George med Liemannen bakom axeln

Vad kostar ett människoliv? Vad får det kosta att fortsätta leva?

Posted in survivaL by georgeschottl on februari 25, 2012

Går det att sätta pengar på ett människoliv?

Vill vi överhuvud taget våga ta steget och värdera ett människoliv i pengar?

Behöver vi överhuvudtaget tvingas att gå så pass långt som att sätta ett monetärt värde på ett människoliv?

Det här är en fråga som jag gärna vill att ni läsare kommer med synpunkter på, hur galna resonemangen än är så hade jag uppskattat Era åsikter och synpunkter på detta kontroversiella ämne!

Allt kostar pengar, att leva som en produktiv individ i vårt älskade demokratiska samhälle, det kostar även pengar att vara en av de som kämpar för sitt liv i vårt samhälle.
Hur långt får man gå för att hålla en människa vid liv (enligt min egen mening så gäller devisen ”förbannat långt”).
Hur mycket belastning får ett människoliv ta, hur mycket resurser får räddandet utav detta människoliv ta i anspråk ?

Vägverket har faktiskt en gång satt ett värde på ett människoliv (vilket jag ser som väldigt lågt räknat)
När Vägverket planerar nya vägbyggen ställs trafiksäkerhet mot byggkostnader i kalkylerna; för att se vilka trafiklösningar som lönar sig sätter man alltså ett samhällsekonomisk pris på människan. Fast det vill inte Arne Johansson, som utreder nyprojekteringar på Vägverket, gå med på. 
– Man sätter inte pris på folk, det är en värdering av risk och inte av liv. 
Ett offer i trafiken kostar samhället 1,2 miljoner kronor per år i ”materiella skador”.
Om man delar upp själva processen, låt mig exempelvis ta en behandlingsperiod för en cancerpatient, vad får varje extra månad utav någorlunda normalt liv som cancerpatient kosta?
Att förlänga en cancerpatients liv, det är ju målet idag.
Vården strävar ju efter att göra patienten frisk eller symptomfri, man kan ju till och med ha ett liv som kronisk cancerpatient. Om man nu sätter ett pris på ett människoliv per månad, riskerar man inte att totalt kastrera forskningens insatser och vårdens ansträngningar att nå nya mål, att nå längre överlevnad och slutligen att nå en frisk-skrivning?

 

När en älskad familjemedlem går bort så går familjen inte in i ett sorgeläge direkt, det tar en tid, kanske några dagar eller veckor men sorgeperioden går inte att undvika.
Och sorgeperioden tar tid, vissa siffror visar på att en sorgeperiod är normalt tre år.
Även här påverkas familjen ekonomiskt, även denna indirekta ekonomiska påverkan  är något man inte får missa när man gör den kalla själlösa värderingen utav ett människoliv.

Ni förstår vid det här laget att MIN uppfattning är att ALLA patienter skall få de dyra medicinerna, de skall alla få chanserna att få sina liv mitt uppe i cancerkampen förlängda med maximal ansträngning från samhället.

Varför jag skriver detta inlägg är för att vi har beslutsfattare i vårt anonyma vårdsystem som faktiskt inte godkänner alla kostnader för exempelvis de absolut senaste  medicinerna (cellgifter) som bevisligen ytterligare ökar patienternas överlevnadstid med så mycket som 4 till 6 månader.

Nu måste vi ställa frågan på sin spets, eftersom det är svårt att få godkännande för vården att få använda dessa dyrare mediciner (till en kostnad på ca 50 000:- per månad) måste nu vi få fram ett svar från Region Skåne och Sveriges Kommuner och Landsting om vad de anser vara en rimlig summa för att hålla en Svensk hårt kämpande cancerpatient vid liv.

Min egen ganska stora kalkyl på vad en patient bör få i monetär hjälp för att kunna leva längre i fom av betald vård och betalda mediciner är långt högre än vad exempelvis vägverket räknat fram med sina 1,2 miljoner per år per person.

Min egen kalkyl som tar hänsyn till intjänade arbetsår, familjepåverkan, sorgeperiod och svenskens medelinkomst (ej medellön) hamnar på 282 000:- i månadskostnad.  Vi hamnar alltså på ca 3,4 miljoner per år för vård och mediciner.
Allt upp till den summan i kostnader för mediciner bör vara direkt godkänt, detta är vår minsta skyldighet!
Döden kan vi ej undvika, den är en naturlig del av kretsloppet, allt föds och allt dör. Men allt levande skall ha maximal möjlighet att kämpa för livet, hinder i form utav snåla kostnader är inte en acceptabel del utav det begrepp som Sverige är.
Vi är bättre, vi vill bättre, vi kan bättre!

George

Annonser

20 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Maggan said, on februari 25, 2012 at 13:31

    Ett viktigt inlägg, många av din kaliber skulle finnas och engagera och påverka cancervården. Tyvärr handlar allt eller mycket om pengar idag…tror jag…och jag undrar också om cancerfallen ökat i omfång, tycker mig se allt fler unga som får cancer..Varför ??
    Stor Kram till dig du store kämpe

  2. Mia said, on februari 25, 2012 at 14:04

    Vad är egentligen pengar? Ett medel för att ”värdera värden” i samhället, tänker jag. Från att ha bytt varor och tjänster med varandra finns nu pengar och vi kan i den meningen sätta pris på en människa. Jag menar att ett människoliv måste värderas högst av allt och att vård och rehabilitering därför får kosta. Men om det inte finns pengar? Ja, vilket samhälle lever vi då i? Hur har det blivit så här?

  3. Martin said, on februari 25, 2012 at 17:52

    Tyvärr blir det så här med ändliga resurser, alla kan inte få den bästa tillgängliga vården och medicinerna som finns. Då blir det en fråga om prioriteringar. Det tror jag alla inser är självklart. Sen kan man ju diskutera prioriteringarna men tyvärr tycks folk ofta tro att pengar finns i överflöd och att alla behov ska tillgodoses.

    Menar du George att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt för samhället att lägga upp till 282.000:- per månad på en cancerpatient för att förlänga livet för denne en månad?

    Jag är för en human vård, en effektiv allokering av resurser, och jag anser att sjukvård bör vara en av det allmännas stora uppgifter. Dock anser jag inte att ett människoliv är värt att förlänga till vilket pris som helst.

  4. Ingrid said, on februari 25, 2012 at 18:55

    Det var en väldigt svår fråga du ställer. Är jag sjuk vill jag ha den behandling som finns att få utan att det är pengarna som ska avgöra om jag ska leva eller inte. Sen är det också en fråga om det är något som bara förlänger lidandet eller jag kan leva ett någorlunda liv med min sjukdom. Kan jag leva ett någorlunda bra liv även om det bara är ett par månader längre så vill jag det. Jag är 60+ jag vill leva så länge livet är drägligt, vill kunna finnas till för mina barn och barnbarn. Blev bröstcanceropererad för ett par år sedan och funderade då mycket på om jag fick optimal behandling eftersom jag var 60+. Har jobbat över 30 år på sjukhus har sett hur de får allt mindre pengar och det sparas och sparas så klart det går ut över patienterna. Läste senast om hur illa barnen far på neontalavdelningen i Lund för att det inte finns pengar det är så sorgligt. Är bröstcanceropererad för ett par år sedan hade då en hel del korrespondens med våra landstingspolitiker då det från mammografri till operation gick 13 veckor vilket jag ansåg var alldeles för länge. Tror att patienterna inte informerar politikerna om hur det ser ut i verkligheten.

  5. Ewa Larsson said, on februari 25, 2012 at 20:49

    Varför kommer det jag skriver inte in?

  6. Ewa Larsson said, on februari 25, 2012 at 20:50

    måste jag trycka på en bild?

  7. Ewa Larsson said, on februari 25, 2012 at 20:52

    Jag skrev på förra inlägget hur HSAN bedömde Reine.Och idag en lång insändare bara borta.

  8. Anette said, on februari 25, 2012 at 22:38

    Så klart borde inte ett liv värderas i pengar men tyvär är det så.
    Det beror oxå på var i landet du bor,livsnödvändiga preparat tex inom cancervården ser olika ut i vårt avlånga land,har du tur och bor i ett bra område eller kanske otur och bor i ett mindre bra område,ekonomin styr,och pga det ser ditt öde och framtid olika ut beroende på var du bor.Förjävligt rent utsagt!!

  9. Karin said, on februari 26, 2012 at 01:10

    Inte går det att värdera ett människoliv i pengar inte. I så fall får vi ta allt i beaktande vad gäller allting och det är en omöjlighet. Klart man skall göra allt och lite till för att förlänga ALLA människors liv oavsett vad det kostar. När det gäller just cancervård händer det nya saker hela tiden runt om i världen vilket kan innebära att en eller några månader kan få en livsavgärande roll om man kommit fram till en ”botande” åtgärd. Så vem i världen kan säga att ingen eller någon inte ska få en månad till med den mest optimala medicin som kan tänkas i respektives situation. Och självklart är jag övertygad om att alla som befinner sig i samma situation tycker samma men det är lätt om man inte befinner sig där att vara ”kaxig” och säga att man tycker en eller två månader kan kvitto, för så är det definitivt inte.
    Karin

    • Martin said, on februari 26, 2012 at 07:37

      ”Klart man skall göra allt och lite till för att förlänga ALLA människors liv oavsett vad det kostar.”

      Så du menar att samhället ska prioritera förlängning av livet, oavsett hur länge det förlängs och hur livskvaliten på den tiden ser ut, på bekostnad av allt annat? En helt orimlig tanke enligt mig.

      Du menar alltså att om man hittade en nytt cellgift som förlängde medellivslängden på en cancerpatient med en månad men som kostade 10 miljoner per månad och patient så borde samhället erbjuda detta cellgift till alla patienter? Skulle man höja skatten för att få dessa pengar? Lägga ner skolor?

      Jag tycker som de flesta andra att man i princip bör göra allt i sin makt när man vårdar människor för att de ska bli friska. Samtidigt lever vi i en verklighet med ändliga resurser och då blir allt en prioriteringsfråga. Därför anser jag inte att ens persons liv är värt att förlänga till vilket pris som helst. Var gränsen går är däremot en jättesvår fråga.

      Men jag anser att många människor, inklusive dig Karin (no offense), har huvudet i det blå när de anser att samhället ska lägga alla sina tillgängliga resurser på att förlänga liv.

  10. max ( MaMo) said, on februari 26, 2012 at 05:06

    Som sagt, ett människas liv kan kosta vad som helst, men vad det är värd ?
    Minimum belopp, eller miljarder, det bro på lite var man dra linje….
    Sverige ger bort i belopp i miljoner för bistånd till t.ex. Afrika värja månad – förstå rätt att jag
    tycker att dom verkligt behöver hjälp – men den svenska befolkning behöver inte bli utan.
    Jag skulle kunna ge min ”arm” eller ”ben” för att få hjälp, särskild med att ta den jävla cancer
    ur min kropp.
    Jag vet att min behandling kostar pengar och jag skulle gärna betala själv om jag kunde
    ( vad jag förstår kostar värja av min strålning ca 25.000 kr ).
    Men fråga vad ett människa är värd ? inte än aning ! inte mycket antar jag !
    Och vad det få kosta ?! frågan lämna jag obesvarad.
    Jag hoppas i alla fall för ”dom” som beslutar all den idioti, att dom själv, eller deras familj
    aldrig kommer att bli drabbat med t.ex. cancer.
    För att kämpa för överlevnad och mot systemet är nåt man inte skulle behöves göra, det
    räcker med att kämpa för sitt liv…

    Jag är provkanin ut egen vilja, 1 år att leva ( dec2010 ) var mitt besked när jag fick höra jag
    hade cancer,
    Mitt liv blev så mycket värd, att jag satser mitt liv för att leva vidare, kämpa på till i det sista.

    Jag avslutar som du, Vi är bättre, vi vill bättre, vi kan bättre !

  11. Karlavagnen said, on februari 26, 2012 at 10:41

    Lite spontant, efter att ha skummat de andra kommentarerna samt läst ditt inlägg, lite spontant så vill jag väl säga att så länge det finns livskvalité (vilket leder till frågan vad är livskvalité?) så är det värt att förlänga liv. Så länge personen som är sjuk vill, kan och orkar vara ”med”, så tycker jag att det är ekonomiskt försvarbart att få hänga med ett tag till. Men det förutsätter ju även att vi pratar med varandra, gärna medan vi fortfarande är friska, om vad vi vill NÄR den dagen kommer då livet ställs på sin spets. Efter en allvarlig olycka som drabbade min familj för flera år sedan så diskuterade vi vad vi egentligen vill om anhöriga ställs inför ett val. Min familj har jag berättat för att jag vill donera organ till andra behövande (dock inte till forskning) samt att jag inte vill hållas vid liv som en grönsak,utan hellre få kila vidare (och så har jag lovat att komma tillbaka och spöka lite för dem, alt vaka över de minsta i familjen – om det ges den möjligheten). I Nederländerna finns det möjlighet att själv få välja när man vill dö genom eutanasi (heter det så på svenska?), något som jag själv tycker låter rimligt, dock utan att ha fördjupat mig i ev. nackdelar.

    Oj,det blev lite tunga funderingar så här på söndagsmorgonen, men detta var mina spontana tankar.

  12. alliansbeda said, on februari 26, 2012 at 12:53

    I dag har vi ett samhälle där allt mäts i pengar och produktivitet. Är du inte arbetsför och produktiv är du värdelös. Idag skulle det vara intressant att få uträknat hur mycket man förlorar i produktivitet i kretsen omkring den sjuka Hur mycket arbetskraft förlorar staten på anhörigas förmåga till att kunna arbeta eller inte med samsjukdom. I oron att inte veta får den sjuka alla hjälp, är billigt lika bra som dyrt. Vem ska ha rätten att bestämma över andras liv?
    Att som politiker bestämma över liv och död är det samma sak som dödshjälp när man medvetet inte tillskjuter pengar för att göra allt för att rädda livet eller är det att likställa med avrättning?

  13. Ewa Larsson said, on februari 26, 2012 at 15:12

    Det är svårt att värdera jag tycker att vi måste lägga in kvalitè idet hela också.Om vi får ”leva” ett bra liv då ska det satsas det som finns.Det är svåra etiska frågor som är svåra att svara på.
    Men att spara pengar finns det många sätt att göra det på.Jag har inte fattat varför vi måste leta medicin åt min man.Nu vet jag medicinen är dyr så apoteken vill inte ha den på lager.Jag tror att det är många som använder den här medicinen.Den kostar 3157 kr och räcker i 100 dagar.Sen det här med apoteksavregleringen kan vi inte kolla med andra apotek.
    T.om. svårt att hitta telnr. till apoteken alla står inte i apoteksregistret som kommer upp automatiskt på apotekssidan utan det är eniro som gäller.
    Vi är tacksamma för allt som du sätter blåslampan på.Tack George!Hoppas du är mycket nu.

  14. En medsyster said, on februari 26, 2012 at 15:29

    Det är inte bara dyra cancermediciner som inte används i Sverige. Det finns också metoder som TACE (cytostatika enbart i levern) eller behandling av metastaser i lever eller lunga med hjälp av olika former av vågor (mikro-, laser- eller radiovågor), vilket kallas för ablation. Utomlands används även ”vanlig” strålning mot metastaser i buken där man delar upp stråldosen i olika fält och strålar från olika riktningar så att effekten i tumören blir maximal, medan den omkringliggande vävnaden bara får en bråkdel av strålningen. Detta kallas för hyperfraktionerad stereotaktisk LINAC.

    Onkologer jag har talat med har aldrig hört talas om dessa metoder, som jag googlade fram på ett par minuter.

  15. Anne-Marie Klevebäck said, on februari 26, 2012 at 16:05

    Enligt min mening finns inget tak för hur mycket en cancerpatient får kosta. Vi är alla lika värda och därför värda att leva lika länge, vilket naturligtvis inte går. ”Vi är alla varandra”.

    Kram Ammi

  16. leif said, on februari 26, 2012 at 20:13

    Hej
    George
    Läste ditt i8nlägg om vad ett liv får kosta.Jag såg nyligen ett program på TV om svårt sjuka personer från olika sjukhus i USA dessa människor hölls kvar i livet sängliggande i livits slutskede på olika intensivvårdsavdelningar.Kostnaden för alla dessa människor tror jag låg på hälften av hela sjukvårdsbudgeten i USA .En ansvarig läkare i programmet ställde sig själv frågan i programmet:är detta rimligt . Vad och vilka konsekvenser får detta för annan sjukvård. och är det rätt ekonomiskt prioriterat?
    Hälsning
    Leif

  17. Lili said, on februari 27, 2012 at 06:45

    Hej… jag har cancer i USA. Eftersom all min sjukvård går igenom vår försäkring så ser jag hela tiden vad läkare och sjukhus tar betalt. Det kallas för ”EOB´s” Explanation Of Benefits. Efter min dubbla mastektomi låg jag kvar på sjukhuset i 3 nätter. Räkningen för sjukhuset, alltså bara sjukhuset (sjuksyrror, mediciner, administration, osv – kirurger, narkosläkare, narkos, morfin – det kom via andra räkningar…) gick på $90 000. Dollar, inte kronor. För en, visserligen lång, operation och 3 nätters vistelse. Cellgifter, strålning, onkolog, kirurger, plastkirurger, narkos, blodprover, EKG, osv… – alla tar betalt separat och kostnaden för min sjukdom och ett års behandlingar uppnår astronomiska belopp. Varje dag är jag tacksam över att vi har råd med en bra försäkring. Tack vare den har jag tillgång till världens bästa sjukvård. För när sjukvården här i USA är bra så är den bäst i världen. Utan min försäkring, och utan tillgång till de världsberömda läkare som har hjälpt mig, hade jag kanske inte överlevt. Så här, i USA, blir bra sjukvård en klassfråga. Leva eller dö. Vinna eller försvinna. Jag tillhör de lyckliga, de som har råd. Under de republikanska debatterna har folk i den konservativa publiken applåderat när en kandidat syftat på att om man inte har råd – eller väljer bort – att skaffa sjukförsäkring, så ska samhället låta en dö. Regeringen ska inte ta hand om någon. Man ska ta hand om sig själv, punkt slut. En sjuk, eller gammal, eller allra värst: sjuk OCH gammal, människa är en belastning för samhället, en för stor kostnad. Varför ska vi betala för andra? Varför ska vi betala mer i skatt? Varför ska mina skattepengar gå till att behandla folk som har valt att inte skaffa sjukförsäkring, eller – hemska tanke – en olaglig invandrare?
    Moral och etik ställs på sin spets… Vad vill vi vara för samhälle? Egentligen?
    Det gör mig ont i hjärtat att diskussionen i Sverige verkar dra åt detta hållet. Att man kan sätta pris på människors liv. Vem får leva? Vem får överleva, och hur länge?
    Tack för att du tar upp detta. Allt gott till dig!
    Lili

  18. Catarina said, on februari 27, 2012 at 10:25

    Alla står naturligtvis sig själv närmast. Självklart skulle jag tycka att jag om mina kära skulle få all tänkbar vård, mediciner mm om skulle drabbas av något. Men jag måste ändå hålla med Martin (tidigare insändare i den här tråden) i det här läget. Vi pratar trots allt om ändliga resurser. Om något börjar kosta mer i ena änden måste det få kosta mindre i den andra.

    Skattepengar ställs mot varandra och de tar slut på samma sätt som pengarna i den enskildes plånbok. Jag anser inte att det handlar om vad ett liv är värt. Värdet är naturligtvis oändligt, framförallt för den drabbades närstående. Det handlar om hur de ändliga resurserna ska fördelas. I takt med att ny forskning plockar fram dyrare och dyrare mediciner kommer det etiska dilemmat att öka i frekvens. Prioriteringar måste alltid till när pengarna inte räcker. Ska pengarna för vård fördelas jämt över hela spektrat eller ska den grupp som hörs mest få mest? Eller är det så att påtryckningarna inte ska ligga på vårdgivarna utan på läkemedelsföretagens höga priser? Eller är det så att alla måste vara beredda på att betala mycket mer i skatt? Hur eller hur så räcker inte pengarna till allt, tyvärr…

  19. Lili said, on mars 2, 2012 at 02:31

    Jag håller med Catarina och Martin i föregående inlägg… Visst är resurserna ändliga. Och visst måste val göras. Men i och med det, visst måste samhället – landet – bestämma vad för sorts värden man vill förmedla? Vad står ett land för, etiskt?

    Sverige drar långt åt ett håll då staten betalar – från höga skatter.
    USA drar åt andra hållet, staten här betalar inte – patienten betalar genom att köpa sjukförsäkring (det är mer komplicerat än så, framför allt med Medicaid och Medicare, men generellt sett, för en vanlig vuxen patient). En försäkring som kan kosta uppåt $1500/månad för 2 vuxna, 2 barn – har någon en kronisk sjukdom, till exempel en kronisk cancer eller diabetes, blir det ännu dyrare – om det ens går att få en försäkring. För vilket försäkringsbolag vill försäkra någon som garanterat kommer att behöva tio tusentals om inte hundra tusentals dollar av vård? Sjukvård och mediciner är big business…och sjuka patienter är dåligt för affärerna. Så dåligt att försäkringsbolaget kan dra in försäkringen.
    Här i USA lever man alltid med hotet om att man aldrig är långt ifrån att förlora allt man har, allt man har slitit för. Det finns inget belopp på banken som är stort nog för att du kan känna dig ”säker”. För här finns inget skyddsnät. Ingen långtidssjukförsäkring, inget gratis dagis, ingen gratis sjukvård för barnen – vad händer om du blir sjuk och inte kan jobba? Om du blir påkörd på motorvägen? Om du blir sjuk, inte kan jobba, och därför inte har råd med din försäkring? Vad händer om olyckan är framme och du eller ditt barn behöver akut sjukvård och inte har försäkring? Staten betalar inte, sjukhuset vägrar att behandla – och din familj kan halka från ett bekvämt Svenssonliv till att leva långt under fattighetsgränsen på ett ögonblick.

    Inget av systemen verkar fungera, så dialogen måste helt klart föras – men den måste föras på ett respektfullt sätt. Kan vi samarbeta? Hur mycket kan staten ta hand om? Hur mycket kan vi beskattas? Hur mycket har vi råd att skjuta till med privata försäkringar, utöver skatten? Kan vi som privatpersoner planera vår ekonomi för ett längre liv, med större kostnader, och fler sjukdomar med dyrare mediciner, och dela kostnaden med staten på något sätt? Kan vi påverka läkemedelsindustrin?

    Hur som helst så MÅSTE staten ta en medmänsklig ton, måste ta ett ansvar, måste visa och stå för att människors liv är värda att sörja för – annars går det riktigt illa. När dialogen svänger mot det svart-vita ”jag vill inte betala för någon annan, har du inte råd får du väl dö – jag låter dig hellre dö än att betala mer i skatt” – då är vi som människor, för att inte tala om samhället i stort, inne på ett farligt område. Sköt dig själv och skit i andra. Vad händer i längden?

    Så, var så väldigt försiktiga med vad ni har i Sverige – är min poäng. Det är lätt att tycka si eller så om vissa saker, och det är lätt att välja bort nåt innan man förstår vad alternativet är, eller kan komma att bli. Kanske finns det ett fantastiskt mellanting mellan Sverige och USA?? Kan någon smart statsvetare/ekonom komma fram till det, kanske?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: