George med Liemannen bakom axeln

Nu får vi se hur detta går?

Posted in survivaL by georgeschottl on december 30, 2014

Jag har nu fattat ett beslut, ett beslut som leder till längre liv hoppas jag!
I ena hörnan i utav de två boxarna har vi Döden, döden är klädd i svarta shorts, en liten symbol utav en Lie är broderad över höfterna, på vardera arm är dödens lie tatuerad, vacker, lien verkar röra på sig, den swischar när boxhandsken träffar mitt ansikte. Döden har en ribbad mage, inte ett uns fett för mycket, döden andas lungt och fint, nästan retfullt

I andra hörnan står jag, flåsande, en puls på 180, min gamla ribbade mage som jag hade senast 1987 är bortblåst. jag försörjde mig i sex månader som underklädesmodell och arbetade för ett företag som försåg malmös köpcentrum och tidningar med folk, den kroppen har nu förstörts utav alla mediciner, cytostatikabehandlingar och matfrosserier.

Boxningen  är ett val, boxningen symboliserar ett val om jag skall avsluta mitt liv här och nu och avstå från behandlingen och få kanske 3 till 4 veckor att leva med min älskade familj….. Eller så måste jag chansa och påbörja cytostatikabehandlingen och hoppas att överleva de närmaste 3 till 4 veckorna och hoppas att jag kan få ned svullnaderna runt tumörer och lungor så att jag kan andas.

Min syresättning utav blodet utan syrgasmaskin är ca 65% till 75% utan syrgasmaskinen påkopplad och ca 85% med 5 liter syrgas i timmen påkopplad.

Mitt största problem är att jag nu skrivit detta inlägg i ca  timme och jag ägnar ofantligt mycket tid till att ändra mina felskrivningar. Antingen har jag fått en metastas i hjärnan eller så har jag fått en kemisk reaktion mellan hjärna och händerna som är totalt tokig.
Jag har tappat saker som jag har haft i händerna sedan 0700 i morse, kaffekopparna har flygit, smörkninven har med smör på tagit en flygtur över frukostbordet. att sätta igång TV:n var ett spektakel med flygande fjärkontroller……

 

Jaja, men det viktigaste är att jag har  gjort valet, idag har jag genomför den första behandlingen utav 6 möjliga behandlingar för att köpa mig ett år extra liv. jag har trots vetskapen om problemen och smärtorna köpt mig ett år extra liv i hoppet om att få en chans till botemedel när dessa 12 månader går mot sitt slut!
Jag trodde faktiskt att jag aldrig skulle välja denna vägen, jag trodde att jag skulle välja att få lov i lugn att få lov att leva mina sista veckor med min dotter och fru, utan problem och smärtor, bara en konstant fas av att drunkna.
Nu är det 12 månader till innan beslutet måste fattas igen, och då har jag behandlingens djävlighet i minnet!

Men nu har jag åter gjort det jag ALLTID har sagt, att livet MÅSTE SEGRA!
Nu är det åter livet som väntar på seger, på nya behandlingar och att vi patienter väljer att ta den svåra vägen, den vägen som leder till liv när forskningen äntligen lyckats.
Jag gissar att över hela världen finns det ca 80 000 människor som kämpar med att lösa cancerns gåta gällande Mesotheliom.

Jag hoppas att En Endaste person av dem lyckas!
Det är allt jag behöver!

Och min familjs leende!
George

Annonser

Ryktet om min död är….lite tidigt!

Posted in survivaL by georgeschottl on december 11, 2014

Jag har inte skrivit på bloggen under denna långa tid på grund utav två skäl.

Första skälet är att jag inte vill att min älskade pappa skall få det i skrift hur dålig jag egentligen är, jag ser det i min fars ögon, sorgen och oron när han vid varje tillfälle ser min konstanta försämring, min konstanta väg till att byta bostad till en etta med lock!
Den blicken från jag får från (min far som jag är så ofantligt stolt över, som jag beundrar så mycket, min far som är ett föredöme för så många, min far som offrat sin frihet för att hans tankar blev till skrift) den blicken över att se sin oövervinnerliga son kämpa med vanliga rörelser som att lägga mig ned, som att resa mig, gå, stå eller att bara prata.

Det andra skälet är att jag inte vill gör folk ledsna med att berätta hur det egentligen går för mig i min vandring hand i hand med dödens lakej, cancern,
Vi till och med har slutat vandra tillsammans då det inte längre är ett alternativ för mig.
Jag är nu kopplad till en syrgasmaskin dygnet runt, i hemmet har jag en permanent syrgasmaskin och när jag skall förflyttas utanför hemmets väggar har jag en batteridriven syrgasmaskin som klarar ca 5 timmar innan batteriet är dött.

Vad har hänt under denna långa tysta period?
Efter flera veckors behandling som jag ibland skrev om har det visat sig att jag inte blivit botad utan alla dessa veckor som tömt mina muskler och kropp på proteiner,vitaminer, mineraler och salter har varit helt i onödan.
Dessutom har jag nu en ny infektion i kroppen som har tillkommit under behandlingen.
Och som grädde på moset är jag en av de 9 patienter som smittades med en bakterie som är resistent mot en av våra 200 olika sorters antibiotika. Kul att vara på en infektionsklinik och få FLER bakterier i present….Not Happy!
Så jag är måttligt glad över att hela tiden slåss mot infektioner i bukhålan!
Det finns nämligen ett pris på toppen av dessa behandlingar, det är en liten buckla, ett pris som det är ingraverat ett endaste litet ord som betyder så ofantligt mycket!
ÖVERLEVNAD!
Jag står just nu mellan scylla och charybdis. mellan pest och kolera, mellan avliden i blodförgiftning eller avliden utav cancern!
Min onkolog står och stampar med foten och pekar på klockan, bildligt talat. Min infektionsläkare står och pekar med hela handen på de två behandlingarna jag gör hemma.
För att överleva den typen utav cytostatikabehandling som väntar på mig nu MÅSTE jag vara infektionsfri, skulle jag ha en infektion i bukhinnan och jag kör igång en cytostatikabehandling kommer det gå riktigt illa för mig!

Så nu hasar jag omkring, tömmer min bukhåla mellan var fjärde och var sjätte timme på två liter utspädd antibiotikavätska, samt fyller på med nya två liter in i bukhålan,flåsandes med min syrgasslang och hoppas att kunna påbörja helvetet precis lagom till att umgås med familjen på Julafton!
Skitbra planering, att lägga en pizza på julbordet är väl ingen höjdare för julkänslan…alltså en illamåendepizza!

Jag blir snabbt sämre, tumörerna som gör lungsäcksväggen hård som trä och som omöjliggör en njutbar andningsförmåga växer nu snabbt! Jag MÅSTE påbörja min cytostatikabehandling så fort som möjligt……jag vet inte ens om det redan är för sent!

Men som vanligt är den där korkade glädjen ändå där, kärleken finns här, mitt enorma leende när jag ser eller hör Freya skratta. Min frus kloka ögon som gör mig hel!
Allting är ju här, allting och lite för mycket utav tumörceller och bakterier!
Aha, nu gick det upp ett ljus för mig (ett rött Juleljus)
Jag behöver en rejäl Julstädning i kroppen!
Jag har ju sett en dokumentär om en vaktmästare i magen (ironi då vaktmästaren var Magnus Härenstam) som var himla rolig!
En rejäl julstädning med dammsugare och fönsterputsare som rensar bort allt skit i lungor, bukhåla och hjärtat!

George