George med Liemannen bakom axeln

Langare! samt att jag har förbannat ont!

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 31, 2010

Idag har jag agerat langare, Hans M som har samma typ av cancer som jag har och som även är med i samma studie med forskningsmedicin (han har fått ganska häftiga och bra biverkningar, tankeläsning, pyrokinesi och fast gump) han ringde idag.
Hans skulle ha lite bekanta på besök och det var en planerad Irish Coffee Söndag….men till hans fasa så fanns det ingen Irish Whiskey i hans barskåp, och då blir det förbannat svårt att göra Irish Coffee!
Söndag är en ganska dålig dag att besöka systembolaget på och ICA säljer ju som bekant inte alkoholhaltiga drycker, alkoholen som säljs på apoteket går inte att göra Irish Coffee på.
Men Hans som är en väldigt smart Hans, trots att han är en man, Hans utnyttjade alla sina resterande hjärnceller och tänkte att  kanske George har lite Irländsk Whiskey i barskåpet (ja det stämmer med irländsk stavning på Whiskey).
Och självklart  så hade Hans rätt, som vanligt!
Så helt plötsligt så har jag langat en flaska Tullamore Dew till en man i 60 års åldern!
Min första langning i livet….

I övrigt så har jag en dag där inga smärtstillande fungerar, jag ligger så högt på smärtskalan att jag har ofrivilliga muskelryckningar av smärtan, handflator, fingrar, axlar, handleder och ryggrad påpekar att de existerar med tydliga nervsignaler!
Lite orolig är jag över hur länge det kommer att hålla på, hur länge kommer jag att vara sömnlös i natt?
Fortfarande ligger arbetshypotesen kvar på att mitt eget immunförsvar attackerar mina leder och muskelfästen.

Det som är intressant är att en ”oss” som har Malignt Mesotheliom, en av de killarna i Göteborgstrakten har samma smärtproblem som jag har, antagligen har vi fått det av cellgiftsbehandlingen.
Han blev också extremt skadad och dålig under cellgiftsbehandlingen, så pass dålig att man fick avbryta behandlingen.
När hans fru (som är en av läsarna här) berättade att hennes man har samma smärtsymptom blev jag väldigt nyfiken!
Två patienter med samma typ av smärta och med samma typ av behandling i bagaget, det säger en del!

George

Annonser

1 = OK, 2 = vedervärdigt, 3 = SLÄPP UT MIG!!!!

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 30, 2010

Innan jag förklarar den konstiga titeln på dagens inlägg så tänkte jag först berätta om vad jag och Sara missat idag, en rejäl födelsedagsmiddag!
Saras mamma fyllde år i onsdags, och vi tänkte gå på Grand Hotel i Lund och äta deras 6 rätters avsmaknings-meny!
Mums och gott!
Under de senaste åren med sjukdom och hantering av cancern har vi varit på restaurang högst 5 gånger….sedan årsskiftet 2006-2007.
Därför skulle det varit perfekt med en god middag på Grand tillsammans med Saras trevliga föräldrar!
Men vad händer, de blir insnöade…(ja alltså på riktigt, inget annat) en meter snö utanför dörren till huset, bilarna inbäddade i så mycket snö så de såg inte ens motorhuven!
Middag skjuten på framtiden….när det är mindre snö!

Titlen på dagens inlägg alltså!

Vi är hundvakter idag….normalt så fiser Daimi väldigt sura fisar, lilla lillasyrran Ewok lär sig hur fisarna skall dofta av sin älskade storasyster och hör och häpna, Ewok lyckas prestera exakt lika tår-kanals påverkande fisar som Daimi!
Men det är hanterbart, Sara och jag lider, vi hostar och frustar och skrattar åt dimmorna med dofterna!
Men idag kom halmstrået som bröt kamelens rygg…(eller i detta fallet doftcellern i våra näsor)
Idag är vi hundvakter åt en Mina, en liten Ridgeback/Vinthund som har gått en intensivkurs hos Daimi/Ewok hur en präktig fis skall lukta.
Mina har fått sin examen med bästa betyg och har satt sina kunskaper i arbete!

Nu har vi TRE hundar med fisar som skulle kunna få Genevekonventionen att haverera, deras samlade fisar klassas som massförstörelsevapen och CIA har satt vårt hus under bevakning!
Nordkoreanska kommunist-agenter smyger i Thujorna och vill försöka kidnappa hundarna!
Samtidigt som världens samlade vapenhandlare smyger runt husknutarna lider Sara och Jag inne i huset, vi kan ju inte öppna och vädra för det är ju 18 minusgrader ute!
Hundarna har skitkul och leker, brottas och dansar i de ”dimhöljda rummens hus” i Flyinge!

Detta är vår natt, detta är vår lott i livet!
Inte fan doftar det gott här inne!

George

Nya fall med misslyckad vård av barn

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 29, 2010

Nu händer det för ofta, nu har ytterligare ett barn dött av vanvård, denna gången på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Misskötseln var så pass grov att 9 st läkare utreds!

Jag tänker på hur vi kan och måste ändra på rutinerna och förhållandesättet i relationen Patient VS Vården.

Först och främst så är det en himla massa människor inblandade i varje enskilt fall, jag börjar lista:
Primärvården är ofta inblandad med en sköterska och en läkare (2 Pers)
Sedan blir det normalt akut-mottagningen som får fallet från primärvården med ca 2 sköterskor och en läkare(3 pers)
Därefter hmanr patienten på en specialavdelning, exempelvis ett barn hamnar på en barnavdelning med i runda slängar 5 sköterskor och 3 läkare per vardagsperiod (8 pers)
Sedan har vi faktiskt patienten själv och dess anhöriga (3 pers)

Så lätt räknat har vi 16 personer som skall utföra sitt yttersta eller berätta exakt var man har ont (vilket är förbannat svårt om man är ett litet barn)
Men byt ut barn-exemplet mot en vuxen person som jag själv, fortfarande gäller det att 16 personer tar hand om mig (lite lågt räknat faktiskt, första perioden jag var sjuk hade jag 8 läkare varav jag inte hade en aning om vem som var ”min” läkare )

Utopin är att alla dessa 16 personer INTE har tankarna på något annat ställe, de kanske har bråkat med sin fru/make, de kanske inte har sovit för de själva varit oroliga för sitt barn, det räcker med att en enda av dessa 16 personer har en dålig dag för att den ”perfekta vårdkedjan” bryts.

Det måste finnas en starkare kraft hos patienten som ifrågasätter vårdpersonalen, en snabbare second opinion måste finnas som en omdelbar funktion på vårdenheten!
Patienter eller patientens företrädare måste få chansen och utrymmet att ifrågasätta och kritisera utan rädsla av reprisalier från sköterskor. Felmarginalen måste minskas, och även minsta fel måste dokumenteras! Vet man inte om att felen skett, blir felen ALDRIG åtgärdade!
Att hitta fel är bra, att hitta fel är rätt sak att göra för framtidens patienter!
Jag tycker att man borde belöna system som dokumenterar och letar fel, precis som militären gör, precis som vissa bilindustrier gör! Leta fel, var stolt över att hitta fel hos sig själv för att kunna åtgärda dem!

Jag är ganska van vid att ha koll på min behandling och jag vet oftast hur jag skall hantera misstag i vården, men nu senast när jag låg inne var jag så pass dålig och förvirrad av hög feber att jag inte hade riktigt koll på vad sköterskan gjorde på natten med resultat att jag missade att sköterskan glömt bort mitt dropp som låg tomt hela natten.
Detta betyder att min Port a Cath blev förstörd av koagulerat blod och det kostar nu 120 000 att återigen operera in en ny Port a Cath. Det har ju ingen påverkan att sköterskan bad om ursäkt på morgonen att hon glömt bort mitt dropp, min Port är ju skadad ändå…..

Hade denna sköterskan kunnat rapportera och dokumentera felet samtidigt som hon får en belöning för att hon gör detta hade vi räddat många liv i framtiden, vi måste börja någonstans, börja med att ge sköterskorna denna adminstrativa räddningsfunktion samt belöningne för att de gör detta jobbet!
Leta fel, Spara liv, spara pengar !

Vad som är viktigt att komma ihåg är att vi alla är människor, det är oundvikligt att vi gör fel, därför bör vi uppmuntra arbetsmetoder som aktivt uppmuntrar till att identifiera fel och felkällor samt skapa nya rutiner och arbetsmetoder som minimerar skadorna från fel som oundvikligen uppstår.
Det är mänskligt att fela….är inte detta ett känt ordspråk??
Vi måste ALLA samarbeta, vi kan inte bara lägga allt ansvar på läkarna!
Patienter/Läkare/Sjuksköterskor, vi tillsammans måste skapa ett nytt system!
Vi själva som patienter måste få utrymme att påverka om vi märker fel, sköterskorna måste få större befogenheter att ingripa och fler oberoende läkare som bekräftar varandras beslut och åtgärder, det tror jag är receptet och medicinen vårdsverige behöver idag!

George

Jag har något som INGEN av er har!

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 28, 2010

Ibland kommer det positiva saker ur onda händelser.
Min inläggning på infektionskliniken denna gången har genererat något speciellt, inte bara ett minne, bättre immunförsvar eller trötthet!
Jag har fått något som INGEN annan har!
Under min inläggning på infektionskliniken så diskuterades det ganska mycket VAR jag och Sara fått smittan från, utfrågningen från läkare och sjuksköterskor var ganska intensiv och djuplodande.
Det svaret som utkristalliserades var faktiskt en av Sveriges mest besökta platser, en plats där folk av alla tillhörigheter och åsikter samlas för att idka handel.
Denna plats, denna byggnad där folk kan samlas för att sitta lugnt eller bara fridfullt vandra kallas i folkmun för IKEA!
Denna nya IKEA på svågertorp i Malmö har en värme-ridå/barriär vid entren och en likadan värme-ridå/barriär vid utgången, en sorts värmeventilation som blåser runt varm luft….blandat med virus!!!!

I alla fall, efter att jag bönat och bett min underbara infektionsläkare har jag nu en unik sak!
Jag har ett läkarintyg som jag kan visa för min fru som säger att jag slipper åka till IKEA, jag har ett anti-IKEA vapen, ett sjukintyg som faktiskt säger att ”Jag aldrig mer behöver besöka någon IKEA-butik”.

Finns det någon därute som har något liknande?
Jag tycker verkligen att detta dokument är en otroligt kul sak att ha!
Helt underbart!

George

På benen igen, glädje och sorg på samma gång!

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 28, 2010

Nu är magen ”pluggad”, det kommer inte från något hål”l” längre, inga kräkningar och inga raketlyft, nu skall jag bara få tillbaka krafterna och orken igen.
Sara är tillbaka på jobbet och hon är också lika bra.
Eftersom mitt immunförsvar slåss mot så många tumörer som 25-till 30 st i min kropp så blir jag ganska sänkt av något så enkelt som vinterkräksjuka. Kroppen balanserar på max-gränsen redan från början och när det väl kommer något annat utöver det vanliga som inte skall finnas i kroppen så beteer jag mig ungefär som en lerduva på en hagelgevärsbana, det blir bara flis…..

Men som vanligt så gäller devisen, INGET får ner mig på knä!
INGET!
Även om det var misstänkt likt knäliggande när toalettstolen skulle användas oralt så räknas inte detta som att gå ner på knä!
Basta!

En situation som däremot får tårar att rinna nerför mina kinder är hur svårt Anna och Henrik har det just nu.
Att jag som man erkänner mina tårar bekräftar bara att jag förstår helvetet som de befinner sig i nu!
All min kraft och styrka går till Er, låt chansen komma att det vänder, snälla låt vändningen komma när det är så svårt.
Mina önskningar är att Doktor Tildas magi verkar på Anna och att det nu vänder!
Anna, du är en riktig viking!

George

Nu börjar det bli löjligt…

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 26, 2010

Hej igen på er alla från en trött och slagen George.
Jag är ledsen att jag inte orkar uppdaterar oftare men den här virus-djäkeln har gett sig faan på att inte lämna mig….eller Sara.
Tröttheten är en klar vinnare!
Jag trodde att jag hade sluppit eländet, Sara likaså men idag är toaletten det rummet vi tillbringar längst tid i!
Otrolig tur att vi har två toaletter!
Att få virus-helvetet i retur är ganska irriterande, så fort man är bra en hel dag i magen tänker man..tjohooo, det är över, sedan kommer reprisen!
Jösses vilken repris det är!

Jag känner mig lite grann som Al Pacino i Gudfadern III när han blir ”pulled right back again”

Jag lovar att komma med mer upplyftande och visare tankar när väl toalocket är placerat på rätt sätt, i stängt läge!
Mest synd tycker jag om Sara som lovat jobbet att hon skall in och jobba på Onsdag….det är väl OK så länge hon har toaletten i sikte hela arbetsdagen…..Min fru är gjord av det rätta virket!

George

Bambi on ice ”The Rerun”

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 24, 2010

Hej igen alla!

Ledsen att jag varit borta, för ”borta” är ett perfekt ord att beskriva situationen.

Jag har alltså legat inlagd på Lunds Universitetssjukhus, man fick till slut ner febern och upp blodtrycket, men eftersom det verkade vara ett virus så väntade ( tack och lov) man med att skriva hem mig tills i fredags eftersmiddag.

Jag skulle hem, jag var så överlycklig….slippa att vara inlagd och isolerad. utskrivningspapperna  kom och de klippte det så alltid hatade armbandet med personuppgifter, Sara satt i bilen utanför….livet var roligt igen!
Jag visste att jag var svag för att mina värden var inte superbra, speciellt vita blodkroppar var på tok för lågt, men jag skulle hem!

Hemmet välkomnade mig hem, jösses vad jag njöt ….. sedan…….hände ……något………

Så situationen är alltså att jag  har alltså åter legat med antingen toalettstolen eller spypåsen som bästa vän IGEN.
Oron har gnagt i mig eftersom det är ganska enkel matematik, organen behöver vätska! Vätskan kommer upp igen! (och från andra hållet också) vilket betyder att snart så måste jag få intravenös vätska och det får jag på, ja just det! Sjukhuset!

Nu tog Sara kontrollen över vätskeinförseln!
Det kokades kycklingbuljong som serverades i små koppar med sugrör, var 10:e minut så hördes en kärleksfull men bestämd röst: ta en slurp! Och Smart som jag är så lydde jag!

Det är nu Söndag morgon, kycklingbuljongsgrytan står kall på spisen och jag har inte spytt inatt!
Tjoohoooo!

Svagheten är bara att acceptera, jag känner mig som Bambi på isen, stapplande, halkande och otroligt svag.
Men faan vad lycklig jag är!
Jag är hemma där jag skall vara och spypåsen ser oanvänd ut!

George

Har vänt igen

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 21, 2010

Berg & Dalbanan är nu en icke godkänd del av vårt liv.
Illamånde Upp! Illamående Ner! Illamående Upp!
Jag är sämre idag igen, mår illa och är trött.  Sover och …..
Knaprar illamående-tabletter för att slippa använda spypåsen.
Grrr
Morr
Sara mår också dåligt, fast hon gör det hemma i huset…vi är långt borta från varandra…

Personalen här på Infektionen är så inihelvete duktiga och hjälpsamma! Så de stackarna sliter!
Nästa Nobelpris går till Sjukhuspersonalen!

George

Hej Alla

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 20, 2010

George här, liggande i mitt rum på Lunds Sjukhus.
Jag är ganska trött, har ont överallt och det känns som om jag haft en boxningsmatch med Hulkens elaka mamma och Hulkens elaka revisor. Jag sover nästan hela tiden, 16 timmar sov jag igår
Febern har idag krupit ner till hanterbara nivåer från väldigt skakiga 40.5.
Blodtrycket är på väg upp till normala nivåer det med så jag är defintivt rätt väg i tillfrisknandet!
Ett blodtryck på 90 genom 60 är inte superbra. 
Att febern släppt är i alla fall det bästa tecknet!

Det absolut bästa som hänt mig idag var att Sara kom hit!
Sara trotsade vädret, slogs mot illasinnade monster (hon är ju själv ganska sjuk) och
kröp/släpade sig fullastad mot regn, storm, snö, orkan och torka med en väska med
kalsingar, tidningar och min laptop.
Så skönt att se henne, jag har varit så orolig för henne, för hon berättade för mig att
även hon har svårare att andas nu.
Sara insåg att jag har ett beroende av datorn så det första hon gav mig var datorväskan innan
hon själv klev över tröskeln.

Jag tror att jag måste vidareutveckla det här med tröskeln…jag är ISOLERAD!
Mitt rum har två dörrar, en till vänster och en till höger.
Vi börjar med dörren till höger!
Mitt sjukrum består av en cell, utanför min cell har jag en sluss där (dörren ytterst går till huvudkorridoren på infektionskliniken där personalen) ALLA, byter om till skyddskläder och ansiktsskydd och masker. Den obligatoriska latexhandsken i extra tjockt material är utan extra förklaring!

Dörren till vänster är också en sluss med en sista dörr ut i friheten, bredvid dörren finns det en en stor fönster-ruta samt en samtalstelefon, precis som man ser i amerikanska fängelsefilmer, tjock ruta och en telefon!

Eftersom Sara har en lindrigare variant än vad jag har (enligt hennes version: jag är en kyckling) så får hon inte gå genom avdelningen så att hon inte smittar ner andra patienter eller personal.
(jag undrar om jag kan övertala personalen att använda telefonsystemet nästa gång Sara kommer, kul att sitta här inne i värmen och titta ut på snön och kylan, Sara hade blivit riktigt tok-rasande!)

Det var lite om hur det är att ligga isolerade på infektionskliniken.

Sara, min oroliga Pappa och  Syster med Systerdotter hälsar till Er alla.
Även Henrik från Himlen kan Vänta hälsar till Er alla!

George som redan ZZzzzzZZZZzzzzZZZZzzzzzzzzzzzsnark

Sara uppdaterar

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 19, 2010

Hej allihopa,

detta är Sara som skriver. George har inte kunnat uppdatera sidan idag då han ligger på sjukhus; Infektionen. I vanlig ordning är George ett ”medicamente mysterium”, typ, då han blev sjuk i maginfluensa. Något hände sedan och han visade symptom på en allvarligare infektion någonstans… med en temperatur som inte kan bestämma sig om den skall vara hög eller låg. Med frossa och skakningar i de stora muskelgrupperna åkte han ambulans in till akuten igår natt. Trots att han hatar att åka in så gjorde han detta med flaggan i topp. En av ambulansförarna höll på att snubbla i snön och George fick tag i henne och hindrade fallet. Dock missbedömde han hennes vikt; på grund av de stora varma kläderna, och drog till ordentligt. Kvinnan flög och George körde hennes huvud in i taket på bilen. Trots detta… var hon tacksam över räddningen. Ack dessa snälla och hjälpsamma ambulansförare! George fick åka in ensam för jag ligger hemma med den delen av maginfluensan som han delade med sig. För mig är det tufft att inte kunna vara vid hans sida, och det enda som hindrar mig är att jag inte vågar gå utanför min uppsatta perimeter runt toaletten. 

Förutom enorm trötthet mår han under omständighetern bra. Han är uttråkad och jag förmodar att han lätt driver sjuksköterskorna till vansinne. Dessa är hans enda stimuli då han inte har en fjärrkontroll till tvn; uppdraget fjärrkontroll brukar vanligtvis vara jag. Likaså brukar jag komma dit med datorn samt en massa filmer och dyligt. Men denna gång så är ju detta inte möjligt.

Hoppas att han kommer hem snart för det är tråkigt utan honom,

Kram till er alla,

Sara

Nu ”bidde” vi två…

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 18, 2010

Sara har förenat sig med mig i sjukdomens värld!
Tack och lov har ingen cancer drabbat henne!
Men däremot har denna sjukdom (Kräksjuka? Maginfluensa?) drabbat oss båda.
Sara har drabbats otroligt mycket hårdare än mig och har mer eller mindre bott på toaletten hela natten.
Jag älskar min supertuffa fru!
Två toaletter i huset och båda är upptagna….

Mina tankar går ändå hela tiden till Anna och Henrik som befinner sig i sin mardrömsvärld.
Min styrka och luft glider ut mig för att jag vill ge den till Anna, ta min björnstyrka, ta min korkade envishet!
Jag vill så gärna hjälpa….

George

03,30 på natten, snön lägger sig

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 18, 2010

Det är mitt i natta!
Jag är så vansinningt trött men kan bara sova om jag tagit medel mot illamående.
Spypåsen följer mig troget vart jag än går och sömnen är något jag önskar!
Magkramperna som kommit nu är inte att leka med!

Sitter med en lista som Tidningen Dagens Medicin gjort om de 100 viktigaste personerna i Svensk sjukvård!
Blir ganska nöjd när jag ser att de inte bara listat makthavare utan folk som verkligen påverkar genom sin existens.
Bra Jobbat, Dagens Medicin!

Lägger mig i soffan igen, försöker läsa på Lap-topen..
Godnatt till Alla Er därute!
George

Nilssons Möbler är ett föredöme!

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 17, 2010

Jag skrev ett meddelande om mitt havererade bord till Nilssons Möbler via deras hemsida.
Eftersom det är helg så räknade jag med att jag kanske skulle få kontakt först på Måndag men icke! Det visar sig att de till och med har HELGJOUR!!
Otrolig Service!!
Telefonen ringer alltså en Söndag när butiken stänger klockan 16,00.
Rösten som är i andra sidan luren säger, hej, du har problem med ett bord?
Killen som ringer säger har sett bilden på bordsbenet och skall göra precis det jag trodde, skälla på tillverkaren!
Vov! Vov! Skäll!
Så imorgon efter helgen beställer han ett nytt bordsben och så fort det kommer till firman så kommer någon hem till mig och monterar det!
Sara och jag har nästan alltid handlat våra möbler på Nilssons Möbler i Svedala, det har visat sig att det var rätt beslut av oss!
Otroligt bra service…och fina möbler!

Som belöning så kommer det en uppdaterad bild på en sovande valp-vovve! (som sover i en Chesterfieldsoffa inköpt på ….Nilssons Möbler i Svedala)

Spypåsen igen……

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 17, 2010

Dagen började klockan 02,00.

Jag vaknade med ett ryck, undrade i min trötta förvirring varför jag vaknade så tidigt?
3,2 sekunder senare inser jag varför jag vaknade så bryskt!
Som Michael Schumacher flyger jag fram i korridoren från ”sängsittande” till ”toalettkramande”!
Jag hör av mig mer när jag  fått i mig lite vatten eller te….och fått behålla det.
Det hade varit skönt att få i mig mina tabletter, men de kommer upp igen!
HATAR illamående!

Åter till påsen.

George

Förfallet fortsätter färden…..förbannat!

Posted in survivaL by georgeschottl on januari 16, 2010

Vi hade ju som sagt gäster igår, trevligt hade vi och maten den var god!
Men när vi satt vid köksbordet och inmundigade måltiden så märkte jag en viss svajighet i bordet.
Vi köpte bordet när vi flyttade in i huset hösten 2007, ett massivt bord i ek och tillhörande iläggskivor samt 6 st stolar, även de i ek.
Redan första året så reagerade jag att bordet inte var speciellt stabilt, men eftersom det var knappt märkbart så har jag inte reagerat mer.
Det är inte så ofta som vi sitter vid detta bordet, rättare sagt så kan man väl säga att det är sällan, kanske så sällan som 30 gånger per år, oftare är det inte….
Och varje gång har jag reagerat på att bordet är lite mer svajigt än förut.

I alla fall, middagen igår….under kvällen igår bestämde jag mig för att lördagen skulle gå till att spänna benen på bordet.
Vid lunchtid på Lördagen så flyttade jag undan stolarna och lyfte upp bordet på högkant så att jag lättare skulle komma till att spänna, verktygen var förberedda och nivån av macho-känsla var hög.
Testosteronnivån var på topp och jag kände mig som en riktigt kunnig hemma-fixare!

Då såg jag boven i dramat!

Luften gick nästan ur mig av besvikelse! Inuti själva bordsbenet finns två stycken inmonterade ”mottagare” för skruvarna som kommer från bordet och de skall klara att ta emot all spänning.
Det som gjorde mig besviken var att det fanns en STOR spricka i bordsbenet och det var lagat med träfyllnads-spackel!
Jag har alltså köpt något som var skadat! Det kan ju vilken snickare som helst räkna ut att spacklet inte kan hålla emot och ”klistra” ihop bordsbenet!
Inte konstigt att bordet varit svajigt!
Mottagarna som skall finnas INUTI bordsbenet satt halvvägs ute, detta på grund av att spacklet som höll ihop bordsbenet spruckit!

Jag bifogar lite foto så att Ni ser fyllnadsmaterialet! Jag hoppas att Nilssons i Svedala där bordet är inköpt (som har ganska bra möbler) fixar detta snabbt och att de skäller ut sin leverantör rejält! Detta är ju ”byggfusk” men det kanske skulle hellre heta ”snickerifusk”
På Måndag ringer jag Nilssons i Svedala eftersom de inte har kundservice igång på helgerna, vi får se hur snabbt de ordnar detta efter Måndag
Det ljusa strecket i bordsbenet är spacklet.
Jag hoppas att någon av mina 13 000 läsare jag har per vecka jobbar på Nilssons i Svedala så att jag får hjälp snabbt, jag saknar mitt vackra bord!