George med Liemannen bakom axeln

Borttappad sommar upphittad igen, belöning utbetald i form utav strålande sol!

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 26, 2012

Den borttappade sommaren verkar vara upphittad igen!

Så skönt!
Så varmt!
Så ljust!

Ibland funderar jag på hur det här cancerlivet påverkar mig, hur jag ändras som människa!
Det heter ju att man skall anpassa sig, det finns till och med en militär enhet vars en av deviserna är ” Adapt, adapt, adapt”
Världen är föränderlig och man måste anpassa sig efter vad som händer både i världen och vad som händer i livet.
Hur mycket har jag förändrat mig? Kan jag överhuvudtaget vara kapabel att göra den bedömningen?

Det jag vet med säkerhet är att jag har medvetet anpassat mig själv för att kunna hantera min sjukdom, jag har anpassat mig och förändrat mig för att kunna leva och specifikt fortsätta leva med min sjukdom.
Viktigast av allt är att all anpassning och förändring har haft som mål att skapa ett lyckligt liv TROT och TILLSAMMANS med sjukdomen.
Att jag har böjt mig efter stormarna som blåst, orkanerna som som böjt mig som människa är jag klart medveten om.

Frågan är också om jag blivit en bättre människa?

Jag tror det !

Jag funderar på Lotta Grey, vimmelmamman, hon för mig är en snäll människa, jag vet inte hur hon var och vilken typ av människa hon var INNAN hon blev sjuk.
Det enda jag vet med säkerhet är att hon är en vänlig, snäll och hjälpsam person med genuint varmt hjärta!

 

George

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Ewa Larsson said, on juli 26, 2012 at 21:25

    Vad fint du skriver.Nog förändrar sjukdomen oss,anhöriga kanske inte alltid till det bättre.De finns de som lever sitt liv ångestfyllt för vad ska hända härnäst.Jag har blivit mer irriterad på alla som hänger upp sig på bagateller och har svårt att stå ut med vissa saker.Det finns väldigt många snälla, hjälpsamma, omtänksamma ”cancermänniskor” vi har lärt oss att livet är skört.är räddare om varandra tänker mycket på andra.Så mycket omtanke som jag bemötts av sen jag blev sjuk trodde jag inte fanns.
    Sjukvården, jobbet,mina medmänniskor alla jag kommit i kontakt genom Stödet och Forumet.
    Jag har lärt känna dig som har en positiv livssyn, kan mycket om cancer och sjukvård,som peppar alla trots att du själv är så sjuk många gånger.

  2. Ingrid. said, on juli 26, 2012 at 21:42

    Mycket fint inlägg.Ja,Lotta Grays blogg har jag också följt länge.En mycket fin människa,med en
    intressant blogg.

  3. krisikubik said, on juli 27, 2012 at 13:20

    Hej! Läser det du skriver ovan och har i sommar reflekterat över liknande tankar då jag själv är cancersjuk. För min egen del så tror jag att jag blivit mer ödmjuk, retar inte upp mig på småsaker längre, lägger mindre energi på det som är oviktigt. Engagerar mig i min familj och de vänner som man är rädd om. Den största skillnaden tycker jag är känslan av att inte längre kunna planera framåt.Leva här och nu,en vecka i taket och se ödmjukt på tillvaron och ögonblicken har blivit min filosofi.Jag har sköldkörtelcancer, tyvärr finns det lite forskning om den.., Ha en riktigt bra sommar!

  4. Carina Jönsson said, on juli 28, 2012 at 11:54

    Hej, Carina här som har en son Andreas som haft cancer, han var drygt 16 år när han blev sjuk, jag har inte gjort några inlägg på länge i din blogg men läser allt du skriver, jag håller fullständigt med dig, klart att man förändras som människa när man drabbas av en svår sjukdom – eller har någon nära anhörig som drabbas av svår sjukdom. Jag beundrar dig och din fina familj, din kamp för dig, din familj och ditt djupa engagemang. Jag tror inte att jag är samma människa idag som innan Andreas blev sjuk, jag tror heller inte att jag har ett sämre liv idag än om Andreas inte blivit sjuk, jag känner en stor tacksamhet och ödmjukhet för livet. Andreas är idag drygt 21 år, mår bra och pluggar på SLU i Umeå. Givetvis hade jag hellre sett att min son skulle slippa att få cancer, att få slippa den erfarenheten, att få leva ett normalt tonårsliv, slippa behandlingar osv. Men tyvärr blev det inte så. Jag är engagerad i barncancerföreningen här i södra, vilket innebär att jag ibland är på barnonkologen, avd 64, det känns jättebra att kunna ge tillbaka och vara ett stöd för andra barn/föräldrar som är drabbade. Visst har vännerna förändrats lite, det fanns dom som inte hörde av sig, det fanns också dom som hörde av sig jättemycket och ställde upp, som vi har starka band till idag. Jag tror att det handlar en del om rädsla, vissa vet inte vad dom skall säga eller vad dom skall göra. Jag är iallafall oerhört tacksam att allt hitintills har gått bra, barnen är det bästa som finns i livet. Önskar dig och din familj en skön sommar. Stor varm kram från Carina Jönsson


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: