George med Liemannen bakom axeln

Besök hos en god vän…

Posted in survivaL by georgeschottl on februari 19, 2011

Igår var det besök hos en god vän, det var inget besök med god middag eller roliga viner, det var inget besök med många glada skratt eller smaskiga drinkar.
Det var inte ett besök där man hivar fram kameran  för att föreviga allt det roliga.

Däremot förevigas minnena på detta besök, de viktiga tingen och de absolut svåra tankarna är de som avhandlas under detta besök.
De glada minnena stuvas in i hjärnan som något man vill behålla och de dåliga minnena låter man placeras i hjärnan för att de skall så sakteliga tyna bort….precis som vännen gör…

Vi har alltså besökt Lars på Hospice i Malmö.
Denna kraftfulla unga man, insatsstyrkan i Malmö, klok, vis, en fantastiskt nyfikenhet, en otrolig nyfikenhet är nog det som beskriver Lars bäst, denna man som vibrerade av energi ligger nu och vandrar in och ut ur medvetande.
Trots detta så kunde vi diskutera de svåra frågorna, om rädsla, om funderingar på vad som kommer härnäst…

Lars verkar se på dessa sista dagar som en vänteperiod, en tröttsam men ändå viktig transportsträcka beroende på hans alldeles egen variant av spriritiualism, hans eget ihop-plockade plock av olika filosofier och religioner.
Något speciellt är det med Lars, hans förmåga att få de mest avståndstagande hundar att ovillkorligt slänga sig i hans famn, så som Daimi gjorde!
Daimi gjorde aldrig  något liknande med någon annan tvåbening (människa) utom för Lars, som självklart ville adoptera Daimi på studs och flytta in i huset..
Att svaret på frågan till Lars: Är du rädd, blev ett direkt NEJ förvånar oss inte!

Lars blida ögon fastnade på Lilla Freya som förundrat vaknade i Lasses rum och undrade vad det var man som ler mot henne från sjuksängen, ett vänligt leende, ett vist leende, ett nyfiket leende.
Hon somnade tryggt efter att Freya gett Lars ett leende tillbaka!

Livet överraskar, livet är ibland orättvist, aldrig rättvist, ofta bara är livet…
George

Annonser

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Ninni said, on februari 19, 2011 at 11:44

    Du skriver så att det känns i hela mej! Njuter av dina beskrivningar av livet…Ert liv, ditt liv och livet självt. Jag har följt din blogg nästan lika länge som jag gjort min egen resa tillsammans med canserskiten och det som den tillhör…..
    Kram till dej och en litenliten liten puss på Freyas ena fot…..
    Ninni…Skåning i Dalom

  2. Eva said, on februari 19, 2011 at 13:23

    Oj Hospice, vilket jag har så dåliga minnen av och går omvägar om jag skulle komma i dem gatorna kring detta. Där dog min lilla mamma den 18/5 förra året i sviterna av metastas och strålskador.Det gick fort och rent för fort och man hängde inte med i förloppet. Det kändes nästan som om de tog livet av henne.
    Efter det sa jag adlrig mer Hospice och vad jag upplevde där som anhörig.
    Hoppas din vän får det bättre
    KRam Eva 1177

    • Ewa Larsson said, on februari 19, 2011 at 13:59

      Jag tycker att Hospice är bland det finaste ställe vi har här i Uppsala.Personalen är fin och allt är så fint ordnat.Som anhörig blir jag mycket omhändertagen även vänner som kommer och hälsar på tar de hand om.Hoppas ni fick samma goda intryck hos er?
      Freya får vara med om mycket nya saker oj vad hon ska bli duktig.Det är nog inte så svårt ändå när hon har så fina föräldrar.
      Men men det är alltid slitsamt att hälsa på för att alla vet att snart är det slut.Heder åt alla som går och hälsar på sina vänner.

  3. Maria said, on februari 19, 2011 at 16:27

    Det känns som nyligen som du skrev om din vän Lars, som då hade fått sitt besked och du skulle hjälpa honom med en second opinion… Livet fortsätter leva, samtidigt som nya föds in i denna värld och andra andas sina sista andetag.

    Ta hand om er, njut av lilla Freya och lev livet!

  4. Maria J said, on februari 19, 2011 at 18:09

    Jag bytte arbetsplats med Lars för snart 3 år sedan och hann träffa honom några gånger då jag besökte min gamla arbetsplats. Han bad mig vid ett tillfälle läsa ett personligt brev han skrivit för att söka och bli Praktikhandledare… Han var som klippt och skuren för detta uppdrag. Han var som klippt och skuren att jobba med människor som hamnat på samhällets botten.
    Jag önskar att det fanns fler som Lars och dig, George… Ni båda gör livet vackrare!
    Kram!

  5. Helen said, on februari 19, 2011 at 19:53

    Tårarna samlas sakta och rinner ner för kinderna när jag läser om din vän.
    Det väcker så många minnen av vår sista tid, min och Kenths.
    Det var mycket dom där sista dagarna.
    Nu ser jag inte skärmen längre så jag slutar här.
    Sänder en tanke till din vän att hans sista tid blir fin!
    Kramar till er alla!

  6. Mamma Johanna- Livet på Limhamn said, on februari 19, 2011 at 23:14

    Beklagar verkligen. Vet att Hospice är ett tungt ställe att besöka men jag hoppas att mina kolleger tar väl hand om din vän. Kram, Johanna

  7. Weine Kindefors said, on februari 26, 2011 at 20:25

    Först av allt, jag är gift med Lars faster Ulla och vi bor i Linköping. Sedan jag träffade Ulla 1980 har jag träffat både Lars och brodern Per och alltid känt en sådan äkthet och öppenhet. Vi träffades även när han jobbade i Eksjö och jag minns att jag bjussade på en ny strykbräda till honom och ”lånade” en kofot till honom som han skulle ha till sina projekt på lantstället. Ulla, som jobbade på Farmek, skulle fixa till extrapris till hans hundmat! Tyvärr blev min kära Ulla mycket sjuk för drygt 3 år sedan och är nu mentalt helt ”borta”, men jag har fortsatt kontakterna med Malmö. I höstas, mitten av september, kände jag att jag måste åka till Malmö och stötta Lars på mitt sätt. Som present gav jag ett mycket speciellt bokstöd i form av en tennfigur som med uppbådande av alla sina krafter skulle hålla böckerna på plats. Det kändes så rätt just då. Glömmer inte kvällen då vi ätit gott hos mamma Margareta och Lars och Per sedan begav sig till nya stadion för att se MFF och Helsingborg. Och vilket enormt polisuppbåd för att hålla buset på plats! Lars hade sådan härlig energi som alltid. Så vill jag minnas honom! Tack för att Du fanns bland oss!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: