Hemma, vi tre är hemma nu!

Så konstig känsla, att sätta oss i bilen när vi lämnade patienthotellet igår…
Först satte vi in bilbarnstolen med Freya sittande i, därefter satte sig Sara och sist var det min tur att sätta mig i bilen, uppgiften var min att ratta hem bilen till Flyingebygdens Gårdstånga.

Så konstig känsla, att sitta tre personer i bilen, att känna att vi inte längre är två, vi är så mycket mer, vi är tre!
Det var nästan överväldigande känslor som jag upplevde bara genom att göra en sådan enkel sak som att köra FAMILJEN hem i en bil….

Sara har upplevt en sak som inte kommer att göra henne populär i mödrakretsar…
Vi hade två stycken underbara barnmorskor som hanterade förlossningen från början till slut.
De var båda överens om att förlossningen var mer av typen ”andra eller tredjebarns förslossningen”!!
Det gick verkligen smidigt med att de satte igång värkarna med dropp vid 19-tiden.
Vid 21-tiden började Sara med lustgasen och de stora värkarna började väl komma vid 23,30-tiden.
40 minuter senare var ju Freya ute i världen och hennes skrik var det vackraste ljud jag någonsin hört!!
Nu kom Saras kommentar som kommer att göra henne impopulär i mödrakretsar! ” Var det allt”??
”Jag trodde det skulle vara värre”, var nästa mening…..

Min syster som fick höra den där meningen: ” var det allt”? höll på att krevera idag trots att minnet av hennes 28 timmar långa förlossning av henens dotter Mimmi redan bleknat med åren…

Men så otroligt tacksam jag är att Sara kände så, för trots den enkla förlossningen så slet mitt hjärta itu flera gånger när jag hörde Saras skrik av smärta och oro.
Att varje skrik hon frambringade stack som hundra knivar i min existens.
Jag inser att vi är otroligt lyckligt lottade som fick en sådan smidig och snabb förlossning!

Nu skall vi bara lära oss hur vi gör för att förstå det där lilla knytet som har en konstant av:
Input (bröstmjölk)
Output (det där som hamnar i blöjan som jag redan råkat doppa händerna i under blöjbytet)

Mitt emellan Input och Output finns där Skrik som kan betyda två saker:
Jag vill ha Input och jag vill bli av med Output!

Det som jag undrar mest över är när jag någonsin får sova igen?

George out!

PS, Världens bästa by, världens bästa grannar!
Det är bara att inse, bästa byn att bo i är här i Flyingebygdens Gårdstånga.
Det hade snöat massivt när vi kom hem igår, jag var lite orolig om bilen skulle kunna köra in på uppfarten till huset, den är ca 20 meter lång, med andra ord ingen liten uppfart!
När vi kommer hem ser jag bara en snygg renskottad uppfart,  grannen har skottat uppfarten!!!
Så fantastiskt snällt, så tacksamma vi är!
Tack Rickard för detta, tacksamheten är stor!