och i danmark då Mef även arbetar i Danmark)
Visst är det fantastiskt!

George
En trött G önskar Er alla en god natt. Vyssan lull….

Morgondagen…

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 4, 2010

Alla dessa dagar som flyter förbi, alla innebär de upplevelser och känslor.
Alla dessa dagar som innebär att man utsätts får händelser som gör att man tvingas agera.
Att agera behöver inte vara något dåligt, det kan ju vara något bra såsom att man får ett leende (utsätts för något) och självklart måste man agera (man ler tillbaka).

Att utsättas för dåliga besked eller otäcka situtationer är ju något vi helst vill undvika, men som bekant så är det inte lätt att undvika dessa otäcka livspåverkande händelser.
Men vi missar ibland att det är så sällan vi råkar ut för de där dåliga otäcka händelsera som tvingar oss att agera i försvarsläge….
Hellre agerar jag utifrån ett lyckligt läge, ett glatt läge med en glad respons…

Igår fick jag ett dåligt besked, en väldigt aktiv person inom Stödet har slutat som hjälp-person. Jag hoppas att hon får tid och ork för oss i framtiden igen!

Vad har hänt de senaste dagarna, massor, mycket och mängder:
Saras mage med den lille/lilla därinne bara växer (bra händelse, med bra respons)
Min syster kom på överraskningsbesök idag  (bra händelse, med bra respons)
Jag skall träffa vänner imorgon, äntligen skall Douglas få berätta alla skvaller grejer från Stockholm  (bra händelse, med bra respons)
Lotta Grey och Threst firar 9 år idag, JÄTTEGRATTIS!! (bra händelse, med bra respons)
Hans Malmberg som jag träffade på sjukhuset under min ordinarie kontroll har numera definierats som Vampyr!!  (mycket bra händelse, med bra väldigt respons) Hans låg i sjukhussängen bredvid mig och konsumerade stora mängder blooood!
Att han får blodet intravenöst innebär ju att han tar blod från andra människor för att ge honom liv….ergo, Hans är en vampyr! (Cooolt)

Ja det får väl räcka för dessa två dagar, det är ju speciellt kul att inse att en av mina vänner är en tvättäkta vampyr, må så vara att han är en cancerdrabbad vampyr!!

George

Den logiska konstruktionen hos oss cancersjuka….

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 1, 2010

Ibland undrar jag över mina logiska slutledningar.
Logiken är ju förutsättningslöst beroende av att det är rätt fakta som kommer in, fel fakta ger fel resultat…..så enkelt är det!
Jag kan skriva påståendet ännu enklare: Skit in = skit ut!

I och med att vi har konstaterat behovet av rätt och korrekt fakta så tittar vi vidare på själva beslutsfattarprocessen, redan där havererar alla tankar på rätt resultat.
Första hindret är ju att jag är man, just det EN MAN!
Min kära syster har flera gånger försökt förklara för mig att jag lider av ett handikapp, jag är född som en man.
Enligt henne så fungerar inte tankeprocessen helt rätt hos 50% av befolkningen….(jag undrar ibland vilka 50% som det egentligen är annorlunda tankeprocesser hos??)

Andra hindret är att jag är , just det en MAN!!! (igen)

Tredje hindret är hur stressen och den effekten en dödligt hot påverkar vår tankeprocess, hur vi hanterar en process som NÄSTAN är helt utanför vår förmåga att påverka.
Den enda biten, den enda delen av vår situation vi kan påverka är vårt humör, vårt faktiska liv, det livet vi lever tillsammans med alla andra på vår platta jord….

Ett tänkvärt inlägg är från MajaCaroline och Hennes C som kommer att vara skrynkliga äppelskruttar på deras ålders höst, ett fantastisk bra och naket sätt att berätta om hennes syn på livet med cancern på besök.
Jag rekommenderar starkt Er att läsa det inlägget!

Det fjärde hindret är den oförmåga vi har ett betrakta oss själva utifrån ett ”hjälp-perspektiv”, tänk er om vi kunde betrakta oss själva och se hur vi bäst skulle agera för att vi skulle kunna må som bäst, vara lyckligast även med cancer.

Att hantera dessa 2 (Om man är kvinna) eller 4 hinder är det som vi nog skulle arbeta med mest, vi kan bara hjälpa oss själva, men att självbetrakta är svårt!

Hade vi bara kunnat bedöma vad som är rätt agerande, hade vi garanterat sett till att det är rätt fakta som kommer in, och bara rätt åtgärder kommer ut från beslutsprocessen…..

Nu till en annan sak, TJOHOOOOO!
Lund Universitetssjukhus lägger 250 000 000 ( 250 miljoner) på att fördubbla kapaciteten hos strålningsenheten. Det kommer de facto att bli en helt ny strålningsenhet i SUS Lund som kommer att rädda eller lindra livet på många cancerpatienter i framtiden.

Världen blir bättre, lägg märke till det!
Världen blir vackrare!

George

PS, med risk för att göra Er läsare lite avundsjuka så måste jag bara berätta att världens bästa Pappa fyller år idag!
Min Pappa, världen bästaste Pappa fyllde idag 81 år!
Pappa, du är bäst! Bara du inte glömmer det!
G