George med Liemannen bakom axeln

Propp i vänster ben, frustrerad och arg, Carema duktiga som vanligt

Posted in survivaL by georgeschottl on november 25, 2012

Idag blev det ytterligare en motgång när jag vaknade i morse.
När jag satte fötterna på golvet och skulle resa mig ur sängen kändes det som om min vänstra fot stod på en vattenfylld ballong och det fanns en stickande känsla i hela underbenet.

Med sömndruckna ögon och med en begynnande oroande känsla tittar jag ner på mitt ben och ser ett vänsterben som nästan svullnat 30% mer än mitt höger ben.
Huden var spänd och varm och färgen var mycket rödare än högerbenet.

Kallt och med en frustrerad och rasande ilska  konstaterar jag att det är en propp i benet.
På vänsterfoten finns det en ådra som sticker ut närmare 2 cm.

Med omedelbar verkan blir det en stapplande gång ut till medicinlådan och så sticker jag två st sprutor med Klexane i magen och funderar vad jag kan göra mer….

Att åka in och sätta mig på akuten känns lite som om jag skulle öka på ilskan och speciellt när jag vet att behandlingen jag skulle fått på akuten skulle bli…just det , Klexanesprutor…

Men jag kände mig ändå lite osäker på mängden, själva maxmängden utav preparatet.
Jag har inget nummer att ringa på helger, kvällar och eftermiddagar till min normala avdelning och jag tillhör ingen annan avdelning.
Att försöka ringa akuten med mina frågor kändes som lönlöst bara vid tanken!
Men jag har en räddande ängel i tanken, så tanken omvandlades till handling.
Jag ringde 1177.se och bad dem (efter att jag berättat en koncentrerad version av min status och ärende) att be en av de remitterande läkarna på Carema att ringa mig.
Det tog inte mer än 30 minuter innan läkaren ringde mig, jag drog mitt ärende om proppen, jag berättade hur många ml Klexane jag redan tagit och ställde frågan om hur mycket mer jag kan ta som kvällsdos innan jag överskrider någon maxdos som kan innebära fara för mig?

Det tog kanske 10 sekunder innan svaret kom att jag kunde ta ytterligare några ml innan jag nådde maxdosen.
Han tyckte att jag gjort rätt som tog ärendet över telefon och menade på att jag kunde fortsätta med ytterligare behandlingsfrågor på måndag när sjukhuset åter var mer bemannat och inte lika överbelastade som det brukar vara på en söndag eftermiddag.

Jag väntar på med att ringa tills telefonen på min avdelning öppnar på måndag morgon, då lär jag bli ännu tryggare i vilken mängd jag skall ta för att återfå ett normalt vänsterben.

Däremot är jag rasande frustrerad, nu inser jag att chanserna för att operera in en ny Port a Cath i min axel eftersom den gamla förstördes är ganska låg nu.
Jag vet faktiskt inte om jag vågar ta en ny sänkning utav klexane så att en operation blir möjlig.

Det har blivit lite för mycket nu för att jag skall vara lugn och sansad, jag känner stressen börja påverka mig litegrann.
Hotet över att cancern vaknat från sitt stilla komaläge till vaken aggressiv cancer, att vara en patient med enbart palliativ vård, att porten förstördes utav en tiondels sekunds litet ryck i nålen, att mina vita blodkroppar varit så låga, min fysiska svaghet och nu som droppen som får bägaren att rinna över, en propp i vänsterbenet.
Jag känner att jag inte varit mitt normala glada jag idag, idag har jag varit en rasande kokande kittel utav stress!

Men som jag brukar säga, det är ok att gå ner på knä, det är ok att svikta så länge jag reser på mig igen, så länge jag åter står stark i stormen, så länge jag står rak, orörbar och stolt i cancerns väg!

George

Och så har vi en liten bild på Freya när hon sitter på trappan upp till köket, men bilden är ”gammelgjord”

22 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. babs said, on november 25, 2012 at 19:37

    STYRKA till dej nu George! Förstår om du blir stressad men du klarar detta galant tror jag!!

  2. Gunnbritt said, on november 25, 2012 at 19:48

    Tur att det var en yttlig propp som du kan behandla själv, kram

  3. Ewa Larsson said, on november 25, 2012 at 19:50

    Oj vad mycket det blivit.Den som har ska få mer det stämmer alldeles utmärkt på dig och en del andra.OK om du går ner för räkning en smula men när du väl fattat din beslut är du på banan igen.Jag fattar inte hur orkar slåss hela tiden.Det kanske därför det går framåt för dig för all energi som trots allt sprudlar i dig.Sen ska vi inte glömma Sara som hela tiden står där redo att hjälpa dig.Som pricken över iet är lilla Freya som nu är väl två år el. snart iaf.Skickar massor av fixarkrammar så att det ordnar sig i morgon.Porten måste väl också snart få komma dit den ska.Önskar dig en snabb bättring från det här eländet och att den planerad behandlingen går som den ska.Kram.

  4. ulla andersson said, on november 25, 2012 at 19:59

    Hoppas att allt ska ordna sig…Mina tankar till hela fam. // Ulla

  5. Caroline said, on november 25, 2012 at 20:14

    Dålig dag, bra handlande från din o läkarens sida! o önskar att din morgondag blir bättre!

  6. tina said, on november 25, 2012 at 20:17

    det är inte svårt att förstå din frustration, hoppas du får din operation ändå och stå på, det är du bra på🙂

  7. Maria said, on november 25, 2012 at 20:37

    Även du George är ju faktiskt en människa!! När det krånglar och är jobbigt så måste du också få tycka att nu räcker det ibland!!! Hoppas du snart ser en vändning och får må bättre-det är dax nu!!
    Kortet på dottern är bara bedårande…..

  8. Mia S said, on november 25, 2012 at 20:49

    Önskar dig bättring! Varm kram! (Oh så söt hon är dottern. Och lik dig.)

  9. moonshinesister said, on november 25, 2012 at 21:14

    Vackra flicka! Hon har dina mörka och kloka ögon. Är hon lika envis. Du har själv tagit kommando över din sjukdom och din behandling. Det är enligt min åsikt det bästa sättet. Jag gillar inte heller att ”åka bakefter” och och bara ”ta emot”. Men oroa dig inte. Du får nog din port. Allt har ju gått din väg hittills. Låt oss tro att det ska fortsätt så. Stor kram till dig och din fina familj.

  10. anki said, on november 26, 2012 at 09:01

    jag skickar massor av styrkekramar

  11. Maria said, on november 26, 2012 at 18:46

    Vilken fin Freya-bild🙂
    Nu hoppas jag att ditt elände vänder och att du åter kan njuta av att vara hemma med din familj!

  12. Gunilla Nilsson said, on november 26, 2012 at 21:31

    Finns inte ord förstår att du bli stressad
    Kram och extra för fin liten tjej🙂

  13. Caroline Wester said, on november 27, 2012 at 16:10

    Hej George! Du är fantastisk. Jag har följt din blogg i tre år ungefär sen jag såg dig i ett tv-program.
    Min systers man fick 2010 diagnosen ventrikelcancer och kämpade mot aset i lite drygt ett år innan han avled 43 år ung. Han var oerhört engagerad i sina barns idrotter och tränade dem till ungefär en månad före sin död.
    Jag önskar att han hade fått träffa dig. Kämpa på kram Caroline

  14. Therese GBG said, on november 28, 2012 at 12:14

    Du är helt makalös! Hur kan man vara så stark? Här sitter jag med lunginflammation och bihåleinflammation och lipar eftersom ”det är så synd om mig” patetiskt! Har inte läst din blogg på länge nu och har suttit och läst i kapp. Har lixom inga ord… Men du klarar detta med! Du har rätt inställning. Cancern ska inte vinna!

    Vad otroligt vacker liten flicka! Det har ni gjort bra!

  15. helena said, on november 28, 2012 at 17:23

    go go go George….det är lååååååångt till noll!

  16. Lisa Carlsson said, on november 28, 2012 at 18:14

    Många, många….varma styrkekramar till dig George och din familj ♥♥♥

  17. Madlene Sjogedal said, on november 29, 2012 at 09:12

    Jag tycker du ska våga klexane sänkning när det blir aktuellt. Tänk på att röra på dig regelbundet då och inte ligga med alltför böjda ben (stoppar cirkulationen). Ha gärna benen högt när du sitter och så kan du tillfälligt använda stödstrumpor. Om du inte orkar gå, vicka på fotlederna ofta ofta. Själv får jag blodpropp om jag sitter still för länge trots att jag är för övrigt frisk o inte gammal heller har haft några stycken när jag glömt av mig och suttit still för länge. Har inga men efter dom som tur e. Men hör naturligtvis vad dina läkare rekkomenderar.
    Kram Madlene sjuksköterska

  18. INGAMAJ NOGERSUND said, on november 29, 2012 at 11:30

    STYRKEKRAMAR, STÅ PÅ DIG!!!!DET ÄR DU BRA PÅ,BLI GÄRNA LITE ARG OKSÅ!!!!
    SÖTASTE LILLA FREYA!!!BLIR EN VACKER TJEJ!!!
    KRAMIZZAR INGAMAJ LISTERLANDET

  19. Karin said, on november 30, 2012 at 10:38

    Så fin bild på din dotter.
    Hoppas du nu mår bättre och benet känns bättre. Styrkekramar till dig och din familj.
    Kämpa på, det vet jag att du gör.
    Kram från Karin

  20. Annika said, on november 30, 2012 at 12:32

    Himla söt Freja!
    Tror att du leder kampen i ”kämparligan”! I alla fall leder du stort, då många hade gett upp långt tidigare.
    Kram och hoppas denna helg blir bättre!

  21. Ingrid. said, on november 30, 2012 at 21:49

    George,jag önskar dig o din familj en ”Fridfull” adventshelg.
    Kram.

  22. Tina said, on december 1, 2012 at 02:48

    Håller tummarna för att ni kan hitta en lösning som innebär att du får operera in porten ändå.
    kram tina


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: