George med Liemannen bakom axeln

Djävla immunförsvar, hämtad med ambulans

Posted in survivaL by georgeschottl on november 30, 2010

Djävla skitcancer och förbannade immunförsvar.
Det tog bara fyra dygn som pappa innan det var dags för en ny ambulansresa via 112!
Jag har massiv infektion i höger lunga och 40 grader.
Febern gör mig snurrig….

Jag som aldrig ville lämna de två som är luften jag andas och ljuset i mitt liv!
Jag vill bara hem till mina älskade två!

George

Annonser

Hemma, vi tre är hemma nu!

Posted in survivaL by georgeschottl on november 30, 2010

Så konstig känsla, att sätta oss i bilen när vi lämnade patienthotellet igår…
Först satte vi in bilbarnstolen med Freya sittande i, därefter satte sig Sara och sist var det min tur att sätta mig i bilen, uppgiften var min att ratta hem bilen till Flyingebygdens Gårdstånga.

Så konstig känsla, att sitta tre personer i bilen, att känna att vi inte längre är två, vi är så mycket mer, vi är tre!
Det var nästan överväldigande känslor som jag upplevde bara genom att göra en sådan enkel sak som att köra FAMILJEN hem i en bil….

Sara har upplevt en sak som inte kommer att göra henne populär i mödrakretsar…
Vi hade två stycken underbara barnmorskor som hanterade förlossningen från början till slut.
De var båda överens om att förlossningen var mer av typen ”andra eller tredjebarns förslossningen”!!
Det gick verkligen smidigt med att de satte igång värkarna med dropp vid 19-tiden.
Vid 21-tiden började Sara med lustgasen och de stora värkarna började väl komma vid 23,30-tiden.
40 minuter senare var ju Freya ute i världen och hennes skrik var det vackraste ljud jag någonsin hört!!
Nu kom Saras kommentar som kommer att göra henne impopulär i mödrakretsar! ” Var det allt”??
”Jag trodde det skulle vara värre”, var nästa mening…..

Min syster som fick höra den där meningen: ” var det allt”? höll på att krevera idag trots att minnet av hennes 28 timmar långa förlossning av henens dotter Mimmi redan bleknat med åren…

Men så otroligt tacksam jag är att Sara kände så, för trots den enkla förlossningen så slet mitt hjärta itu flera gånger när jag hörde Saras skrik av smärta och oro.
Att varje skrik hon frambringade stack som hundra knivar i min existens.
Jag inser att vi är otroligt lyckligt lottade som fick en sådan smidig och snabb förlossning!

Nu skall vi bara lära oss hur vi gör för att förstå det där lilla knytet som har en konstant av:
Input (bröstmjölk)
Output (det där som hamnar i blöjan som jag redan råkat doppa händerna i under blöjbytet)

Mitt emellan Input och Output finns där Skrik som kan betyda två saker:
Jag vill ha Input och jag vill bli av med Output!

Det som jag undrar mest över är när jag någonsin får sova igen?

George out!

PS, Världens bästa by, världens bästa grannar!
Det är bara att inse, bästa byn att bo i är här i Flyingebygdens Gårdstånga.
Det hade snöat massivt när vi kom hem igår, jag var lite orolig om bilen skulle kunna köra in på uppfarten till huset, den är ca 20 meter lång, med andra ord ingen liten uppfart!
När vi kommer hem ser jag bara en snygg renskottad uppfart,  grannen har skottat uppfarten!!!
Så fantastiskt snällt, så tacksamma vi är!
Tack Rickard för detta, tacksamheten är stor!

Freya är här, 00.47 hördes hennes röst

Posted in survivaL by georgeschottl on november 26, 2010

Den vackraste upplevelsen, den otroliga upplevelsen som vi inte trodde vi skulle få uppleva är nu här, vi lever i den upplevelsen just nu!
Freya kom till världen klockan 00,47 i morse.
3410 gram, 54 cm lång och är den vackraste skapelsen i våra liv.
Förlossningen gick snabbt, smidigt och utan problem!
Mor och dotter mår bra och är strålande vackra.
Pappa är så tacksam att mina två varelser som är ljusen i mitt liv mår bra!

George

Det händer nu!

Posted in survivaL by georgeschottl on november 25, 2010

Epidural!
Lustgas!
Kompetenta sköterskor!
Vackert rum!
Ännu vackrare fru!
Jag är så stolt över Sara och jag hoppas
att förlossningen kommer att gå bra för
både min älskade fru och min älskade Freya!

Tack vare personalen här i lund har en otäck
situation med få rörelser från Freya och knappt
mätbar mängd fostervatten blivit lugn, trygg och förväntansfull!

George ( med en högeligen drogad Sara)

Det kanske händer något nu??

Posted in survivaL by georgeschottl on november 25, 2010

Sara med lilla Freya i massen närmar sig nu två veckor över utsatt tid.
På söndag når vi det datumet.
Fram tills nu har inte funnits en endaste värk, inte en endaste tillstymmelse till värk.

Nu börjar återigen Freya att visa mindre rörelser och ibland blir man orolig över avsaknaden av rörelser.
Så idag blir det testdags, tester för att förbereda en ”igångsättning”.
Jag förstår lite nu hur det är att vara anhörig, jag har alltid sagt att det är mycket svårare för de anhöriga än det är för patienten själv.
Jag har ju alltid själv varit den som blickat ut från patientperspektivet…
Nu är jag den som är anhörig…som tur är så är det en förlossning det handlar om.!
Men det är ju inte bara mitt livs kärlek som skall ligga på förlossningsbordet!
Det är BÅDA mina livs kärlekar,  Sara och Freya det handlar om.

Faan vad jag är orolig för deras skull!

Måtte detta gå bra nu!

George

Tre patienter har dött i onödan, SUS skördar offer!

Posted in survivaL by georgeschottl on november 24, 2010

Jag har sedan något år hamnat i situationen att jag får information av säkra källor inom vården.
Oftast lyssnar jag bara och arkiverar händelserna i min hjärna och sedan tynar sakta minnet bort.
Ibland får jag uppgifter om andra kliniker än den som är min underbara ”hemmaklinik”, Thoraxonkologen i Lund.

Ibland får jag en insyn i hur det kan gå till inom vissa områden i vård-Sverige, en insyn som inte stämmer med med den bild jag önskar och hoppas att patienter i vårt avlånga land upplever.
Ibland reagerar jag och skriver om det på denna plats, jag som medborgare gör det som förväntas av oss alla i en demokrati, jag gör min röst hörd!

Nu för några dagar sedan fick  jag höra om en katastofal situation som uppstått på grund av sammanslagningen av Malmö Universitetssjukhus och Lunds Universitetssjukhus.
Det handlar om Diabeteskliniken i Lund vars behandlingsplatser och styrning som blivit flyttad från Lund och som numera styrs från Malmö.
Sammanslagningar och gemensam styrning så som gäller för SUS är normalt väldigt bra, dock måste man vara väldigt uppmärksam vid sammanslagningar att verksamheten blir bättre! Detta är oerhört viktigt för förtroendet när andra kliniker skall slås samman. Det är viktigt för förtroendet för hela regionala sjukvårdsapparaten!

Så nu när jag hör om hur patienter dör i onödan och hur patienter missas i journaler samt att behandlingstider och åtgärder är mångdubbelt försämrade än innan sammanslagnigen av klinikerna är det dags att sträcka upp ett varnande finger!

Så om det är någon vaken person inom SUS ledning som får reda på denna fingeruppsträckning så ber jag dig eller Er om följande:
Att kontrollera uppföljningar på kliniken/erna om väntetider blivit längre eller kortare.
Att kontrollera om det skett dödsfall som kunnat undvikas och vars orsak kan härledas till sammanslagningen.
Att kontrollera om det är samma mät-variabler man använder nu jämfört med tidigare mätningar (en vanlig metod att snabbt dölja felaktigheter är att ändra hur man mäter, jag har sett massor av varianter där man ändrat mätvariablerna för att förbättra siffror)
Att kontrollera om verksamhetsansvariga för kliniken är bästa möjliga val som ansvariga.

Jag hoppas att detta varningens finger uppfattas och uppmärksammas av sjukhusledningen i Malmö och i Lund.

Sammanslagningen till det som kommer att bli SUS är en bra idé som jag tror kommer att spara liv och lidande, låt inte en enstaka kliniker misslyckas i sin sammanslagning!
Utveckling och förbättring är ett mål som alltid skall eftersträvas, jag tror benhårt på att SUS har en strålande framtid framför sig.
Men utgå inte att sammansalgningen skall gå problemfritt, var uppmärksamma för patienternas skull!
Kom ihåg att det är människor som behöver och förtjänar den bästa vården vi kan få, oavsett om det handlar om cancer eller diabetes. Att patienter skulle dö i onödan känns som ett ofantligt problem!

George

Ny stjärna på Himlen

Posted in survivaL by georgeschottl on november 23, 2010

En klart lysande, en starkt lysande, en stjärna som tryggt visar vägen lyser nu starkt på himlen!
En man som visat hur man skall leva livet, hur man skall klara de svåra stunderna och som visat hur hur man skall leva livet med cancer som den oönskade följeslagaren, han är nu en av de klarast lysande stjärnorna på vår himmel!
För oss som lever med cancer som följeslagare är Johan en lysande existens, ett föredöme och en kraft som gett tusentals stöd och lugn!
Tack Johan och Nina för allt som Ni har lärt oss, allt det viktiga vi har fått ta del av!
Tack för att Ni genom Era ord gör våra liv mer värdiga och mer lyckliga!

Johan, fortsätt lysa för oss på vägen, fortsätt att ge tryggheten!

Nu kan Ni vila, nu har ni lugnet framför Er.

George

Planer och anpassning

Posted in survivaL by georgeschottl on november 22, 2010

Mitt uppe i Freya-bestyren pyr ilskan.

En vän till mig har rasat i golvet två gånger nu i veckan.
Cancern har tagit alla  musklerna och kraften men inte viljan.
Första gången han föll slog han sig ganska illa, men det stora problemet är inte smärtan av att slå sig, det stora problemet är ju att han inte kan resa sig.
Hans fru kan inte heller lyfta honom upp till rullstolen eller någon annan stol, så det var bara att ringa runt efter grannar, vänner och familj som kunde hjälpa honom upp i rullstolen….

Andra gången upptäckte han att han inte kunde ta sig ur sängen, han rullade ur sängen men kunde förstås inte resa sig!
Samma historia här, han och hans fru fick förlita sig på att vänner , grannar eller familj fick upp honom i rullstolen!

Det som gör mig tok-ilsk är att palliativa enheten har planerat ett besök hos honom i slutet på November!
Det är JUST NU han behöver hjälpen, det är NU alla åtgärder skulle vara insatta!
Att ändra datum till en tid som stämmer överens med BEHOVET är inte möjligt…

Cancerns framfart tar inte hänsyn till kalendern!
Cancerns framfart hindras inte av välvilja så att rätt planering kan ske!

I alla fall, tok-ilsk ringde jag 1177 och förklarade för dem situationen och förklarade att den cancerdrabbade vännen åtminstone borde ha ett personligt larm om han faller igen….
Jag frågade henne om det fanns en smart lösning på problemet….
Nja, sade tjejen på 1177, den servicen finns inte i Lund på helgerna……
Din vän får nog vänta till på måndag för att försöka få Palliativa enheten att tidigarelägga mötet med patienten….
Ett tips hon lämnade var att faktiskt ringa 112 om patienten faller igen och inte kan resa sig, det kan ju finnas skador fran fallet……..

Som vår TV-kille säger på Plus, ” Är det så här det får gå till”?
I helvete heller säger jag och alla andra som VET att vi kommer använda Palliativa enheten någon gång i framtiden!

1177 har skött sig, ingen skugga faller på denna ypperliga organisation, de som har misskött sig är de som finansierar och styr palliativa enheten i Lund!
Med andra ord våra Politiker eller motsvarande Starke Man!
Att gå in i livet med trygghet sker när vi föds idag!
Att leva Livet med trygghet sker i våra liv!
Att lämna livet med värdighet och trygghet är inte en självklarhet….tyvärr!
Jag är däremot stolt över att det fungerar på andra platser i landet ASIH och palliativa vårdenheter i hemmet eller på hospice har väldigt goda rykten på många platser i landet…dock är ryktet int elika gott i Lund.
Det man har fått höra som patient är att personalen som arbetar med ASIH eller likvärdigt kämpar som djur, de sliter och verkligen hjälper så gott det går.
De sliter verkligen ut sig för de arbetar i motvind!
Problemet är att de är underfinansierade eller att finansieringen inte är rätt placerad…..

Gör om, gör rätt!

PS
Jag tror att Freya har tittat ut och sett hur skrämmande ful pappa är så hon har krupit in igen och gömt sig!
Blivande mamma Sara hälsar Er alla och säger att hon mår bra men börjar fundera på om man kan locka ut Freya med leksaker eller goda frukter….
Till och med att skrämma ”ut” henne är ett faktiskt alternativ just nu!

George

Väntar och väntar

Posted in survivaL by georgeschottl on november 20, 2010

Fortfarande intet nytt på bebis-fronten.

Sara är nere och rotar med pool-pumpen, hon bär grejer till garaget, hon hänger juldekorationer.
Allt så att ”det skall komma igång”

Men tji får hon (och jag)…
Vi står här med lång näsa och hoppfulla och redan stolta hjärtan!

George

På ”ut-fronten” intet nytt

Posted in survivaL by georgeschottl on november 18, 2010

Precis som titeln händer det inte mycket.
Vi undrar
Vi väntar
Vi avvaktar
Vi asgarvar!
Vi undrar varför hon stannar där inne?
Det är ju dags att komma ut och ta en rejäl titt på Mamma och Pappa o lilla Ewok!
Lille Ewok ligger med huvudet på Saras mage och lyssnar på hjärtljuden från Freya, de verkar redan vara vänner!

George

Hur vill DU ha Svensk sjukvård?

Posted in survivaL by georgeschottl on november 17, 2010

Jag har sedan 1995 arbetat med att vända företag som uppvisar ”röda” (förlust) siffror till att få ”svarta” (vinst) siffror.
När enheten/företaget uppvisade svarta siffror, kunderna är nöjda och verksamheten verkade stabil var mitt uppdrag klart och jag flyttade vidare till nästa uppdrag. Jag har gjort ca 14 uppdrag och enbart en verksamhet var omöjlig att rädda, ett hotell i Båstad. Alla andra uppdrag var möjliga att vända.

Jag är alltså ganska van vid att studera organisationer och strukturer.
Även om sjukvård inte är mitt ”gebit” handlar det fortfarande om en personalintensiv verksamhet som är baserad på kontakter människa mot människa.
Därför funderar jag ofta på ganska tydliga galenskaper som jag ser i sjukvården.
Jag ser belastningar av arbetsuppgifter som drabbat även en annan yrkeskår, poliserna!

Hur man kan sätta läkare, sköterskor eller poliser att sköta administration, att de skall sköta en majoritet av administrationen strider mot den heliga regeln: skomakare, bliv vid din läst!
En läkare eller sköterska har många års utbildning, att de skall sköta tonvis med dokument och adminstrativa uppgifter verkar enligt min mening inte produktivt.
Det finns massor av poliser, dock är det lite ovanligt med massor av poliser på våra gator, de flesta av poliserna sitter på sina kontor och …….sköter administrationen!
Läkare är idag en underutnyttjad yrkesgrupp settt ur ett patientperspektiv!
Sjuksköterskor är idag en underutnyttjad yrkesgrupp sett ur ett patientperspektiv!
Efter att ha ”levt” i sjukvården sedan 2006 är jag övertygad om att just sjuksköterskorna hade kunnat spara ofantligt mycket i vården i både reda pengar men även misnkat patientlidande.
En avdelning med kompetenta sjuksköterskor är idag i skriande behov av ökade resurser, ökade befogenheter och ökad kontroll!
Jag själv är en urusel administratör, det krävs noggrannhet och struktur för att bli en bra administratör.
När jag själv skall sköta administrationen försvinner massor med tid och mängder med fel sker, men när jag gör ”min grej” så funkar det bra, så länge jag har en administratör som ”håller mig i handen, eller drar mig i örat”
Det finns massor av miljoner som kunde sparas in i svensk sjukvård genom att sätta administratörer på administratörstjänster och läkare och sjuksköterskor på deras respektive tjänster
Det finns miljarder i den svenska vården att SPARA om vi ger rätt resurser och befogenheter till sjuksköterskor och läkare!

Som avslutning vill jag be er läsa om just detta ämnet från en man som också vet vad han pratar om.
Kjell Broberg som har spridd tarmcancer och som söker sin vård i Frankrike.

Så här skriver han om administration i vården:

”Vi är på väg mot den patientfria vården. Jag har sett hur avdelningar på storsjukhus tömts för att byggas om för administratörer. Vi får allt mindre resurser att vårda våra patienter, istället ägnas arbetstiden är byråkrati.”

Nej, det var ingen slutkörd läkare i gamla Östtyskland som sa detta, utan en erfaren sjuksköterska som arbetat på de flesta sjukhusen i Stockholmsområdet. Jag mötte henne på min trettionde cellgiftsbehandling igår. Ingen har analyserat den svenska sjukvårdens problem med så få ord som hon: ”Vi är på väg mot den patientfria vården”.
Det blir ett byråkratiskt himmelrike där inga patienter får störa det viktiga flödet av information och blanketter, ombyggnationer och politiska beslut.
Detta låter förstås vansinnigt och blir aldrig verklighet fullt ut, men vad jag och många med mig undrar över är hur långt våra landstingspolitiker tänker driva den här utvecklingen som pågår med rasande fart?
Låt mig bara ta några exempel. Min franska professor Rene Adam har två sekreterare som bara arbetar enbart åt honom, dessutom har han en hel avdelning som sköter de omfattande kontakterna vid sjukhusets levertransplantationer. När en professor på Akademiska sjukhuset i Uppsala är vänlig nog att besvara mina brev, ser jag med all önskvärd tydlighet att svaret är skrivet på datorn av professorn själv. Han har inga sekreterare att tillgå utan sköter all administration själv. Samma sak på min husläkarmottagning eller onkologen på Danderyds sjukhus – läkare och sjuksköterskor med lång och för samhället kostsam utbildning ägnar mer och mer av sin tid åt ren administration istället för att arbeta med det de vill: att vårda patienter.
Det är inte vårdpersonalens fel. Det är våra landstingspolitiker och styrelseledamöterna för de bolagiserade sjukhusen som vill ha den här utvecklingen. Frågan är vilken erfarenhet de har av den skattefinansierade vården och om de hamnar där när de blir sjuka – eller vänder de sig till privatsjukhusen som Sophiahemmet liksom flera av våra politiker?
Som sagt, det är dag 2 min trettionde behandling och jag mår som vanligt, trött och grinig (som ni kanske märker av ovanstående text…). Jag ser fram mot åtta veckors behandlingsfrihet avbruten av operationen i på Hopital Paul Brousse i Paris. Nu gäller det att stampa fram ytterligare 200 000 kr i förskott och ha ytterligare medel i reserv om vistelsen på intensiven blir längre än planerat – där kostar det 25 000 kr per dygn att ligga. Pengar som får dansa samma vals som den tidigare dryga halvmiljonen: Avslag från Försäkringskassan och överklagande till tre instanser innan pengarna förhoppningsvis kommer tillbaka.

George

Massor nytt och inget nytt…

Posted in survivaL by georgeschottl on november 17, 2010

Det har inte hänt ett smack med Freya, hon står på huvud i Saras mage, huvudet fixerat stadigt men ger både mamma och pappa fingret!
Förgrömmade unge!

Hon sparkar vilt, ibland ser Saras mage helt deformerad ut med en tydlig fot som sticker ut ca 4 cm på höger sida!
Starka ben, envis vilja, precis som båda föräldrarna!

Idag har Annette opererats, så intensivt jag hoppas att skadorna är minimala, jag hoppas intensivt att Annette också kan ge ett tydligt finger med vänstra handen när hon vaknar upp!

Hans Malmberg hälsar, efter rejäla närkontakter med hallgolvet och tillhörande blåmärken var han idag på Höganäs Keramiks Butik för att inhandla snygga kärl….
Rullades i sin rullstol har han blivit lastad med den ena porslin & keramikattiraljen efter den andra!
Jag kan verkligen se hur han ”försvinner” bakom ett berg av keramik

Jag och en kompis,  Martin W har idag pratat om vikten och betydelsen av folk som säger sin åsikt och mening, hur viktigt det är med människor som säger den obekväma sanningen hur ickepolitisk den än är.
Jag saknar själv mina kolleger från tiden när jag drev firman, hur Magnus A och Lena N alltid förde driften framåt genom att se verkligheten och berätta sanningen utan omsvep eller försköning.

Både Martin & jag  kom båda fram till att vi gillar den typen av medarbetare (Maria Ulv…….vi pratade om dig..)

George

Rolls Roycen har anlänt!

Posted in survivaL by georgeschottl on november 16, 2010

Nu har världens bästa barnvagn anlänt, vår otroligt smarta Babyjogger City Select har anlänt till vårt hem!
Lilla Freya har fortfarande bestämt sig för att stanna i mammas mage, inte skall hon ut och störas av ljus och ljud utan den ljuvliga dämpningen av mammas mage!

Den är en otrolig känsla att se barnvagnen stå här på golvet, den förstärker förväntningarna och tankarna på att vi snart skall bli föräldrar!
En fantastiskt känsla!
Mesoteliomet, min cancer känns idag så avlägsen!
Med alla manualer i högsta hugg till både barnvagn, sittdel, liggdel, bilbarnstol, bilinfästningen, adapters till alla delar och alla otroligt smarta tillbehör börjar Sara och jag vårt barnvagns-safari!

Vi monterar
Vi demonterar
Vi ändrar
Vi justerar
Vi filurar
Vi pilurar
Vi är så förbannat nöjda!

I och med att denna fantastiska barnvagn har så många olika smarta lösningar som vi inte sett på andra barnvagnar vill vi testa oss fram, vi vill ju vara säkra på att göra rätt den sekund Freya skall vara den jollrande användaren!
Tänk om vi missförstått någon av de inställningarna och varianterna när vi skall lägga ner lilla tösen?
Det är lika bra att testköra vagnen innan det är dags att använda den!

Vi har ju redan gjort en testrunda, den rundan när vi testade Emmaljungas och Brios vagnar jämfört med Babyjoggers City Select, då var man ju orolig att man valde fel vagn!
Men nu när vi verkligen har tid att dubbelkolla vårt val och verkligen vrida och vända på sakerna i oändlighet så VET vi, att vi har fått världens bästa barnvagn!
Nu väntar vi bara på världens bästa Freya!

I och med att du har en skadad pappa, en cancerskadad ”daddy” så kan vi åtmintone fixa en ”frisk” barnvagn till dig.

Vi väntar spänt på dig, vi väntar lugnt på dig nu när du återigen kan röra dig i mammas mage!
Varför fostervattnet försvann vet vi inte, vi är bara så tacksamma att det åter började produceras igen!

George & Sara väntar på dig!

Skriv en energihälsning

Posted in survivaL by georgeschottl on november 13, 2010

Ert otroliga stöd har fått mig att tänka.
Vilket är en ren bedrift!
((Att tänka är ju en klar bedrift för oss män i runt 40 år enligt en del personer jag träffat) Hej Syrran))
Men åter till tänkandet, inte svårigheterna med att att tänka.
Era ord och hälsningar under det dygn då vi var oroliga för Freyas liv & hälsa var oerhört stärkande, era ord gav kraft och styrka, era ord gav vilja och mod, era ord gav lugn och trygghet!

Så jag hoppas att jag kan övertala Er att klicka på dessa fyra länkar och bara skriva ett par ord där, precis som Ni gjorde för mig!
De orden Ni skriver till dessa fyra personer är otroligt mycket viktigare än Ni kan ana!

Vi börjar med Annette & Dragan, Annette väntar på mer besked och ett par ord från er kanske gör väntan lindrigare.

Nästa person är Hans Malmberg vars cancer fortsatta spridande placerat honom i en rullstol, han trotsar sjukdomen, han vägrar ge sig och går (rullar) på rundor i Skrylle-skogen med hans älskade Anita.

Ratty har så ont att morfinet inte räcker till alltid, ge ett snällt ord till honom.

Linda är precis som alla ovanstående en obändig kraft och en stark vilja, nu åter från ”Americat” behöver hon en svensk välkomsthälsning.

Bara ge 1 minut till att skriva ett vänligt ord till dessa fyra så blir jag ännu gladare!
George

Andas lugnt igen

Posted in survivaL by georgeschottl on november 12, 2010

Vi är hemma igen!
Freya mår bra i Saras mage och fostervätskan har börjat produceras igen.
Ett tag hade Freya det väldigt torrt därinne, lite som ett ökensafari.
Det har varit massor med undersökningar, hummanden, brummanden och klickande.
Maskiner har pipt, tutat och väst, det har klickat och blinkat.
Det har varit kladdiga ultraljudsundersökningar i mörka rum och vår tacksamhet är otroligt stor!
Tack till Prenatalavdelningen och den akuta Specialistmödravården!

Även om Freya fortfarande ligger i underkant gällande mängden fostervätska så har hon vaknat till och visar tecken på aktivitet igen.
Från att ha visat ytterst lite livstecken i form av rörelser samt rejäla fluktuationer i hög puls/låg puls har hon till och med börjar sparka på mamma igen.
Någonting hände med Freya på natten mellan onsdag och torsdag och vi vet inte vad, det enda vi bryr oss om är att Freya är på rätt väg igen, hon har börjat röra på sig igen, om det sker igen skall vi åka in till förlossningsavdelningen igen och det är ju inget problem, så länge vi får beskedet igen att Freya mår bra så kan vi åka till månen och tillbaka, för Freyas och Saras skulle hade jag faan plockat ner månen åt dem! Jag hade dansat på taggtråd! Inget hindrar oss från att göra det bästa för Freya

Nu är vi trötta, stressen släpper och vi skall vänta på att få fortsätta en helt normal graviditet!

(hör du det Freya, en NORMAL graviditet och förlossning!! Lyssna nu på Pappa, nu skall du göra som alla andra normala ungar, skräm oss inte igen, må nu bra därinne och titta gärna ut snart, väldigt snart,  så vi verkligen vet att du mår bra)

Jag vill rikta ett stort tack till Er alla för Era stöttande kommentarer, Era ord har gett oss tårar i ögonen och tacksamheten är enormt stor till Er!
Återigen, jättetack till Er läsare, en sådan otrolig kraft i form av alla tankar hälsningar och önskningar om att det skall gå bra!

George

PS 2
När vi satt i pausrummet på Prenatal så står det helt plötsligt två personer bakom våra ryggar, Sara och jag vänder oss om och stirrar rätt in i ansiktet på en otroligt vacker kvinna som står nästan dubbelböjd i smärtor samt hennes stolte make.
Helena (NG) och hennes J
Det var kompisar, vänner däribland Helena var den som introducerat Sara och mig för varandra….
Hon hade varit inne och fått tvillingar, så otroligt vackra alla fyra!
Grattis Helena och J.
Så jättekul att träffas och tack för alla lugnande ord och råd!