George med Liemannen bakom axeln

Tusan också, tumörcellerna är fortfarande aktiva

Posted in survivaL by georgeschottl on mars 27, 2013

Jag har funderat de senaste dagarna på hur mina värderingar har påverkats utav min cancer, jag vet ju att det har varit omvälvande förändringar i mina värderingar och prioriteringar i mitt liv från diagnostillfället, likaså har dessa värderingar förändrats och justerats allteftersom beskeden om min överlevnadsmöjlighet har förändrats.
Det första året, från 2006-10 fram till 2007-07 när beskedet hela tiden var att jag bara kunde förvänta mig mellan tre till sex månaders överlevnad var min inställning till livet och viljan klart abstrakt.
Jag har inte så mycket önskemål om hur jag med vilja förändrade min syn på livet och kampintensiteten för att överleva för det var en fruktansvärd tid.

När jag väl kom ur miljön som gång på gång påtalade att jag inte skulle överleva länge till, ibland handlade beskeden från överläkarna på medicinen 4:a i Malmö om att jag bara hade dagar att överleva, två gånger sade samma idiotiska överläkare till mig att ”jag borde ta kontakt med min familj och prata med dom att jag bara har två till tre dagar kvar att leva”
Den verksamhetschefen på Medicinen 4 i Malmö som anställt den överläkaren borde får en spark på kulorna!

Det var när jag hamnade i Lund som luften och ljuset åter kom tillbaka i blicken, jag kunde få luft utav lugnet och den fantastiska harmonin jag kände bara genom att träffa helt nya överläkare på Thoraxonkologen som hjälpte mig med bara ett par fåtal ord.
Att det är två mil mellan dessa två sjukhus, mellan Lund och Malmö är det bara två mil, men det är en stor avgrund och ofantligt stor skillnad i hur man blir stöttad, upplyft och vilka förutsättningar man får för att kunna sätta upp en kamp mot cancerns framfart!
Jag är övertygad om att jag inte skulle ha överlevt så här länge om jag varit kvar i Malmö med de ständigt mörka beskeden och utsikterna om min egen överlevnad!

Malmös sjukhus har ju fantastiskt bra kliniker med otroligt kompetenta läkare och sköterskor inom andra områden, jag har sprungit på läkare på SUS Malmö som är extraordinärt duktiga och har en änglalik syn på livet och hur man skall hjälpa patienter, likaså så har ju vår erfarnhet utav RMC i Malmö varit otroligt positiv och imponerande.
Hur kan det vara så stor skillnad från klinik till klinik?

Jag är i allafall tacksam för att jag är kvar på Thoraxonkologens på SUS Lund.
Jag har nu fått tillbaks svullnaden och vätskandet i buk och lungsäck!
Det betyder att tumörcellehelvetena fortfarande inte gått i dvala!
Min kropp och immunförsvar får fortfarande stryk utav starka dumma cancerceller som vägrar ta semester!
Jag måste vinna denna kampen, jag måste få cellerna att åter gå i dvala om jag skall överleva detta!
Melodin ”sov du lilla videung” klingar i min skalle, det låter som ”sov du lilla cancercell” hela tiden!
Hade jag inte varit kvar på Thoraxonkologen hade jag nog inte haft styrkan och viljan att inte bli rädd, jag orkar ta denna smällen att känna buken svullna utav vätska, jag känner hur vätskan trycker mot mina stackars lungor som kämpar så hårt för att få luft!
Jag har styrkan tack vare Öhman och Griph, tack vare Ing-Marie och de andra sköterskorna, jag har styrkan tack vare mina föredömen!

Tack för att Ni är som Ni är!
Tack för att Ni ger Liv, för att Ni lindrar, för att Ni försöker bota….

George

Annonser

Flygande fru och välling

Posted in survivaL by georgeschottl on mars 25, 2013

Saras dag började inte bra!
Jag hade så pass ont att det inte gick att sova efter klockan 4 så jag gick och lade mig i soffan istället och slötittade på någon kriminalare och väntade på 06,00-nyheterna.
Jag hann inte nå fram till klockan 6 eftersom Sara vaknade och höll på med Freyas morgonvälling, hon är på väg ut till mig för att hälsa ”godmorgon min älskling” när hon går ned för de enda trappstegen vi har i vårt hus, två ynka trappsteg.
På dessa trappsteg lyckas hon halka, samtidigt reser jag mig ur soffan och betraktar ”olyckan” med skräck!
I bakgrunden ser jag vårt fönster, mitt för fönstret ser jag en fot, en flygande fot, saras fot (som definitivt inte skall vara där uppe).
Jag ser även en flygande vällingflaska!
Efter denna betraktelse ser jag hur hela min älskade fru flyger upp i luften (med tidigare nämnda höga Zlatan-fot) och landar med ett brak rätt på de två existerande trappstegen.
Jag flyger själv upp, orolig och rädd som en krockskada gnu som är jagat av en lejonflock och hinner bli stoppad av Sara med orden: jag är OK.
Nu är det som så att jag känner ju min fru, har hon 15 brutna ben och ett krossat bäcken är hennes svar ändå att allt är OK så jag litade inte på henne imorse…
Jag tittar på vinklar på ben, fötter, armar, nacke och inser att hon har fått tre rejäla smällar men inget är brutet och alla lemmar sitter fast, vänster armbåge är röd som en ilsken tomatketchupflaska, hon har ett rejält rivsår på samma vänstra arm, men hon har landat med vänster höft på trappsteget.

Hon kommer att få rejält ont på stället där hon landade idag…..
När vi sitter där och pratar om hennes ofrivilliga flygtur erkänner vi för varandra att våra första tankar var egentligen om Freya….trots att hon inte var inblandad!
Min tanke var att ” tur att inte Freya satt i famnen på dig när du föll!”
då erkänner Sara att hennes första tanke var : ”landa tyst så att Freya inte hör, och skrik inte!”

Där fick vi vårt första något stressade morgonskratt!

Sedan var det dags för kaffe, då klättrar Freya upp i saras famn och spiller ut kaffet på Saras uniform….tjohooo!

Det var denna morgonen!

Jag har varit på sjukhuset idag, jag skall ha ett litet ingrepp imorgon som jag har lämnat prover inför.
Och då fick jag beskedet att jag kommer få en remiss till smärtkliniken, vi måste göra något åt mina smärtor, jag blir lite isolerad eftersom jag inte klarar av att gå mer än 10-15 meter innan nivån på smärtan gör att det svartnar framför ögonen och jag får tunnelseende.
Jag blir slagen, trött och irriterad utav att alltid ligga så högt på smärtskalan!
Det kommer bli intressant om de kan göra något på smärtkliniken när till och med mina egna andetag gör ont i revben och andningsmuskler.
Jag hoppas.

Jag hoppas även att jag slipper se min älskade Sara ta  fler ofrivilliga flygturer med flygvänlig vällingflaska…..

George

Posted in survivaL by georgeschottl on mars 23, 2013

Nu kommer vi snart få varmvatten i kranar och badrum, likaså kommer vi snart få fungerande element för de börjar också påverkas nu. IVT Svågertorp är här för att montera in vår nya fungerande värmepanna.

Jag ringde VA syd för att kunna stänga av vattnet själv till huset, jag behövde få en uppdaterad ritning där jag kunde få reda på var huvudavstängningen till inkommande vatten finns i trädgården.
Den ritningen vi hade stämde inte och där var ritningen visade att avstängningen skulle finnas är det bara ett svart stort djupt hål…

Tyvärr kunde jag inte få en korrekt ritning utav VA syd, svaret var jag fick var att de skulle skicka någon som kunde stänga av vattnet.
Killarna kom såg, funderade, grävde och gav upp, dagen efter, alltså idag dyker det upp en JÄTTEKRAN som lyfter in en GRÄVMASKIN I VÅR TRÄDGÅRD över vår häck!???
Det visar sig att de inte heller hittade avstängningen utan de kände att de behövde gräva upp ett sökspår (en rak linje genom hela trädgården för att hitta huvudledningarna…jösses!

(Uppdatering 16 timmar senare )
VA Syd har gett upp, de har grävt upp ett jättehål i trädgården och hittat huvudledningen där avstängningskranen skall sitta…..men där finns absolut ingen kran. Tomt, Nada, No habla, Total avsaknad!
Så de bestämmer sig för att montera fast en ny kran, huvudledningen måste ju kunna gå att stänga av……

Killarna från IVT är klara, de har gjort ett fantastiskt jobb med att montera fast en lite (några mm ) för stor ny panna i ett utrymme som de måste ha använt våld och vaselin för att få in den nya pannan.
Stoooort tack till Er på IVT!

Nu skall vi bara vänta en kväll på att kunna duscha och njuta av att vara rena och lukta ofantligt mycket bättre!
Sedan får vi planera vad vi skall göra med den uppgrävda trädgården, skall vi plantera gräs eller något annat, strunt samma, vi luktar gott !

Jag tackar alla Er stort som donerat en slant till vår panna, de sammanlagt donerade 2900 kronorna kommer väl till pass när fakturan kommer upp till betalning med ca  40 000:- .
Jag är rörd och tacksam för att Ni bidragit med en slant!
Detta är medmänsklighet!
Detta är en snällhet som är ett föredöme!
Ni har verkligen visat att godhet är en konstant faktor i vår värld!
Att jag också insett att Ni skänker ännu mer till behövande, fattiga och svältande i andra världsdelar på vår älskade jord gör att jag uppskattar Er ännu mer!

Ni är alla fantastiska, Ni alla som hjälper era medmänniskor oavsett om de är nära eller långt borta!

George

OK, jag gör som Ni säger, här kommer ett konto

Posted in survivaL by georgeschottl on mars 20, 2013

Jag har blivit lätt grillad över min syn och envishet på att det finns människor som behöver hjälp mer än vad vi behöver.

Nu följer jag era önskemål och lämnar ett kontonummer.

Numret är följande : bankgiro 5347-9499
OCR-nummer är 4879353300  (om ej OCR anges fungerar det inte att sätta in något)

 

George

 

Det börjar lösa sig lite

Posted in survivaL by georgeschottl on mars 18, 2013

Så, nu börjar kroppen att göra sin protestrunda mot cytostatikan.
Kroppen har faktiskt reagerat ganska mycket mildare mot denna sista avslutande 6:e omgång.
Men musklerna börjar med de där dumheterna som jag ogillar så skarpt, de lägger av när jag behöver dem som mest.
Att hålla i min telefon och prata är stört omöjligt utan att på något sätt hitta stöd för armen, för efter ca 30 sekunder börjar armen (eller benet, eller ryggmusklerna, eller gumpmusklerna, det är bara att välja) sluta lyda mig och armen ramlar ned utefter sidan av kroppen….inklusive telefon!

Magkramperna har också börjat i starkare intensitet, tarmrörelserna slutar att fungera bitvis och det leder till fruktansvärda kramper…men ändå, jag skall bara hålla ut ca 2 veckor till innan problemen bör avta i styrka.
Jag hade nog varit otroligt rädd om jag inte varit med om detta tidigare och haft vetskapen om att det här kommer inom några dagar  att sluta att vara ett problem!

Apropå problem, vi har idag beställt en ny värmepanna, en IVT 290 från IVT Svågertorp.
Så på fredag kommer vi att kunna duscha och faktiskt tvätta händerna i varmt vatten istället för detta 5- gradiga iskalla vatten som vi har idag. Då får vi vår nya El-panna.
Vi har skrapat ihop pengar från alla möjliga håll och har lyckats få ihop till en ny panna.

 

Det har varit en del diskussioner och önskemål om att vi skall starta ett konto för att vissa (en himla massa människor) vill ge oss donationer!
Detta måste jag säga (trots att jag är rörd och tacksam) att jag inte klarar av att ta emot detta!
Det finns många andra människor som har det svårare och tuffare än vad vi i vår familj har, det finns andra som har många större behov än vad vi har!

Så jag funderade lite, min svägerska Maria Svensson Ruosi är självdestruktivt snäll, har en ofantligt stark moral och etik som klart kan konkurrera med moder Theresa.
Jag har ytterst sällan stött på en människa med en sådan stark vilja att göra gott, att vilja göra rätt för andra på sin egen bekostnad!
Om Maria går med på det så funderar jag på att be Maria starta ett donationskonto i HENNES namn där jag inte är inblandad!
Och en gång per är så skänks pengar till behövande, pengarna skall gå till sådan ärenden där pengarna hade kunnat göra en insats för tryggheten för familjer med barn!
Donationsmottagere söker hjälp via denna bloggen och ev utbetalningar redovisas via denna bloggen.
Det betyder att de som donerat, alltså Ni läsare får fortlöpande information och har möjligt att påverka för och emot gällande bidragstagere.
Likaså är pengarna separerade från informationspunkten eftersom jag inte har med pengarna att göra…

Vad säger ni?
Vad skall jag mer tänka på?

George

Behöver hjälp utav ER

Posted in survivaL by georgeschottl on mars 14, 2013

Här kommer en desperat efterlysning!
Vi har inget varmvatten och vi efterlyser någon (i Skåne) som kan diagnostisera och reparera en Autotherm panna värme och vatten för vattenburen värme!
Pannan sattes nog in i huset när huset byggdes 1986….men vi kan ju inte vara utan varmvatten…..
Det finns varmvatten i elementen men i kranarna är det ett inte iskallt men kanske 8 gradigt vatten….
Jag har inte duschat på 4 dagar.

Det rasar verkligen i huset här nu dessa dagar…
Svärföräldrarna slår alltid igen ytterdörren utan att trycka ned handtaget och nu har smäcken gått sönder, den är så rädd att den inte ens vågar titta fram…

Vår köksfläkt har bestämt sig för att ge upp, lagret har skurit och fläkten som går på halvfart för att skydda krypgrunden från fukt skriker numera sin dödskamp.

Det är alltså en hel del saker som gått sönder här på bara 5 dagar, inget varmvatten, ingen dörr som bara går att stänga samt en skrikande fläkt…

Så är det någon som känner någon hör i Skåne som kan rädda en Autotherm panna från döden, detta är ganska viktigt eftersom vi har plånböcker med stora dammråttor och lite fina spindelnät i ….dyra installationer är svårt att klara av…..

Är det någon som har koll på vad det kostar (eller bör kosta) att få en sådan panna utbytt och installerad?

Som prinsessan Leia säger, Please Help me, you are our only hope!

George

Orken, styrkan…..var är ni?

Posted in survivaL by georgeschottl on mars 7, 2013

Just nu är jag på väg ned på knä.

Just nu är jag på väg till min 6:e och avslutande behandling med Carboplatin och Alimta.

Just nu kämpar jag med att hitta viljan, att hitta orken och stävja oron för vilka problem jag kommer att upptäcka under resans gång med denna avslutande behandling.

 

Besvikelsen var stor när jag för några dagar sedan insåg att jag inte har fått den där sista återhämtningsveckan där kroppen reser sig som en fågel Fenix från Cytostatika-askan.
Jag har alltid med glädje uppskattat när kroppen vaknar till liv ca 14-15 dagar efter behandlingen, lite grann som en knopp i sommarsolen som sakta vecklar ut sig.
Att på något sätt känna att livet återkommer till kroppen, att man kan sluta inta så starka morfinpreparat, att kroppen på något sätt säger: jag förlåter dig för att du använt cytostatika, här har du livet tillbaka!

Detta skedde ej denna sista vecka, knoppen är fortfarande kraftfullt stängd, smärtorna sliter i min kropp som taggtråd i muskler och organ, syran i tarmar river som krossat glas.
Styrkan och viljan, kraften och kärleken till livet svajar, när jag tittar på min älskade Freya så känner jag en otrolig kärlek men också en rädsla för att förlora…..

Jag vet på ett logiskt plan att denna 6:e och avslutande behandling är livsviktig, det är inget jag kan säga nej till, jag kan bokstavligen säga att den är livsviktig!!!
Men jag har nu efter den 5:e behandlingen sett min mage svälla på grund utav vätska i buken och lungsäcken, jag har sett min högra hand mer och mer likna en boll och jag kan inte längre knyta högerhanden på grund utav den enorma svullnaden.
Att min högerhand har blivit opåverkad kan jag ej förklara, det är en enorm visuell skillnad mellan mina båda händer.
Stasis-smärtorna som påverkade mig så starkt under 2007 och 2008 har också börjat återkomma sporadiskt nu, vilket är ett stort skäl till att jag inte kan skriva på bloggen längre, jag kan bara sitta på stolen i några minuter innan smärtan blir för outhärdlig och jag måste åter lägga mig i soffan eller sängen.

Jag vill ha ett värdigt liv!
Jag vill bryta ned denna meningen, för att kunna ha ett värdigt liv måste jag först och främst ha ett LIV!
Därför SKALL jag ta den 6:e behandlingen oavsett vilka skador som kommer att överraska mig.
Därefter kommer värdigheten, jag skall bita ihop, jag skall fokusera på att inte känna sorgen, förnedringen, smärtan eller tillåta fantasin skapa cancermonster som inte finns.
Jag skall bara stå ut!

Jag skall bara göra detta som en stolt äkta make och en stolt fader!

Jag skall uthärda allt i kärlekens namn!

Jag skall inte gå ned på knä, jag skall kanske svikta lite men jag skall alltid åter resa mig med stolt och med rak rygg!

George

 

PS
Pappa, ursäkta att jag skrämde livet ur dig, jag förstår att det måste ha varit fruktansvärt att höra mina skrik och ljud från när jag krampade så. Det var inte meningen att du skulle höra när jag arbetar med mina smärtor…..
Dumma telefoner som ringer upp automatiskt….