George med Liemannen bakom axeln

Vem är jag, George?


Mest aktuellt är att jag är döende, så är fortfarande den officiella prognosen!
Men verkligheten är annorlunda, framtiden är här, framtiden är nu!
Här kommer min historia, jag hoppas att den kan ge just dig hopp! Ja, du som läser denna historia!
Jag var 38 år, skulle precis gifta mig med den mest enastående och vackra Sara Svensson bördig från Skanör. Problemet var att jag var lite förkyld, förkylningen verkade ha satt sig på lungorna.
Jag som var van vid att vara starkare, snabbare och hårdare än alla andra var lite besviken på mig själv, på min egen svensexa. Mina vänner hade anlitat en Ultimate Fightingkille från Brasilien för att ge mig en ordentlig match, rättare sagt, de ville för en gångs skull slippa se mig som vinnare. Den mest ihågkomna händelsen var när vi hade haft vattenkrig på Martin Wiklunds sommarställe i Torekov, för många år sedan, vattenkrig inomhus med vattenslang var inte populärt! Det slutade med att 8 killar tog tag i mig och bar mig ner till bryggan. Det slutade i alla fall med att 8 killar låg i vattnet, Jag, George stod torr och nöjd uppe på bryggan, stolt och nöjd över min styrka! Jag njöt över att höra de plaskblöta svordomarna från vattnet!
I alla fall, svensexa, payback time!! Jag klarade inte ens av uppvärmningen utan andnöd.
Lite brottning och luftbrist senare så gav jag mig till denna formidabla brottare.
Jag hade ju varit på röntgen, allt var OK trodde jag.
Men bröllopet närmade sig med stormsteg, jag slog bort tankarna på min förkylning och vi hade den bästa bröllopsfesten, det bästa bröllopet och up up anda away till Venezuela för en härlig smekmånad!
Underbart, vackert är det, superbra service, alla är så vänliga och jag började få riktiga problem med andningen.
Att gå romantiska rundor i stranden var mest ett maratonfösök för mig, jag började fundera på om jag fått en propp i lungan när vi flög hit!
Vi var på Safari i en bergsöken och jag undrade varför jag inte klarade av att vandra uppför kullar, Jag och Sara hade ju vandrat uppför berget Katrin fyra år tidigare, hela vägen till toppen!  Nu så flåsade jag för en kulle på 50 meters höjd.

Vid hemkomsten så sökte jag mig till Limhamns läkargrupp, mina symptom hade ju förvärrats, jag hade börjat spy, någonstans mellan 5 till 15 gånger per dygn. det var något som retade kräkreflexen. I alla fall, Läkaren på Limhamns Läkargrupp undersökte mig och kom fram till att jag antagligen hade någon sorts luftvägsinflammation. Jag fick medicin och var nöjd, nu skulle jag bli bra. Några veckor senare var läget fortfarande detsamma, åter till samma läkare. Han undersökte mig igen, denna gången lyssnade han faktiskt på min andning. Han tyckte jag skulle ta och ge inhalationsmedicinen en chans till. Detta gjorde jag, i någon vecka till! Sedan hörde läkaren av sig till mig och undrade hur jag hade det på jobbet, det kunde alltså sitta i skallen att jag spydde och hade andningssvårigheter…. Med tanke på hur lycklig jag var, nygift, firman växte så det knakade, Sara och jag letade hus, pratade om barn så tyckte jag att läkaren var ytterst korkad och rent ut sagt oxtokigt dum! Vilket han faktiskt var!  Jag bad honom remmitera mig till en annan läkare. Det gjorde faktiskt Diestel, vilket nog var det enda vettiga den här killen har gjort. Den här Diestel har faktiskt gjort en massa andra korkade saker men det nämner jag inte här, det stannar mellan min fru och honom!
I alla fall. Jag blev remmiterad till Citykliniken i Malmö, där fick jag en otroligt imponerande läkare, Göran Holmberg,  (en föredöme när det handlar om kontakt med patienter) han var förberedd på mötet, han hade bland annat tagit fram de senaste lungröntgenbilderna från UMAS. Han var riktigt arg eftersom den röntgen visade på 8 Cm vätska i höger lungsäck! Han undrade om jag hade fått besked på hur illa det är med 8 cm vätska i lungan, han var även heligt förbannad på läkaren som hade godkänt röntgenbilden som OK. (en helt annan historia) Röntgenbilderna var ju nu 9 månader gamla!
Han fortsatte med att demonstrera vad den gamle gubben på Limhamns Läkargrupp hade missat, antagligen var Dr Diestel för gammal och hörde dåligt, för när han demonstrerade hur det lät i skillnad mellan min höger lunga och min vänster lunga så hörde jag skillnaden UTAN stetoskop. När han knackade påmin rygg på höger sida var det ett dovt platt ljud hela vägen upp till axeln. På vänster sida hörde man ett djupare tydligare ekoliknande ljud när han knackade. Han förklarade för mig att min högra lunga hade kollapsat och låg ihoptryckt  längst ner i lungsäcken, omgiven av vätska.
Han förklarade för mig att jag antingen hade följande av tre saker, en infektion, en propp eller en tumör i lungan.
Han skulle lägga in mig akut på Umas medicinen och utredas där.

Jag lades in tre dagar senare, man tömde mig på totalt 10,5 liter vätska, rättare sagt jag slutade räkna när vi kommit fram till 10,5 liter!
Någon vecka efter att de tagit odlingsprover så blev jag inkallad till min Läkare, en av de bästa som jag någonsin träffat! Olle Sjöland, olle kallar jag honom, han berättade för mig om att jag hade en obotlig cancer, en cancer som man inte överlever, att den hette Malignt Mesotheliom.
Han berättade för mig att man hade sett början på tumören i mitt tarmkex på en röntgen redan år 2004 men man trodde det berodde på en tidigare operation, därför undersökte man det tyvärr inte vidare. Jag frågade hur lång tid jag hade kvar att leva? Svaret skrämde mig! Han svarade att i värsta läget så någonstans mellan 3 till 9 månader!
Nu så snurrade det så mycket för mig att jag bara tänkte, hur skall jag berätta detta för Sara, vad  fan för mardröm har Sara gift sig med!

Jag insåg att jag inte skulle kunna förklara detaljerna för Sara så bad honom att vi skulle hämta Sara så att kunde förklara för henne en gång till så att det blev rätt!
Han började om att berätta när Sara kommit in i rummet, vi var väl vita i ansiktet båda två, han berättade om den sannolika cellgiftsbehandlingen, att den sannolikt skulle vara tuff!

Det är nu September 2009. Jag fick min diagnos oktober 2006, det är tre år sedan, och då skall man ha i åtanke att medellivslängden hos en diagnostiserad Mesotheliompatient är 8 månader.

Att jag fortfarande lever beror på att jag hamnade i en forskningsstudie som inriktar sig på Mesotheliom-cancer. Jag fullgjorde min cellgiftsbehandling och den fungerade över förväntan, 95% av alla tumörer tunnades ut och blev inaktiva, tyvärr så gjorde de där sista 5% att min tid var kort, jag skulle inte leva så länge till.

Då kom miraklet, det som visar att forskningen leder till något, att alla de som kämpar och jobbar i det fördolda. Forskarna, assistenterna, läkarna, ja ALLA som arbetar med att ta fram nya mediciner. Att ALLA de som skänker stöd och pengar till forskningen har gjort RÄTT!
Jag hamnade i en studie för patienter i livets slutskede, vi är 440 patienter spridda i 17 länder som är första försökspatienter! Jag ÄLSKAR Lunds forskningavdelningar!!! Jag hamnade i Lund i denna studie, efter den dagen har mina tumörer inte rört sig en millimeter! Jag bara knaprar lite tabletter istället för de otroligt påverkande cellgiftsbehandlingarna, fantastiskt, jag har fått mitt liv tillbaka!

Framtiden är här, den är nu!

Jag lever, jag tror att jag lever mer än andra friska människor, jag och Sara njuter av varje dag, varje regnskur, varje solglimt!
Det handlar inte om hur länge man lever, det handlar om HUR man lever!

Tänk goda tankar, gör goda ting!
George

Annonser

108 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Camilla said, on september 10, 2009 at 13:28

    Go George go. Jag håller på dig.

    • Josephine said, on januari 23, 2010 at 22:40

      …starkt att läsa ditt intro…jag håller tummarna för dig, och visst gäller det att leva till fullo varje dag! Ska följa dig i din blogg, människor som du är sann inspiration för oss som tar dagen o livet för givet…

      KRAM, j

  2. Mia said, on september 10, 2009 at 13:31

    En sak är säker, efter att ha läst dina rader, sorgligt men starkt – jag ska fokusera på nuet, leva i det och minst en god tanke om dagen eller vänta i timmen, det ska jag göra! En god tanke till dig börjar jag med!

  3. Annica said, on september 10, 2009 at 19:49

    Jag finner inga ord och kan aldrig förstå vad ni går igenom. Du ger så mycket hopp och glädje. Jag vill skicka en kram och ett tack för vad du/ni gör genom att dela med er till andra som har det svårt i livet.

  4. Anneli said, on september 10, 2009 at 20:20

    Du är en kämpe och jag är glad att du öppnat en blogg. Jag har undrat många gånger hur det gått för dig och nu får jag svaret! Tack!

    Fridens Liljor!!!

  5. DruttenoJena said, on september 10, 2009 at 21:02

    Säger som vår dotter myntande när jag sa det är inte lätt att vara människa …Jo mamma det är lätt att vara barn .MAN BARA ÄR!!!Tänk när ska vi människor lära oss bara va?Älskade er båda i programment och kommer följa dig .Skrivit själv i vått o torrt några år och att bli läst och kommenterad betyder mycket .Tog dock bort mina komm fält för ett tag sen det känns rätt befriande det också.Reaktionen blev konstigt nog fler läsare.Massa lycka denna fredag för en dag i taget så har jag lärt mig leva.

  6. Berit said, on september 11, 2009 at 12:44

    Hej George!
    Jag är själv svårt cancersjuk och lever på flera års övertid. Ofta säger människor till mig att de inte förstår hur jag orkar vara så stark som jag är. Då brukar jag svara att de troligen skulle bli lika starka om de själva drabbades. Vi människor har oftast förmåga att anpassa oss till det mesta och klara av det vi måste.
    Ni som har vågat gå ut offentligt med era öden är särdeles starka.
    Ni bjuder på er själva, berättar hur ni hanterar era liv och därmed gör ni andra människor starkare.
    Jag vill så gärna tro att ni har glädje av den positiva respons ni får, att det ger er styrka tillbaka så att ni orkar fortsätta blogga.
    Georg, du betyder mycket för många!

  7. Martin Rahmberg said, on september 11, 2009 at 15:41

    Tjena JORGE!!!
    HE he eller,?- ialla fall vad det som vi kallade dig på BUENA VISTA i Båstad.
    Kommer du ihåg, Vi arbetade för AMICA på den tiden.
    Det var kul som f-n. Detta är Martin kock som skriver.
    Hmm tja…
    Vad säger man om livet? Det blir aldrig om man tänkt sig.
    Har fått priviligeiet att följa dig och dina nära via TV:n jösses har
    blivit så satans så blödig.Vuxna karln, äh fan konstigt att man kan ta till tårarna så för nån.
    Mysko känsla..Nå ända sen min dotter fick diagnosen CP vid 1 års ålder så har jag själv gått igenom ett stålbad.(känslomässig berg-&dalbana)
    Det värmer att höra hur du njuter av varje enkel sak ,fler borde göra det.
    STÅ UPP! ALDRIG PÅ KNÄ!

    Martin

  8. sofia said, on september 11, 2009 at 17:45

    All styrka och lycka till dig och Sara!
    Kramar Sofia

  9. Johannes said, on september 14, 2009 at 20:15

    Fantastisk blogg från en fantastisk människa.

  10. Tiina said, on september 18, 2009 at 23:36

    Hej George, underbara människa! Såg himlen kan vänta när den gick och tyckte du var så positiv mitt upp i allt elände! Du verkar vara en så underbart LEVANDE människa!Hoppas att det går bra för dig och att du orkar vara lika positiv fortfarande! Och det är så himla sant, det beror på hur man lever, inte att man lever. Önskar dig och Sara all lycka i världen! Kram!

  11. Anders said, on oktober 6, 2009 at 10:24

    Kan bara instämma i allt andra sagt. Du är en ofrivillig idol och ett föredöme för så många.

  12. AnniR said, on oktober 13, 2009 at 11:51

    Snavade in här av en slump och kunde inte sluta läsa! Har en tung period i mitt liv, inte cander men andra sjukdomar… Tack för att Du delar med Dig så underbart fint! Dina texter ger mig perspektiv, nya sådana, de ger mig påminnelser om att jag naturligtvis ska ta tillvara, inte bara på dagen, utan också på ögonblicket! Framtiden är redan här! Den är nu! Nu blir det ut, ut i skogen och fånga det ljus som hösten faktiskt bjuder! Ljus till tallkottkörteln och därmed mera positiviteter i tillvaron! You made my day! Tack!

  13. A K O said, on november 4, 2009 at 21:24

    Hej George !
    Har följt dig lite från och till sedan jag såg HLV. Du är verkligen en sann kämparnallebjörn utan dess like. Fortsätt så…………. .
    Jag undrar dock en sak? Vilka mediciner/ cytostatika fick du ?
    Kul att läsa ditt utlägg från igår (3/11-09 ). Ja, jag menar dock inte att din situation är kul- tvärtom. Men jag kan instämma med dig när det gäller Roger Henriksson, en otrolig empati för rättvisa samt att han vet vad han ger sig in på. Undrar dock vilken hjälp du o Sara får för att orka ? Är lite intresserad då jag själv jobbar inom onkologin.
    Styrkekramar till både dig o din fru

    • georgeschottl said, on november 4, 2009 at 22:47

      Hejsan AKO
      Hjälp för att orka? Om du tänker på stöd från kuratorer eller samtalspersoner så klarar vi oss själva utan dem.
      Om du tänker på mediciner som hjälper humöret så är vi utan dem också, vi klarar oss med varandra och vår styrka till varandra, utan Sara vet jag inte hur jag hade klarat av detta!
      Gällande Cytostatika så gällde det att jag fick Alimta och Sisplatin i en 18-veckors kur. Själva studien jag ingår i nu är baserat på SAHA syror som stoppar celltillväxt.
      Sturska styrkekramar tillbaks till dig!
      George

  14. Johanna davidsson said, on november 9, 2009 at 12:29

    Detta är ju fantastiskt, så glad för din skull. Följde programmet och har undrat så hur det gick sedan.
    Jag håller tummarna att det ska fortsätta så här.
    kram johanna

    • georgeschottl said, on november 9, 2009 at 13:00

      Tack då mycket Johanna.
      Vi kör på vidare nu när man åter ser en framtid som man tappade någonstans på vägen. Nu när den förlorade framtiden är hittad igen!
      Vi tackar hittegodsavdelningen på Thoraxonkologen och Merck
      George

  15. Fredrik Hed said, on november 10, 2009 at 10:18

    Hej George
    Kul att träffa dig igen på Lungcancerdagen efter 15, 20, 25 eller hur många år det nu är 🙂
    Hör av dig om du vill att jag ska skriva på Stödets webbsida.
    Hälsn Fredrik

  16. Liba said, on november 18, 2009 at 18:02

    Hej George, en stark kämpe. Du är ett föredöme för många, att inte ge upp, att kämpa och trots det svåra att tro på framtiden. Som du skriver, viktigt inte hur länge men HUR leva livet. Kramar Liba

  17. Ulrika said, on november 23, 2009 at 23:40

    Fortsätt kämpa på. Tårarna rullar när jag läser. Önskar av hela mitt hjärta att det ska gå bra för dig.

  18. Stina said, on december 4, 2009 at 10:33

    Hittade din sida av en slump idag.

    TACK! Du inspirerar mig.

  19. Malin said, on december 18, 2009 at 11:10

    Hej–jättefin sida! Hittade den genom Stödets medlemsbrev. Du skrev så bra om tid och kvalitet. Jag forskar delvis om upplevelse av tid och vill gärna skicka dig en artikel jag skrivit. Gör det via stödet. Ha det gott och god jul!

  20. Jonna said, on december 21, 2009 at 18:52

    Waooo vilken historia George, det var det mest fantastiska jag har läst. Håller hårda tummar för dig o din Sara och att historian fortsätter med ett STORT WAAOOO!
    Kram Ha en fin JUL 🙂

  21. Maria Ulvesten said, on januari 2, 2010 at 14:29

    Hej George!!
    Har så klart följt HKV och jag brukar kolla din blogg med jämna mellanrum.
    Vill uttrycka min enorma beundran för din kämparglöd som aldrig tycks ta slut och vill också skicka en hel massa kramar till både dig och Sara (som jag tyvärr inte ha träffat) men som det känns som om jag känner lite ändå.
    Stora kramar,
    Maria

  22. Katharina said, on januari 10, 2010 at 21:18

    Hej George!
    Vilken kämpe du är. Är själv svårt cancersjuk och har fått veta att jag inte har så länge kvar. jag kämpar vidare och tror på tankens kraft. Det är viktigt hur man tänker.
    Jag kommer aldrig att ge upp. Tänker på ofta på dig, Du gör så man inte ger upp.
    Kram Ina

    • georgeschottl said, on januari 10, 2010 at 21:59

      Hej Ina

      Mer kan jag inte begra av dig! Att inte ge upp r det som fick mig att kunna skriva dessa ord till dig! Men jag kan inte bli stoltare ver dig, du har ju tagit stllning!

      Mnga tror att vi har s mnga saker i vrt huvud, det enda vi har r tv val, antingen orkar vi inte lngre eller s vgrar vi ge upp! Fr imorgon kan vr vgran f sin belning, fr imorgon kan rddningen komma, fr imorgon r den bsta dagen!

      Hll bara ut tills imorgon! Det r alltid imorgon som rknas….varje dag!

      Kram George

  23. Christina Winberg said, on februari 3, 2010 at 20:09

    Hej George!
    Följde ”Himlen kan vänta” och har undrat så mycket hur det gick sedan.
    Nu har jag ju fått svar.

    Din sjukdomshistoria från början stämmer precis in på den som min man gick igenom i slutet av 1996. Då var det bara 40 personen i Norden som hade fått den diagnosen. Han gick igenom cellgiftsbehandling och strålning, men forskningen hade inte kommit så långt då som nu. Läkarna gav honom 6 månader. Vi kämpade mot sjukdomen och alla biverkningar fram till den 6 juni 1999 då han gav upp.

    Det glädjer mig verkligen att forskningen har kommit så långt och att du mår bättre.
    Kämpa på och ge aldrig upp.
    Ni är så otroligt starka både du och din Sara.
    Christina

  24. Gabriella said, on februari 5, 2010 at 10:57

    Hej, jag fann din blogg via Rattys. Jag har tyvärr inte sett Himlen kan vänta men ser fram emot att göra det nu i helgen. Det jag nu har läst i din blogg ger mig styrka och hopp. Om än vi, jag och min man, lever under mottot en dag i taget men planera för framtiden så skänker läsning om andra individer mycket insikt. Jag finner att jag har svårt att formulera betydelsen av att få ta del av andra individers kamp mot cancern. Min man fick diagnosen i höstas. Cancer i tarmen med en massiv spridning till lymfkörtlar, lever och lungor. Liksom du skriver att du var så har även han alltid varit stark och kraftfull. En styrka som abrupt avtog och efter många, många undersökningar och diverse olika blaha diagnoser med tillhörande medicinering så kom då denna diagnos som en chock. Vi har dock landat nu, tror jag, och glädjs över var dag, var stund vi har tillsammans med våra töser, våra nära och kära. Vi lever så som jag nu önksar att vi levt långt innan diagnosen om obotlig cancer kom.

    Så jag tackar dig för denna fina och insiktsgivande blogg.

    Önskar er allt det bästa. Många styrke Kramar// Gabriella

    • Eva said, on januari 7, 2011 at 14:59

      Så tragiskt för er, kunde inte låta bli att kommentera på detta. Många kramar till er Eva (1177)

  25. Anna said, on februari 6, 2010 at 11:31

    Kämpa på, himlen kan faktiskt vänta!!!!kram

  26. Gabriella said, on februari 6, 2010 at 16:49

    Nu har jag tittat på Himlen kan vänta. Vilken otroligt stark och vacker skildring av allas era liv. Det var tre insiktsfulla, underbara, känslosamma och otroligt givande timmar, Vilka otroligt starka individer ni alla är som så öppenhjärtligt låter oss få ta del av era liv. Jag är, precis som så många andra, väldigt tacksam över att denna programserie skapats.

    Jag tackar dig även för de underbara ord du använder i beskrivningen av min lilla blogg. De orden gav mig otroligt mycket glädje och värme. Så åter ett stort tack.

    Varma, särkande och kärleksfulla Kramar till dig och dina nära och kära.

  27. Mia said, on februari 8, 2010 at 19:03

    Härligt kämpat för livet! Min pojkvän och jag kämpade också tillsammans, men himlen ville inte vänta på honom. Och nu kämpar jag för att komma igen och leva. Hur gör man? Känner mig så otroligt ensam och övergiven. Det kanske kommer med tiden…

    Kram kram Mia

  28. Sara Bengtsson said, on februari 8, 2010 at 21:18

    Hejsan!

    Har precis sett det nya avsnittet av Himlen kan vänta och växlade mellan skratt och tårar. Hur som helst blev jag så lycklig av att se att du och Sara har det förhållandevis bra och att ni funderar på barn! Eftersom min sambo sedan snart ett år tillbaka lever med en cancerdiagnos och livet inte alltid känns så enkelt så har programserien betytt mycket för mig och då i synnerhet att se vilken livsglädje du och de andra har förmedlat. Jag har ofta tänkt tillbaka på serien och det kändes bra att få en uppföljning på den idag. Jag önskar dig och din familj och glädje och lycka här i livet! Lev väl! Många varma hälsningar Sara

  29. Birgitta said, on februari 9, 2010 at 00:59

    hej George
    har sett programmen och tänker att du kanske känner till Johanna Budwigs diet för
    cancerdrabbade men om du inte gör det så är det en lättvindig blandning av linfröolja
    och kvarg/cottagecheese/osötad yoghurt – en blandning som har förmågan att ge
    människans inre organ en naturlig syrekick
    enligt Budwig kan inte cancerceller leva om de inte får näring i form av socker, de kan
    heller inte leva om de omgivande cellerna inte är försvagade, t ex p g a brist på syre,
    syret behövs för matsmältning, näringsupptagning och -distribution men också för bort-
    transport av slaggprodukter som det venösa blodet tar med till lungorna där det, även
    nu med hjälp av syre, förbränns och andas ut

  30. Petter said, on februari 10, 2010 at 12:00

    Du är en förebild som sprider en enorm glädje och styrka omkring dig. Önskar dig allt gott. Med stor vördnad och respekt. Hälsningar Petter

  31. Emma & Stefan said, on februari 10, 2010 at 21:19

    Vi glömmer aldrig den dagen då vi såg första avsnittet av ”Himlen kan vänta”. Vad chockade och ledsna vi blev av att se er – det trevliga och härligt sprudlande nygifta paret som vi träffade på vår smekmånad i Venezuela – i det programmet. Vi hade gift oss på samma dag – den 19 augusti 2006. Och det var som om luften gick ur oss när vi såg samma kort som vi har på den heta stranden där vi pausade på jeepsafarituren tillsammans. Jag vet inte om ni kommer ihåg oss (från Jönköping). Men ni har funnits i våra tankar och vi har inte kunnat göra annat än att följa varenda avsnitt o hoppats innerligt att det skulle gå bra. Det var SÅ ROLIGT att nu se att forskningen gör framsteg, att du mår bättre och ni fått er framtid tillbaka! Underbart att se att ni är lika sprudlande och sköna människor, trots motgångar i livet.

    Vi beundrar er kämparglöd och förmåga att sprida glädje och önskar er ALL lycka!

    Varma hälsningar
    Emma & Stefan

  32. Carina said, on februari 10, 2010 at 22:20

    Du är en kopia av min vän Björn. Ni är sååå lika till det yttre och inre. Jag är en barndoms kompis till Anette Axmacher. Jag avgudar ditt inre och din personlighet, Jag har själv haft en tumör i sköldskörteln i somras. Stå på dig du en cool jävel// CI

  33. Josef Boberg said, on februari 11, 2010 at 14:07

    ”Det handlar inte om hur länge man lever, det handlar om HUR man lever!”

    Så sant så sant… – ”vet” Josef B.

  34. Micke said, on februari 17, 2010 at 20:55

    Jag har få människor som förebilder för mig, men du är en av dom, trotts att jag inte känner dig så betyder din kamp massor.
    Jag är frisk som tur är men har tänk då och då på hur det gick och går, glädjer mig att det går bra och kommer att gå bra.

    Ville bra säga det!
    Micke.

  35. ulla hedberg henriksson said, on februari 28, 2010 at 22:30

    Så härligt att få se din glada nuna en gång till! Blir det en ny restaurang någonstans så kommer vi. Meddela var!

    Ulla Hedberg henriksson
    lund

  36. ulla hedberg henriksson said, on februari 28, 2010 at 22:32

    Nu hann jag inte rätta skrivfelen.
    Ulla Hedberg Henriksson

  37. Ingemar said, on mars 4, 2010 at 11:21

    Hej George,

    Vi hittade din blogg efter att ha sett ”Himlen kan vänta” och vi tycker att det hopp du sprider via denna blogg är fantastiskt. Min far fick nyligen diagnosen obotlig cancer i gallgång och runt lever. Läkarna ger honom 3-6 månader. Vet du vad medicinen som du fick heter och om det finns någon som vi kan kontakta?

    Med vänlig hälsning
    Ingemar

  38. karldaniel said, on mars 9, 2010 at 23:51

    Vi ska alla dö 🙂 Det är inget konstigt med det… Men av nån anledning så är det nått i oss som vägrar att förstå det…

    • georgeschottl said, on mars 10, 2010 at 11:46

      Vad är det för en anti-livsvänlig tanke?
      Kvasi-intellektuellt försök till att vara och se den inre bilden eller?
      Det resonemanget är så livsfientligt att de organismer med en självmedvetenhet hade utrotat sig själv som existens om man hade haft den tanken!

      Att försöka älska livet!
      Att försöka överleva som existens oavsett motgångar eller medgångar.
      Att hjälpa dem som kan ta emot hjälp
      Att hjälpa dem som behöver hjälp

      Att klara av att gå vidare i livet som en värdig och livskraftig existens trots skador…..där har du tankar du kan pröva istället!

      George

      • karldaniel said, on mars 10, 2010 at 13:46

        Ja jag håller med!
        Din mening: ”Jag lever, jag tror att jag lever mer än andra friska människor, jag och Sara njuter av varje dag, varje regnskur, varje solglimt!”

        Är det jag vill peka på att det är lättare att leva på riktigt om man vet att man är dödlig.
        Det här är ett ämne som kanske är det känsligaste ämne som man kan prata om. Men någon gång ska väl vara den första.

  39. ronjaorca said, on april 18, 2010 at 13:40

    Verkligen insperarad och beröd av dig. Inte bara att du lever på övertid men du bloggar om det och visar andra hur det är. Du spridder glädje,hopp och puschar folk att göra något med livet.
    Önskar dig och Sara allt gott

    //Erika Johansson

  40. Kajsa/Spenatmamman said, on april 22, 2010 at 23:02

    Hej, fantastiskt inspirerande att läsa det här! Såg dig på Kunskapskanalens Tema Cancer och hittade till din blogg. Fick själv diagnosen kronisk spridd bröstcancer för några veckor sen och samlar all inspiration jag kan hitta. Där hamnar du!

  41. Eva said, on maj 17, 2010 at 10:29

    SÅg dig och följde dig i Himlen kan Vänta och du jag måste säga Du har nog fått sista köplatsen nr 1000000000000000000 för det verkar så positivt med de här tabletterna. Jag har tyckt om dig från första stund och jag gillar din humor. Hoppas du klarar dig George uppriktigt du är en person jag håller bägge tummarna för. Lev livet så länge du kan/Kram Eva

  42. Josef Boberg said, on juni 10, 2010 at 18:47

    Tämligen nyligen förde jag på nätet en dialog med en ”dödsdömd” cancerpatient om att mirakler kan inträffa. Jag upplevde den så inspirerande att jag tog mig för att återge det hela HÄR.

    Att försöka om och om igen – är ej alltid så enkelt – men det finns nog ett väldigt stort LivsVärde i att ALDRIG ge upp (video ca 3 min), tror jag… 💡

  43. Andy said, on juni 26, 2010 at 09:13

    Hej George!

    Vi är nära anhöriga till en cancerpatient som deltar i samma Lund-studie. Malignt Mesoteliom även i detta fall (höger lungsäck).
    Det har gått ca 2 veckor efter den påbörjade medicin-behandlingen. Mycket tyder på att biverkningar har satt in i samband med medicinen (Detta är iaf vår förhoppning! Deltagare i studien delas ju in i två grupper; En med medicinen Vorinostat och en med placebo!?).
    Vi undrar hur du mådde i början av Lund-behandlingen/medicineringen (ev. biverkningar, etc).

    /Oroliga anhöriga

    • georgeschottl said, on juni 26, 2010 at 13:33

      Hej Andreas/Oroliga anhöriga

      Det är en svår fråga att svara på eftersom jag inte vet om jag får aktiv medicin eller om jag tillhör placebo-gruppen. Det finns en långsökt chans att det kan finnas andra faktorer som gör att mina tumörer stannat upp, dock väldigt långsökt med tanke på det stora antalet metastaser jag har (enligt uppgift närmare ett 30-tal).
      Jag hoppas att jag tillhör den grupp som får den ”riktiga” medicinen.

      Biverkningar är oerhört individuella, det vet vi bara genom att se hur olika vi alla påverkas av cellgiftsbehandlingar.
      Detsamma gäller för min del i själva studien, jag har biverkningar som är speciella för mig. Men ibland just i början så mådde jag lite tjyvtjockt i slutet av medicineringsdagarna, inte alltid och nu några år senare så är det ytterst sällan jag märker av något illamående.
      Trötthet (som jag mer tror är en effekt av tidigare cellgiftsbehandling) och kassa naglar.
      Utöver detta så drömmer jag ibland att jag har tankeläsning, flyga som stålmannen och röntgensyn……men tyvärr så tror jag inte att dessa efterlä’ngtade biverkningar kommer att bli en realitet.

      Återigen, biverkningar är individuella och jag vet en annan person som inte hade samma illamåndeproblem som jag överhuvudtaget.

      Kör hårt och sparka den förbannade cancern på kulorna, jag har lärt mig att hata, en känsla som är obekant för mitt tidigare liv, men cancern hatar jag intensivt för att kunna älska livet förutsättningslöst!

      För Er anhöriga vill jag säga att det oftast är svårare för Er anhöriga, ni anhöriga lider oftast mer än vi sjuklingar gör.
      Tänk på att ni anhöriga kan göra en ytterst viktig sak för oss, försöka hjälpa oss livet fullt ut, inte se oss som sjuka den tiden vi har kvar.
      Vi vill leva för fullt i den kapacitet vi har…

      Tack för att Ni engagerar Er för Er anhörige

      George

  44. […] Georg Schottl vet verkligen vad en cancerbehandling innebär. I sin blogg berättar han hur han för första gången på flera år klarade att resa iväg på semester: Jag blir ju bättre för varje år som går, men jag är fortfarande så pass dålig att jag (ytterst motvilligt erkänner det) inte klarar av en normal resväg. Resan ner är indelad i tre resdagar och likaså resan hem, och det funkar otroligt nog, speciellt som min ena lunga är mer tumörmassa än lunga… — […]

  45. Lena said, on juli 28, 2010 at 07:19

    Hej George!

    Jag tycker att du är en fantastik människa. Du utstrålar en sådan härlig stämning och livsglädje omkring dig och man blir glad av att se och höra dig.
    Du kommer kanske inte ihåg mig, men det gör inget. För mig är Du är den glade och goe kocken i restaurangen på jobb.
    Av en tillfällighet så råkade jag se din blogg, men ….. så jag har nu på morgonkvisten läst dina inlägg. Jag följde programserien Himlen kan vänta. Det var tråkigt, ledsamt men ändå intressant, att få följa mer i er kamp mot det onda. Att en person, som man vet vem det är, drabbas av något så hemskt och obegripligt finns ju inte.

    Fortsätt kämpa och visa den där hemskingen i din kropp var skåpet ska stå!

    Lena

  46. Moster Tess said, on augusti 2, 2010 at 22:17

    Heeja George! Tänk att du hade sådan tur!

  47. Linda said, on augusti 3, 2010 at 10:38

    Hejsan
    Du skapar ljus i mörkret! Min pappa fick i maj i år reda på att han har cancer i bukspottskörteln, han skulle opereras pga att man inte såg någon spridning. Under operationen visade det sig att det fanns flera metastaser i levern så man sydde igen utan att ta bort tumören.
    Igår var han hos onkologen som meddelade att han har för dåliga värden för att kunna ta cytostatika utan får komma tillbaka om ca 3 veckor för att se om värdena är bättre. Samtidigt sa läkaren till honom att göra iordning samtliga papper för att detta kan gå fort!
    Har du någon som helst aning om vart man kan vända sig – han har inget att förlora på att vara med i en studie!
    Min pappa är endast 66 år och jag skulle gärna vilja ha honom kvar så länge som möjligt.

    tack på förhand

    • georgeschottl said, on augusti 3, 2010 at 14:26

      Hej Linda.

      Ja, den där cancern jagar män och kvinnor i alla åldrar, hälsa din far från mig!

      Jo det finns ett par ”gudar” inom kirurgin/onkologin som gör saker få andra vågar.
      De riskerar lite men vinner mycket, riskerar man inget förlorar man allt…

      De viktigaste är en läkare som heter Heyle…(tror jag han heter) den andra är en trevlig kvinna som heter Mef Nilbert. Någon av dessa två kan ge ett namn om vem man skall ta kontakt med.
      Så vad sin far skall göra är : att begära av sin ordinarie läkare en second opinion av någon av dessa två.
      Mef får du tag på via SUS MALMÖ/LUND och den killen vars namn jag är osäker på (Heyle) vet jag faktiskt inte…..jag tror i stockholm Karolinska Solna…

      Den ordningen tror jag är rätt väg att gå…

      Lycka till
      George

  48. Carl-Henrik Trapp said, on augusti 5, 2010 at 02:32

    Omskakande läsning om läkarens alla misstag och inspirerande läsning om hur du klarat allt!

    GO FOR IT!

  49. Pernilla said, on september 3, 2010 at 13:56

    Tragisk, skrämmande, fantastisk och helt enkelt underbar läsning från första till sista bokstaven. Vilken inspiration, livsglädje och positivism du innehar. Är så glad för din/er skull att cancern hålls i hanterbart skick och att du snart får uppleva glädjen att bli förälder.

    Kram, Pernilla

  50. Helena Palena said, on september 16, 2010 at 16:08

    Heja! Lycka till! Nä, man kan inte lita på läkare. Det gäller att hitta rätt at once!

  51. fonsterputs said, on september 28, 2010 at 18:33

    Hej!!

    Otroligt! jag blev tårögd när jag läste detta!! min story är lååångt ifrån så ruskig som din. Men jag kände igen mig så mkt. Jag har Lymfom, som förmodligen kommer vara borta efter ett halvårs cell-gifter. Men jag känner igen mig såå mycket i din story…

    Jag är 30 år, har alltid varit frisk vältränad, starkare än de flesta, lyckligt gift, driver ett företag som går kanon, har en underbar dotter på tre år.

    O mitt under denna sommar upptäckte jag att jag var slö, flåsade för ingenting, upptäckte knölar på halsen.

    Sen dess har mitt liv kretsat kring cellgifter o skit. Men jag håller hoppet vid liv.

    O precis som du säger, så har jag börjat leva på ett nytt sätt, Man prioriterar det viktiga i livet och uppskattar själva livet i sig!!!

    • georgeschottl said, on september 30, 2010 at 16:49

      Tack fr dina ord, tack fr att vi ser att du har rtt instllning till att hantera din egen sjukdom p rtt stt! Maila igen om du behver hjlp! George

  52. chenjiringu said, on oktober 2, 2010 at 09:46

    Wow, så stark du är. Du får mig att verkligen känna mig som en liten lort som redan halft gett upp trots att jag inte har något dödligt utan bara psykiska problem
    Min pappa har cancer, dock inte lika allvarlig som din. Han ska opereras men har inte fått gjort det än, han får nämligen aldrig någon tid så man blir ju lite orolig. Pappa säger att han är lugn men jag tror inte på det samt att han säger att han faktiskt är en gammal gubbe, men han är bara 61 och det är ju inte så gammalt.
    Fortsätt kämpa.

  53. Jonas said, on oktober 12, 2010 at 21:57

    Hej George
    Jag fick mitt cancerbesked Aug2009, omfattande spridning av mesoteliom i buken. 37år två små barn (3,4år) en underbar fru och familj, då kändes det fruktansvärt orättvist. Nu har det gått lite över ett år, cellgifter och operation (H.Matheme i Uppsala), brottats mot sjukvårdens fel och brister mm , nu har jag lyckas få lite andrum och distans. Går givetvis på kontroller regelbundet men jag har lyckats behålla ett positivt tänkande rakt igenom. Bestämde mig från dag ett att göra allt som stod i min makt för att leva vidare. Nu är jag tillbaka på min arbetsplats heltid. Mina grabbar går på hockeyskola 2dagar i veckan och jag är med som hjälptränare. Visst finns det en oro både hos mig och min omgivning, helt naturligt med tanke på vad som hänt men samtidigt en betydligt större glädje att allt har gått så pass bra. Jag tänker kämpa vidare mot sjukdomen och sälja mig dyrt, om det finns något jag kan göra eller bidrag med så ställer jag gärna upp (bor i Sthlm). Ps. fram till nu så är det bara min fru som besökt din blogg, men nu vågar även jag, känns stort!

  54. ecwho said, on oktober 15, 2010 at 22:41

    Är det du som är boxaren?
    -Hur som helst måste jag beundra dig för din fighting spirit, -själv är jag lyckligt lottat för egen del, frisk normalspänstig, BMI under 25 inga större krämpor, rör mig någon timme ibland flera i rask takt varje dag, äter vegetariskt och medelhavsdiet, ej alkohol ej rökande. Jag tar hand om min fru som har Bechterews syndrom och som har väntat på en höftledsoperation sedan i början på året, under tiden har hon fått en pacemaker inopererad, -och en tumör på ena njuren borttagen, hon är en five-star girl trots sina 66, -själv är jag åttio minus knappa fyra månader. Jag tror att en enkel livsstil utan stress och kombinerad med tankens flykt ger ett längre liv.
    mvh
    ecwho

  55. Felicia said, on oktober 29, 2010 at 17:28

    Det är fantastiskt att läsa din blogg. Eller rättare sagt, du är fantastisk. Du har varit i mina tankar ofta och återkommande sedan ”Himlen kan vänta”. Sista avsnittet där det visade sig att du och Sara fick Er chans är utan tvekan tv-historiens vackraste och mest rörande minuter. Jag håller alla tummar och tår att ni får det liv ni förtjänar, att du får leva glad och pigg tills du är gammal och skrumpen. Jag tror att någon gång då och då bjuder livet på en andra chans. Och den är du värd.

    • georgeschottl said, on oktober 29, 2010 at 18:20

      Jsses, det r inte ofta jag blir rrd ver ngon kommentar, men din kommentar nr hela vgen till det innersta! Jttetack fr dina ord, de lyser upp vrt liv ytterligare George

  56. Aneta said, on november 4, 2010 at 20:15

    Hej George,

    Jag vill bara säga att du är en inspiration för mig och många andra här i världen. Du har en kämparglöd utan dess like. Jag har aldrig träffat dig, men jag kan tänka mig att det lyser om dig.

    Allt gott till dig och din familj.

    MVH

    Aneta Karlsson SSK-student

  57. maria said, on november 10, 2010 at 15:03

    Å herre gud, mina tårar flödar när jag läser om din väg genom sjukhus och doktorer. Hur kan en doktor missa en sådan här sak! Tycker att du är oerhört stark som delar med dig av ditt liv så öppet som du gör!
    Jag kan bara säga lycka till och hoppas, önska och be för att du blir helt fri från detta, om det nu finns en möjlighet till det!
    Hälsa din fru att hon måste ha världens starkaste och underbaraste man vid sin sida med en kämparglöd som inte är av denna värld. Givetvis är det säkert lika starkt för din fru som lever med ovissheten om hur detta kommer att gå!
    Jag önskar dig och din fru ett underbart långt och lyckligt liv!
    Ta hand om varandra och njut av livet!
    Kramar Maria

  58. jenniferifver said, on november 11, 2010 at 22:43

    åh, jag hoppas verkligen att du får ett långt liv, en kämpe som du förtjänar det. Folk som kämpar mot sjukdomar förtjänar det mer än andra, tycker jag. Så jag hoppas verkligen att allt fortsätter uppåt!

  59. Ulf Haugen said, on november 13, 2010 at 07:29

    Kæra George och Sara.
    Har læst din blogg,hur det blev upptækt att du hadde cancer.
    Och hur det ær,att ni nu væntar att få ert førsta barn.
    Hoppas att ni får en fin tid tilsammans framøver.
    Tror att jag kommer til att læsa din blogg vidare.
    Jag ær fødd i Sverige,men bor nu i Horten , Norge.
    Med vænlig hælsning Ulf Haugen

  60. agge65 said, on november 14, 2010 at 19:45

    Hej Gerorge, blir glad när jag läser om dig. Skönt att pengarna man skänker till cancerfonden kommer till nytta :).
    Min man och pappan till min son gick ort för drygt 11 år sedan. Han hade tunntarmscancer och fick 6 månader till ett år. jag var då i femte månaden och såklart krossades våra drömmar. Vi fick ändå tre år innan min man gick bort. Sonen var då 2,5 år. Livet har gått vidare och pengarna till cancerfonden slutar jag inte att skänka. Så därför är jag så glad att det går framåt i forskningen ( inte vet jag hur det går med just tunntarmscancer men det spelar mindre roll).
    Ta hand om dig och familjen.
    Agneta

  61. rebus92 said, on december 2, 2010 at 09:41

    Hej!
    Jag ramlade in på din sida av en händelse. Och jag blev fast. Har suttit här och läst ett tag. Du är så duktig på att skriva.

    Jag håller tummarna för dig! Allt gott till dig och de dina!
    Kramar MalinSofie
    http:rebus92@wordpress.com

    Ps. Min kille heter också George… =)

  62. Tammy said, on januari 26, 2011 at 17:09

    Hej George

    Väldigt omtumlande och känsligt att läsa din historia, särskilt då jag faktiskt arbetat under dig för många år sen.. Du kanske inte minns men det var mycket trevliga tider 🙂
    Du var en mycket bra chef och alltid glad och lätt att ha och göra med.
    Gernot berättade nyligen för mig angående din sjukdom.
    Jag önskar dig och din familj det bästa. Njut av tillvaron, varje sekund, känn harmoni och glädje 🙂 Du är verkligen en kämpe! Kramar, Tammy

  63. glittervakuum said, on februari 16, 2011 at 01:31

    det är helt otroligt hur man kan halka in på något mitt i natten och bli helt gripen. Jag bara råkade hamna här och ja ska minsann försöka göra det igen. Med tårar i ögonen så önskar jag dig allt gott.

  64. mycketyck said, on mars 1, 2011 at 10:28

    Halkade in här av en händelse och blev så tagen. Vad du går genom kan jag inte ens föreställa mig, men jag försöker förhålla mig till livet på det sätt som du förespråkar. Jag önskar dig all framgång och styrka att orka.

  65. Kim said, on mars 4, 2011 at 22:22

    Vilken historia! Vilken livsglädje! Jag ryser! 😀

  66. […] jag var inne och läste på Akutläkarna fastnade jag vid en kommentar från George som berömde bloggen för dess transparens vilket han ser kommer gynna patienter och sjukvården. […]

  67. M said, on maj 18, 2011 at 12:03

    Visste inte hur annars jag skulle få fram detta till dig, så skriver det på bloggen.

    Vill bara informera dig om detta, eftersom du skrivit om tidigare förtalskampanjer mot Roger:
    http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2011/05/17/fel-om-radiumhemmets-chef/index.xml

    http://www.karolinska.se/OM/press-nyheter/nyhetslista/Granskningsnamnden-har-fallt-Nyheterna-for-inslag/

    Vi som känner Roger uppskattar att du i tidigare inlägg stod upp för honom och mot den smutsiga journalistik som har brett ut sig i Sverige.

    Din blogg är en ovärderlig källa för mig och många andra som inte har en direkt insyn i hur det är att leva med cancer.

    Kämpa på!

    /M

  68. Tommy Fridén said, on augusti 3, 2011 at 14:45

    Har maila George tidigare och fått svar, nu skulle jag behöva komma i kontakt med George men det verkar svårt. Behöver Din hjälp George om Du har ngn möjlighet att hjälpa mig.

    Vänligen
    Tommy

    • georgeschottl said, on augusti 3, 2011 at 15:13

      Hej Tommy Jag har skickat ett privat mail till dig med mitt nummer.. George

      Skickat från min iPad

  69. Elisabeth Dahlström said, on augusti 5, 2011 at 17:59

    Hej George.
    Jag har följt dig genom åren sedan du var med i ”Himlen kan vänta”. Min älskade mamma har fått diagnosen gallgångscancer. Den går inte att operera och har fått ett år. Kan du hjälpa mig att hitta någon forskning, experimentel behandling eller liknande?
    Med hoppfulla hälsningar

  70. Bodil Måretnsson said, on augusti 7, 2011 at 22:26

    Hej George! Min älskade syster har just fått diagnosen Glioblastom 4. Läkarna vägrar behandla, men jag vägrar att ge upp kampen för henne. Din blogg har hjälpt och stärkt – stort tack, och allt gott! Bodil

  71. Christel said, on september 9, 2011 at 09:15

    Vilken otroligt inspirerande livshistoria du har. Känslan den lämnar mig med är att det kommer gå bra, det här. Nu vet ju inte jag mer än vad som står i din beskrivning och kanske kommer det inte alls sluta väl. Hursomhelst så är du en stor inspirationskälla för många, många.
    Lev väl!

  72. Lagerstedt said, on oktober 7, 2011 at 09:58

    Underbart att höra! Hoppas att din berättelse kan stärka andra som också kämpar! Själv har jag en farbror som lever på övertid. Fick 5 månader och nu har det gått 6 år.

    Off topic; du skriver så himla bra!

  73. hjärtatsmyshörna said, on december 18, 2011 at 12:54

    Din historia är så vacker. Cancer är en hemsk sjukdom. Jag ska börja gymnasiet till hösten så jag har inte kommit så långt i livet men jag vet vad jag vill satsa på. Jag ska bli läkare. Hjälpa cancer drabbade.
    Jag önskar dig och Sara all lycka framöver! Kämpa på. Kram.

  74. alliansbeda said, on februari 26, 2012 at 13:03

    Tack för att du delar med dig

  75. Nicklas said, on mars 16, 2012 at 11:56

    Vill bara tacka för en trevlig pratstund på blocket i Lund 12/3. Kommer givetvis att åka till k-affären i Eslöv som vi pratade om.
    // Nicklas

  76. Susi aka Sinead said, on april 17, 2012 at 23:59

    Åh! Vad glad jag blir! Jag jobbar på en lungavdelning och de som det går bra för träffar vi sällan där. Så inspirerande det är att läsa din blogg, och vilken härlig blogg du har!

  77. Martina Frick Isberg said, on april 25, 2012 at 11:23

    Hej!
    Jag heter Martina och är Cancerfondens kontaktperson för bloggare. Vill du hjälpa Cancerfonden att rekrytera fler månadsgivare i samband med en kampanj som vi kommer ha i maj? Till exempel genom att sprida kampanjen via din blogg?

    Hör av dig till martina.frickisberg@cancerfonden.se så berättar jag mer om hur du kan hjälpa oss. Med vänlig hälsning Martina Frick Isberg.

  78. Lena said, on juni 5, 2012 at 13:53

    Då när ”himlen kan vänta” gick på tv hade jag just blivit färdigbehandlad för bröstcancer. Du gav mej styrka då och en känsla av att jag inte borde gnälla. Nu har jag nyss fått livmoderscancer, genomgått operation och väntar på provsvar och troligtvis tilläggsbehandling pg av en mer aggressivare cancersort. Nu söker jag upp dig igen och känner styrka att gå vidare. Tack och kram från Lena

  79. Livet said, on juni 25, 2012 at 15:51

    Vilken enorm styrka du har !

  80. Åsa said, on juli 18, 2012 at 22:30

    Hej George!

    Jag hittade till din fina blogg i samband med att jag i förtvivlan över min bästa väns sjukdom sökte på hennes och din diagnos… Malignt mesoteliom.Min vänninna har det i den vänstra lungsäcken med spridning till lymfkörtlar i mediastinum och till några få körtlar högt upp i buken. Läkarna vill inte operera utan det enda de kan erbjuda henne är cytostaticabehandling som på sin höjd kan förlänga hennes liv med två-tre månader.Hon är en levnadsglad stark tjej på 45 år. Hon har redan haft ett tufft liv och bla övervunnit cancer i underlivet som tonåring…Hon är ensamstående med två tonåringar,allt känns förjävligt och jag vill gör allt som står i min makt för att hjälpa henne!!Du är mitt,hennes och hennes två underbara barns hopp-George gjorde det! George fixade det! vad fick du för sorts Cellgift? Har du nåt råd om vem man ska vända sig till för en second opinion? Eller nåt annat råd du vill skicka med oss på resan?

    Tack för att du delar med dig av ditt liv. Det skänker styrka och hopp!
    Hälsningar Åsa

    • georgeschottl said, on juli 19, 2012 at 06:58

      Hejsan Åsa
      Jag har skickat ett mail till dig, ta en titt i din inkorg och fundera på mitt svar!
      Kör hårt och massor med respekt till dig!
      George

  81. Laila said, on augusti 3, 2012 at 15:02

    Hej George, läste för första ggr idag din blogg och bara måste heja på dig, kramar till och din familj

  82. Andreas said, on augusti 5, 2012 at 01:12

    Hej George. Jag har återkommit till din blogg rätt länge av någon anledning som jag inte har en aning om varför, och nu, som av en väldigt olycklig slump har min far för några dagar sedan fått diagnosen malignt mesoteliom. Det är väldigt jobbigt just nu, och att googla efter framsteg i behandlingsmetoder ger mig inte så jättebra läsning. Har du möjligen någon sammanställning liggandes du kan skicka över, eller en länklista till någonting som kan vara av intresse för mig och vår familj?
    Vänligen
    //Andreas

  83. Gitte said, on augusti 26, 2012 at 21:00

    Oj Oj, vilken styrka du har, blev tagen av din historia. Jag vill skicka något till dig via e-mail, kan du maila mig? All styrka till dig.

  84. Jennie said, on september 8, 2012 at 23:59

    Starkt!
    Kämpa på!!!
    Styrkekram till dej å familjen ❤

  85. Dennis Nilsson said, on november 18, 2012 at 18:43

    Tack för att du delar med dig av din erfarenheter.

  86. Liz Karlsson said, on december 15, 2012 at 14:53

    Helt otroligt att du lever. statistiken med 8 månaders överlevande. Aldrig ger upp och det viktigaste att det finns forskningsgrupp man kan hamna i. Forskning är jätte viktig och här hade jag också gått med om det ej fanns någon behandling mot cancern. Kämpa själv mot Bröstcancer. Blev drabbad när jag var 31år. Fick min dödsdom 2000 att det ej fanns mer att göra. Men jag lever än o är 49 år.

  87. Carina said, on januari 4, 2013 at 17:02

    Helt fantastiskt att läsa George !!! Jag är mycket imponerad av hur pigg du verkar vara
    och att du bara orkar !! Jag går själv på cellgifter, jag har nu gjort behandling nummer 5 av
    8, biverkningarna är jobbiga, speciellt för huvudet. Jag känner att jag absolut inte tål stress
    längre och jag kan bara göra en sak åt gången, innan kunde jag högprestera med massor
    av bollar i luften samtidigt, det går ej längre. Men kanske det släpper då man avslutat behandlingen ? 🙂
    Hoppas på det :))
    Jag önska dig verkligen Lycka Till – in med medicinerna, dom fungerade förra gången :))
    Gott Nytt År 🙂

  88. Göran Holmberg said, on januari 21, 2013 at 20:34

    Helt fantastisk överlevnadsmirakel! Har läst din blogg ibland. Blev nu påmind av min bror som fann den! plötslig släktkändis. Hoppas du har ett bra liv mellan varven. Man ska aldrig döma ut någon! (oavsett vad det handlar om…)
    Göran Holmberg

  89. ankanbo said, on mars 10, 2013 at 22:16

    Hej och tack för att du delar med dig och är sådan insperation till andra!
    Jag har inte själv någon större erfarenhet av cancer, känner några som haft det men inte på nära håll. Däremot kunde jag känna igen mig i din beskrivning av ditt möte med läkaren som ignorerade dej. I somras vaknade jag av att det högg till i ryggen och sen kunde jag inte ta djupa andetag. Jag ringde direkt till vårdcentralen och sa att jag trodde att jag hade fått hjärtinfarkt eller något. Sköterskan svarade att det nog bara var en revbensupphakning och gav mej en tid till sjukgymnast. 5 dagar senare kunde jag fortfarande inte andas och sökte därför akuten. Då visade det sig att jag hade en kollapsad lunga så jag blev inlagd på IVA med drän och fick dubbelsidigt lungödem innan det vände.
    Den som inte har haft problem med andningen kan aldrig förstå hur det känns och det är kanske så med cancer också. Men jag hoppas i alla fall att du får fortsätta leva och att din familj får fortsätta att leva med dig. All lycka till dig! Kramiz

  90. Silverglitter said, on april 13, 2013 at 08:39

    Hej, vilket livsöde! Jag har rysningar över hela kroppen nu. Jag hoppas att allt fortsätter att gå bra för dig!

  91. Bästa bloggarna! | Apotekare S. said, on juni 9, 2013 at 12:46

    […] om några unga tappra människor som kämpade mot cancer och andra hemska sjukdomar? Kämpen George skriver på sin blogg, mycket gripande men samtidigt väldigt humoristiskt och med glimten i […]

  92. Lena A Sjöström said, on oktober 4, 2013 at 12:56

    Hej George! Har läst dina berättelser om din sjukdom, mycket gripande och hemskt, men det inger ett visst hopp. Studien du deltar i och tabletterna/medicineringen, var kan vi få reda på mer och komma i kontakt med avsvariga för denna studie?All lycka till dig i din fortsatta kamp och tacksam för svar som kan leda mig/oss till rätt personer. LAS

  93. Lina said, on januari 30, 2014 at 22:42

    Hej George! Jag vill bara säga att jag gillar dig som fan! Jag har sett himlen kan vänta och tycker du verkar vara en riktigt bra människa, jag tror du inspirerar många med din livskraft och framtoning! du inspirerar mig! Njut av dina kära runt dig, av allt som är gott i livet och kör hårt mot. cancern, du är grym!!!

  94. Ilker Temocin said, on januari 16, 2015 at 00:05

    Vila i frid George, vi träffades aldrig. Jag har aldrig skrivit här heller, trots att jag läst det mesta på din blogg. Jag är kollega med din underbart fina och starka fru och ikväll fick jag veta att du lämnat jordelivet. Jag lovar att vara stöd och en bra vän livet ut mot Sara, en fantastisk positiv och stark kvinna. Må dina skyddsvingar vila över Freya och Sara!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: