George med Liemannen bakom axeln

All förändring gör ont, men detta låter bra!

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 31, 2009

Världen påverkas och förändras konstant, förändringen skapar nya tankar, nya synsett. Utan förändring hade antagligen inte (en person som vi inte vet vem det är) forskningen kommit på den medicin som mot alla odds antagligen räddat livet på mig.

All förändring gör ont och man måste acceptera att saker runt omkring en ändras! Men att ifrågasätta hur och om förändringen kommer att leda tillnågot bra, det vet man aldrig! Det kan bara framtiden utvisa.

Nu kommer en förändring som jagvarit ganska orolig för, sammanslagningen av de två Skånska sjukhusen. Sjukhusen i Malmö och Lund slås samman till Skånes universitetssjukhus från den 1 januari 2010.
Detta beslut har oroat mig på grund av ett endaste skäl, kommer Lunds överlägsna arbetsmiljö och patienthantering skadas av UMAS inblandning eller kommer Lund att smitta över av sin kompetens på UMAS?

Nu är jag lite lugnad, tre olika beslut har fattats och minst två av dessa beslut visar på en hög och god tankeverksamhet och bra beslutsförmåga!

Bent Christensen, för närvarande sjukhuschef på Universitetssjukhuset i Lund, föreslås bli sjukhuschef. Ann-Sofi Bennheden, sjukhuschef för Universitetssjukhuset Mas i Malmö, kommer att få andra arbetsuppgifter inom regionen.

Samtidigt som det nya sjukhuset bildas ett nytt universitetsmedicinskt centrum i samarbete med Lunds universitet.

Jag tror att dessa tre beslut kommer att leda till många fler Skåningar kommer att få en bättre vård, en lugnare sjukdomsperiod och först och främst, ett liv med bättre livskvalitet!

George

Förmågan att tänka själv och att ifrågasätta!

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 30, 2009

Ibland snöar jag in  med enorm ilska över hur dumma och lättledda politiker tror vi Svenskar är!
Att hela tiden få höra om åtgärder och insatser som bara har ett politiskt värde och som inte ens har en bra påverkan på vårt samhälle gör mig förtvivlad.

VI har faktiskt förmågan att tänka själv!

Ta miljön och koldioxidutsläppen som exempel!  Den samlade trafiken i Sverige, lastbilar, personbilar, kollektivtrafik, mopeder, rubbet släpper ut ca 19 milj ton koldioxid!
Jämför detta med att Sveriges energibolag köpte 4 st kolkraftverk i Tyskland när man lade ner Barsebäck. Det modernaste och renaste av dessa 4 kolkraftverk släpper ut 12 miljoner ton koldioxid per år! Detta är alltså 1 av 4 kolkraftverk!

Ändå håller partierna på att ”tillfredställa” allmänhetens behov av att agera på miljöproblemet! Biltrafiken är det minsta av problemen! De kan ju inte erkänna att de svenskägda kolkraftverken släpper ut mångdubbelt mer miljöförstörande ämnen än hela den samlade trafiken i Sverige!
Hus (lägenheter och villor) och industri står för 65% av alla utsläpp i Sverige, därefter kommer en salig blandning av flyg, bil, lastbilar, tåg, kylning till servrar/datorer,båt-trafik och så struntar vi i alla fisande kor!
Med ETT enda beslut hade man kunnat ta bort 65% av alla klodioxidutsläpp genom att ej använda fossila bränslen i kraftverken, kol, gas och olja! Nä istället pratar man om att ändra skatterna på bensin så att utfallet på koldioxidutsläppen ligger på 0,2%!
Ej tillräckligt effektivt! Skärp Er!

Tror partierna att vi inte inser att den ström vi får i väggkontakterna är skitig numera!  Vad tror ni tågen drivs med? El från …..just det! Kolkraftverk! Nu räcker inte de fyra kolkraftverken i Tyskland utan vi importerar även el från kolkraftverk i de baltiska staterna, från gamla ryska kraftverk helt utan rening! Smart drag! Vindkraft, Solenergi, Kärnkraft. Samhället förbrukar mer och mer energi, det vore vansinne att strypa samhället genom att spara, ge samhället energi,men ge en ren energi! Utav Vind, Sol och Kärnkraft har inte solenergi och vindkraft tillräckligt stor kapacitet att ge oss den energi som vi behöver, lägg lite mer forskning på exempelvis rullstensreaktorer, den modellen har ju inte ens risken att få problem med kylning!

Vi måste agera NU, att bli konsekvent vilseledda är nästan brottsligt, nu när till och med Greenpeace gamla grundare säget att kärnkraften är räddningen för planeten så kan vi inte acceptera att partierna hela tiden vilseleder oss!
Att sila mygg och svälja elefanter gynnar inte framtidens miljö!
Kom igen nu, ta ansvaret som vi Svenska väljare har ålagt Er!
Gör det rätta.
Stäng kolkraftverken NU!

Till och med Miljöpartiet har en falang som förespråkar att kärnkraften skall återinföras, detta på grund av att de VET hur skadliga kolkraftverken är!

Förmågan att tänka själv och att ifrågasätta! Den förmågan för samhällen framåt!

Vaccinering! Vem är du som…?

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 29, 2009

Vaccinerad idag, som riskpatient (lungtumörer)  har jag blivit kallad, kallad av en makt som sätter metall och äggprodukter i armarna på hederligt folk.

Det känns att man har ett vändstekt ägg (vaccinet odlas i ägg) i vänster axel! Jag lovar att det känns som om det är ett ägg med dubbla äggulor!
Det kanske kom med lite äggskal i sprutan också! Så känns det i alla fall!
Och jag har en smärt-tröskel som är väldigt hög, vid biopsier tycker jag inte ens det är nödvändigt med bedövning! AJ!

Idag är det bröstcancergalan!
Hade jag kunnat helgonförklara den personen som var mest drivande bakom att synlig-göra och att välja ut bröstcancer som ett värdigt mål att bekämpa hade du varit ett livs levande helgon idag!
Vem du nu är, du som drev fram hela Rosa Bandet-kampanjen, du har räddat otroligt många liv! Vem var den drivande kraften för 6 år sedan, vem vägrade ge upp?
Du har räddat många familjers lycka!
Du har förhindrat många förtidiga farväl vid en sjukhus-säng!
Du har min beundran!

VEM är du?

George

Ingen munter dag….

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 28, 2009

Jag pratade precis med min Far, han hälsar till alla Er som läser min blogg,  pappa är just fyllda 80 år och är en fena på att leta information och att hålla kontakten med alla sina vänner som är spridda över världen….över datorn! Kul med en pappa som försöker scanna gamla dokument från Stasi för att skicka till sin gamle motståndsvän i Canada…med teknikens hjälp.
I alla fall, han är stolt över att ”pågen” kan glädja folk med mina ord….

GRATTIS på FÖDELSEDAGEN till världens bästa syster som idag fyller år, jag är ett sladdbarn så syrran är alltså enligt mig 7½ år äldre, enligt henne är hon 8 år äldre!
Men hon är absolut den bästa systern jag har! Grattis till dig!

Idag har jag varit lite halvgrinig, två i min omgivning har åter drabbats hårdare av cancerns framryckningar. Till Ewa/Sienefon i Uppsala, du kommer att få en effektiv, snabb och välgjord operation! Kom ihåg att sparka cancern på kulorna och att det kan vara lite svårt att sikta undern narkosen!

Kom ihåg att anmäla er till Lungcancerdagen på Oscarsteatern i Stockholm den 3:e November så träffas vi alla där! Fikat serveras kl 14,15 och om du anmäler dig är det gratis….inte illa….
Titta längre ner på inlägget den 24:e Oktober så står det vilken mailadress ni kan anmäla er ankomst på.

Släkten, Irene och Claes är i Milano och hälsar på hos Maria, Saras syster…..idag är det stor fest där nere, telefonen har gått varm från Italien….Underbart med en Italiensk släkt…det blir ganska kul viner! Väldigt kul viner!

Hälsningar till alla och så hoppas vi att Lotta Grey tar en titt på SonyEricssons nya smartphone som heter Satio med 12 megapixlars kamera samt blixt! Ta en sådan istället så får du en bättre telefon än Iphone! Bättre batteritid, bättre tal-kvalitet och en bättre  och snabbare mottagning inomhus! Den passar dig bättre med tanke på din bloggverksamhet!

Hälsningar till er alla

George

Besökt jobbet, saknaden är stor, samt hundleende!

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 27, 2009

Mitt jobb som var en så otroligt stor del av mitt liv, en nästan påtaglig del av min personlighet, en del där jag kunde förverkliga drömmar, den biten av mitt liv försvann den dagen 2006 när jag fick mitt sjukdomsbesked. Varje krona jag sparat och arbetat ihop tidigare har jag plöjt ner i mitt företag, jag har inte unnat mig semestrar, nöjen eller extravaganta glädjen. Allt har jag satsat på mitt företag och när det väl är dags att börja få något tillbaka av företaget så rycks allt bort under fötterna på mig av några miljoner cancerceller, den delen av mitt tidigare jobb att rädda hotell/restaurangföretag,  att få något att växa med hjälp av viljan hos engagerade och stolta medarbetare har varit en enorm glädje för mig.
Allt denna saknad av jobbet har jag försökt att bearbeta bort, sedan 2006 har nog bara besökt mitt gamla kontor och jobb högst 10 gånger. Sorgen över den förlorade delen av mitt liv har varit för jobbig för mig. Att se mina gamla kolleger vika ner blicken mot golvet av sorg när de såg den svullna och sargade kroppen, full av smärta,  som bara kunde stappla fram var för jobbig för mig, de led oerhört av mina problem och det vill jag inte utsätta dem för.

Nu när jag min svullnad börjar avta och jag börjar få tillbaka muskelstyrkan så vill jag visa upp mig för mina gamla kolleger och anställda, jösses vad skönt det var att kunna visa dem hur bra jag återhämtat mig!
Visst är det ljusår kvar till min gamla (skrämma skiten ur hulken-kropp) kropp men så länge det går åt rätt håll, så länge smärtnivåerna minskar, lika mycket ökar glädjen över att kunna få visa framstegen!

Jag saknar den där rollen som pappa på företaget, killen som fixar allt, den rollen är borta, nu har jag andra roller som kanske är viktigare….hoppas jag….
Jag hoppas bara att jag någon gång kan få tillbaka det jag satsat i företaget, trots att jag varit borta så många år!

PS, alla Ni som arbetat med eller åt mig, jag är STOLT över Er, det vill jag att Ni skall veta!

I övrigt så har den lilla valpen fått kontakt med Daimi, vår gigantiska Rottis. Valpen smyger fram bakom soffan, hoppar fram som Bambi på is, hugger tag i Daimis tass (och då får man se 51 kg Rottweiler sitta i taket), därefter är jakten igång! Dessa olika varelser, jättbjässen Daimi och minivalpen Ewok springer omkring med ett hundleende som sträcker sig från öra till öra! Valpen är ostadig på benen, hon springer in i bord, stolar och eventuella väggar som ställer sig i vägen. Efter kommer en svart virvelvind med gigantiska huggtänder (och ett morrande som kan få vilken brevbärare som helst att pissa på sig av skräck)  och väääldigt hala tassar och lyckas självklart trampa den lilla valpen rätt på huvudet….ett snabbt gnyende, därefter hugger valpen Daimi i baken och jakten är igång igen….stackars hus, ha förbarmande över våra möbler….
Så lyckliga de båda är, så trötta de konstant är…..
Så förbannat trötta Sara och jag är…..Men lyckliga…..(lite grann som Lady och Lufsen…)

ewok 016

 

ewok o daimi

Att se framtiden närma sig, och den är vacker!

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 26, 2009

Sedan min diagnos 2006-10 så har jag hela tiden fått höra att jag inte kommer att överleva denna cancern, att den är obotlig, att de enda två personerna som överlevt denna cancern, (en på 70-talet och en på 80-talet) hade en operabel tumör utan spridning, alltså en klass 1 Patient.
Jag som var en klass 4 Patient med stor spridning via blodomloppet och ett 30-tal tumörer/kullar placerade på mina organ, jag hade inte en chans. Gång på gång fick jag höra att det här inte skulle sluta bra, läkare, sköterskor, bekanta som tyvärr läst på Internet, konstant matades jag med att min situation är till 100% chanslös!

När jag genomfört min sista cellgiftsbehandling så var vi tillbaka på ruta 1, jag hade cancerceller som fått grepp om min högra lunga och den tumören hade till och med vuxit under själva cellgiftsbehandlingen. Åter till att bara ha månader kvar att leva……Att veta att ens egen livslängd går ut innan årets slut sätter ett visst perspektiv på tillvaron. (det kommer jag tillbaka till i ett senare inlägg).
Men sedan hände det som vände upp och ner på acceptansen av döden, att få ingå i en forskningsstudie. Att veta att 50% av oss som ingår i studien får Placebo är lite grann som att spela Rysk Roulett, men eftersom döden ändå inträffar så är det mer som om det är 50% att få en mirakelchans, får man inte miraklet så står man ända kvar på ruta 1.

Nu har jag gått på dessa ”piller” sedan Augusti 2007, mina tumörer står stilla!
Ingen, absolut ingen vet om jag får placebo eller riktigt medicin, inte ens mina läkare….men det lutar åt att inte ens MIN vilja kan vinna så mycket tid. (knackar tre gånger i trä)

Så nu börjar jag blicka framåt, jag börjar tänka i banor som en trädgårdsmästare, jag börjar se en framtid! Jag ser att det löftet jag gett till min fru Sara att jaga henne i rullstol med vattenpistol är en möjlig framtid!
Jag börjar se glädje!

George

 

PS
Till Er alla som har fått ett dåligt besked, alla som har det jobbigt, alla som ser döden som en snar verklighet, det KAN vända, Chansen är inte noll, ge ALDRIG upp, kasta ALDRIG in handduken!

Välkomna att träffa mig och dricka kaffe i Stockholm

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 24, 2009

Hej på Er ALLA!

Här har Ni en INBJUDAN!

Den 3:e November händer det en speciell sak på Oscarsteatern i Stockholm.
Den årliga Lungcancerdagen går av stapeln från klockan klockan 13,00.
På Oscarsteaterns stora scen spelar patienter och anhöriga huvudrollen tillsammans med beslutsfattare från professionen och politiken (ja, jag kommer att säga några ord också!)
SVT och olika delar av Pressen har företräde så föranmälan krävs.
Vill Ni komma och lyssna på vad som händer i forskningens framkant, vill ni lyssna på vad som är viktigt för vården, patienterna och för framtiden gällande cancervård tycker jag att ni skall anmäla er till den 3:e November.
Ni är ALLA hjärtligt Välkomna och det är HELT GRATIS!

Så länge ni anmäler Er till monica.sandstrom@stodet.se så får ni en intensiv och lärorik dag från klockan 13,00 fram till 18,00!
Ni kan även anmäla ert deltagande på Lungcancerdagen genom att ringa 070-640 63 07.

Kom ihåg att Ni måste anmäla Er till Monicas mailadress för att bli insläppta. För de som har en koffeinbrist serveras det kaffe klockan 14,45

Varmt Välkomna
George

Enligt Önskemål

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 23, 2009

Jag har böjt mig för Era önskemål och här kommer två små foton på St Ewok.
Jag träffade en Läkare i Onsdags som även var patient, han är världens MESTA överlevare med
4 olika cancerdiagnoser, Tre st var lungcancer. Han (Stefan) hävdade bestämt att den bästa boten mot cancer är en hund, den ger kärlek, den ger motion, den ger glädje!
Stefan, du är en väldigt vis man!

REDIGERING!!!2009-10-25

Nu har vovvarna börjat finna varandra, de leker, de skuttar, de bråkar om benen (Daimi vinner ALLTID) Daimi jagar denna lilla virvelvind så att vaser går i kras, möbler flyger i luften och valpen ser rummet från ett helikopterperspektiv…….
Äntligen glädje i blicken från Daimi igen efter två dagars surande….
Kan man special-valp-försäkra möbler och hem?
Det behövs!

Lillvovven

Lillvovven

 

Stor vovve vs Liten vovve

Stor vovve vs Liten vovve

Att få den där sista chansen!

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 22, 2009

Jag var i Göteborg och träffade patienter, anhöriga, läkare och ett helt gäng eldsjälar som alla är engagerade i att hjälpa människor som får ett kasst cancerbesked.

En av dessa jätteintressanta personerna ringde mig idag, en kille som heter Peter S och ställde frågan: vet du om det finns några studier, ungefär som din studie, eftersom jag har uttömt mina chancer? Det här är sista halmstrået!  Han sade att han hade gjort alla cellgiftsbehandlingar det fanns, han hade gjort allt som går att pröva och han inte sagt nej en enda gång! Han är en Viking, en hjälte, en kämpe!
Nu tar han det viktiga steget in i det som jag hamnade i, den sista chansen…där de senaste medicinerna finns, men även där placebo och biverknngar finns!
Peter S, du är en hjälte!

Peter hade hoppats på att en ny forskningsatsning på ett cancervaccin skulle påbörjas i Sverige, men finanserna sade stopp, tyvärr för framtida patienter är dessa planer lagda på is.

Mikrobiologen skulle ansvara för att ta fram ett vaccin, planerna att tillverka detta vaccin skulle egentligen påbörjas i Norge, men det blev stopp även där!

Hoppet stod till Sverige eftersom det fanns en möjlighet att bygga om ett av Laboratorierna i Göteborg, men eftersom läkemedelsverket hade krav på utformningen av labbet var planerna lite skakiga.
Laboratoriet kunde inte möta Läkemedelsverkets krav och nu har man istället för att satsa på att rädda liv, lagt ner planerna på grund av att det inte finns pengar  i budgeten!
En budget är mer värd än framtida och nuvarande människoliv!
Bra jobbat, Läkemedelsverket!

Lite bra och roliga Nyheter!
Idag har vi fått en liten valp! En liten Rhodesian Ridgeback med JÄTTELIKA tassar. Hon är så rädd och liten och söt.
Daimi, 51 kg tung Rottweiler tassar försiktigt nervöst omkring och undrar hur hon fick en valp på detta sättet!

Vad skall den lilla tösabiten med den fina Ridgen heta?
Kom gärna med förslag! Mitt förslag är att hon skall heta St Ewok. liten ängel och liten koppling till Star Wars….javisst är jag en nörd!

Att fundera över! Gröt och Björnar!

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 21, 2009

Lungcancerförbundet Stödet!
Ikväll efter två hektiska dagar i Göteborg i möte med Lungcancerförbundet Stödet samt lungcancerföreningen Väst har min hjärna haft en total ”meltdown”, Sara och jag kom hem klockan 21,15  och skriver en snabb och jobbig rad till Er!

Det har varit mycket information om vad som händer i framkant på forskningen inom cancer-vården, väldigt mycket om själva nationella förbundets förmåga att påverka och hjälpa patienter och anhöriga! Fasiken vad bra Stödet är! Jag önskar att ALLA framtida patienter kan få ta del av vad Stödet har att erbjuda. Det jag själv saknade när jag blev cancerpatient, att behöva slippa uppfinna hjulet själv, att behöva komma på alla lösningar på hur man behandlar sin situation och sina anhöriga, att få svar på alla frågor!

Det som hela tiden legat i bakhuvudet var Lotta Greys besked om att det finns en förändring i hennes lungor och hennes oro att det är hennes värsta mardröm om det bekräftas att det inte är en propp eller tecken på inflammation.
Jag vill INTE och ALDRIG välkomna henne till oss i Stödet, föreningen som backar upp de som fått en lungcancerdiagnos. Jag hoppas att jag slipper välkomna henne in i vår organisation!

Eftersom jag av erfarenhet vet hur svårt det är att få tillbaka tankarna i skallen till en ”normal” tankeverksamhet så kommer här nu en saga, en tankeställare……Lotta, här hoppas jag att du får en tankenöt att fundera på!

Ponera nu att vi har normala fysiska regler för hur gröt kallnar när den väl hamnar i tallriken. Hur kunde då den där förbannat bortskämda ungen ”Goldielocks” bränna sig på gröten? Mamma Björn, pappa Björn samt ungen Björn är ju inte hemma, vart är är familjen Björn egentligen? Handlar de på ICA? Vem värmer gröten? Enligt min enastående slutledningsförmåga så handlar det om en större organisation! Vem har annars kompetens och kapacitet att värma gröten i PRECIS rätt tillfälle så att GL bränner sig på tungan?
Vem faaan köpte sängkläderna och bäddade sängarna?
Här krävs alltså en hel underrättelseorganisation som håller koll på grötens temperatur samt om sängarna är bäddade! HUR värmdes gröten?
I historien har jag inte hört ett smack om en gryta med grötrester eller en microvågsugn med spår av havregryn!
Var har grötgrytan tagit vägen?
Kommer björnarna i framtiden hysa agg mot blonda kvinnor?
Skulle björnarna klösa sönder en bild av Anna Anka för att hon påminner
om bortskämda Goldielocks?
Här finns massor med frågor som kräver massor med svar. Om man hamnar i en situation som är skrämmande, såsom att man har fått ett cancerbesked, då kan dessa frågor om grötens väg vara till hjälp!

Nu skall jag koka lite mannagrynsgröt,  vi hörs och skrivs.
George

Hjälp!

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 20, 2009

Era erfarenheter och Era kunskaper kan hjälpa. Era ord kan göra skillnad!

Vill DU hjälpa till?

Nu ber jag Er om hjälp! Föreställ Er att jag ligger på knä inför Er och ber om Era ord!
Jag önskar att de som orkar, kan gå in på Lungcancerförbundet Stödet´s FORUM och bara läsa en del om vad som skrivs där!

 Stödets hemsida  där länken till Forumet finns!
Det finns massor med människor som skriver med panik i orden och har verkligen behov av hjälp. Ibland de som skriver sina frågor på Forumet så finns de anhöriga och patienter och jag är inte tillräckligt smart eller kunnig eller har upplevt tillräckligt mycket för att kunna svara på alla frågor.

Så jag ber Er, om ni har 10 minuter över i veckan, bara gå in och lämna ett svar per vecka, bara lämna ett stödjande ord så har ni min eviga tacksamhet!

George som säger TACK!
Jag har skrivit på forumet under mitt ALIAS, Williegarvin

Vi HAR bra sjukvård i Sverige.

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 19, 2009

Jag fick en känsla när jag läste mitt andra inlägg om ” att misstag är en del av verkligheten”.
När jag läste mina egna ord kändes som om jag anklagade Sverige och alla som arbetar i sjukvården, detta trots att jag poängterade att de som är ansvariga för eventuella misstag i vården inte arbetar på golvet, de är inte läkare, sköterskor eller annan vårdpersonal! De som är ansvariga är sjukhusledningar och de ansvariga politikerna.
Jag vet inte om Ni uppfattade det budskapet i min text, jag bara fick en konstig känsla som inte stämde med den jag är!
Det kanske var fel av mig att jag spaltade upp en del av de misstag jag sett i vården, Svensk vård är bättre, svensk vård är bra!

Nja, dock vill jag säga att Anettes väntetid på strålningsbehandling inte är OK, att skylla på att två av 7 maskiner står stilla på grund av att de är sönder är inte ok, vi VET ju att tanken var att vissa av dessa maskiner är byggda för att klara att gå i tre-skift, men de bemannas inte ens för ett fullt en-skift!
Vilken person är ansvarig för detta? Ge mig ett namn! Låt mig gissa? Någon i sjukhusledningen?

Jag tackar ALLA Er som arbetar i Svensk sjukvård, Ni har det inte lätt. Visst finns det ett försvinnande litet antal dåliga yrkesutövare även i Er bransch, men det finns det i ALLA branscher.
Jag är stolt över Er!

George

Misstag är en normal del av verkligheten

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 19, 2009

Hsan, Patientnämnden, Patientskaderegleringen, Lex Maria, stickprovskontroller, ja allt detta har uppstått av ett behov, ett behov att minska antalet misstag och ytterligare minska skador som dessa misstag leder till.
Men vi måste ALLA komma ihåg att det är mänskligt att göra fel, vi måste vara medvetna att det är en OMÖJLIGHET att skapa system som förhindrar att det blir det minsta fel!
Att som patient tro att man inte kommer att råka ut för små eller kanske i värsta fallet stora fel i vården är ett misstag, men vi kan inte klandra vården för detta. Vi är alla människor!
Fråga bara dig själv! Har aldrig DU gjort ett fel? Tagit salt i kakdegen istället för socker, glömt möten, kört fel med bilen, tappat ett glas eller kopp i marken, sagt fel saker till någon i din familj, gjort fel på jobbet?

Men skall vi bara acceptera det?  NEJ! Vi som patienter måste ju självklart informera om det blir fel. Den läkaren som missade min röntgenplåt på UMAS, han lovade och garanterade att han skulle gå till botten med själva orsaken till problemet. Datorprogrammet Melior! Enligt den läkaren så kunde han ha godkänt fler röntgenbilden än bara min, det räckte med att en journal kom åt fel knapp på tangentbordet så kunde flera hundra bilder godkännas i följd. Han lovade att sätta ihop en grupp som skulle tillsammans med UMAS-IT göra förändringen så att andra patienter ej skulle kunna råka ut för samma problem. Detta löftet som han gråtande gav mig vid min sjukhussäng litar jag på!

Jag skall berätta om några misstag som skett under min sjukdomsresa:

En röntgenplåt som visade på 8 cm vätska i höger lungsäck försvann, den skulle ha påbörjat min behandling 9 månader tidigare om den inte försvann in i ett arkiv. Plåten hittades 9 månader senare av en läkare på Capio City-kliniken som felaktigt godkänd.

2004 hittades via en CT-röntgen själva ”modertumören” till den cancern jag har slagits mot sedan 2006, man trodde förändringen var en skada från en tidigare operation, ingen biopsi gjordes. Tumören hade nu tid att metasteras och spridas till hela min kropp.

När jag började svullna i raketfart mellan 5:e och 6:e cellgiftsbehandlingen så lades jag in akut, vid en av behandlingarna så fick jag en fyrdubbel dos vätskedrivande på grund av att sköterskan läst fel i jounalen. Jag fick vätskas upp intravenöst så att min njurfunktion inte skulle skadas för mycket.

Vid en av mina cellbehandlingstillfällen skulle man ge mig en spruta med ett ämne som skulle ha reagerat eventuellt dödligt i kombinationen, i och med att jag visste vad reaktionen kunde ha varit så informerade jag sköterskan om det när hon stod med sprutan i handen. Återigen ett journalfel, denna gången var det läkaren som skrivit fel i journalen

Laboratoriet i Malmö missade att jag har fått en autoimmun sjukdom, en av mina läkare KRÄVDE att man skulle gå igenom provresultatet igen…först då bekräftade man att provsvaret hade ett annorlunda värde än vad som är normalt. (man skall ligga på runt 10, mitt värde ligger på 130)

Min sänggranne  i Malmö, en man i 80 års åldern fick den tredje grannens mediciner av misstag, trots att han påpekade att han inte kände igen tabletterna till sköterskan så försäkrade sköterskan honom att det var rätt tabletter, 30 minuter senare fick 80-åringen en hjärtinfarkt.


Visst hade man kanske kunnat undvika att dessa fel uppstått. Men vi måste vara medvetna att misstag kommer att ske! Det är oundvikligt! Vi är ju bara människor!
Så förvänta er inte att sköterskor eller läkare är ofelbara och skall ta hand om Er. Hjälp dem, berätta så mycket som möjligt, dölj inget för dem. Ju mer de får reda på desto lättare kan de ta hand om dig som patient. Men var också medveten om vad som sker i din behandling, fråga mycket. Ifrågasätt inte, bara fråga! Det räcker ofta långt.
Och bli inte arg om det blir ett fel någonstans, vi är alla människor!
Hämnas inte! Hjälp dem inom vården att lära sig göra rätt! 
Men viktigast av allt,  var informerad om vad som händer med DIN behandling!

George

PS, de som bedömde mina röntgenbilder och inte gick vidare efter min CT-röntgen 2004, där själva huvudtumören upptäcktes, detta har jag inte förlåtit. Hade man bara gjort en biopsi så hade jag kanske sluppit att leva i denna mardrömmen. Då var ju tumören operabel!

Detta KAN jag inte förlåta!

Gudfadern hade en bra dag!

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 17, 2009

Jag pratar inte med bomull stoppat i kinderna, jag skickar inte hitmen som lägger hästhuvuden i sängar och jag ger inte erbjudanden som man inte kan säga nej till.
Men jag är faktiskt en Gudfader!
Jessica, en av Saras vänner har numera utökat familjen med en liten Max, en liten påg som redan nu charmar allt!
Idag charmade lille Max tanterna på Bondens Marknad, en marknad på Drottningtorget i Malmö. Tanterna som nog kände igen Sara och mig där vi rullade barnvagn med tillhörande Max däri hade svårt att slita ögonen ifrån oss. De tänkte nog att nu har vi minsann gått ett steg till och skaffat barn…..Vi är alltså endast Gudfadern (jag) och självklart Gudmor (Sara) till lille Max!

Men dagen i övrigt var fantastiskt bra, kroppen blir allt bättre, idag har vi som sagt vandrat på Bondens marknad samt avnjutit en fantastisk Sushi-lunch på Restaurang HAI på Davidshallstorg! Det var nämligen Jessicas födelsedag idag.

Jessica nämner jag idag på grund av hennes civilkurage, Jessica med familj, Mor och Far råkade ut för en aggressiv förare som gick bärsärk och trängde bilen som Jessicas familj satt i, den aggresive föraren hoppade ut och misshandlade Jessicas pappa (lite över 60 år unge far) för att han hade kört för långsamt.
Jessica har tvingat sina föräldrar att polisanmäla och skall själv vittna i målet!

Jessica, du har min och Saras beundran och respekt! Du har civilkurage, du har moral, du gör Sverige som nation en tjänst genom att vara ett föredöme! Att stå upp och göra det du gör är fantastiskt!
Sverige behöver föredömen som dig!

Jag ber er, snälla, att lämna en stärkande kommentar till Jessica!

George

Martin visade vart skåpet skall stå!

Posted in survivaL by georgeschottl on oktober 16, 2009

Idag var Martins begravning.

I vanlig ordning i Martins liv följde även hans begravning en klassisk Martin-standard!
En ypperlig standard!
Når jag väl går bort önskar även jag mig en sådan begravning, jösses vilka vänner, så MÅNGA vänner, vilka historier man hörde om Martin……
Så bra Chalmers-sångarna sjöng, så mycket glädje Martin förde över från sitt liv till denna dag!

Att komma in i Kyrkan i Torslands och få denna reaktion som jag fick kände fylla mig, reaktionen jag fick var beundran, häpenhet över att detta hav av blommor kunde ge sådant lugn och samtidigt vara så övermänskligt vackert! Att nästan kunna beundra blomsterhavet genom den konstanta dimman som tårarna skapade. Christel, att kunna skapa med levande ting och färger som du kan, det är en gåva du inte får förneka, inse att du är unik i detta! Att arbeta med Flora trodde jag aldrig skulle kunna vara ett så kraftfullt verktyg!
Kontrasterna var så påtagliga, de två timmarna i kyrkan, den överväldigande känslan av sorg, men även tacksamhet över att Martin levt ett liv som var få förunnat, att denna man kunnat klämma in så MYCKET liv under så få år, så mycket händelser och genom denna process skapa så många vänskapsband som vännerna i kyrkan bekräftade genom det stora antalet!
Sedan att komma till Zenith-gården, (att lokalen kunde rymma långt över 150 gäster verkade otroligt)  men det som var den största kontrasten, att det var så otroligt mycket glädje, så fantastiskt mycket skratt! Så många historier! Att ha en sådan begravningsmiddag är ju ytterligare en bekräftelse på vad Martin fört med sig även efter livets slut. Martins liv verkade skapa ringar på vattnet, trots att Martin var borta så fanns fortfarande han påverkan kvar som en påtaglig kraft! En kraft att räkna med!

Martin och jag pratade om sådan saker som i vart fall jag inte ville prata med Sara om, vi kunde förstå varandra eftersom vi hade döden hasandes efter oss och vi kunde inte springa undan. Då kan man skapa ganska starka band. Att kunna prata med någon om att planera sin egen död, att kunna prata med någon om sådant som man vet är jobbigt för de man älskar. Vi vill ju skydda dem man älskar!Dessa ämnen ventilerade Martin och Jag…ja just det, det fanns ett ämne till… VILJAN!!
Vi pratade mycket om viljan och skrattets magiska förmåga att ladda viljan! Dessa morbida samtal med många skratt var en klar batteriladdare för mig, Martin jag tackar dig för de råden och för den energin!

Vi pratade om en definition av Martin, Chalmers-wiz-kidzen hade en väldigt bra definition!

Vår definition var att även om Martin var ”liten” av sjukdomen var han en större man och en starkare personlighet än som hade rymts i Hulken!

Jag vill ha en sådan begravning!…..men inte än på väldigt länge!

Ett tack till ALLA som gav så många kraft-hälsningar till oss, tack för de orden. Tack för alla vänliga leenden och tack för att vänliga klappar, några av Er fick inte ens ett ord tillbaka, men det berodde på att jag inte klarade av att undvika gråta om jag öppnat munnen!
Tack till ”assistenterna” ni vet vilka ni är, tack för Era ord!

George och Sara!