George med Liemannen bakom axeln

Propp i vänster ben, frustrerad och arg, Carema duktiga som vanligt

Posted in survivaL by georgeschottl on november 25, 2012

Idag blev det ytterligare en motgång när jag vaknade i morse.
När jag satte fötterna på golvet och skulle resa mig ur sängen kändes det som om min vänstra fot stod på en vattenfylld ballong och det fanns en stickande känsla i hela underbenet.

Med sömndruckna ögon och med en begynnande oroande känsla tittar jag ner på mitt ben och ser ett vänsterben som nästan svullnat 30% mer än mitt höger ben.
Huden var spänd och varm och färgen var mycket rödare än högerbenet.

Kallt och med en frustrerad och rasande ilska  konstaterar jag att det är en propp i benet.
På vänsterfoten finns det en ådra som sticker ut närmare 2 cm.

Med omedelbar verkan blir det en stapplande gång ut till medicinlådan och så sticker jag två st sprutor med Klexane i magen och funderar vad jag kan göra mer….

Att åka in och sätta mig på akuten känns lite som om jag skulle öka på ilskan och speciellt när jag vet att behandlingen jag skulle fått på akuten skulle bli…just det , Klexanesprutor…

Men jag kände mig ändå lite osäker på mängden, själva maxmängden utav preparatet.
Jag har inget nummer att ringa på helger, kvällar och eftermiddagar till min normala avdelning och jag tillhör ingen annan avdelning.
Att försöka ringa akuten med mina frågor kändes som lönlöst bara vid tanken!
Men jag har en räddande ängel i tanken, så tanken omvandlades till handling.
Jag ringde 1177.se och bad dem (efter att jag berättat en koncentrerad version av min status och ärende) att be en av de remitterande läkarna på Carema att ringa mig.
Det tog inte mer än 30 minuter innan läkaren ringde mig, jag drog mitt ärende om proppen, jag berättade hur många ml Klexane jag redan tagit och ställde frågan om hur mycket mer jag kan ta som kvällsdos innan jag överskrider någon maxdos som kan innebära fara för mig?

Det tog kanske 10 sekunder innan svaret kom att jag kunde ta ytterligare några ml innan jag nådde maxdosen.
Han tyckte att jag gjort rätt som tog ärendet över telefon och menade på att jag kunde fortsätta med ytterligare behandlingsfrågor på måndag när sjukhuset åter var mer bemannat och inte lika överbelastade som det brukar vara på en söndag eftermiddag.

Jag väntar på med att ringa tills telefonen på min avdelning öppnar på måndag morgon, då lär jag bli ännu tryggare i vilken mängd jag skall ta för att återfå ett normalt vänsterben.

Däremot är jag rasande frustrerad, nu inser jag att chanserna för att operera in en ny Port a Cath i min axel eftersom den gamla förstördes är ganska låg nu.
Jag vet faktiskt inte om jag vågar ta en ny sänkning utav klexane så att en operation blir möjlig.

Det har blivit lite för mycket nu för att jag skall vara lugn och sansad, jag känner stressen börja påverka mig litegrann.
Hotet över att cancern vaknat från sitt stilla komaläge till vaken aggressiv cancer, att vara en patient med enbart palliativ vård, att porten förstördes utav en tiondels sekunds litet ryck i nålen, att mina vita blodkroppar varit så låga, min fysiska svaghet och nu som droppen som får bägaren att rinna över, en propp i vänsterbenet.
Jag känner att jag inte varit mitt normala glada jag idag, idag har jag varit en rasande kokande kittel utav stress!

Men som jag brukar säga, det är ok att gå ner på knä, det är ok att svikta så länge jag reser på mig igen, så länge jag åter står stark i stormen, så länge jag står rak, orörbar och stolt i cancerns väg!

George

Och så har vi en liten bild på Freya när hon sitter på trappan upp till köket, men bilden är ”gammelgjord”

Annonser

0,8 i Neutrofiler (vita blodkroppar)….PÅ VÄG HEM ….TJOPELIDOOOOOOO!

Posted in survivaL by georgeschottl on november 22, 2012

Jag har fått upp värdet enormt!

De släpper mig direkt från isoleringen och från infektionskliniken!
Nu skall jag hem och INTE pussa på min fru och barn eftersom de är kraftigt förkylda…..buhu….
Jag får inte ens kram dem eller sitta bredvid dem i soffan de närmaste dagarna…

Men vi kan vara i samma rum!
Tjohooooo!

Ok, nu skall bara nålen tas bort i min arm och det vackra fina armbandet med text klippas av.
Sedan är det dags att ta sig hem med en liten detour till apoteket och hämta antibiotika och sprutor som jag skall ta inför operationen där min Port a Cath skall bytas ut.

Fy fan vad skönt!!!!
Nu skall jag bara ringa Sara och berätta!

George

 

PS

Jag glömde ju totalt!
Ett stort tack till alla som jobbar på Infektionskliniken!
Ni har alla varit ett föredöme för hur vård skall gå till!
Ni har varit främst självklart väldigt kompetenta men ni har varit vänliga, trevliga empatiska och hjälpsamma!
Ni har varit precis så som det skall vara!

Så ett stort tack till Er ALLA!!

Tack och lov för ovanlig upplevelse

Posted in survivaL by georgeschottl on november 21, 2012

Jag råkade ut för något som är ytterst ovanligt på SUS Lund.
Läkare har varit en stor del av min vardag sedan 2006, vården är en del av den värld jag lever i.
Och jag har upptäckt en faktor som ger mig trygghet, nämligen att 99,9% av ALLA läkare gör sitt yttersta för att hjälpa patienterna.
99,9% av alla läkare bränner sitt ljus i båda ändar för att göra sitt yttersta för patienten.
99,9% av alla läkare försakar sitt familjeliv, sin fritid och sina vänner för sitt yrke och patienterna.

Därför var det en så ovanlig känsla att råka ut för en läkare som var så övertygad om sin förträfflighet att han inte lyssnade  på bakgrundsfakta och därför kom till en slutsats som inte är trovärdig och som var så pass korkad att den inte kan ge en logisk förklaring till skadan på min Port a Cath.
Till och med läkarens assistent/sköterska försökte diplomatiskt få läkaren att fortsätta undersökningen men blev kortfattat tillrättavisad.

Som den mottagande parten i vårdkedjan kan jag fokusera på att hålla tankar på livet uppe.
Jag kan fokusera på att verkligen leva livet fullt ut tack vare vården.
Men när jag råkar ut för folk som så tydligt inte lyssnar på patienten, speciellt när det leder till felaktiga beslut blir jag grinig.
Jag är så ofantligt trygg med vården här på SUS Lund, alla deltagande i vårdkedjan är så målinriktade och gör sitt yttersta, det gäller sköterskor, undersköterskor, administratörer, lokalvårdare och läkare.
När till och med Läkare och sköterskor vågar stå upp för patienter och uttalar sina farhågor att besparingar och sammanslagningar hotar patientsäkerheten ser vi deras engagemang.
Jag är stolt över Er!

Men denna röntgenläkaren har försvårat för mig som patient och utöver detta gjort mig förvånad över att möta en sådan attityd på ett sådant ypperligt sjukhus som SUS Lund (trots de svårigheter som sammanslagningen och besparingskraven innebär)

Tack och lov så uppvägs detta tillfälliga hinder i min behandling utav alla andra läkare som lyssnar, tänker efter, resonerar en extra gång och återigen gör sitt yttersta för patienten.

Som det ser ut så är nog min Port förlorad, allt som sprutas in läcker ut i vävnaden i axeln istället och jag behöver en fungerande port inför min nästa cellgiftsbehandling.

Gällande nuvarande status så hoppas jag att mina vita blodkroppar stiger snabbt för att vara isolerad i detta lilla rum med en TV och bara se mask-klädda sköterskors och läkares ögon ovanför masken är lite frustrerande.

Jag vill bara hem, jag vill lukta på Freya, jag vill luta mitt huvud på Saras axel, jag vill bara hålla dem båda och höra deras kvittrande skratt och se deras leenden.
Jag vill vara en vanlig kille, jag vill bara njuta utav normalitetens underbara smak, att bara vara en frisk normal knegare.
Detta är inte min lott, därför är min familj extra viktig, att få ge kärleken till dem båda, att få kärleken av dem båda!
Att säga till Freya att pappa älskar henne och få ett ja och en kraftull nickning som svar innan kramen kommer.

Det är det bästa!

George

Inlagd akut, inget immunförsvar

Posted in survivaL by georgeschottl on november 20, 2012

Hej igen

Jag har varit trött och slagen den senaste tiden och igår på dagen så började det kännas i ögonen som om jag hade feber.
Eftersom jag hade lite lågt(0,7)  med vita blodkroppar vid det senaste blodprovet skulle jag vara extra försiktig om jag fick feber och trots att det låter lite löjligt så skulle jag ta mig in till sjukhuset om jag fick 38 graders feber.

När tempen igår närmade sig 38 så ringde jag min avdelning och fick beskedet att ta mig in för prover och eventuell antibiotikabehandling.
När jag efter provtagning och fått tabletter att ta med mig hem så var jag på väg att ta på mig kläderna när läkaren fick ett samtal från labbet…….jag hörde bara en liten svordom och ett ojdå…..
Svaret var att mina vita blodkroppar låg nere på lägsta nivån, 0,1 Neutrofiler och jag lades in akut på infektionskliniken.
Jag är isolerad med en konstig benämning som heter BLÅ-isolerad och det är mycket med skyddskläder, andningsskydd och inga besök utan skydd.
Rummet spritas och jag skall helst kokas i Purity Vodka tre gånger på dag för att vara helt bakteriefri…..

Med andra ord, jag har inget immunförsvar utan får nu intravenös antibiotika var 4-5 timme.
Dock har det blivit problem med min Port a cath då den nu slutat att fungera överhuvudtaget.
Porten fungerade hjälpligt igår på dagtid och nattetid i natt men nu på tisdagen har den lagt av helt och hållet.

Det är extra viktigt att jag har en port som fungerar nu när jag får så mycket mediciner och …just det, Cytostatika….
När man behöver något som mest, det är då sakerna går sönder….

Nä, annars är det ok och bra.

Freya är supersöt och go, hon trivs på dagis och pappa känner sig så trygg med det underbara dagiset.

Här är en bild på Freya och kompisen Oscar vid en god middag när maten sprider sig över kinderna..

Ökad dos har däckat mig..

Posted in survivaL by georgeschottl on november 11, 2012

I och med att min ryggmärg inte visade tecken på att blivit påverkat utav förra cytostatikabehandlingen har dosen med cytostatiska ökats till maxdosen för att ge mer ”ooompff”
Oooommpfff:et har jag märkt i antal timmar jag sitter uppe med en spypåse……dag som natt…..

Jag hör av mig igen när tvåhandsskrivning är igång igen…

Jag har massor att berätta om:

Lungcancerdagen.

SKL

Skanska som saltat en byggfaktura med 96 000:- samt felfakturerat trots löfte på 20 000:-.

George

Wreta Gästgiveri och Rica Hotel

Posted in survivaL by georgeschottl on november 9, 2012

(Jag fick min andra dos Carboplatin och Alimta för 14 timmar sedan, jag har nu vaknat mitt i natten, nu är klockan 02,21 och skriver dessa ord till Er om resan till Lungcancerdagen, det blir flera dagars berättelse)

I och med Saras och min resa till Stockholm och vårt deltagande på Lungcancerdagen 2012 så tyckte jag att vi skulle få en lugn och långsam bilresa till Stockholm och därför letade vi charmiga hotell som skulle ligga någon timmes bilväg innan vi kom fram till Stockholm.
Vi verkar ha haft en enastående tur för vi gick igenom en site som heter Smultronställen och verkade bara hitta ställen som hade stängt på söndagar eller som ville ha stängt på söndagskvällar…..Alla samtal som besvarades denna söndags morgon och fick frågan om de hade rum och logi samma dag och med ankomst ca 17,00 sade bara tvärt nej eller hade svårt att specificera om vi skulle få ett rum när vi anlände….?
Men till sist så var det ett Hotell som stack ut, ett hotell  där telefonsamtalet besvarades utav ett proffs, det lät så här:
Wälkommen till Wreta Gästgiveri, Jag heter Sofia, vad kan vi göra för Er?
(redan där blev jag glad)
Jag lade fram vår önskan att komma fram till en plats med bra övernattning och bra mat för två personer (Freya bodde denna gång hos mormor och morfar)?
Javisst löd svaret, när anländer ni och vi har faktiskt ett dubbelpaket, med både logi i dubbelrum och en tre rätters meny på kvällen, är detta intressant?
Och köket stänger tidigast klockan 20,00 på kvällen!
Tjohooo tänkte jag, här har vi hittat rätt!
Rum och meny bokades, samt Wreta informerades om att jag är svårt sjuk och inte kan andas riktigt så jag behövde ett rum nära restaurangen.

Bilen packades och fylldes utav bagage och ett äkta par!
Sedan rullade vi vidare mot norra vidder!

Rum bokades även för två nätter på vårt utomordentliga favorithotell Rica Kungsgatan och därmed var jag lugn inför resan upp!
Jag känner mig trygg på Rica, jag har lyckats få någons sorts ”hemmakänsla ” på Rica vilket jag inte känner på andra hotel.

Jag vill bara fortfarande säga att mitt favorithotell utan motstycke i Stockholm fortfarande är Rica Kungsgatan!
Och jag vill verkligen understryka att jag inte tar betalt, får ersättning eller på något annat sätt tjänar pengar på mina synpunkter på hotellen!
Rica Kungsgatan nätter betalas utav Stödet och jag hade kunnat välja vilket hotell som helst i Stockholm och Wreta Gästgiveri betalar jag och Sara ur egen ficka!
Med dessa ord menar jag verkligen att hotellen är så förbannat bra!

I alla fall, efter många timmars bilfärd och mörkrets intåg över okända marker anlände vi till Wreta Gästgiveri.
Det var fanimig en av de bästa Hotell & Mat-upplevelser jag någonsin haft!
Det var helt enkelt strålande bra från mottagande, välkomnande, service kvalitet på rummen samt maten!
Vid incheckningen fick vi ett rum som gjorde att jag slapp gå i trappor utan vi gick bara tvärs över gården och vi fick ……detta!
Superrummet special!

Ändring i tiden, nu är klockan 23,21 ett dygn senare, jag har fått ta en paus med kräkpåse och cellgiftsreaktioner nu i ett dygn, jag fortsätter berättelsen när jag slipper skriva med ena handen för att hålla spypåsen i andra handen!
George

Besök av ren glädje och förbättring, PS LUNGCANCERDAGEN PÅ TISDAG

Posted in survivaL by georgeschottl on november 3, 2012

Igår hade vi besök här hemma.

Det var Susanne och Henrik, de goa vännerna från TV-serien Himlen kan vänta.
Det var verkligen underbart att träffa dem, de hann inte komma in genom dörren förrän kacklandet och snackandet och skratten började…..och det tog inte slut.
Det skrattades och garvades och samtalen flöt bara på en rasande takt, fantastiskt!
Det är verkligen förunderligt att man kan bli så goda vänner, hur man kan få en sådan fantastiskt enastående kontakt av att sammanföras av våra svåra livsöden!

Normalt känner jag ett enormt behov av att visa upp mig som om jag är i bättre skick fysiskt än vad jag egentligen är, men med dessa vänner finns inte det behovet, jag visade mina smärtor och mina problem utan att reflektera över det ändrade beteendet.

Något som gjorde mig extremt glad (det kommer låta konstigt) är att SUS Malmö har ökat rapporteringen utav risker och fel begångna på sjukhuset med 41%!
Detta har bara en enda effekt och ett enda resultat, att manhar insett värdet att leta upp vartenda fel och misstag, hur litet och obetydligt det än är!
För om man börjar använda den metoden att eliminera riskbilder från verksamheten precis som militären och de mer avancerade polisavdelningarna gör så börjar det ge resultat väldigt snabbt!

Så det är med glädje att jag får höra att incidentrapporteringen ökat med 41%, det  är en så pass stor ökning att medvetenheten om att detta är viktigt för verksamhetens kvalitet och i slutändan patientens väl är tydlig!

Så jag vill bara säga tack till SUS Malmö!

Lungcancerdagen 2012!
Jag vill bara påminna alla att det är dags för Lungcancerdagen nu igen!
Det går av stapeln som vanligt på Oscarsteatern i  Stockholm
nu på Tisdagen den 6:e.

Här har Ni länken till Programmet samt hur man anmäler sig till att komma, tänk på att det är kostnadsfritt och att du är supervälkommen!

George