George med Liemannen bakom axeln

De svåra resonemangen

Posted in survivaL by georgeschottl on juni 14, 2011

Att stå på sig för det rätta är av oerhörd vikt!

Jag fick ett telefon-samtal idag från familjen till en kvinna vars coloncancer har varit hennes följeslagare i över tre år.
Nu är hon hårt åtgången utav cancerns härjningar och utbredning, svag och utmärglad så är hennes vilja fortfarande benhård!
Stenhård!
Hennes hopp är det rätta, att hon vill fortsätta med behandlingarna i form utav cellgiftsbehandlingar enligt tredje linjen.
Hennes familj ringde mig och undrade hur de skulle göra för att deras mor och älskade maka skall få sin vilja igenom, att fortsätta med cellgiftsbehandlingarna trots att en läkare vill avsluta behandlingsregimen.

Jag har personligen träffat denna kvinna vars personlighet lyser utav kraft, rummet fylls av hennes vilja och styrka, hon är en imponerande person i cancerns grepp.
Hon har kommit överens med en underläkare att man skulle genomföra ytterligare en genomgång med cellgifter och allt var som det skulle.
När det återstår två eller tre behandlingar så kommer det en överläkare som vill och anser att det är rätt att avbryta behandlingen….Trots utlovad behandling….
Trots att patienten själv håller hoppet vid liv genom att fotsätta behandlingarna!
Genom att dra undan behandlingarna för denna kraftfulla men väldigt sjuka patient drar man undan hoppet totalt, man drar undan all chans till att leva livet full ut trots sjukdomen.
Man lever ju genom att ha den logiska konstrukten av hopp att samma chans dyker upp som det gjorde för malignt melanom eller prostatacancerpatienterna.
Samma underverk som skedde för testikelcancerpatienterna kan ju ske imorgon för coloncancerpatienter.

Man får INTE dra undan hoppet genom att ta bort behandlingar om inte kroppen sviktar.

Det är ett svårt resonemang och jag var tvungen att tänka mer än 10 sekunder om vad som är rätt och fel innan jag insåg att denna patienten skall ha och förtjänar en second opinion om det verkligen är så pass illa att man skall avsluta behandlingen. Men utlovade behandlingar skall hon få!

Jag kommer aldrig att se fördelarna för en patient att avsluta en behandling om inte kroppen kräver ett stopp, och i detta fallet klarar kroppen fler behandlingar.

Jag har idag även fått besked på att man har fortsatt med ytterligare en cellgiftsbehandling, jag hoppas verkligen att de har insett vikten utav hoppets stärkande effekt och rättigheten att fortsätta med utlovade behandlingar.

 

 

Jag undrar själv hur jag kommer att resonera i livets sista veckor eller månader om behandlingar.
Så länge jag har ett värdigt liv och att jag kan ge ett leende och skratta så tror jag att jag kommer att ge ALLT för att hålla löftet till min älskade fru. (det där löftet om ålderdomshemmet och vattenpistoler…)
Däremot så kommer jag nog att verkligen erbjuda min kropp till forskningen även innan jag dött!
Snälla nån, har han man chansen att testa både det ena och det andra på en fet skåning som har humor!
Kan man få en bättre försökskanin?….försöksgris menar jag.
Chansen att bli biten av en radioaktiv spindel så att man får spindelmannenkrafter kanske är för mycket att hoppas på, men lite coola bieffekter utav knäppa nya forskningsmediciner är ju alltid spännande!
Tänk om man blir biten utav en radioaktiv sjuksköterska….blir man då den hemliga superhjältesköterskan som slår alla cancerbusar på käften och botar alla cancerpatienter med sin hemliga superkraft, cancerbotarfisen som stinker så mycket att cancercellerna flyr!
Eller en annan superhjältecancerkraft, vad sägs om supercancerbotar-rapen, den stinker i en kombination av vitlök, beska droppar och surkål med en gnutta curry…hmmm, ibland springer fantasin iväg!

George

Annonser

16 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. anette said, on juni 14, 2011 at 21:32

    Ja. e man sjuk kan man väl själv få bestämma när man har fått nog eller vill fortsätta.

    Skänk en extra tanke till Kristian i bloggen ”i kroppen min” som nu ska opereras.
    Styrkekramar

    Anette

  2. Annika said, on juni 14, 2011 at 22:12

    Ahhh du är bara fantastiskt underbar … Keep up the good mode. Önskar jag o alla mina kattor, som gärna trampar omkring på tangentbordet

  3. ulla said, on juni 14, 2011 at 22:26

    Du är otrolig när Du ”svävar” ut i Dina historier…jag läser å njuter av Dina små ”kåserier”..har Du aldrig funderat på att skriva en bok ??????? Lev väl å krama familjen…Regniga hälsningar från Sthlm

  4. L-A said, on juni 14, 2011 at 22:57

    Jag kan bli superhjältesköterska, du har ju lite annat att tänka på:-) Sen när jag slagit ner och botat cancerskiten så firar vi med champagne!!…..Tack för din medkänsla för andra med skitsjukdomen och för din underbara humor!

  5. Sister Moonshine said, on juni 14, 2011 at 23:39

    Jag skulle bli riktigt rosenrasande om någon läkare sa att jag inte skulle få min utlovade behandling. Det måste väl vara en självklarhet att man fortsätter så länge patienten vill och så länge kroppen orkar. Det är vår förbannade rättighet!!!

    Tack för att du talar för oss – vi med cancer – och andra. Din blogg är viktig och mycket underhållande.

    Kram

    /Åsa

  6. inger forsblom said, on juni 15, 2011 at 15:42

    Du är verkligen en fantastisk individ! Min beundran är enorm. Jag önskar dig och din familj allt gott i världen. Det är ni värda, tusen och åter tusen (kan upprepas i det oändliga) gånger om.
    Många, många hälsningar från
    Anhörigdrabbade Inger & Higgins (den sistnämnde är en dvärgschnauzer)

  7. bloggtanten said, on juni 15, 2011 at 16:57

    Ojojoj, läste skeptikerns kommentar och kan bara beklaga..
    Inte lätt kanske att bearbeta det som hänt vännerna men det blir ju inte lättare om man som skeptikern anser att ingan ska ha något…
    Hoppas du träffar på dina superkrafter, vet ju att du har dom i dig :))))

  8. Linda said, on juni 16, 2011 at 10:15

    DU är fantastisk!

  9. Inga said, on juni 16, 2011 at 15:11

    Så länge jag och min kropp orkar ska jag ha behandling! Ingen annan ska bestämma det!

  10. Anna said, on juni 16, 2011 at 22:11

    Vet du alltid vad som är det rätta? Eller snarare – är det du tycker är rätt, alltid det rätta? Är det jag tycker alltid det rätta? så enkelt är det inte, enligt min mening.

    /Anna

    • georgeschottl said, on juni 17, 2011 at 11:34

      Anna, jag håller med dig helt och hållet!
      Det är ett svårt resonemang men utifrån just denna individen, just utifrån denna patienten och hennes önskemål är det det rätta.

      Att se världen i svart eller vitt, fel eller rätt är så farligt.
      Nyanserna i värderingarna är ofantligt viktiga.

      George

  11. Birthe said, on juni 17, 2011 at 14:14

    Svår fråga. Vet ju inte om det beror på omsorg om parienten eller om de tycker att det är en dyr behandling som ändå inte kommer att hjälpa patienten nämnvärt.

    Men, har man lovat så har man. Lagt kort ligger!

    Kram!

  12. Marcus Sundman said, on juni 17, 2011 at 15:03

    Hej George! Marcus här igen, vi känner inte varandra, jag har skrivit ett par gånger, en Oslobo som varit cancerfri och med hjälp av cancerbloggar försökt hitta en väg till livet, det liv jag inte kunde uppskatta då jag led av djup depression för flera år sedan.

    Jag har via era bloggar, din, Anna, Linda, Lotta med mera.. lärt mig massor om livet. Jag har även fått ett intresse i att hjälpa till, donera pengar till cancerforskningen. Men jag funderar lite ang. denna forskning. Jag såg just en dokumentär om Burzynski. Har du sett dokumentären? Om inte? http://vimeo.com/24821365 – se den, och det vore kul att höra vad du tänker. Om det är sant, varför är läkemedelsföretagen så dumma?

    Kram på dig och trevlig helg önskar Marcus.

  13. Frun i huset said, on juni 19, 2011 at 10:13

    Tusen tack för en bra och tänkvärd blogg. Jag läser till undersköterska och din blogg lär mig en hel del om sjukvården!

  14. pg said, on juni 20, 2011 at 13:58

    Jag är också nyfiken på vad du tycker om Sundmans videolänk. Jag tittade på den alldeles nyss, och det var fascinerande. Visserligen drivs en tydlig tes i filmen, t ex med att framhålla hur farlig konventionell cancerterapi är, men i övrigt återfanns inga tydliga fel coh konstigheter. Vad vet du om antineoplastonterapi? Men dyrt verkar det i alla fall vara (>”$100,000 for the first year of intravenous treatment” enl wikipedia), så någon ren alltruist verkar inte Burzynski vara.

  15. M said, on juli 1, 2011 at 09:21

    Min pappa hade bara diagnostiserad cancer i 12 veckor men de nästan tvingade honom till 3 behandlingar för det är det man skall göra innan man får göra en röntgen för att se om cancern går tillbaka. Doktor övertalade mamma att det fanns hopp att cancern skulle krympa men jag som jobbar på apotek tyckte att det var bättre att låta det vara efter de två första. Han dog 1 vecka efter den sista av denna och jag tycker det var människoplågeri att man måste köra behandling på någon som är så dålig. Kräktes och fick lunginflammation (troligtvis aspiration pga morfinpreparat och cellgift) sista dagarna och vi blev först glada för tempen gick ner men det betydde bara att kroppen höll på att lägga ner. Vi vårdade honom i hemmet och gav stark smärtlindring tills han somnade in. Fortsatt behandling kan både vara bra och dåligt var det jag ville säga med denna historia.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: