Höger lunga klistrad, kommer bli ilsk om det ej fungerar!
Nu har jag fått min högra lunga tömd på så mycket pleuralvätska som möjligt och därefter har läkarna sprutat in ett kemiskt sandpapper som skall riva upp lungsäcksvägg och lunga. Sedan suger man ut det kemiska sandpappret ur höger lunga. Därefter ber man och hoppas att lungsäcksväggen och utsidan av lungan blir så irriterade och sedan läker ihop som ett sorts gemensamt ärr.
Självklart snurrar tankarna om jag kan sno lite utav det kemiska sandpappret för att slipa vardagsrumsbord och köksstolarna, tyvärr har jag fått reda på att en av de ingredienserna i soppan de sprutat in är talk, vanligt talk fast utan parfymering!
Nu ligger jag har på sjukhuset rejält smärtstillad utav morfinsprutor samt avnjuter en 39 gradig feber, att det för en gångs skull är bra att få feber käns konstigt. Febern är ett tecken på att den där kemiska talksörjan som skall agera sandpapper inuti min kropp fungerar! Alltså, ingen feber, klistringen fungerar ej!
Nu har jag varit så många dagar på sjukhus och sprungit (stapplat syrefattigt) med min påse med vätska, proteiner och lite vackert färgsättande blod så jag är evinnerligt trött på vistelsen, speciellt idag när morfinmediciner och morfinsprutor avlöser varandra på löpande band.
Jag vill hem och lukta på vinden, känna vindens smekande kraft mot min kind. Jag vill hem och se soluppgång och solnedgång och känna att jag lever. Jag behöver ladda batterierna, jag behöver skrika ut mitt hat gentemot cancern i min kropp, jag vill bara hata, hata intensivt så att viljan glöder, så att viljan återigen kan flytta berg…….och sedan få hem Freya och Sara på eftermiddagen!
Jag vill planera för Freyas födelsedag den 26:e November, mat och tårta, presenter och bara ladda batterierna.
Förresten, jag vet inte om ni känner som jag, behandlar politiker oss som mindre vetande, tror de verkligen att vi tittare som oroar oss för framtiden vill se folk raljera och håna varandra.
Jag förväntar mig mer, jag förväntar mig ärliga tydliga svar på frågor, jag förväntar mig raka tydliga och genomtänkta svar. Jag tror att vårt politiska system behöver en uppdatering så att vi inte fortsätter i samma spår.
Sedan vill jag tacka Göran Hägglund (jag är absolut inte kristdemokrat) för den oerhörda förändring Hägglund har genomfört i Sverige. Den största cancersatsningen under de senaste decennierna. Jag vill tacka för insatsen med rättvis vård i Sverige genom RCC-arbetet. Jag vill tacka för den miljardsatsning Hägglund och Co som ytterligare stärker Sverige som det ledande landet inom cancervård.
Tack för de enorma satsningarna på äldrevården som var nästintill obefintlig innan 2006, du och dina kolleger har stärkt patientens trygghet och rätt. Stort tack till dig Göran Hägglund för ert nästan okända arbete.
Nu vill jag se Löve’n göra lika mycket för cancervården, äldrevården, patientens trygghet, den ändrade synen att läkaryrket är ett serviceyrke och patienten är kund!
George
georgeschottl
George med Liemannen bakom axeln 
Vi hejar på dig! Gött med feber å klister! (Kändes konstigt å skriva….) Håller tummarna att du snart e hemma hos de dina!
Ni två är ju för goa, kram på er. Ut och rykta pållarna nu! Vi hörs!
Kämpa på George, du är starkast!
Hej! Jag känner inte dig, men min bror gör 😄 ville bara säga att du är verkligen en kämpe o du klarar detta. Läser allt du skriver o det får en att tänka på hur viktigt det är o vara positiv o kämpa. Tack för allt du skriver, det stärker en inför kampen med min pappa som fått lungcancer och är i fas 4😞. Önskar dig allt gott. Kram Annette
Fast läkaryrket som serviceyrke och patienten som kund är inte bara av godo. Det förutsätter att någon för de svagas talan och ökar risken att de som skriker högst (inte nödvändigtvis de som är sjukast) prioriteras. Nu menar jag inte allvarligt cancersjuka, men tex äldre med kroniska men inte livshotande åkommor hamnar lätt i kläm då yngre och resursstarkare patienter åberopar vårdgarantier. Satsning på äldrevården är väl också en sanning med modifikation. Idag är det ett så tajt nålsöga att ta sig igenom för att få ett särskild boende (fd ålderdomshem) att överlevnaden i många fall bara är några månader när man väl får sin plats. Anhöriga sliter ihjäl sig för ”valfriheten” att bo kvar hemma.