George med Liemannen bakom axeln

Mitt livs värde och historien om plånboken….

Posted in survivaL by georgeschottl on juni 7, 2011

Vad är mitt liv värt?

Jag går ju på en fjärde generationens cancermediciner som utvecklas och testas på oss 600 patienter spridda över 17 länder!
Denna medicin som utvecklas av läkemedelsbolaget Merck & Co har kostat miljarder för  att ta fram och har i mitt fall gjort att mitt liv har förlängts från förväntade 3 till 6 månader till nu att jag lever på mitt 5:e år som patient med Malignt Mesoteliom.

Samma vecka som jag påbörjade studien att ta Vorinostat slutade mina tumörer att växa, detta är så tydligt på röntgen från ”före och efter”  att man häpnar…

Hur kommer det sig att jag lever, det är ju tack vare att jag var så pass dålig att det inte fanns fler alternativ för mig som Mesoteliompatient, jag hade bara den palliativa vården kvar som alternativ….och upplevelsen att få dö!
Tack vare att det enbart är patienter som inte har fler alternativ som fick ingå i studien som jag fick ingå!
Egentligen kan man säga att min otur var min tur…..

Vad är nu medicinen jag knaprar på värd?
Vad är mitt liv värt!

Ett annat bolag som utvecklat en ny cancermedicin riktat mot prostatacancer ger patienten ett utökat och lindrigare liv med 4,5 månader.
Preparatet heter Alpharadin och resultatet efter att patienten har bytt till detta preparatet är att patienten ökar sin överlevnadstid  från förväntade 11,2 månader till  15 månader.
Vad har nu hänt med företaget som utvecklat detta preparatet Alpharadin, detta företags börsvärde har ökat med 1500 % .
Patientens överlevnad har ökat med ca 35%….hur kan börsvärdet på bolaget öka med 1500%?

 

Jämför med Merck som utvecklat (utvecklar) den nya 4:e generationens cancermedicin som som ökat min livslängd ofantligt!
Medicinen har ökat min livslängd mot förväntad tid (i snitt 4 månader) med 60 månader.
Det är alltså 15 gånger, jag säger det igen,  15 GÅNGER har mitt liv förlängts tack vare ett gäng forskare på ett relativt okänt företag som heter Merck!
Har företagets börsvärde ökat med motsvarande 15 gånger?

Nej……det har det inte!

Här verkar det vara mer seriöst och sansat, här är det en stor portfölj med olika mediciner som utvecklas samt att man även testar Vorinostatet på en hel drös med olika tumörtyper !

Intressanta tankar om en framtida medicin!

Ja just det plånbok och middag!
Jag har alltså tappat min plånbok, vi hade ju en liten lunch med familjen Marbe Bernhardsson, Susanne och Christian från TV-serien  Himlen kan Vänta. Inköpen sköttes på en butik jag normalt ej handlar på, nämligen Coop Forum i Lund.
Eftersom de öppnar tidigt , redan klockan 08,00 valde jag den butiken….dock valde plånboken att ramla ur byxorna när jag satte mig i bilen efter att jag lastat in alla varorna!

Inte märkte jag ett smack över att plånboken med kontanter och kvitton från mina två senaste resor var borta.
Istället hade vi en trevlig middag med en meny som var:

Liten Persika och Laxtartar med Nektariner och Toast med Kapris som förrätt.
Som varmrätt blev det Torskrygg med en välkokt vitvinssås och en Duglere på toppen av fisken.
(Planerat var att som extra till fisken var väldigt fina skogschampinjoner som jag fyllde med Limburgerost och sedan rostade i ugnen….men jag glömde dem i ugnen och brände dem till något som liknade kolbriketter med ostdoft!)
Till dessert blev det en yoghurtfri Smoothie på Vattenmelon, Jordgubbar, Björnbär och Apelsin…

Det bästa var ju besöket och den där lugna känslan när man har gäster som man vet man inte behöver anstränga sig för, det var bara så förbannat trevligt!

Åter till plånboken, idag var det dags på morgonen att tanka Saras bil….och jag upptäcker att en liten svart plånbok är bara borta…
Så började dagen idag, plånbokslös men inte rådlös!

George

Annonser

15 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Sister Moonshine said, on juni 8, 2011 at 15:52

    Ja, hur sätter man ett värde på ett liv. På en månad eller ett år eller 5? Varje gång jag fått en negativt besked från min läkare har jag trott att min tid är ute. Snart. Men, nu är det över tio år sedan min första diagnos och jag är fortfarande kvar. För mig är den resterande tiden värd … allt. Även om jag knappast kommer att inkassera någon pensionspeng.

    För dig finns så mycket att glädjas över, men nog är det trist att tappa sin plånbok. Hoppas den kommer tillrätta och att ingen hunnit ställa till det för dig på något sätt. Det räcker väl med krångel nu va?!

    Må gott!

    Kram

    /Åsa

    • Skeptikern said, on juni 8, 2011 at 23:52

      Men vem skall sätt pris på någons liv? Och hur skall det gå till? George var ung när han fick sin (andra) cancerdiagnos. Är ålder ett kriterium? Å ena sidan hade han inte barn när hans mesoteliom var ett faktum. Då kanske vi stryker ett par års överlevnad? Å andra sidan var det ju faktiskt så, att George redan hade haft en cancerdiagnos – njurcancer – när han diagnosticerades med nästa cancerform. Gör det hans liv mer eller mindre värt? Och bör man få utnyttja vården (som är dyr) för att skaffa barn i en situation när man redan har en cancerdiagnos och lever mitt i nästa? Jag tycker definitivt INTE det.

      Sedan får George barn. Detta vore inte möjligt utan den teknik som finns idag. Den liknar i och för sig den teknik som många barnlösa par kan tillgripa numera, men gör det George mer värdefull vad gäller att förlänga hans liv? Eller är det hans blogg som gör att han skall få kosta vårdpengar? Vilken pappa som helst kan dö ifrån sina barn i ”förtid”, alltså innan barnen är vuxna. Sannolikheten att George gör det är trots allt – även om man är optimist – stor, för att inte säga mycket stor. Han lär inte få se Freya växa upp med det vrak till kropp som han själv beskriver.

      Att sätta sin egen dödsdom – som mesoteliom faktiskt är – i relation till aktiemarknaden gör mig förvirrad och illamående.

      Det finns uppmärksammade cancerformer som bröstcancer, prostatacancer, lungcancer, levercancer, bukspottskörtelcancer, skelettcancer med mera. Sedan finns cancerformer som man knappt nämner – jag har en vän som fick cancer i gommen (har någon hört talas om gomcancer, kanske?) och en kollega som fick en tumör under tungan. Båda är döda. Hade någon av dem mer rätt till livet och en bra aktiekurs än någon annan?

      Jag har svårt att se det. Och jag ler inte – jag betraktar dig, George, som en egoistisk cyniker.

      /Skeptikern

      • tina said, on juni 9, 2011 at 11:18

        Ett liv går inte att värdera – hur mycket skeptikern än försöker.
        Om man mår illa av att läsa en blogg, ett tips – välj en annan som du mår bättre av.

      • Pär Larsson said, on juni 9, 2011 at 12:24

        Vad vill skeptikern med sin kommentar? Och vem är skeptikern egentligen? Man känner igen det cyniska tonfallet, som påfallande inte sällan dyker upp på sjukvårdssidor som kommenteras av sjukvårdspersonal. Kan bakgrunden stämma även i detta fall? Paradoxalt beskyller skeptikern också George för att vara just – en cyniker!

        Och skulle skeptikern ha en bakgrund som personal inom den dyra svenska offentliga sjukvården, kan det ju vara bra att komma ihåg att det är hjältar som George som genom sitt arbete som privat företagare som med sina skatteinbetalningar försörjer oss offentliganställda. Vem bättre än George har förtjänat sin rätt till sjukvård?

        //Pär

      • Pär Larsson said, on juni 9, 2011 at 12:30

        Vad vill skeptikern med sin kommentar? Och vem är skeptikern egentligen? Man känner igen det cyniska tonfallet, som påfallande osällan dyker upp på sjukvårdssidor som kommenteras av sjukvårdspersonal. Kan bakgrunden stämma även i detta fall? Paradoxalt beskyller skeptikern också George för att vara just – en cyniker!

        Och skulle skeptikern ha en bakgrund som personal inom den dyra svenska offentliga sjukvården, kan det ju vara bra att komma ihåg att det är hjältar som George som skattebetalande privat företagare som försörjer oss offentliganställda. Vem bättre än George har förtjänat sin rätt till sjukvård?

        //Pär

      • Karlavagnen said, on juni 9, 2011 at 18:26

        Förstår inte heller vad som är meningen överhuvudtaget med Skeptikerns kommentar. Dessutom påminner stilen om ett tidigare anonymt kommentar (påhopp) på denna bloggen.

        Ett liv är obetalbart. För mig är det en självklarhet att varje människa (men få förunnat) ska ha rätt och tillgång till god medicinskt omvårdnad. Så länge det finns liv, finns det hopp! Oavsett vilken sorts sjukdom det handlar om.

        Vidare förstår jag inte alls varför dra in bloggarens familjesituation. Det är en privatsak och, i allmänhet, ett gemensamt beslut mellan två personer.

        Som så många andra har även jag förlorat vänner och bekanta i olika sjukdomar eller olyckor, Men det skulle aldrig falla mig in att kritisera eller vara bitter gentemot medmänniskor som överlevt (eller kämpar för att överleva) sjukdomar/olyckor som mina vänner dött i.

  2. michaeleriksson said, on juni 8, 2011 at 17:19

    Menar du som du skriver Merck & Co (en av världens största och mest välkända läkemedelsfirmor) eller som du länkar Merck KGaA (i varje fall med svenska mått en bjässe)? Jfr.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Merck_%26_Co.
    resp.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Merck_KGaA

  3. Inkan o Ligan said, on juni 8, 2011 at 21:28

    Jag hoppas verkligen att dessa mediciner kommer snart för alla.
    Men plånbok två att tappa ??
    *ler*
    Så himla knasigt liksom.

  4. Mattias said, on juni 9, 2011 at 09:58

    Det finns inget som är rätt och fel när det kommer till liv, ett enda förhållningssätt räddar hela din syn på detta ämne.

    ”Vita praeponitur”

    Mvh
    mattias

  5. Anna-Karin said, on juni 9, 2011 at 14:42

    Kan bara inte låta bli att svara skeptikern… Lider verkligen med dig. Vilket hemskt liv du måste ha levt hitills när man inte kan glädjas åt andras ”chans och lycka” att få uppleva möjligheten att få leva några/flera år till och få chansen att få ett barn. Hur det än nu blir till. Det går inte sätta en prislapp på någons liv. Allas liv är värt lika mycket oavsett bakgrund osv…. men allt går tyvärr inte att bota ellar att bli helt frisk ifrån, men låt oss istället glädjas med dom människor som får några fler år att vara med på denna jord trots sina sjukdomar. Man vet inget om morgondagen..nästa gång kanske någon av oss drabbas av sjukdomar och svårigheter och då hoppas jag att det ges chanser till att få prova allt för att kunna bli frisk. Lär dig att glädjas åt dig själv och andra människors lyckor vad det än må vara.. Lev livet här och nu, bli glad över dina och andras medgångar, lär dig av motgångar och var ödmjuk och respektfull mot dig själv och andra. Livet blir så mycket roligare. Livet är för kort för att gå omkring att vara skeptiskt till det.

  6. S said, on juni 9, 2011 at 20:05

    Har följt din blogg, George – läst både inlägg och kommentarer och själv kommenterat vid ett par tillfälle. Normalt sett saknar jag inte ord, jag är hyfsat bildad, artig och i vanliga fall välformulerad och språkvårdad. Idag skriver jag något jag aldrig i mitt drygt halvsekellånga liv varken sagt, skrivit eller ens drömt om att på något sätt yppa tidigare, och jag gör det trots att jag anser att man ska ha största respekt till och för andra människors åsikter. Orden riktar jag till Skeptikern:

    Ta dig i röven och dra till ett varmt ställe!

  7. Sandra said, on juni 9, 2011 at 20:07

    Vi är såååå många som glädjs och hejar på dig & din familj, George!

  8. Kumlaanna said, on juni 10, 2011 at 22:21

    Skeptikern, du gör mig rädd och illamående. Din ton i inlägget är allt annat än trevlig. Om meningen är att framföra en konstruktiv åsikt så har du misslyckats å det grövsta. Hela inlägget osar avundsjuka och bitterhet. Dessutom är du rent ut sagt fördjävlig när du ihärdigt proklamerar att Georges prognos är mörk. Vem vet?? Vem vet, om George kommer bli 95 år pga en korrekt medicinering? Vem vet om du eller jag lever imorgon? Ingen! Så du skeptikern, gör oss alla en tjänst och låt bli att läsa bloggar som denna om du inte klarar av att låta bli att ”slå på dem som redan ligger”.

  9. Ewa Larsson said, on juni 10, 2011 at 23:36

    Hej Skeptiker! vore det inte bra med ett namn.Om vi har massa åsikter idet här fallet kritiska är det bra att ha sitt namn under.Hälsningar ewa

  10. Sara Jarmakowski said, on juni 14, 2011 at 14:58

    Vad Skeptiker inte verkar ha tänkt på är det fall om medicinen verkligen är den medicin som kommer hjälpa alla de människor som drabbas av mesoteliom i framtiden. Enligt Skeptikerns resonemang är forskning onödig, men utan forskning hade så många fler familjer splittrats på grund av sjukdom.

    Vad gäller att skaffa barn i George situation ser jag inte som negativt. Det finns ju trots en dyster prognos en chans att George klarar kampen. Fem år efter en mesoteliomdom är trots allt mycket länge. Och om han inte skulle vinna kampen mot cancer fick han några lyckliga år med sin familj- med sin Sara och med sin Freya. Att underskatta kärlek som botemedel i svåra sjukdomstillstånd är inte att förakta, även om det kanske inte är avgörande för en persons överlevnad. Skeptiskerns resonemang skulle lika gärna kunna bura in George från omvärlden då både kärleksrelation och vänskapsrelationer krossas vid eventuellt dödsfall. Att få leva lycklig det liv man har, oavsett om det är långt eller kort, är allas rättighet.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: