Första cytostatikabehandlingen genomförd

Jag har nu tillbringat den sista veckan inlagd på SUS Infektionskliniken i Lund. Jag genomförde den första delen utav cytostatikabehandlingen men något har gått snett. Jag har fått väldigt kraftiga reaktioner på cytobehandlingen, kraftigt illamående, comatost beteende de första dagarna och rejäla hudreaktioner som kliar likt 1000 små kräftor som klättrar på min rygg och den övre delen utav min bröstkorg!

Värst är att jag har fått en omedelbar infektion i bukhålan, bakterierna har fått totalt föräldrafritt inne i bukhålan och dessa bakterier har haft party med massor med sprit, discokulor och uppknäppta skjortor. Denna festen och fester liknande denna får ej upprepas varje gå g jag påbörjar en ny cytostatikaomgång, well jag får väl skaffa några rejäla dörrvakter som stoppar dessa busiga bakterier ! Jag gissar även att min port a cath har läckt ut cytostatika i vävnaden runt porten. Jag hade för några veckor sedan en sjuksköterska som skulle öva sig på ett ”nålborttagningsredskap ” och hon drog tyvärr i min port utan att hålla emot när hon skulle dra ut nålen, efter detta så klickar porten med små ljud när man använder den.

Det kliar också enormt mycket i området runt porten när man använder den för exempel antibiotika som är retsamt för vävnad. Nu ligger jag och får mina fyra doser antibiotika per dygn och väntar på att få komma hem tidigast i slutet av veckan, det största problemet är att man måste komma på en lösning för mig att kunna genomgå fler cytostatikabehandlingar utan att jag automatiskt hamnar på infektionskliniken med en svår och farlig infektion i buken igen.

Så, nu väntar jag bara, planeringen får styras upp av mina duktiga doktorer som bara får mer och mer komplikationer att hantera, jag och min kropp per dessa underbara doktorer om ursäkt för min att min kropp ställer till med så konstiga och idiotiska problem.

Det som gör att tiden här på avdelningen inte känns tråkig är att jag blir så väl och fantastiskt omhändertagen, människorna som arbetar här på Infektionen 74 är underbara galenpanor med massor utav personlighet, jag skrattar gott från morgon till kväll ikapp med personalen som har en rå, varm och äkta humor, stort tack till dessa människor. Så här borde det vara på alla avdelningar, när vi patienter ”läcker livskraft ” fyller dessa underbara människor på den.

Men……jag tycker synd om dem, jag har haft god lust och hoppa ur sängen flera gånger och bara skrika ”dra åt helvete” åt mina otrevliga medpatienter! Bara för att man är sjuk behöver man inte plocka fram sin värsta Orch och huggtandspersonlighet och vara så fruktansvärt otrevlig mot de människor som hjälper till.

George