The intentions where good

Ordets makt och ordets risker när syftet blir fel.
En  endaste liten mening blev lite feltolkad, folk tror att jag anser att bloggar har ett klart samband mellan metastaser och nivån av bloggandet.
Här är en del av mitt uttalande, alltså den delen som hamnade på en av Sveriges viktigaste och högst respektfulla bloggar:
Georgehar bara dåliga erfarenheter av cancerbloggar. ”Alla jag känner i cancersvängen som har en blogg har gått bort”.

jag vill bara förtydliga !

Hej igen, jag tänkte bara vara lite tydligare eftersom vad jag egentligen sade till Lotta angående min rädsla för bloggar var: Att jag är skrockfull och eftersom tre av de människor som jag hjälpt under deras sjukdom och följt deras kamp i deras blogg så gjorde det så fruktansvärt ont, så smärtsamt när de dog, när de inte längre var med oss levande. Därför har jag inte vågat skriva i en blogg, det har gjort mig lite skrockfull. Speciellt när döden följer en så pass nära som döden följer mig, så använder man små knep, exempelvis att undvika det som påminner en alltför mycket om de som kämpar mot döden …..och förlorar.

Lotta, Vimmelmammans blogg anser jag vara en av de viktigaste bloggarna som existerar i Sverige idag. Den inte bara lindrar smärtan hos de sjuka, den hjälper friska människor att värdera sin liv högre och den ger perspektiv på livet. Samtidigt ger den livsglädje och ett djupare innehåll till alla!
Jag anser att denna blogg, vimmelmammans blogg förtjänar all respekt och ära som går att få!

De som tror att jag skulle på något sätt värdera denna blogg än på annat sätt än med den allra högsta respekt och uppskattning har fel! Den delen av mitt uttalande till Lotta sade för lite, den handlade  om min egen rädsla för att se fler människor lida, lida i sjukdomen grepp samt förlora en strid som man kämpat så hårt och så länge!
ALLA strider mot cancer skall man VINNA!

George från Himlen kan vänta….

PS
Jag vill till Er alla säga, sök på ”vimmelmamman” och läs om denna fantastiska människa, denna styrka, denna otroliga livsglädje men samtidigt den öppenhet hon har om sina rädslor, känslor och sin sjukdom. Hon är faan så mycket starkare än jag!! Där har ni en människa som Ni kan respektera och beundra! Jag har följt hennes blogg, jag har bara vågat kommentera en endaste gång, tänk om jag på något sätt i framtiden skulle försämra hennes kampvilja om jag exempelvis skulle gått bort!
Nu eftersom jag tagit steget och börjat blogga, så har jag liksom bränt alla broar! nu får det bära eller brista!!

George