Den bästa presenten är…..

Jag fick en underbar upplevelse på midsommar.
Jag fick ett SMS.

Det kan verka vara obetydligt med ett SMS, bara några ord som inte går att skriva med vacker font eller på färgat papper.
Det är är därför kanske upplevelsen var så underbar.
Det var bara avskalade rena ord, inget annat!

För en tid sedan blev jag kontaktad utav en dotter till en Mesoteliompatient som verkade ha gett upp, hon blev ganska dåligt, riktigt dåligt behandlad utav sina läkare och patienten fick inte ens rätt behandling för att kunna kontrollera bieffekterna utav den cytostatikabehandlingen hon fick.
Patienten tillbringade livet som en konstant spyende varelse utan en chans till ljusglimtar.
Beskeden om hennes urusla chans till överlevnad överöste henne konstant, all chans till hopp dödades med bestämdhet utav vårdens  representanter! All chans till hopp skulle utraderas!

Då skickade dottern ett SMS till mig med frågor om sin moder, hon berättade om sin mors situation och om behandlingar och problem.
Jag blev mer eller mindre rosenrasande när jag hörde hur det gick till i denna del av landet!
Lugnt och systematiskt började jag tänka efter när jag hörde hur modern mådde och reagerade och därefter ringde jag bpde dotter och moder med en hel drös frågor och uppmaningar om hur man bör förhålla sig till läkare och behov av mediciner.

Detta var för några veckor sedan!

Nu på midsommarafton som den vackraste presenten, som den ljuvligaste bukett liljekonvaljer kom orden framför mig via detta enkla sätt att framföra ord, via SMS.

Tårarna strömmade nedför mina kinder när jag läste att hoppet åter fanns i modern, att medicinerna jag gett tips om hade fungerat och att stora delar av tumörerna hade försvunnit!
Mamman mår efter omständigheterna mycket bra (hur bra man nu kan må efter en sådan cytobehandling).

Kära du, du dotter som skrev SMS:et, Ni skall ej behöva tacka mej, styrkan finns inom Er båda att ställa krav, styrkan att ifrågasätta finns inom Er!
Jag har inte gjort något speciellt för Er, Ni tog steget att ringa mig men ni kunde lika gärna ha ring någon läkare.
Jag hade bara äran att få lov att bli inblandad, men det finns massor av människor här i Sverige som kan hjälpa, det viktiga är att det är NI som jagat rätt på hjälp!
Styrkan är Er, och ingen annans!
Kom ihåg det att Er vilja kan så mycket mer, den kan styra över livet!

Men jag är tacksam för Ert SMS och jag gläds ofantligt åt Er!

George

Hemma, normal och inga skrik av smärta längre….nästan

Nu är jag hemma igen, jag låg ju i en sjuksäng på avdelning 5 på SUS Lund.
Livsviljan fanns ej längre med samma styrka, det låg en skugga av intensiv smärta över mig och och det låg ytterligare en tung matta utav olika morfinpreparat som läkare och sköterskor skulle sänka mig med.
Men tyvärr så fungerar morfinpreparat  inte på nervsmärtor, trots att det var enorma mängder morfin som användes för att få mig  att sluta skaka utav smärta,
sluta skrika utav smärta,
sluta gråta utav smärta.

På onsdagen blev det bara värre, det strålade ut i båda armbågarna, ut i fingerspetsarna, det strålade ut smärta ut i tummar och axlarna kändes som om de var fyllda med rostiga kantiga muttrar.

På kvällen fick jag en ny sorts behandling utav onkologens smärtenhet, man vände blad på något sorts sätt och satte in en annan typ av behandling.
Lycka!
Lugn!
När jag vaknade på Torsdags morgon, kunde jag lyfta ena armen mot lampan för att tända ljuset…..UTAN att skrika av smärta.
Jösses vilken skillnad!
Som det är nu så känner jag fortfarande muttrarna i axlarna, jag känner att det strålar ut i fingerspetsarna men själva smärtsensationen finns inte där.
Tack Cecilia M på smärtenheten! Stort tack!
Livsglädjen kom åter på sekunden!

Enligt min sjukgymnast sitter diskbråcket inne i ryggradskanalen och är riktat framåt mot min bröstkorg.
Läkarna ville inte vara lika exakta med precis var i disken mellan kota C5 och kota C6 som bråcket sitter.

Apropå sjukvård så tycker jag synd om personalen på 5:ans avdelning, att sommarbemanningen och att bristen på 84 vårdplatser inte skall påverka patientsäkerheten är en direkt lögn!
De personer som säger att bristen på personal och att det inte saknas vårdplatser inte skall påverka patientsäkerheten är direkta lögnare.
Jag har själv sett hur man har på 5:an avdelning slänger in ny personal som aldrig varit i vården tidigare.
Vi var fyra personer på vår sal, tre av oss räknade på missar och brister och kom upp i över 34 st missar på de få dagar som låg där.
Det var småmissar blandat med grova missar, självklart mestadels småmissar.
De mer rutinerade äldre sjuksköterskorna sprang benen av sig och mer eller mindre gick på knäna för att ta hand om patienter men också samtidigt lära upp ny personal parallellt!
Läkarna hade inte tid att dyka upp på rond så vi låg där vissa dagar utan att ens få veta något om varför och hur  ovh vad som var fel i våra kroppar eftersom vi inte fick rondande läkare.
Till slut fick jag en dansk och trygghetsgivande läkare som dök upp flera gånger för att kolla hur jag mådde samt för att ge information.
En glädjande person förutom en undersköterska,  älskvärd mor med duktig dotter som tecknade vackert var en nyutexaminerade sjuksköterska vid namn T som betedde sig som en rutinerad, trygg och extremt van sjuksköterska, T du har framtiden given!

Till Regions Skånes politiker så kan jag bara säga att förtroendekapitalet ni en gång hade i sjukvården är borta, Ni skadar vården, Ni dödar patienter och Ni ökar lidandet med Era vansinniga beslut!
Tänk om. Gör om.  Gör rätt!

George

 

Kvar som inlagd på SUS Lund

Diagnosen har kommit!

Precis när jag har börjat kunna gå igen, precis när jag börjat kunna använda mina händer och armar efter flera månaders orörligt liv i soffa och säng kommer nästa katastrof .

Min rädsla att den extrema smärtan som fått mig att svimma vid fem olika tillfällen skulle bero på förbannade äckliga skelettmetastaser var obefogad. Det är fortfarande illa eftersom jag har fått ett diskbråck på kota C5/c6 och trycker inåt mot ryggmärgen .

precis när jag börjat se en framtid med att kunna röra mig mer, börja med sjukgymnastik i varmvattensbassäng, lämna mitt orörliga liv som jag verkligen hatar. Jag har levt ett orörligt liv sedan november då vi började med senaste Cytobehandlingen.

Nu kommer nästa problem, orörlighet kommer att vara en ny nödvändighet, med maximal träning för benen…. Det är allt, annars kan skadan förvärras.

Det viktiga är att hitta rätt smärtstillande lösning, jag svimmade senast igår när jag försökte gå på toaletten. Problemet är att morfinpreparat inte biter på nervskadesmärtor. Som det är nu an jag inte köra bil eller ens hålla i en kaffekopp, jag använder enbart högerkanten för det är den delan av mina båda armar som fungerar.

 

Inlagd på SUS Lund med extremsmärtor.

Jag har fått en skada i axeln som ger mig så pass extrema smärtor att jag förlorat medvetandet några gånger inatt.

Jag läggs in nu