Nu får vi se hur detta går?

Jag har nu fattat ett beslut, ett beslut som leder till längre liv hoppas jag!
I ena hörnan i utav de två boxarna har vi Döden, döden är klädd i svarta shorts, en liten symbol utav en Lie är broderad över höfterna, på vardera arm är dödens lie tatuerad, vacker, lien verkar röra på sig, den swischar när boxhandsken träffar mitt ansikte. Döden har en ribbad mage, inte ett uns fett för mycket, döden andas lungt och fint, nästan retfullt

I andra hörnan står jag, flåsande, en puls på 180, min gamla ribbade mage som jag hade senast 1987 är bortblåst. jag försörjde mig i sex månader som underklädesmodell och arbetade för ett företag som försåg malmös köpcentrum och tidningar med folk, den kroppen har nu förstörts utav alla mediciner, cytostatikabehandlingar och matfrosserier.

Boxningen  är ett val, boxningen symboliserar ett val om jag skall avsluta mitt liv här och nu och avstå från behandlingen och få kanske 3 till 4 veckor att leva med min älskade familj….. Eller så måste jag chansa och påbörja cytostatikabehandlingen och hoppas att överleva de närmaste 3 till 4 veckorna och hoppas att jag kan få ned svullnaderna runt tumörer och lungor så att jag kan andas.

Min syresättning utav blodet utan syrgasmaskin är ca 65% till 75% utan syrgasmaskinen påkopplad och ca 85% med 5 liter syrgas i timmen påkopplad.

Mitt största problem är att jag nu skrivit detta inlägg i ca  timme och jag ägnar ofantligt mycket tid till att ändra mina felskrivningar. Antingen har jag fått en metastas i hjärnan eller så har jag fått en kemisk reaktion mellan hjärna och händerna som är totalt tokig.
Jag har tappat saker som jag har haft i händerna sedan 0700 i morse, kaffekopparna har flygit, smörkninven har med smör på tagit en flygtur över frukostbordet. att sätta igång TV:n var ett spektakel med flygande fjärkontroller……

 

Jaja, men det viktigaste är att jag har  gjort valet, idag har jag genomför den första behandlingen utav 6 möjliga behandlingar för att köpa mig ett år extra liv. jag har trots vetskapen om problemen och smärtorna köpt mig ett år extra liv i hoppet om att få en chans till botemedel när dessa 12 månader går mot sitt slut!
Jag trodde faktiskt att jag aldrig skulle välja denna vägen, jag trodde att jag skulle välja att få lov i lugn att få lov att leva mina sista veckor med min dotter och fru, utan problem och smärtor, bara en konstant fas av att drunkna.
Nu är det 12 månader till innan beslutet måste fattas igen, och då har jag behandlingens djävlighet i minnet!

Men nu har jag åter gjort det jag ALLTID har sagt, att livet MÅSTE SEGRA!
Nu är det åter livet som väntar på seger, på nya behandlingar och att vi patienter väljer att ta den svåra vägen, den vägen som leder till liv när forskningen äntligen lyckats.
Jag gissar att över hela världen finns det ca 80 000 människor som kämpar med att lösa cancerns gåta gällande Mesotheliom.

Jag hoppas att En Endaste person av dem lyckas!
Det är allt jag behöver!

Och min familjs leende!
George