George med Liemannen bakom axeln

Vilja, styrka, logik, överlevnad….

Posted in survivaL by georgeschottl on augusti 17, 2011

Min värld är vänd upp och ner!
Min ack så stadiga placering på jorden har fått sig en törn, ett ett frågetecken har uppstått som verkligen gör att marken gungar under mina fötter.
Är det verkligen ett mirakel att jag lever, inte bara bildligt talat utan bokstavligt talat…..
Kan verkligen viljan påverka och förändra det materiella, över köttet….

Jag är medveten om min starka livsvilja, min obändiga livsglädje, min kraft, min kärlek till Sara och min älskade Freya och att den styrkan & Kärleken krockar med Mesotheliomets illvilja och  förmåga att alltid segra!

Men den här gången har Mesotheliomet stött på en motståndare som skall vända trenden att Mesotheliomet alltid segrar !
Den individen jag är skall stå stark och rak, inget skall få ner mig på knä, INGET!
Den individen jag är skall fortsätta med den obändiga viljan, att acceptera kärleken, att göda livsviljan, att vårda glädjen, allt för att gå vidare som den som står stark i stormen.
Allt för att oberörd kunna stå stark och rakryggad i den storm och orkan som Mesotheliom bär med sig!

Mitt löfte till Sara att åka rullstol på ålderdomshemmet och jaga varandra, Sara och jag med vattenpistol, det löftet är fortfarande det löftet jag vårdar och skall hålla!
George

Annonser

32 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Carina Hammas said, on augusti 17, 2011 at 10:02

    Jag blir alltid så berörd av att läsa dina inlägg. En stor varm kram och mycke styrka till dig i din kamp. ❤
    Carina

  2. Nilla said, on augusti 17, 2011 at 10:26

    Med din starka vilja och kärlek till livet och familjen klarar du det. Kropp och själ hänger ihop!!

    Allt gott!

  3. Kattis said, on augusti 17, 2011 at 11:11

    Klart viljan kan påverka!! Jag trodde inte det, men min mamma (och du!) har fått mig att fundera. Mamma har levt med sin cancer i 15 år. Enligt statistiken borde hon inte levt mer än 5 år. Men hon har gett sig DEN på att hon ska vara med när barnbarnen (som knappt börjat gå än) tar studenten och hon står här än idag 🙂 Hon klarar sig själv, åker på semestrar, lever och njuter i den mån hon orkar och kan. Självklart är hon märkt av sin sjukdom, men hon låter sig inte sparkas på av den där cancern. Försöker den slå ner henne reser hon sig upp och slår tillbaka. Bara tron, viljan och envisheten finns där tror jag nog man kan besegra allt!

    You go George!!!!!

  4. Sister Moonshine said, on augusti 17, 2011 at 11:55

    Är det någon som klarar det så är det du George. Du kan spöa cancern och slå ihjäl statistiken och vara undantaget som bekräftar regeln. Du kan vara föredömet, försöktskaninen som leder oss framåt, ledaren som alla följer och lyssnar på. Det skulle inte förvåna mig ett dugg. Du är en stor människa på flera sätt. På ditt bröst skulle du tatuera Finns det liv finns det hopp, och du lever efter det deviset varje dag.

    Att läsa din blogg ger tro, styrka och hopp.

    Tack!

    /Åsa

  5. Yvonne said, on augusti 17, 2011 at 12:13

    Skulle inte förvåna mig om du klarar det! MEN jag som du tycker marken gungar under fossingarna om det är så att man med vilja, kärlek osv kan besegra en obotlig cancer. Jag tror det är en kombination av flera, flera saker; gener, typ av cancer, typ av tumör, var den sitter, typ av behandling, allmäna hälsan, hur man lever, tänker osv osv och kanske också ett uns tur. En salig blanding alltså! Härlig är du Georg!

  6. Johan Olsson said, on augusti 17, 2011 at 13:29

    Har sagt det innan och jag säger det igen! Du ÄR en hjälte och en segrare i allt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Kramar til er:=)

  7. ulla said, on augusti 17, 2011 at 15:03

    Underbara Du…klart att Din vilja tillsammans med Kärleken till Dina flickor har stor betydelse…Du kommer att segra….underbart att läsa Dina inlägg…Soliga Stlms-hälsningar…Ulla

  8. mycketyck said, on augusti 17, 2011 at 15:29

    Man blir stark själv av att läsa dina ord och jag tror på det du skriver. Du är stark och har en stark vilja så nog ska du segra.

  9. Maria said, on augusti 17, 2011 at 15:41

    Ditt inlägg berör… Det är farligt att förlora hoppet och du visar så starkt att din mentala styrka hjälper dig att fortsätta kampen!

    Jag är övertygad om att det psykiska måendet har en påverkan på ett sjukdomsförlopp.

  10. Anita T said, on augusti 17, 2011 at 16:04

    Så ska det låta George!! Är det någon som kommer att fixa det så är det du. Och är det någon som är värd det så är det också DU! Kommer aldrig att glömma det stöd som jag kände att din blogg var för mej för två år sedan
    då både min bror och pappa gick bort med två månaders mellanrum. Jag grät och läste. Jag skrattade och läste.
    Jag fortsätter att läsa din blogg men nu är mitt fokus mer åt Freyahållet. Hon är ett mirakelbarn tycker jag.
    Kram Anita T

  11. annika said, on augusti 17, 2011 at 16:51

    Heja dig George!!! Du ska besegra cancern och jaga Sara på ålderdomshemmet, helt klart! kram Annika

  12. Ligans Talesman said, on augusti 17, 2011 at 19:28

    Kanske kan viljan försätta beg.
    Vet inte, men varför inte prova liksom.
    Kram

  13. Ewa Larsson said, on augusti 17, 2011 at 20:40

    Med din livsfilosofi kommer du långt.Så klart att det ska gå det är du o din fam. värd som ni har kämpat all dessa år.Kärleken övervinner allt t.om cancern.Kram

  14. Kerstin said, on augusti 17, 2011 at 21:26

    Härligt George! Klart du ska jaga Sara =)

  15. Berit said, on augusti 17, 2011 at 23:18

    Yes yes yes!!! Jisses vad du inspirerar mig! Själv svårt cancersjuk och behöver bli inspirerad och det blev jag med besked av att läsa dessa rader. 🙂

  16. Magdalena Marklund said, on augusti 18, 2011 at 00:18

    Tror du klarar det!

  17. Marie said, on augusti 18, 2011 at 10:58

    Du är fantastisk Georg.
    Själ och kropp hör ihop! så tänk dig frisk, se dig själv i framtiden precis
    som du gör.
    Tusen kramar Marie

  18. Penken said, on augusti 18, 2011 at 13:28

    Nyfiken som man är så undras vad det kan vara för ett frågetecken som dykt upp. Man får ju nästan intrycket att du gått och knaprat sockerpiller, men så kan det väl knappast vara.

  19. Jeanette said, on augusti 18, 2011 at 15:35

    Jag har precis läst igenom hela Mikaelas blogg (paheligmark.wordpress.com/) som du bl.a länkar till. Tårarna rann ned för mina kinder. Hon har en 5-årig dotter som hon älskar och verkligen vill leva för. Alva som vill ha samma sjukdom som sin mamma så de får vara tillsammans. Just nu är hennes önskan att få överleva tills i morgon, då hennes älskade dotter fyller 5 år. Om det verkligen vore så att viljan kan bota cancer då skulle inte småbarnsföräldrar som Mikaela och Linda C dö ifrån sin barn. Jag tror däremot också det är jätteviktigt att tänka positivt och tro på en lång framtid. Precis som du gör. Du är verkligen ett föredömme! Och inspirerar många, även mig. Jag önskar verkligen att du får jaga Sara på ålderdomshemmet med vattensprutan. Blir en härlig syn. Önskar en fin helg.

  20. Tuvan said, on augusti 18, 2011 at 22:38

    Store George………

    Jag kommer så länge jag orkar, om så med rullator, stå vid din/eran väg o klappa händer o hurra….
    Om du nånsin tvekar, håller jag upp dina skrivna ord, (som jag då kopierat) framför dig, som en ”morot” till livet….
    Kärleken övervinner alla dina ”monster” som försöker förgöra den store mannen…..kärleken ÄR starkast…
    Ett-Noll till kärleken…… ”Amen”

    Stora-varma-kramar till dig o familjen

  21. Extraminnet said, on augusti 18, 2011 at 22:59

    Jag är dubbel, George. Visst ger viljan extra kraft och jag, med många andra, är så glad och imponerad av dig, men inte menar du att Linda, Jenny, Anna73, Hans och Annette, för att ta några exempel, ville för lite så de dog?

  22. Enda barnet said, on augusti 19, 2011 at 00:20

    Hej George!

    Jag läser ditt inlägg och jag funderar.

    Min pappa dog i leukemi. Min mamma i lungcancer liksom hennes bror som fick spridning till hjärnan. Min svärfar i Hodkins sjukdom (cancer i lymfkörtlarna). Min kusin även han i lungcancer. En hjärntumör tog min väninnas make. Min chef dog några veckor efter att han diagnosticerats med cancer i en njure. Två arbetskamrater har dött i bröstcancer.

    Jag läser dina ord: ”Kan verkligen viljan påverka och förändra det materiella, över köttet…?” Du skriver om livsvilja, om kärleken till fru och barn. Du skall vårda glädjen och stå stark i stormen.

    Menar du att de som förlorar striden mot cancern inte har viljan? Att de inte älskar sin make/maka och sina barn? Att de inte känner glädje och att de inte förmår stå starka i cancerstormen?

    Om det är så, tvingas jag – åtminstone – acceptera att mina föräldrars kärlek till varandra inte var tillräcklig. De älskade heller inte mig – sitt barn – tillräckligt för att överleva.

    Detta, George, känns tungt att ta till sig. Mina föräldrar ville sålunda inte leva, inte för varandra och inte för min skull. De saknade av allt att döma livsglädje. Var det så, tror du? Om de hade velat mer, älskat mer, hade de överlevt sin sjukdom?

    Jag är uppriktigt angelägen om ett svar från dig här på bloggen.

    /Enda barnet

  23. Frida said, on augusti 19, 2011 at 00:48

    Så det finns alltså människor som tror att inte mina anhöriga som dött av cancer har haft tron, viljan och envisheten att överleva??! Att det skulle räcka med det; att tro, vilja och vara envis? Blir lite illamående nu känner jag.
    / Frida )-:

  24. Fia said, on augusti 19, 2011 at 13:04

    Håller helt med Frida… förlorade min man nyligen i cancer och inte tusan hade han någon brist på tro, vilja och envishet!!
    Starkare, positivare, envisare man får man leta efter länge! Det var det jäkla cancermonstret som tog min man inte hans brist på viljan att överleva!

    Önskar dig allt gott, George!

  25. liv said, on augusti 19, 2011 at 18:49

    Om jag trodde på en gud, skulle jag säga ”måtte den gode guden göra din utsaga sann”. Nu gör jag inte det, och då säger jag istället: Måtte det bli sant.
    Många talar om hur ”orättvist” livet är, och jag har så svårt att hålla med. Min älskling dog ifrån mig och sina tre älskade små barn.
    Var det ”orättvist”? Mot vem? Det var Katastrofen, den Stora Tragedin i våra liv, men inte så orättvist. VI har allt, bortsett från honom.

    Se hur världen ser ut! DEN är orättvis.

    Det kan vi alla ändra på gemensamt, genom att börja omfördela våra tillgångar.

    Hur många är med på det? Att göra världen mer rättvis???????

    • Yvonne said, on augusti 20, 2011 at 22:22

      Håller helt med ”liv” ovan och reagerar starkt när folk säger det är orättvist när någon drabbas av cancer. Orättvist mot vem och vore det mindre orättvist om någon annan drabbades?
      Precis, världen är orättvis och det bekämpar vi genom att omfördela våra tillgångar.
      Jag är med!
      Aldrig har jag känt det som orättvist att jag förlorat min mamma i spridd lungcancer, min pappa i alzheimer och min älskade syster nyligen i elakartad hjärntumör. Tragiskt ja, fruktansvärt sorgligt och speciellt min systers sjukdom och alldeles för tidiga död en katastrof för mig.
      Jag tror viljan kan göra mycket men bara så mycket resten beror på så mycket annat.
      GIllar dig Georg och din kamp och känner respekt.

  26. Jess said, on augusti 19, 2011 at 20:14

    Hej,
    Gillar verkligen din blogg! Hade trott att min fam skulle klara oss utan den vedervärdiga sjukdomen cancer men tyvärr hade jag fel. Förra v fick jag reda på att min mamma fått ögonmelanom och har redan för 1 år 4 mån sedan varit till ögonkliniken för besvär med sitt öga. Läk har sett svarta fläckar i druvhinna men sagt att det är inget att oroa sig för. Hon fick gå hem med ögondroppar och skulle få en ny kallelse inom 3 mån. Efter 5 mån fick hon komma till ögon igen och fläckarna var kvar men nu rann det vätska ur ögat och läk kunde inte svara på vad det var för fläckar. Åter hem med droppar och en ny tid inom 3 mån. 4 mån gick och mamma fick åter en tid till ögon och som väntat var fläckarna kvar och hon såg sämre med ögat. Läk kunde fortfarande inte svara på vad det var för fläckar men han skulle tala med en kollega och ringa min mamma. Läk har än idag inte ringt men hon har fått komma till st Eriks och där har man nu konstaterat ögonmelanom som är en ovanlig aggressiv cancer där spridningsrisken är stor fast man upptäcker tumören tidigt. Mortaliteten är hög med ögonmelanom 50% dör efter ha fått ögonmelanom då den metastaserar snabbt.
    När jag ringt ögonkliniken så har dom bara varit otrevliga och inte svarat på frågor.
    Är så besviken på denna klinik. Detta FÅR inte hända någon annan.
    Mitt hjärta är krossat.

  27. S said, on augusti 19, 2011 at 20:20

    Ser att det kommit några inlägg som tar upp det jag själv funderat lite över….om man bara genom sin vilja, tro
    och kämpaglöd kan besegra sina sjukdomar?! Själv är jag övertygad om, att man i viss mån kan påverka hur sjukdomen fortskrider….MEN ibland hjälper det inte vad man gör!! Det beror i viss mån på typ av sjukdom, möjlighet till behandling osv( som oxå ngn annan skrivit tidigare). Det är ju oxå så, att om ngn överlevt länge eller blivit helt frisk efter en svår sjukdom, då hamnar fokus på denne…..de övriga, som kanske inte överlever nämns inte.
    Själv blev jag svårt sjuk i våras och mitt liv kommer med all sannolikhet att bli förkortat pga av detta. Jag VET
    detta, men det hindrar inte att jag tänker kämpa och göra allt för att få ett långt och meningsfullt liv!
    Är full av beundran för dig George och önskar dig ett härligt liv med dina kära……men vi ska nog akta oss för att skuldbelägga de som inte kan förlänga sina liv genom egen kraft…det är säkert inte så enkelt!
    Kramar S

  28. Sara said, on augusti 19, 2011 at 20:50

    Härligt att läsa dina rader! Men jag håller helt med signaturerna Frida och Fia.
    Kram Sara

  29. Helén said, on augusti 19, 2011 at 21:02

    Min mamma sa alltid, ”tron kan flytta berg”…och även om jag inte är troende så tror jag på viljan att kämpa, att vägra känna sig besegrad och jag tror på mod. Att så länge man känner sig modig och har något att leva för så länge vägrar man att ge upp sitt eget liv, eller låta någon/något annan ta det ifrån oss.
    Du är väldigt modig och du har ditt liv inte bara i din egen kropp utan även i din dotter som kommer att behöva sin pappa i många år än.

    Och så länge nyfikenheten och leklusten finns kvar, så länge finns det liv. Och du har säkert massor som du ännu vill hinna med.
    Kram till dig…

  30. Ewa Larsson said, on augusti 20, 2011 at 09:59

    Jag skulle vilja kommentera Tess:har en vän som träffade sju olika ögonläkare ,kom till sist till St Eriks sjukhus där de tyckte att tumören var ofarlig i maj,väntade med op. till okt. då de visade sig att det var malingt melanom.Dett är tre år sen och det är fortfarande inte bra.
    Men av tre anmälda läkare var det bara St Erik som gjort fel skrämmande tycker jag.

  31. Daizy said, on augusti 21, 2011 at 14:20

    Hej Jag måste säga att Jag tror att George menar för sin egna del att han har klarat det helt fantastiskt och låter känslorna ta över lite när han skriverom det hela och då kan allt misstolkas. Samtidigt tycker jag att man ska vara försiktig när man sitter i den sitsen som Georg gör att så kallat ropa hej innan man nått över. Jag hade en arbetskamrat som sa till mig efter jag hade varit sjuk och borta flera gånger i en kronisk sjukdom ”Att jag är aldrig sjuk och har aldrig varit sjuk” det tog veckor sedan fick hon en propp i hjärnan visseligen en som hon repade sig ifrån men efter det blev hon ödmjuk och sa aldrig något mer. Man ska vara lite försiktig med vad man säger. Jag kan förstå många anhöriga reagerar på vad George sa för det kan låta att deras anhöriga kämpade inte och det gjorde dem säkert på sitt vis. Jag tror att viljan kan säkert styra till en liten del men rent krasst är det i vilken tid man kom till doktorn och vilka läkemedel man får. I vilket skick man är i och i vilken ålder det ä rmånga faktorer som spelar in t om överlevnadsgenen som man får från sin mamma spelar roll. George ä rmycket emot humbug och naturläkemedel och det kan jag förstå men George här är du nära gränsen för vad som är tillåtet gentemot anhöriga som har eller mist någon i cancer. Placeboeffekten finns hos alla och hos några är den starkare än hos någon annan. Ta hand om er


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: