George med Liemannen bakom axeln

Äras skall de som äras bör! Ortopeden 1

Posted in survivaL by georgeschottl on april 15, 2011

Claes mår bättre, han opererades klockan 07,00 i Onsdags.

Läkarna genomförde 4 st olika ingrepp i hans två ben under samma operation och nu ligger Claes återigen med båda benen i jättelika gips-förpackningar…
Knäskålen sitter nu på rätt plats (i knät) och inte på fikabesök hos lårmuskeln, benbiten är fastskruvad och de båda ligamenten i respektive ben är fastsydda på rätt plats igen.

Den Italienska medicineringen som gett Claes så ofantligt många biverkningar håller att på gå ur kroppen och läkarna här i Sverige på Ortopeden 1 har trollat fram mediciner som fungerar bättre med Claes redan fullmedicinerade kropp.
Jag vill bara tacka så ofantligt många, speciellt all personal på Ortopeden 1 i Malmö för den superba behandlingen och inkvarteringen!
Det är så otroligt sant som jag alltid brukar säga, det handlar så ytterst sällan om lokaler eller maskiner, det viktigaste som finns är de människor som arbetar med produkten, i detta fall min favoritsvärfar Claes!
Alla sköterskor som tar hand om Claes både nattetid och dagtid har imponerat så ofantligt, det känns nästan som en bekräftelse på min egen bild av den delen av sjukvård  som jag sysslar med, cancersjukvården.
Sköterkornas kapacitet att ha en betydande roll inom vården!
Det är samma sak här inom ortopedin som inom cancersjukvården, att sköterskornas roll är så ofantligt viktig, jag sticker gärna ut hakan och säger att ibland är sköterskornas roll viktigare än läkarnas.

Så här kommer ett ofantligt stort tack till Er på Ortopeden 1 för Ert arbete under dag och nattetid med Claes!

Jag skall inte denna gång glömma läkarna heller utan jag riktar ett stort tack till Er också för den kompetens och kunskap Ni besitter!
Ni har ALLA lugnat och ingett förtroende både oss anhöriga och viktigast, hos Clas!

Tack!

George

Annonser

15 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Camilla Lejon said, on april 15, 2011 at 15:57

    Är oerhört stolt över att min dotter siktar på att bli just sjuksköterska. Hon gjorde sin APU i höstas på ett äldreboende under 6 veckor, tidiga mornar, helger etc och stormtrivdes. Hennes dröm är att jobba med svårt sjuka barn. Håller med dig, heder åt alla som arbetar inom vården!

  2. Susanne Alenius said, on april 15, 2011 at 18:56

    Vad skönt att höra att svärfar är i Sverige igen och att han blivit väl omhändertagen!
    Ta hand om er alla och njut av påsken!

  3. Erika said, on april 15, 2011 at 19:20

    Hej, jag delar din åsikt om bra vård i Sverige och om att de allra allra flesta personer som arbetar inom vården är fantastiska. Har själv gjort tre stycken kejsarsnitt i Kalmar, alla gånger till full belåtenhet. Mycket bra bemötande från samtliga inblandade runt snitten och fina barn som till slut kom ut!!
    Ha en trevlig påsk!

  4. Angela said, on april 15, 2011 at 19:36

    Glöm inte undersköterskorna! Jag genomgick en canceroperation för ett år sedan och upplevde just undersköterskorna som handlingskraftiga och empatiska samt väldigt bra på att ta blodprover.

  5. Elisabeth said, on april 15, 2011 at 20:59

    Du är verkligen en av mina heroes. Shit vad du är stark mot sjukdomen. Överlevt från 2006 mot alla odds. Jag ska också bräcka alla odds har jag bestämt mig för. Har varit riktigt deppig efter Lindas bortgång men så läser jag om dig hela tiden och då är inget omöjligt.
    Återigen…. dotra din är för himla söt. Men med en vacker fru och en pappa stark som en björn så..
    Hälsning från Elisabeth (just nu på onkologen på sös, men i morgon hoppas jag på komma hem eller permis åtmindstonde. vill hem till barnen!!!)

  6. Kristin said, on april 15, 2011 at 21:39

    Att du höjer sjuksköterskorna till skyarna är väl rätt och riktigt. Men tänk att det faktiskt finns fler i vården som gör superjobb. Inte minst undersköterskorna som tar ett oerhört stort lass och som oftast är närmast patienten och vet mest! Det är undersköterskorna som peppar, stöttar och rehabiliterar. Rehabiliteringen styrs via arbetsterapeuter och sjukgymnaster som är mycket närvarande, särskilt på ortopeden. Paramedicinarna är inte bara till för rehab utan även i förebyggande vård – såsom undvika trycksår, undvika kontrakturer, underhålla lungorna när patienten är sängliggandes, utprovning av hjälpmedel som möjliggör aktivitet (vad är en människa som inte kan utför någon aktivitet alls??), motiverande samtal… (listan kan göras oerhört lång).

    Vad jag vill ha sagt är att ALLA i vårdkedjan är lika viktiga, på olika sätt. Sjuksköterskan hade ALDRIG klarat sig utan de andra yrkeskategorierna. Ett teamarbete är vad som i slutändan åter gör månniskan hel…

    • Eva said, on april 16, 2011 at 20:50

      Hej
      Måste svara dig då jag har varit undersköterska en gång i tiden men numera Sjuksköterska. till viss del har du kanske rätt men till viss del fel. En sjuksköterska kan göra en undersköterskas jobb men en undersköterska kan INTE göra en sjuksköterskas jobb tänk på det. Jag läste just pga det att jag kan göra allt Tack för ordet

  7. Anneta Tomic said, on april 16, 2011 at 00:24

    Hej George!

    Jag har följt din blogg under ett drygt år, lagt in ett par kommentarer tidigare, men inte mer än så. Nu ser jag att din svärfar åter har tungan i rätt mun – eller knäskålarna på rätt plats, vilket man föredrar – och det verkar ju alldeles utmärkt. Må han bli helt återställd!

    Jag vill dock återvända till en kommentar av ”Mico” som jag läste under ett annat av dina inlägg. Uppenbarligen tog du illa vid dig och alldeles tydligt triggade kommentaren igång flera av dina bloggläsare. I mitt jobb ägnar jag mig till stora delar åt en verksamhet som man skulle kunna kalla medling (men som inte är det i ordets juridiska bemärkelse) och som innebär att jag lyssnar förutsättningslöst – om de nu går – på parter i en konflikt. Det är därför intressant för mig att se ditt inlägg, och i synnerhet Micos kommentar som ett ”case”, något som skulle ha kunnat hamna i mitt knä via mitt jobb.

    Jag tror att det är livmoderhalscancern som är grejen. Mico blir fruktansvärt provocerad när du snackar om detta. Jag tror att det beror på att Mico har något i bagaget – so to speak – när det gäller detta. Och det är inte något positivt. Antingen är Mico själv sjuk, eller också någon i hans närhet. När du uttrycker detta med ”inom rimlighetens gräns” så upplever Mico sig ha hamnat UTANFÖR denna gräns på ett eller annat vis. Jag tolkar inte Mico som ett känslokallt svin, utan som någon som är skiträdd, helt enkelt. Han eller någon som är nära honom har fått en diagnos som innebär en dödsdom och han blir provocerad av ditt inlägg. Jag tror att det kan vara ditt ordval ”kommer få på moppo utav undertecknad! Stort med moppo!” som upprör honom. Även jag som utomstående kan känna att det finns en underton av skämt i det uttrycket som får den som känner sig utsatt att gå igång.

    Detta är givetvis bara antaganden, om än ganska välgrundade sådana. Vad jag vill är att man/du/vi/ni inte är så snara att döma. Jag är helt säker på att Mico skriver utifrån sin förtvivlan. Även Mico har Liemannen bakom axeln. Då är man inte alltid nyanserad och saklig. Inte ber du väl en människa i detta predikament att dra någon annanstans?

    /Anneta T

  8. susanna said, on april 16, 2011 at 07:46

    hej på dig.
    Jag häpnas över hur olika det verkar vara hur man blir bemött inom sjukvården i vårt lilla land.Min man dog för 2år sedan i tjocktarmscancer och under det år han var sjuk gick vi igenom ett helvete med sjukvården allt från att dom försökte ge honom novalocole på akuten när han skrek av smärta till att läkaren talade om för oss att han skulle dö men han hade tyvärr inte tid att prata mer för han var för sen till nästa möte!! Ja olika blir vi bemötta..

    • georgeschottl said, on april 16, 2011 at 08:26

      Hej Susanna!
      Jag beklagar verkligen vad du har upplevt och sett med din man!
      Tyvärr är det inte så att du är ensam i dina upplevelser, det finns platser i landet där vården inte är lika bra som normen bör vara, human, människovänlig och snabb.
      Det finns också precis som i alla andra yrkesgrupper personal som inte bör vara inom vårdyrket, samma gäller poliser, kockar, tolkar, politiker och kungar.
      Rätt person med rätt inställning och rätt kunskap är något som läkarkåren eftersträvar.
      Din historia är viktig, dina upplevelser är viktiga för utan dem lär sig inte de som faktiskt kan påverka… om du har orken är du välkommen att berätta din historia här så att den når ut till ”rätt folk”
      Vi som är patienter och även aktiva inom patientföreningar ser att ca 99% av alla sköterskor och läkare, ja all vårdpersonal slår knut på sig själva för att göra det absolut bästa för patienten!
      Den där sista procenten som inte är lika aktiv är det viktigt att man får höra om. Vår enda chans är att lära oss utav misstagen som sker för att kunna utveckla system som gör att vården bara går åt ett enda håll, åt det bättre!
      Det pågående arbetet med Regionala CancerCentra (RCC)är skapat just på grund utav sådan fall såsom det Ni har upplevt!
      Regeringen har ålagt Socialdepartementet att utveckla en ny cancerstrategi så att ALLA i landet skall få den bästa cancervården OAVSETT var man bor!

      Med Varma och vänliga hälsningar
      George Schottl

      • Susanna said, on april 17, 2011 at 20:03

        Hej igen.
        Vår historia började när vi köpt vårt drömhus, vi tokrenoverade vårt nya hus och då får min sambo ont i magen På sjukhuset säger dom att det är magkatarr å skickar hem honom..3 mån senare åker han in igen han har då svullnat upp på halsen och har fruktansvärt ont i sin mage Han får då reda på att han har cancer och den är redan spridd till lymfkörtlarna .Vi gifter oss 2 dagar efter detta besked hemma i vårt vardagsrum.Redan från början säger läkarna så mycket olika den ena säger att det här tar vi bort i en operation inga problem den andra säger att det här är inte operativt i detta läge.Vi blir inte erbjudna att tala med någon eller vad det egentligen innebär.Nu följer en tid av total kaos, outhärdlig smärta tankar om vad som skall hända och INGA besked från sjukhuset efter 14 dagar får vi ringa själva och fråga vad som händer OJ då er har vi glömt av!!! Min man var en mycket ödmjuk man så jag får tjata mycket på honom om att vi måste ställa krav men han litar blint på att den svenska sjukvården skall vara bäst.Vi blir återigen glömda med smärtor som är fruktansvärda akutbesök på sjukhuset där man får ligga i timmar utan morfinlindring.och jag helt tokig som måste stå igemte och se min man ha ont.2 månader efter diagnos får han äntligen en schunt inopererad och helt plötsligt mår han bättre Julen kommer och vi tror att allt skall bli bra.Han blir bättre och går omkring här hemma och planerar vad vi skall göra till sommaren.Vi har nu fått hemsjukvård med underbara sköterskor som kommer varje dag och ger morfin samt dropp.Läkarna vi har är opersonliga och vill inte svara på något utan säger bara att det här blir nog bra.Jag går till och med in själv och frågar hur prognosen ser ut och de svarar svammlande.sommaren kommer och vi börjar måla om huset min man är enveten och vill få klart allt vi påbörjat.I augusti åker han in igen nu börjar en berg å dalbana utan dess like.Han glömms av på sjukhuset olika läkare varje dag som inte vet någonting.helt plötsligt säger dom att han måste åka hem Jag får åka upp till sjukhuset och mer eller mindre gå bärsärkargång för att han skall få stanna.Han blir nu mindre och får ondare nu svullnar hans mage upp och han behandlas som skit.Jag kräver nu ett möte med hans läkare han svammlar mig mitt upp i ansiktet att nej det skall nog bli bra.2 dagar senare kräver jag ytterligare ett möte jag får vänta i 2 timmar på att läkaren behagar komma,Han berättar då helt utan känslor att min man skall dö..vi berättar en timma senare för min man att det inte går längre att han skall dö. vi ligger i ett av sveriges största sjukhus med sjukvårdsperonal som skrattar i korridoren en läkare som sitter och tittar på sin klocka och allt är snart slut.Dagen efter kommer läkaren in igen försent till vår tid och hastar snart vidare med att säga att han är sen till ett möte!!! Sjuksköterskan som är med tycker vi skall anmälla Men vem orkar i ett sådant här läge.Jag går in till avdelningssjöterskan och berättar vad som hänt och kräver att dom ordnar en plats på hospice till oss 3 timmar senare är vi på väg till sista anhalten Min underbara man dör efter bara 3 dagar 38år gammal.Jag orkade aldrig anmälla sjukhuset för jag kände att jag inte fick tillbaka min man och orkade helt enkelt inte i all sorg.Men nu när man börjat få perspektiv på allt så kan jag vissa dagar bli så fruktansvärt arg på det bemötandet vi fick.Och naturligtvis känna frågan hade han klarat sig om vi bara fått riktigt hjälp från början. Ja det här är min historia med cancer..

  9. Eva said, on april 16, 2011 at 14:11

    Just nu pågår det en enkät hos oss (du vet var) Georg som ska ta reda på om det finns behov av en hjälplinje just angående cancer så det kommer att bli mycket bättre ska du se
    Kram Eva (du vet vem vill inte säga var jag jobbar då man får vara försiktig när man säger vissa saker

  10. Elin i Malmö said, on april 19, 2011 at 09:57

    Behöver inte svärfar vara isolerad för MRSA-obs nu när han varit inneliggande i Italien??

    • georgeschottl said, on april 19, 2011 at 23:42

      Elin, du har helt rätt, Claes låg isolerad i tre dygn på infektionen i Malmö innan han släpptes vidare in till Ortopeden .
      20% av patienterna i vissa delar av Italien, Grekland och Litauen har MSRA-bakterier på sjukhusen…
      Att bli skadad och att sedan få penicillinresistenta bakterier som tar livet av en bara för att man blir skadad i fel land är ju helgalet…

  11. Jörgen Carlsson said, on april 19, 2011 at 21:00

    Hej! Vi känner inte varandra utan jag är en ”gammal” arbetskamrat till Claes. Fick denna bloggadress av en kollega på Skanska. Din historia har berört mig mycket. Ser nu att vi som är friska verkligen skall ta tillvara varje ögonblick av livet och njuta av det.
    Vill att du, om du kan, framför min hälsning till Claes.
    Vill också önska dig och din familj all lycka i framtiden Kämpa på!!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: