George med Liemannen bakom axeln

Dessa stjärnor, dessa stjärnor har nu nytt sällskap

Posted in survivaL by georgeschottl on februari 20, 2011

Samtalet kom i Lördags morse, det samtalet som ingen förälder vill ringa, det samtalet som ingen make, fru, far eller mor, vän eller bekant bör ringa..
Lars Asplund finns ej mer hos oss, han är nu en av de vackra starkast lysande stjärnorna på himlen…
En stjärna som lovar trygghet och en säker väg, en stjärna som lyser starkt tillsammans med många andra vackra stjärnor.
Men denna stjärna är stark och ung, kraftfull och stabil, nyfiken och vis, denna stjärnan kommer att visa vägen för många!

Lars blev en stjärna på natten till lördagen, Sara och jag hade precis träffat honom i hans rum på Hospice och trots att kroppen tydligt svek honom var blicken precis som vanliga lasse.  Snabb och vettig men trött ändå.

En fråga som Lars mor ställde till mig är vad jag menar när jag säger att Lars gjort rätt, han har gjort rätt i så många saker, så många beslut.
Han gjorde det som alla patienter bör göra när livet är i faro-zonen och upplevelserna är viktiga, när upplevelserna berikar livet.
Han levde det livet, nyfiket och djuplodande.
Trots att läkare tyckte så pass illa om att han skulle åka utomlands så sade de att han fick åka ”på egen risk”…men det gick så bra att när Lasse kom hem från sin utlandsresa med ny kraft i stegen och ny styrka i batterierna så var han bara hemma några dagar innan nästa flyg gick till varmare bredgrader……så att göra saker på ”egen risk” verkar vara den bästa medicinen!

Ett citat om Lasse kommer från en av hans kolleger:
Han var som klippt och skuren för detta uppdrag. Han var som klippt och skuren att jobba med människor som hamnat på samhällets botten.

Lasse förvånade mig ofta, jag såg ju bara deras jobb genom Saras berättelser och hon håller stenhårt på vad som får berättas och INTE berättas, men när vi, Sara och jag träffade Lasse så pratade de om sitt jobb.
Då insåg jag hur tufft och svårt jobbet är, hur mångsidigt det är, och man insåg den djupa dualismen i Lasse, killen, den tuffe, insatsstyrkan på KVV och tillika massor med blommor i hemmet som mår bra?
Utbildaren i Konflikthantering och samtidigt en riktigt välinredd lägenhet, den mångsidige som hunnit med så många yrken men som ”hittat rätt sak att göra” på det senaste arbetet. Det verkade som Lasse alltid hittade ”rätt sak att göra”!

På en av  middagarna där jag och Sara var hembjudna till Lasse började jag förstå vilken humanist och människovän Lasse var, att engagera sig för de svaga, för de som gjorde andra illa, för att hjälpa de som var så svårt formade av vår egen värld att de inte längre passade in, det var Lasses fortum.

Jag insåg då att Sara  hade en god kollega som verkligen med iver och extrem vilja vill göra den där förändringen, att få den skadade delen av samhället tillbaka där den hör hemma, bland oss alla.

Med humor, nästan torr brittisk humor har Lasse förgyllt Saras arbetsdagar, hon har lärt sig ofantligt mycket tack vare Lasse och hans ovanliga sätt att se på världen…

Nu är stjärnan för evigt tänd på en blinkande himmel, en stjärna som kommer att lysa vägen för oss som behöver vägen visad, för oss som är rädda för att komma vilse, för oss finns det vackra ljuset från av de vackraste stjärnorna på himlen!

En dag kommer vi göra dig sällskap, en dag kommer vi att lysa tillsammans med dig, ditt ljus kommer att lysa över oss så att vi är trygga inför framtiden!

George

Annonser

22 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Mona said, on februari 20, 2011 at 05:29

    Livet – det är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns…

    Sov gott Lasse

  2. Linda said, on februari 20, 2011 at 09:23

    Beklagar sorgen Sara & George, förstår att Lasse kommer att fattas er! Jag minns honom också som en verkligt god kollega en av de bästa på sitt jobb. Kramar fam Gustafsson

  3. Maria J said, on februari 20, 2011 at 10:15

    Lars – Vi är många som kommer att följa ljuset från Din stjärna. Sov gott!
    Tack George för att du gör hans minne vackert!
    Ta hand om er och ge Sara en extra kram från mig

  4. Eva said, on februari 20, 2011 at 12:35

    George. Jag kände inte Lars, men du skriver så oerhört vackert om honom.
    Så fint att ni fick träffa honom hela familjen innan hans vandring var slut.
    Kram/E

  5. Johan Olsson said, on februari 20, 2011 at 14:46

    Beklagar verkligen sorgen!

    Många kramar till er:=)

  6. ninni1960 said, on februari 20, 2011 at 17:28

    Vilka fina ord du skriver om din vän. Det måste ha varit en förmån att få lärt känna en sån vän. Jag beklagar sorgen.
    Jag ”smygläser” din blogg och följer med i din kamp.
    Kram/Carina

  7. ulla said, on februari 20, 2011 at 17:52

    Välformulerat och fantastiskt fint skrivet om Er vän, jag förstår inte hur Du ”får till” alla Dina fina uppdateringar, alltid lika fängslande att läsa, vilket ämne det än gäller, jag vill läsa mååååånga fler…Beklagar detta som hänt Er vän, ”Vintriga” hälsningar fr Sthlm

  8. Inkan o Ligan said, on februari 20, 2011 at 19:59

    R.I.P
    Kram till era alla

  9. Berit said, on februari 20, 2011 at 20:58

    Fint skrivet. Så sorgligt.

  10. Markus said, on februari 21, 2011 at 08:10

    Kvv har förlorat en mycket kompetent medarbetare, vi alla har förlorat en mycket god vän!
    Lasse se nu till att förgylla tlllvaron för alla där uppe så vi snart igen!

  11. pounehsblog said, on februari 21, 2011 at 13:40

    Jag beklagar sorgen så mycket! Väldigt väl skrivet inlägg!

  12. Andreas said, on februari 22, 2011 at 11:24

    Tack för en bra beskrivning av våra vän. Efter att ha läst, så har jag en vilja av att berätta min historia av Lasse… Redigera eller ta bort mitt inlägg sen. Jag tror att detta är min bearbetning av denna sorg.

    Jag minns när Lars satte sin fot inom kriminalvården för första gången. Han skulle börja sin introduktion som vårdare. Han var en tystlåten man, men det var tydligt att han inte köpte allt ”snack” om de intagna som var placerade på enheten STÖD på Fosie.
    När olika scenarion berättades, händelser, vikten om ett gått förhållningssättet, styrkan inom teamet… Om man orkar 6 månader här så passar man för jobbet… Men tänk på att byta arbete efter 3 år… Detta klientel tar musten ur en.
    Lasses kommentar var, som kommer visa sig sedan typisk, ”de är ju bara människor…”

    Efter hans introduktion placerades Lars på avdelning 2. Från just den tiden mins jag att han allt som oftast gick runt med ett eller flera papper under sin arm. Springet var oftast mellan sin avdelning och ovanvåningen, kansliet alltså. Han försökte att ge de intagna en ny chans hos olika myndigheter. Komma på lösningar som var bäst för alla berörda. Han lyckades nog, då han var väldigt omtyckt på avdelningen.

    Det blev vår och jag och en kollega annonserade ut bland kollegerna att vi tänkte hyra en mindre buss för att åka över till Tyskland och handla lite gott och samtidigt umgås. Lasse kom i sista stund och frågade om denna invit även gällde vikarier, vilket det gjorde. Jag och kollegan, Victor som han heter tittade samtidigt på varann. Klart att han var välkommen, men misstankarna om att Lasse skulle vara fyrkantig och kanske även lite tråkig var betydande i våra tankar. När väl resedagen kom så var Lasse vid mötes punkten långt tidigare än tänkt. Han ville ju inte missa denna resa då han hade törstiga vänner som räknade med denna resa… Sedan hoppade han in i bilen. Resan gick sedan mot Bordershop i Tyskland. Resan var lite krystad längst framme i bilen där jag och Lasse satt. Där bak var mobbingen ett faktum, eller rättare sagt jargongen som ett gäng törstiga kriminalvårdare enbart förstår. Väl på båten så frågade jag samtliga om de ville ha kaffe eller läsk, jag skulle ju ändå in i taxfreen för att handla. Vi hade precis röstat om vem som var chaufför hem, vilket så klart hamnade på mig IGEN!. Så klart var alla intresserade av den erbjudna drycken, men inte Lasse. Han skulle ha vatten, men han kunde handla detta själv. Han menade på att han var kräsen med just vad han stoppade i sig när det gällde flaskvatten… Ja fråga mig inte varför… Efter en stund kom han ut ur shopen med två burkar elefantöl, Vi alla stirrade på honom lite förvånat… Kommentar Lasse fällde var ”JA, jag var ju förfan törstig!” Alla lägger upp ett asgarv, och Lasse hade därmed satt upp ribban för resan… Mycket av humorn och gemenskapen är bättre att behålla i minnet än att delas ut här.
    Vilket fall så började en vänskap växa fram.

    Första gången han var hemma hos mig… Ursäkta att jag garvar… Vi hade varit på en avdelnings/ team träff… eller ett födelsedags kalas… Vilket fall det blev en sjukt bra utekväll. Historien börjag när vi väl kommer hem till mig. Det är Jag, Lasse och Victor… ja även min rottweiler Zorro. Det var tidigt i den nya vänskapen men ändå. Lasse gick in på toaletten för att göra sig i ordning för natten. Jag och Victor stod och diskuterade om vem som skulle sova var osv. Men samtalet avslutas abrubt då Lasse kommer ut från toan ikläd med en halskedja som var åtsittande vid halsen. Raggar solbränd, iförd i LEOPARD kalsonger! Han ställde sig mellan mig och Victor som att var så natrurligt det bara kunde vara. Låt mig säga som så att Zorro ställer sig mellan mig och Lasse med ragg och morrar! Victor blir lite nervörs och utbrister att han gärna sover på soffan men ingen skulle släcka lampan i taket, och gick iväg. Ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg hur jag reagerade men idag så rinner tårarna på kinden av skratt bara jag tänker på det. Historien är dock inte slut här. Lasse som älskar djur lutade sig fram och lugnade Zorro. Lade sig i min dubbelsäng på min sambos sida. Zorro reagerar även här och lägger sig mellan mig och Lasse… ljustet släcks. När det blir morgon och vi väcks av ett telefon samtal ifrån min sambo så finner jag hunden och Lasse ligga ”sked” med Zorros tass över hans skuldra/ axel.

    Märkligt nog så har Zorro alltid tagit Lasses parti efter detta över mig!
    Jag har kännt Lasse mer än fem år. Vi har haft så himla roligt. Han har varit ett stöd, en vän, bollplank och stått för humorn i våra möten! Jag saknar honom…

    Men ett tack för att du ringde mig när du var på Hospice Lasse. Tack för att du har hjälpt mig att förbereda mig för min förlusta av en god vän! Men som du sa sist, ”Hjälp dem som har det svårt att acceptera mitt slut. Ta hand om dem som tar detta hårdare än mig själv, lova!”.

    Fan vad jag saknar dig, Lasse!

    Som vi sa i telefonen, Vi ses snart

    Andreas med familj!

    Ps.
    En hälsning ifrån Vo Fosie, Instruktörerna, Utbildningshandledarna och dina fd kolleger på Fosie.

  13. Tony Cerdic said, on februari 22, 2011 at 14:56

    Härligt att fått lära känna dig Lasse! Din humor,din värme,din ärlighet och ditt goda hjärta ! Våra gemensamma vrål när MFF vann matcher kan jag fortfarande höra inom mig:-)) Hoppas attde aldrig klingar av!Saknaden efter dig är stor och minnet alltid leva vidare!!!
    Tony

  14. Mercedes Cardona said, on februari 22, 2011 at 16:48

    Det är så sorligt.
    Jag har lärt mig så himla mycket av dig Lasse när vi satt våra långa pass på Inpasseringen, alla dessa söndagar när vi pratade om ALLT möjligt, inte mins musik!!! Vi planerade alltid lässa var sin bok, men vi gjorde alldrig det för att vi pratade hela tiden.
    Du va så go.
    Jag kommer inte att glömma dig.

  15. Veronica Wikner said, on februari 22, 2011 at 20:06

    Kära Lasse
    Vi är arbetskamrater men arbetade sällan tillsammans. Jag känner dig inte väl men vet att du är en oerhört generös och varm människa. Mina tankar går till din familj dessa dagar. Önskar att de tar vara på stunderna med varandra och alla minnen av dig. Du fattas oss. Kram / Veronica

  16. Stephanie Siefert said, on februari 23, 2011 at 12:55

    Vackert skrivit.
    Jag beklagar sorgen till er båda.
    Mvh Stephanie

  17. Anders Lindberg said, on februari 23, 2011 at 21:17

    Lasse är utan tvekan den snällaste människa jag träffat. Det låg inte för honom att vara något annat, oavsett situation.
    Jag är glad och stolt över att fått vara din vän och arbetskollega.

    Det är med stor sorg och saknad jag säger,
    Vila i frid min vän, hos mig kommer du alltid finnas.

    En sak till, Forza malmö, heja di blåe.

  18. Ulrika Erlandsson said, on februari 23, 2011 at 23:48

    Lasse, du är saknad och sörjd av mig!
    Jag önskar att jag fått möjligheten att känna dig bättre än ”bara” som kollega!
    Mitt finaste minne av dig är ditt engagemang, tillsammans med Sara och Stefan, med ”handlederiet”. Du var mycket hängiven att visa de nya kollegerna den bra sidan av Kv och ge dem dem den bästa möjliga start!

    Mitt hjärta går ut till anhöriga och vänner!

    Kramar, Ulrika

  19. Duygu Isik said, on februari 24, 2011 at 08:13

    Det var mycket vackert skrivet av alla. Jag känner igen så gott som allting när det gäller Lasse.
    Jag lärde också att känna honom via jobb. Jag minns mycket väl skämten mellan oss och kollegorna. Det enda jag kan säga är att det är synd att jag inte lärde känna Lasse tidigare i livet. Han var ju en glad prick som förgyllde allas vardag.
    Jag är säker att han har fått en bra plats där uppe…för är det någon som förtjänar detta är det väl han.
    Vila i frid min vän……vi ses där någon gång.

  20. Shahriar Zamani said, on mars 5, 2011 at 00:28

    Vi kan inte med ord beskriva hur mycket vi redan saknar dig Lars , du kommer alltid att finnas där i våra minnen.

  21. Sanne said, on mars 9, 2011 at 23:06

    Du är saknad Lasse……Minns när du berättade för mig att du vart sjuk….Jag tog det jätte hårt,men du själv sa: Äach det är inget..Jag lever än och jag skall forsätta leva och göra det jag planerat att göra….Du berättade om att du planerade att resa till thailand…Det vart ett bra beslut du tog.Du fortsatte att leva,trots din sjukdom….

    Tack för den tiden jag fick dela med dig Lasse..Du vart en fina man och den tiden vi delade som par vart en bra tid…Jag kommer alltid att minnas dig.Varje gång jag ser tatueringen på min arm med barnens namn,du vart med mig när jag gjorde den…Så du lever kvar hos mig för alltid.

    Vila i Frid Lasse

    Kram Sanne

  22. Elin ida Asplund said, on september 24, 2012 at 01:31

    Hej, du känner nog inte mig, vet inte om Lasse har nämnt mig någon gång för dug och din fru, men jag är hans dotter, jag är 18 år just nu, kände bara min pappa ca ett år innan han……..
    Jag undrar om jag kunde komma i kontakt med er på nått sätt, du verkade känna min pappa bra, och jag vill få veta mer om honom som jag inte hann fråga han.
    Mvh Elin Ida Asplund


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: