Jag vaknade upp på Sjukhuset……igen

Igår fick jag göra det mest underbara, jag fick sova en natt hemma, jag fick krama och leka med vår underbara Freya, jag fick umgås, prata, skratta och le med min älskade Sara.

Dagen vara bara underbar, umgås och konversera med andra vuxna som inte gick omkring i vita sjukhusklänningar.

Men, det kommer alltid ett men! Jag hade efter dammsugning på apoteken i både Malmö och Lund efter min antibiotika i tablettform fått tag på ett ersättningspreparat i Lund (Apoteksreformen har verkligen extremt försämrat förmågan att få tag på medicinerna vi patienter behöver, kringsförsäljning, öppettider och service har blivit bättre men själva huvudbehovet, själva produkten som apoteken skall tillhandahålla fungerar inte längre, för normalsjuka svenskar med förkylning eller flunsa fungerar det, men nästan ALLA cancerpatienter tycker att försämringen är markant eftersom vi patienter måste leta på flera apotek efter mediciner vi ofta måste få tag på samma dag som de skrivs ut!)

Tyvärr reagerade min kropp kraftfullt på den nya medicinen som ersatte intravenös antibiotika med rejält kraftfull smärta i strupen. Det verkade som om det blev någon sorts frätskada i matstrupen, jag utgick från att gelatinbehållaren hade lösts upp eller gått sönder i strupen och släppt ut något som min kropp reagerar på.

Därför funderade jag inte så mycket när jag 6 timmar senare skulle inmundiga min ljuvliga curativa lilla ”pilla”. När tabletten åkte ner i halsen var det samma djäkla reaktion igen. Inom tio sekunder började matstrupen och magsäcken brinna, tänk er en halsbränna, fast halsbrännan beror på radioaktivt bränsle från reaktorn i Tjernobyl……och med härdsmälta! Jag pendlade mellan 6 och 8 på smärtskalan. Det var bara att inse att jag måste ringa 1177, svaret blev lite oroande! Svaret från 1177 var, det kan vara en kemisk reaktion, du måste omedelbart åka till akuten så att inte din matstrupe och magsäck bränns sönder!

Jag lade på luren, släckte lampan och lade mig i min goa säng och som gott hela natten, jag flydde mentalt! På morgonen var jag öm och hade en väldigt mild halsbränna, febern var dock snart 39 grader……..som jag svor, som jag försökte komma på lösningar på att slippa göra det där samtalet som jag redan på förhand bara skulle leda till en endaste sak, att åter bli inlagd igen på infektionskliniken! Jag fick åtminstone en natt i min egen säng, en natt med min älskade familj.

Jag vill inte tråka ut Er med historien om samtalen med olika läkare, om resan till sjukhuset eller om akutens händelser, det enda jag nu vill berätta är att jag inte är hemma.

Jag är nu åter inlagd på infektionens avdelning i Lund och jag bara drömmer om att få komma hem igen

George