George med Liemannen bakom axeln

Storinköp…och fruktansvärda bilder.!

Posted in survivaL by georgeschottl on maj 6, 2011

Idag har det varit dags att fylla på i medicinskåpet…med tanke på att det konsumeras cancermediciner och andra mediciner som en 12-åring käkar godis brukar jag köra ett storinköp, alltså planera för att göra ett stort inköp så sällan som möjligt.
Idag var det dags…

Hyllorna gapade tomma som snapshyllorna på systembolaget efter midsommarafton.
Medicinskåpet ekade tomt som alperna med en joddlande fåne i lederhosen.
Nja, behöver jag dra fler liknelser?

Nä, trodde inte det.

I all fall, jag ramlar in på ett av apoteken i Lund (ligger på sjukhusområdet) med en A4-sida fylld till hälften med text…..
Jösses vad jag klämmer i mig mediciner…!
Hjälpen och servicen var superb och  snabb och ganska snart var jag på väg hem igen med en jättekasse med mediciner.

Jag har faktiskt besökt Malmös sjukhus-område idag också.
Jag besökte Röntgen ingång 44 för att få ut alla mina röntgenbilder vars röntgen utförts i Malmö.
Det känns extremt viktigt att jag själv tittar på mina röntgebilder och själv bedömer vad som har gått snett…
Vad som gått så fruktansvärt snett!
Jag har nämligen nyligen fått ett dokument i min hand som  överraskade mig och ställde min värld lite upp och ner…
På det dokumentet nämner man att jag har förtjockningar i lungsäcken som förändring….detta var år 2003!
Översatt  på ren svenska så säger dokumentet att man såg mina lungtumörers början på röntgenbilderna redan år 2003 men förstod inte att förändringen kunde vara Malignt Mesoteliom!
2003 när jag bara hade två st tumörer så nonchalerade man att gå vidare med  att undersöka mig och vad dessa förtjockningar i lungsäcken kunde vara för något.
2006-10 fick jag ju beskedet på vad det var, under alla dessa år har man alltså kunna agera och ge min kropp en bättre chans att kunna bekämpa cancern!
Vilken otrolig miss!
Så lurad jag känner mig!
All besvikelse definieras av den meningen som nu kommer:
Så ytterst besviken jag känner mig på att man kör preventiv röntgen på mig eftersom jag är en tidigare cancerpatient, trots denna informationen så struntade man att kontrollera förändringar i min kropp.
Man gör alltså bara halva jobbet!
Man gjorde röntgen men ej själva uppföljningen trots påvisade förändringar!

Har jag rätten att vara besviken eller är jag orättvis mot den läkare som bestämde sig för att inte gå vidare på grund utav informationen han fått utav röntgen?
Har jag rätten att vara besviken?

En av mina favoritläkare,  Professor Anders Bjartell skall faktiskt föreläsa den 23:e maj i Malmö om vikten av att vara preventiv och att vården måste lära sig att upptäcka cancer tidigare.
Det är ett öppet hus med gratis kaffe så jag tycker verkligen att ni som kan skall gå på denna föreläsning i Malmö den 23:e Maj från 18,00 till minst 21,00. Läs längre ner om plats och program.
Det som hade varit mest intressant att höra om är hur man skall kunna komma förbi primärvårdens roll  och ansvar i att missa cancerdiagnoser på löpande band. Det längsta väntetiden kommer oftare från primärvården än från när man väl hamnat i sjukvården, alltså den riktiga sjukvården….
Jag önskar verkligen att jag kunde besöka denna föreläsning som kommer vara otroligt intressant men jag är den dagen och sitter i en svarspanel på Stockholm Waterfront Congress Center för Socialdepartementet som berättar om vilket regeringsuppdrag departementet har.
Jag sitter med i panelen som patientrepresentant om hur man kan förbättra kampen mot cancer och försämra villkoren för cancerceller i Sverige!
Det hade varit en dröm att ha med Ronny Öhman och Anders Bjartell på det evenemanget  i Stockholm, då hade verkligen cancerns motståndare visat upp sina ansikten!

George

Att upptäcka cancer tidigt

Tid: 2011-05-23 Kl 18:00
Sluttid: Kl 20:15
Plats: Jubileumsaulan, Skånes universitetssjukhus Malmö. Ingång via Carl Gustafs väg
Kontakt: Anna Holst, anna.c.holst@skane.se

Välkommen till en föreläsningskväll för allmänheten!
Ett arrangemang av Allmänna Sjukhusets i Malmö Stiftelse för bekämpande av cancer tillsammans med forskare från Malmö Cancer Center vid Lunds universitet.

Program

18.00 Välkommen Professor. Anders Bjartell. Ordförande i Allmänna Sjukhusets i Malmö Stiftelse för bekämpande av cancer

18.05 Vad är screening? Docent Jonas Manjer, Plastikkirurgiska Kliniken

18.20 Screening för livmoderhalscancer. Överläkare, med dr, Charlotte Hellsten

18.40 Screening för bröstcancer. Docent Ingvar Andersson, Unilabs Malmö

19.00 Paus, kaffe med kaka

19.20 Screening för prostatacancer. Professor Anders Bjartell, Urologiska Kliniken

19.40 Screening för tarmcancer. Docent Ingvar Syk, Kirurgiska Kliniken

20.00-20.15 Frågestund – paneldiskussion

Alla föreläsare från Skånes Universitetssjukhus Malmö, Kvinnokliniken

Ingen föranmälan behövs, fri entré

Välkommen!

Annonser

9 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. evigoptimist said, on maj 6, 2011 at 22:18

    Tror de händer alldeles för ofta som de går för långt innan en läkare gör något åt de. Att dom engagerar sig tillräckligt för att skicka pat. vidare för undersökningar.
    Ditt inlägg påminner mig om något jag velat reda ut, något som dök upp efter min mors bortgång. Varför förlossningen som hände 1982 är kopplat till hennes cancer besked 2003.

    Tack för påminnelsen och jätte tack för dina starkt inspirerande inlägg. Även om man inte är drabbad själv av den hemska cancern så har de hjälpt mig en hel del att läsa din blogg. Så tack åter igen.

    Hoppas att medicinskåpet är stadigt som ska hålla upp halva apoteket :-).

  2. Lena Moberg said, on maj 6, 2011 at 23:17

    Hej ! Jag läser din blogg har följt dej sedan programmet Himlen kan vänta …. ett så bra program vilka kämpar ni va som orkade spela in o dela med er av erat elände !
    Tycker du är otrolig som orkar …
    Önskar att de kommer på ett botemedel för denna grymma sjukdom . Hälsnig Lena

  3. Sister Moonshine said, on maj 7, 2011 at 11:50

    Sena och uteblivna diagnoser är exempel på misstag som inte får förekomma. Varje läkare SKA vara säker på sitt beslut av det självklara skälet att det betyder liv och död för patienten (när det gäller cancer). Jag förstår att du känner dig arg, sviken och rädd när du förstår att man sett dina förändringar redan 2003. Precis som du, har jag råkat ut för försenad diagnos pga av läkarens beslut att inte göra de undersökningar som är kutym. Jag kommer aldrig att få veta om det beslutet förkortar mitt liv. Jag kan bara göra som du gör, själv ta kontroll över min sjukdom och skaffa mera information och vara den som styr cancerskutan.

    Helt rätt George! Fortsätt att föra cancersjukas talan. Det gör du så bra! Lycka till med dina uppdrag.

    Kram

    /Åsa

  4. Ninni said, on maj 7, 2011 at 12:42

    Du har rätt att vara besviken och förbannad! Det är bedrövligt hur de har gjort (eller inte gjort).
    Kram.

  5. annika said, on maj 7, 2011 at 14:34

    Du har all rätt att vara besviken och …förbannad! Det är ju ditt liv som det gäller, det känns som nonchalans att inte undersöka förändringar hos en cancerpatient!

  6. Erika said, on maj 7, 2011 at 15:37

    Hej!
    Följ gärna min blogg för närastående men också kampen om att uppmärksamma tarmcancer.

    Erika

  7. Kerstin said, on maj 8, 2011 at 02:31

    Du har all rätt att vara besviken, arg och in i helvete jävla bitter på den läkare som nonchalerade röntgenresultaten. Och eftersom det inte gagnar någon att vara bitter (ägnar du ju inte dig åt det). Sen är det väl bra om du kontaktar den läkaren och berättar hur det ligger till. Om du inte redan gjort det. Eller, den läkaren vet förmodligen redan. Men det kan ju vara bra att få sig ett snack ändå. Bara du inte förgår dig på läkaren, det hade jag nog kunnat göra. Hämndlysten som jag är.

    Tyvärr verkar sena diagnoser vara mer regel än undantag. Min svärfar har förmodligen haft cancervarianten Myelom ganska länge. Nu är det ju en rätt ”bra” diagnos att ha. Men man har väl ändå rätt att få veta att värden i kroppen är dåliga när blodprov tas? Istället för att dessa bara glöms bort… för att upptäckas igen långt senare, då personen återigen och återigen och återigen sökt för sina problem. Det är ju faktiskt inte normalt för en i övrigt (tror man) frisk person att vara inlagd på sjukhus för att en enkel förkylning blivit lunginflammation, sådär en gång om året. Det är Dalarnas Landsting det.

    För övrigt sprack tarmen på svärfar nu under cancerbehandlingen. Det blev stopp i magen på honom. Så nu har han påse på magen i slutet av tunntarmen. Jag har fått information om att det är väldigt viktigt med vad man får i sig, och vad som kommer ut när alla tarmar inte är involverade i näringsupptaget. När svärfar låg inlagd fanns det inte någon som dokumenterade vad han fått i sig och vad som kommit ut. Det borde ha gjorts enligt en ansvarig sköterska. Alltså personal som inte följer rutiner. Vad beror det på? Okunskap? Nonchalans? Påsen skulle bytas med ett visst intervall. Ingen hade bytt påsen. Och svärfar, vad vet han om sådant där? Inget! Han är av den gamla stammen där man tror man blir omhändertagen på sjukhus. Han låg på sjukhus i 9 dagar och under den tiden var han rätt rasslig. Han kunde inte duscha själv, orkade inte, och fick inte hjälp att duscha under tiden han var inlagd. När han väl kom hem mådde han inte alls bra. Så efter några dagar var han tillbaka på sjukhuset. Det visade sig att han var helt uttorkad. Man känner väl inte själv när man är sjuk plus att ingen hade ju följt upp hans näringsintag. Eftersom han är sjuk äter han en del mediciner. Vid operationstillfället togs all medicinering bort. När de sedan skickade hem honom (när han fortfarande mådde riktigt illa) var det inte någon som tog ansvar för att informera om hans medicinering, eventuella förändringar. (Inte enbart cancermediciner.) Det var vården på Falu Lasarett!!

    Primärvården här i Gävleborgs län har arbetat på att diagnosticera en väninnas problem sedan november. Hon har ännu inte fått någon diagnos. Det började med blod i urinen, svåra buksmärtor och dåliga levervärden. (Hon dricker inte alkohol.) Dock har hon vetat sedan i mars att de har sett ”fynd” i tunntarmen och levern. Innan ”fynden” i tunntarmen var hon så gott som diagnosticerad med Crohns. Leverförändringarna blev först diagnosticerade som helt ofarliga enligt läkaren som utförde undersökningen. Ingen biopsi, enbart ultraljud med kontrast trots att ”de” först sagt att en biopsi måste göras för att vara säkra på vad det är. Men sen ändrade sig läkaren plötsligt och det räckte med ultraljud. När de väl hittat förändringarna i tunntarmen blev levern återigen högintressant.. ja så högintressant det nu är när en person får vänta på diagnos minst ett halvår. Den stackars människan har fått röda mönster på sin mage. Ser ut som nån ritat dit världskartan med mörkröd tusch. De läkare hon träffat har aldrig sett något liknande. Har man också överlevt stroke, lungemboli, har mineurs, reumatiskt, PCO och endometrois skulle man ju kunna räkna ut att något är ganska fel på den personens immunförsvar och därmed skulle kanske läkarna vara beredda på lite ovanliga fynd och att patienten kanske inte helt följer ”mallen”.

    För övrigt så dog en annan bekant i hjärntumör i vinter. Han sökte vård för att han ”ramlat ihop”. En röntgen på huvudet/hjärnan gjordes och ingen hörde något om något resultat. Det gick tre månader. Sen hörde sjukvården av sig och ville röntga hans huvud igen, på grund av att de gjort fynd på de tidigare röntgenplåtarna. Ähm, det tog alltså vården 3 månader att titta på ett par röntgenplåtar tagna på en hjärna!?!?! Tydligen! Tror det här var i Umeå. I vilket fall som helst fick han då diagnos hjärntumör. Ingen kan ju exakt veta vad väntetiden gjorde för hans chanser till överlevnad. Men när cancern växer så snabbt bör det vara ännu mer kritiskt med en snabb diagnos kan jag tänka mig.

    För övrigt inser jag att om man slåss tillräckligt hårt kan man få diagnoser tidigare. Är det den sjukes jobb att slåss för sin rätt? Ska man orka slåss för sin rätt för att få rätt vård och diagnos? För övrigt kan jag tänka mig att man själv kanske stretar emot lite grand om man är rädd att vara allvarligt sjuk. Man kanske inte ligger på och ringer varje dag för att höra efter om man kan få tid för en undersökning. Och man kanske nöjer sig med att få resultat efter en röntgen efter två veckor då läkaren har tid fast svaret egentligen finns på läkarens skrivbord dagen efter undersökningen. Så länge man inte vet något måste man inte ta itu med det och uppleva det.

    För övrigt anser Gävle sjukhus att man håller vårdgarantins tider när man t ex först efter en remiss är skickad kallar till en undersökning av ögon på Ögonkliniken, väntetid 2 månader ca. Där konstateras att grå starr ska opereras och att en undersökning och tid för detta ska ges. Sedan får personen en tid för nästa undersökning inom precis tre månader. Då har vårdgarantins tider hållits. Sedan kan det alltså återigen ta tre månader innan operation sker och vårdgarantin anses ändå uppfylld. Tur det finns något som heter fritt vårdval. För de som är kapabla att ta reda på det själva. När jag frågade för pappas försorg fick jag svaret att många ändå väntar på operationstiden. Öh, jaha, för att de inte är tillräckligt bra på att informera sig själva så de känner inte till något annat kanske?

    På Gävle sjukhus var väntetiden på en magnetröntgen 8 månader hösten 2009. På Aleris i Upplands Väsby var väntetiden någon vecka, om ens det. Jag vill inte ens tänka på hur lång väntetiden på operation av diskbråck var på Gävle Sjukhus. På Aleris tog det från röntgen två veckor tills operationen var genomförd, och mycket lyckad. När min man ville ha remissen skickad från Gävle sjukhus blev han nästan utskälld av sköterskan han talade med. ”Tänk om alla skulle åka iväg.. bla bla bla..” Ja, det vore väl bra för då visar man ju verkligen upp vilket dåligt jobb detta landsting gör med väntetider.

    Kontentan är att det verkar vara mer regel än undantag med misstag och nonchalans i dagens sjukvård. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag är för en privatisering av sveriges sjukvård innan den raseras helt.

    Sorry, nu har jag skrivit av mig lite exempel på svåra saker som händer omkring oss. Förmodligen överallt fast det inte talas om det.

  8. Ewa Larsson said, on maj 8, 2011 at 12:46

    Jag är glad att du inte sitter fast i bitterhet utan uträttar storverk istället.Att ilskan används till något produktivt som vi alla sjuka anhöriga osv. får nytta av.Tack George för allt som du gör.Nyfiken är jag också på vad du ska göra i Stockholm,berätta gärna lite mer.

  9. Inkan o Ligan said, on maj 10, 2011 at 21:09

    KLart du har rätt att vara besviken och arg.
    Strongt av dig att kämpa så för många många andra också.
    Kram


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: