Både fantastiskt och problematiskt, och ljuvligt på Örestadskliniken!

Nu i dagarna när de nya ”skyddsmedicinerna” går ut ur kroppen och jag får balansera illamåendet med andra typer utav illamåendemediciner går jag en smal balansgång.
Jag kan inte inmundiga ondensatronmediciner utanjag får välja andra typer utav illamåendemediciner som verkar på andra typer utav receptorer i hjärnan.
Jag till och med överdoserade mina ondensatronmediciner en dag och det var som att lägga bomull i hjärnan och ta bort balanssinnet, ytterst konstig känsla.

Jag har först idag lyckat förstå mekanismerna i min egen kropp på ett bättre sätt!

Låt mig förklara, gårdagen var en ypperlig dag, alltså torsdagen, onsdagen var körd trots att jag bara åt kokt ris, jag skrek så mycket av smärta att jag var hes i halsen.
Tyvärr var både Sara och Freya hemma och de hörde mina skrik och snyftningar, för det var de mest vedervärdiga magkramper jag upplevt.
Jag vet att tarm-ludd och annat följer med ut (No 2) och att det som kommer ut bakvägen är till 80% min egen kropp……
Lite skrämmande och lite äckligt!
Men idag så funderade jag så gott det gick över mina magkramper, det finns nämligen en bekant-het, en känsla av bekantskap med smärtan…
Eftersom dubbla doser morfin inte tog bort huvuddelen av smärtan  klickade hjärnan till och (trots att jag är man fick jag en snilleblixt)
Den igen-kännande smärtan i tarmarna kommer från de gånger jag får akuta allergiska reaktioner, då borde orsaken till smärtan bero på att tumörer sammanfaller i sina kemiska beståndsdelar och därav är det en allergikramp jag får i tarmarna.

Jag vände och vred på mitt resonemang, jag ansåg att det var ett troligt förlopp och till slut öppnade jag medicin-skåpet och inmundigade en Antihistamintablett!

Nästan omedelbart försvann kramperna och jag har kunnat äta en korvmacka utan att skrika så att grannarnas mjölk i kylen skär sig och att mössen på åkern gömmer sig! Resonemanget och teorin var korrekt.
Min läkare R Öhman har nämligen förklarat för mig att sönderfallande tumörer avger gifter som kan leda till en allergireaktion, och därtill en kraftig sådan….PS det betyder också att cellgifterna fungerar bra!!! TJohooo!

 

Torsdagen var en fantastisk dag, jag var inbjuden att tala inför personalen på Örestadskliniken i Malmö i 60 minuter, det är en klinik som seglat upp på platsen som Malmös tredje bästa vårdcentral. Min pappa och syster har även blivit väl omhändertagna och otroligt bra behandlade på denna ypperliga klinik.
Jag kan väl med handen på hjärtat säga att personalen på denna Örestadskliniken räddade livet på min far efter katastrofala felaktiga behandlingsbeslut på Limhamns Läkargrupp och  likaså SUS Malmö.
Jag är så tacksam att denna klinik har gett min far många extra år genom att vara ytterst kompetenta!

Personalen har även behandlat min syster så att vi blev överraskade över att de hittade felet, kompetens har åter visat sitt resultat.
Så när jag fick frågan av M Wiklund och jag kunde ställa upp en timme på eftermiddagen trots att jag var mitt uppe i min första behandlingsvecka så  tvekade jag inte en sekund!
Kunde jag släpa mig dit, fick jag en fåtölj att sitta i kan jag väl prata och köra mitt lilla program.
Sagt och gjort, fullpumpad med illamående-tabletter och utrustad med två spypåsar körde Sara mig till en dörr som låg 15 meter från platsen där jag skulle underhålla 50 personer inom vården med tankar om mitt liv!

DET VAR SKITKUL!
Att prata inför proffs som är så engagerade och intresserade de är på Örestadskliniken  var verkligen ljuvligt, det på något sätt var så belönande att jag inte följde mitt ordinarie föreläsnings-schema, jag avvek från min vanliga ”stig” eftersom det haglade in intressanta frågor och resonemang!

Man märker om det är stora brister på en arbetsplats, här var avsaknaden av sådan brister så påtagliga att det var superkul!

Jag har även tidigare föreläst får vårdpersonal, exempelvis ”Sjuksystrar i Cancervården” och där vara samma engagerade känsla!
Här på Örestadskliniken finns det till och med en kille, en läkare vid namn M…..har ställt upp och blivit medlem i Stödet och väntar nu på uppdrag för region Skåne!
Sådana otroliga människor!

George

One down, five to go!

Nu har jag gjort min första Carboplatin & Alimta i Torsdags!
Jag har sovit 15-16 timmar per dygn men jag är så OTROLIGT tacksam för de nya utvecklade medicinerna som inte fanns 2007 när jag gjorde min förra behandling!

2007 kröp jag mellan spypåsen, toaletten och soffan om jag inte var inlagd på sjukhuset för att jag mådde för dåligt för att få i mig vatten!
2012 kan jag prata, jag kan äta och jag spyr ej!
Lite illamående bak i hjärnan men inget som ”når kroppen”!

Jag är så tacksam för forskningen!
För jag hatar att spy!

Lite småproblem med smärta och kraftiga allergiattacker har jag haft men i och med att jag känner igen symptomen och vet hur jag behandlar så löser jag allting hemma själv!

Så, nu kommer två veckor med återhämtning och lite mer normala sömn-nivårer, jag hoppas bara att min förmåga att tillgodogöra mig syre till lungorna blir bättre permanent.

George

Nu börjar det!

Idag så skall min kropp (det  känns som om jaget står bredvid och betraktar) få sin första omgång cellgiftsbehandling med Carboplatin och Alimta.
Detta blir den andra 18-veckors upplevelsen i mitt liv, 2007 års behandling har fått mina tumörer att stå stilla!
Nu är det dags igen!

6 behandlingar med 3 veckors mellanrum blir totalt 18 veckor, det är liter mer än en tredjedel av ett helt år!
En tredjedel av ett år skall jag bita ihop!
Jag skall med glädje gå till behandlingarna!
Jag skall anpassa mig efter kroppens behov!
Jag skall bara se det vackra!
Jag skall bara ignorera problemen som kommer utifrån behandlingen om de går att ignorera!
Jag skall agera om problemen inte går att ignorera!
Jag skall stå ut!
Jag skall segra
Jag skall komma ut som vinnare igen!

George

Den abstrakta synen på sin egen cancer

Jag har fått ett inlägg som jag både funderat mycket över samt som jag oerhört tacksam över att få, märk väl, jag är oerhört tacksam över alla kommentarer som verkligen fyller mina energinivåer med alla vänliga ord och hälsningar.
Men denna kommentaren representerar en person som visar en förändring i sjukvården, en person som genom sitt sätt och sina val hamnar i min fanklubb där jag har personer som jag beundrar!

I min klubb där jag beundrar olika människor finns de som lindrar, hjälper, förändrar till det bättre och utvecklar, de som är snälla och de som är föredömen.
Under mina år som sjuk så har jag sprungit på fler och fler människor som verkligen platsar i min fan-klubb.
De själva som ingår i den klubben som jag beundrar vet inte ens ofta om sina kvaliteter eller är för ödmjuka för att inse att de hjälper så många med sina ord.

En av de absolut första som hamnade i min fanklubb är en man som ger hopp genom sitt yrke, han har vänt upp och ner på sin relation till patienten och det verkar som om  han sätter patienten i ett sorts högsäte, som en sorts viktig kund man måste vara extra hjälpsam mot.

I alla fall, denna man som heter Olle var den första personen som gav mig hopp förutom Sara, han var den som hjälpte mig att ta steget från döende till levande och vilja kämpa för livet!
Han var den som tände ljuset och gav mig den första strimman av ljus så att kunde i min fantasi se en potentiell framtid som INTE innebar en kista.
Detta gjorde han inte med mediciner eller operationer, han gjorde inte detta med något annat hjälpmedel!
Han gjorde detta med något så enkelt och ändå kraftfullt som sina ord!
Hans ord och specifikt de ord som kom från hans sätt att resonera gav mig startkraften att logiskt och kallt bedöma hur jag skulle kunna  bemöta min Mesoteliom-cancer och få fler hoppfulla glimtar av en vacker framtid.

Tack Olle.

Här kommer fler ord från Olle i ett inlägg som han skrev igår!

Efter att ha följt dej från dag 0, i början aktivt därefter med beundran på distans, är det dags för support!
George! Vi vet att du som alla andra är unik, men jag vill påstå att du är lite mer unik än många andra eftersom du är en osannolik överlevare. Jag vet att du är en fighter i din personlighet vilket i sin tur ger många cancerpatienter ett mentalt redskap och hopp om en framtid, även om tråden är skör. Jag vet också att du har en underbar familj, även om jag bara sett din underbara dotter och busig hund på bild, någon gång filmsnutt med ditt bullriga och samtidigt fnittriga skratt i bakgrunden.
Fortsätt att leva George! Vi är så många som behöver dej och din attityd.
Ta hand om dej och fokusera på vad som är viktigt just nu!
Tveka aldrig på din inre kraft och ge din cancer vad den inte tål.
Jag har lärt mej såå mycket av dej och brukar använda dej som exempel i olika utbildningssammanhang.

Lev väl George!

Dr Olle S

Jag börjar känna nu kamplustens hårdhet, jag börjar glida in i det där läget med ett snävare emotionellt spektrum och en snabbare reaktionstid på skitsnack.
Jag sluter mig mer från allt som inte har med kärlek till min familj att göra och jag känner att jag börjar ta steget, det första steget till att genomgå ytterligare 18 veckor igen!

Jag skall återigen sparka cancern på kulorna!
Jag skall sparka superhårt!

George