George med Liemannen bakom axeln

Idiot!!!! samt tacksamhet

Posted in survivaL by georgeschottl on december 17, 2010

Idiot är mitt mellannamn!

Idiot är mitt smeknamn!

Idiotiskt korkad är mitt tillstånd!

Självklart har jag klantat mig rejält, mitt självförtroende och mitt ego fick sig en knäck utav episka proportioner idag!
Därav min egen idiotbenämning!

Vad har skett, jo det som har drabbat alla svenskar i detta av långa land, ett rejält snöfall!
Som företeelse är ju snöfall extremt vackra, så även i detta fallet.
Snön har till och med tagit lite uppmärksamhet från Freya vilket är en massiv bedrift!
Snön har fått Sara och mig att säga saker som ooooo, eller aaahhh, eller woooow så vackert samt den klassiska uuuaaahhh så fiiint!
Men snö är inte bara vackert, det är i vägen också!
Speciellt här i lilla Gårdstånga där snön går till ovanför knäna, alltså någonstans runt 30 till 40 cm.
Trots att alla snälla grannar hjälper till med uppfarten så måste vi också skotta baksidan samt entrén på huset!!!
Ni kanske förstår var detta barkar hän??
Just det, käpprätt åt skogen!

Nu hör det till saken att jag och Sara har haft journalister och fotografer från olika tidningar här i huset med tanke på Freya som tillskott och vår situation.
Och eftersom jag alltid vill visa mig från min bästa sida så förtycker jag saker, exempelvis smärta, kanske trycker jag undan alla dåliga minnen av min sjukdom.
I alla fall, för dessa journalister (två riktigt fantastiska och vettiga journalister har varit här, riktiga föredömen för den journalistiska kåren!!) har jag visat mig från min bästa sida.
Resultatet var att jag i min totala enfald kände mig så pass bra att jag tänkte att jag skulle skotta de där tre meterna ut till vedboden från baksidan av huset.
Kan min fru Sara skotta hela resten av huset borde jag nu vara tillräckligt frisk för att kunna skotta tre ynka meter med lätt pudersnö som nästan går att blåsa bort….

Errrhhmm…..de där tre tumörerna och den där klistringen av min lunga gick samman i allians.
Jag kunde nästan höra deras konversation där stora modertumören viskar till sina tumörkolleger och lungklistringen.
-Schhhhhhhh, låt honom hämta snöskyffeln, låt honom inte märka oss!!
-Hör du det lilltumören??
-Inte ett ljud eller smärt-ryck från dig!
-Jaja, svarade lilltumören surt! Jag är knäpptyst!
-Shhh, låt han tro att han klarar av det!
-Sedan plockar vi honom när han minst anar det! Vi skall plocka ner honom rejält!

Macho som jag är och korkad som jag definitivt är så byltade jag å mig lika mycket som Sara hade gjort, hon var ute och skottade framsidan med barnvagnen i sällskap!
Då borde jag för faan klara av lite miniskottning på en vindstilla plats tänkte jag…

Påbyltad och färdig, snöskyffeln i högsta hugg och jag sliter manligt upp dörren till baksidan av huset och kliver ut.
det var ju en enkel start, tänkte jag!
(hade jag bara varit lite uppmärksam hade jag kanske hört det ondskefulla fnissandet från mina tumörer och min högra lungas klistring)
Skyffeln åker ner i snön och jag börjar skyffla snö som jag gjorde senast jag skyfflade snö…..2005, då jag fortfarande var frisk!

Plötsligt så slänger sig mina tumörer med elaka skratt över mig och kidnappar båda mina lungor, klistringen håller emot och jag befinner i en situation att jag inser att jag håller på att svimma….
Jag dumpar snöskyffeln och tar stöd mot väggen men märker att det mörknar rejält i mitt synfält och jag ”tittar” genom en tunnel!
Jag dundrar in i huset och tar en snabb paus vid soffan, en helt ofrivillig paus eftersom jag svimmar, eller rättare sagt tillåter mig att svimma….rätt ner i soffan.
Jag var bara borta i någon tiondels sekund och inser att jag måste ligga ner och återfå luftflödet lugnt och stilla.
Samtidigt skär det i mig av ilska och sorg!
Min vilja räcker bara en viss bit, jag vägrar acceptera att min kropp är så skadad av cancern att jag inte ens kan skotta en endaste meter.
Jag vill inte sitta fast i denna skadade sönderbehandlade kroppen, jag vill vara gamla George, den starka, den snabba, den URSTARKA som ingen rådde på! (utom möjligtvis A Iveberg eller Hulkens elaka storebror)

I alla fall, nu sitter jag och slickar mina sår, min självkänsla och mitt självförtroende har fått sig några blåmärken.
Det gör ont som faaan när jag andas idag, men jag kan fortfarande hålla min lilla Freya, jag sitter på en stol när jag byter blöja på henne och jag planerar för hur jag skall kunna fungera bättre TROTS min kropps tumörers lömska attack.

Jag har fått förhandsläsa två av artiklarna som skall publiceras framöver.
Otroligt bra skrivet, dår är en sällsynthet med bra, noga  och uppmärksamma journalister spm får fakta rätt och som inte fyller varje sida med felaktigheter..
Jag är extremt tacksam för denna upplevelse, bra journalister är en bristvara!
Och jag får uppleva två av dessa, Inte illa!

George

Annonser

17 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Eva said, on december 17, 2010 at 19:09

    Georg jag måste säga att idag tyckte jag nog du uppförde dig dumt med råge. Du är inte idiot det finns inte så många med det namnet som lever upp till det som tur är men det du gjorde idag skulle inte ens jag göra som är relativt frisk /ledgångsreumatism i en snäll variant) Att du ens bara kunde komma på idèn men det är väl inte konstigt tänkande Georg som har så mycket tankar. Sitt nu stilla på stolen gör inget annat mer än andas ta hand om Freya och ta det lugnt, skit i snön den kommer att försvinna en dag igen. Om du tittar ut i sådär Maj så kommer du att se att den är borta, så varför bli så sjuk för något som ändå kommer att försvinna Ta det lugnt Georg/kram /eva 1177)

  2. Ulrika said, on december 17, 2010 at 19:29

    Vilken underbar beskrivning! Kanske inte det mest genomtänkta du gjort, men nu vet du det! Ta hand om dig, lilla Freya och Sara istället för att bekämpa snön, det finns det andra som kan göra!
    Ulrika

  3. Inkan o Ligan said, on december 17, 2010 at 20:55

    Ler åt övrigas kommentarer, nickar och håller bara med.
    Ta det lugnt och ta hand om Sara och Freya istället.
    FAst jag förstår dig så väl så väl.
    Kram

  4. Karlavagnen said, on december 17, 2010 at 22:54

    I Göteborg hade vi sagt att Nu får du la ta och kamma teeee däääj! Skotta snö så där som en toking!!! Ta och fixa fika till Sara när hon kommer in efter snöskottandet igen.
    Å så gör du inte om detta – låt grannar och familj fixa! 😉

  5. Birgitta Larsson said, on december 17, 2010 at 23:12

    Åh hade hoppats du skulle skriva att du fått journalisterna att skotta!!
    Kommer det flera så be dom om hjälp med allt möjligt tycker jag
    KRAM på hela familjen din =)

  6. Kerstin Johansson said, on december 17, 2010 at 23:47

    Hejsan , ja gör ingenting utöver det vanliga som du orkar med, så skönt att det går bra med lilla Freya och allt du kan göra med henne. Du är så enormt duktig även på att uttrycka dig med ord, fastän det är tråkigt för dig att du inte orkar skotta snö, så skriver du så roligt om det så jag inte kan låta bli att dra på munnen. Du har så himla skön humor tycker jag, önskar er en fin helg, kram Kerstin.

  7. Mikael said, on december 18, 2010 at 00:35

    Tja,det är ju tanken som räknas….

  8. Kin@ said, on december 18, 2010 at 06:45

    Eller ska man säga att man inte är mer än människa – trots allt
    Jag har inte ens i närheten av den sjukdomsbild du har, men lever ändå med ständig smärt pga Fibromyalgi och jag känner så väl igen det du skriver om…
    De bra dagarna, så känner man sig oövervinnerlig, man tänker, ”ja, men skotta lite snö ( t ex), det är ju en baggis”…
    tsss…
    Det var visst inte så längre…
    Kroppen är inte längre densamma, den orkar och fixar inte saker på samma sätt längre…
    Men när f*n, ska man lära sig det?!?

    Allt gott till dej, din härliga fru och underbara dotter.
    Mvh Kin@, Umeå

  9. Therése said, on december 18, 2010 at 10:49

    Hej!

    Kommer några av artiklarna att läggas ut på nätet så ge oss en vink, jag är en utflyttad skåning.. 😉

    Skönt att höra att du fick ett bra bemötande och att du är nöjd med innehållet i de artiklar som skrevs. Du är absolut ingen idiot, jag är själv rullstolsburen och vill allt som oftast testa saker på egen hand och därmed själv sätta gränser för vad jag kan och inte kan. Ibland inser man att man nått över den där dumma gränsen och att man tvingas ge upp men man har gjort ett försök och bara det stärker en. Varma kramar till er alla fyra i familjen!

  10. deleines said, on december 18, 2010 at 10:54

    Jag vill bara säga att ditt mod och din inre styrka är beundransvärt MEN det finns alltid några snälla grannbarn som vill tjäna några extra kronor till helgens godispåse. Be dem om hjälp i stället.

  11. Eva said, on december 18, 2010 at 15:53

    Hej fantastiske George! Jag kan inte annat än att skratta åt din roliga beskrivning. Men visst förstår jag dig, det verkade ju så himla enkelt de där tre ynkans metrarna, det ska väl en man klara? Kram/E

  12. allice said, on december 18, 2010 at 17:58

    Såklart att du vill vara macho-george, men för tillfället får du acceptera att vara VELOUR-GEORGE ist. Passa på att mysa med lillan o fnissa åt Sara som får slita ist. hihihi Kram till goa ER.

  13. Kumlaanna said, on december 19, 2010 at 00:08

    Var inte ledsen George, det är väl inget konstigt att du vill försöka skotta lite? Den här gången gick det inte så bra, men kanske nästa? Det var ju faktiskt inte så längesedan du var inlagd. Du är verkligen ingen idiot som försöker, jag ser det som ett friskhetstecken. Fast ta det lilla lugna ett tag framöver… Ha en fin fjärde advent med familjen! Anna

  14. stina-mamma till Alfred i himlen och Ellen på jorden said, on december 19, 2010 at 10:25

    Hej!

    Läste artikeln i HD idag. Blev så glad när jag såg att ni hade fått en dotter!
    Stort Grattis!!!
    Har inte läst bloggen innan men kommer att göra det nu.
    Ha en underbar jul med familjen!
    Ta hand om varandra
    Stor varm kram från Stina

  15. Helena said, on december 19, 2010 at 10:56

    Just läst HD’s artikel om ”Familjen som vägrar låta döden vinna”.
    Gott att höra att ni äntligen fått ert kärleksbarn.
    Funderat på dej och Sara ofta sedan ”Himlen kan vänta”.

    Ni båda ger mej perspektiv till motigheter i vardagen. Kan ni hantera er vardag- vad har jag då att klaga på?

    Hoppas ni får en jul och nyårshelg med många skratt, kärleksfulla stunder med varandra och lilla Freya och vila som ger er krafter.
    Många kramar
    Helena

  16. En dag i taget said, on december 19, 2010 at 12:42

    Läste artikeln på HD.se idag och jag vill bara säga att jag är så glad att ni äntligen fått er lilla Freya! Gud så söt hon är. Man ser både mamma och pappa i hennes vackra ansikte.

    Jag har läst hos dig länge. Har själv fått cancerbesked i tre omgångar och det har varit tufft. Det svåraste har varit att släppa in familjen. Har bara velat vara för mig själv, inte velat visa mig svag. Du har blivit en inspirationskälla för mig. Genom ditt mod och ditt arbete att hjälpa andra i vår situation har hjälpt mig att ta vara på varje utsträckt hand.

    Jag fortsätter att titta in till dig, och ska försöka bättra mig med att kommentera.

    Jag vill avsluta med att skicka en varm kram till er alla och tacka för att du delar med dig. Du är värdefull!

    Kram Petra

  17. Karin said, on december 19, 2010 at 22:55

    Hoppas du mår bättre efter ditt äventyr med skyffeln. Hon är så söt er lilla flicka. Skit i snön och snusa på den lilla inne i värmen istället. Hoppas ni kan få hjälp med skottningen av några vänner eller grannar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: