George med Liemannen bakom axeln

En olycka kommer sällan ensam

Posted in survivaL by georgeschottl on september 25, 2010

Vi har haft en aktiv vecka, Sara och jag har tillsammans varit gäster i på den årliga Nordiska Familje & Omvårdnads- konferensen anordnad av Linnéuniversitet i Kalmar.
Att stå på scen tillsammans med Sara var en väldigt bra och givande upplevelse, även mötet med de människor som anordnande konferensen var givande.
Utrevliga, vänliga och fantastisk intressanta!
Att träffa vårdgivare från olika delar av vår planet och få deras input på de viktiga aspekterna av familjens del i vården och hur viktig det är att se helhetsbilden hos en patient, att även familjen delar sjukdomen!
Resan till Kalmar där konferensen var belägen  resulterade i en styck blixt från en fartkamera när jag körde. Grrr!
På vägen hem var jag i för dåligt skick för att klara av att köra bil så Sara körde hem, vilket resulterade i en felkörning på 1,5 timmar.
Istället för att köra till Lund hamnade vi……..två mil  norr om Klippan innan vi insåg att vi kanske skall sätta på GPS:en i telefonen…..
Vi är ledsna och förtvivlade.
Tårarna har strömmat i natt och än mer idag.
Ni har hört om att vår vovve Daimi har fått en tumör, det verkar ganska sannolikt att tumören som kommer från livmodern har ändrat Daimis hormoner ganska rejält.
Det verkar som om homonerna har galloperat iväg på ett fruktansvärt sätt, för igår smet hon från bilen och sprang iväg och bet en annan liten vovve, så pass illa att den hunden tillbringar natten på djursjukhuset för sina skador…
Så fruktansvärt!
Förra gången Daimi hade sitt efterlöp skedde exakt samma sak mot exakt samma hund!
Sara brukar ju ofta rasta Daimi på Malmös hundrastplats och där är det alltid ca 40 hundar som rör sig lösa. Aldrig har något liknande hänt.
Ingen annan gång har Daimi gett sig på en annan hund, hon har blivit attackerad av andra hundar men aldrig huggt tillbaka, men nu har beteendet vänt.

Folk är så rädda för Rottweilers så vi vet inte hur vi skall göra nu…..
Vi har en annan hundmänniska här i området som Daimi sprang fram för att leka med hunden, bara för att leka, den mannen blev så rädd att han ”hängde” sin egen hund i kopplet genom att lyfta hunden i halskopplet så den dinglade.
Vi förstår denna reaktionen om man ser stor vovve-rottis komma springande. Vi hade nog själva också gjort samma sak. En stor hund är ett stort ansvar, ett ansvar som vi nu får ta och stå för hur smärtsamt det än är, hur sorgen än skriker i våra kroppar!

Vi är så förtvivlade…
I går så kände både jag och Sara att det inte går att försvara ett sådan situation då det ligger mycket i uttrycket en gång är ingen gång, men två gånger är en gång för mycket. Nästa gång är det kanske en människa mellan tänderna, eller ännu värre ett barn. Även om hon aldrig bitit en människa, MÅSTE vi vara säkra på att så aldrig heller sker!
Vi skall göra det rätta för alla, för oss själva, för Daimi och för den stackars hunden som ligger på sjukhus!
Vi kan bara gör det som skall göras, det rätta!

Gällande försäkringskasseärendet håller vi på att försöka hitta läkarna som skrev Saras läkarintyg, den ena arbetar i Landskrona, den andra läkaren arbetar när hon känner för det.
Vi har bara tre dagar på oss att få ihop det korrekt skrivna läkarintyget, hur skall vi klara av att samla tre läkare i samma rum när de inte ens arbetar i samma stad? På Onsdag kväll MÅSTE vi skicka in läkarintyget med diagnosen skriven i rätt ruta, på torsdag är det för sent….
Som tur är har vi fått juridisk hjälp med ärendet, så någonstans är vi på väg att få rätt på hur vi skall agera.

Hans M är kvar på Sjukhuset i Lund och justerar sina mediciner och Stålmannen Henrik likaså, jag tror att det som är gemensamt med oss tre är att vi vill mer än vad våra kroppar tillåter.
Henrik svimmar, Hans ramlar pladask och jag vill köpa en ny bättre begagnad kropp…..

George

Annonser

16 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Svea said, on september 25, 2010 at 21:58

    Fy ”attan” vad jag känner för er som hundägare och cancersjuk.
    Kramar

  2. Inkan o Ligan said, on september 25, 2010 at 22:11

    Lider så med er. Som om det inte vore nog ändå. Att dessutom ha problem med en älskad 4bening blir bara för mycket helt enkelt
    Skickar massor med cyberkramar till er båda.
    Kram

  3. Karin said, on september 25, 2010 at 23:01

    Tänk om alla hundägare tog ett sådant ansvar för sina älskade djur. Jag har själv inga djur men är dagmatte åt grannens hund.
    Hoppas att allt snart är löst med FK.
    Styrkekramar till er båda från Karin

  4. Annette & Dragan said, on september 26, 2010 at 11:06

    Tänker massor på er och vi hoppas på positiva nyheter framöver för er del.

    Kramar,
    Annette & Dragan

  5. Marie said, on september 26, 2010 at 14:22

    Ville bara skriva att jag tycker du är en modig och stark person, både du och Sara, har följt din kamp på Himlen kan vänta och sedan läst din blogg, det är inte lätt att kämpa mot FK när man är sjuk och har det redan tufft, jag och min sambo fick känna av det i slutet utav förra året, 3 månader med endast 1 inkomst då var det inte roligt, det var att man ville ge upp och man visste inte vart man skulle vända sig, jag hoppas och tror att det ska lösa sig för er, det gjorde det för oss, efter många om och men, men det var mycket tårar och dagar då man inte ville stiga upp ur sängen. Ville även säga grattis till graviditeten och hoppas allt går bra, och att ni snart får en ny familjemedlem.
    Jag som är hundälskare ända till benmärgen och som har 3 st vovvar själv vet vilket ansvar det är att vara hundägare idagens läge, de som ej har hund och kanske inte är så förstående mot oss som har hund så får vi jobba extra mycket för att våra vovvar ska kunna vistas i samhället, och det är även mycket fördomar, som du själv skriver, ju större hund, desto mer ansvar, tycker det är samma sak när det gäller ju fler hundar destom mer ansvar också, det är inte lätt att vara hundägare, men man gör så gott man kan och man vill alltid hundens bästa.
    Jag tror mycket på att hunden speglar av hur ägarna har det och känner av deras sinnesstämning, de känner både oro,sorg och glädje med oss, och denna oro som de kan se i våra ögon, kan lätt göra dem oroliga och glömma bort allt de har lärt sig och då kanske de agerar på ett sätt som ej är accepterat, jag förstår att ni gör det som känns bäst för er,själv så skulle jag kanske försökt hitta några utvägar till, och sedan om det ej hade funnits några allternativ kvar, då hade jag tagit det tunga beslutet, men det kan ingen annan avgöra utan det är ju ni som känner eran hund bäst och ni gör det som känns rätt för er. Jag vill tacka dig för den underbara och modiga person du är….Du ger mig inspiration, dagar då allt känns hopplöst, du har gett mig hopp om morgondagen och att man aldrig ska ge upp, att livet är till för att levas och alla vi gör så gott vi kan. Kramar från lilla mig…

  6. allice said, on september 26, 2010 at 16:35

    Som medmänniska och hundägare hoppas jag att era problem snart hittar en lösning. De där fartkamerorna är inte att lita på, hoppas du hann fixa hår o make-up innan blixten??!!hihihi. Sänder massor med kramar o styrka från ”Söder om landsvägen”

  7. Karin said, on september 26, 2010 at 18:48

    Sänder massor av tankar & styrkekramar till er alla!!

    Tänker på er såå!!

    KRAM

    Karin (Matte till Billinge Gårds Etana)

  8. Åsa said, on september 26, 2010 at 18:55

    Kör det ihop sig tidsmässigt så kontakta handläggare på FK och begär uppskov…

  9. Ludmilla said, on september 26, 2010 at 21:31

    Usch vad jobbigt ni har det nu. Jag förstår att det känns jättetufft med er fina hund.

  10. Caroline said, on september 26, 2010 at 21:53

    Jag känner verkligen med er. Som om ni inte redan har att tänka på.. Massor med kramar till er, laddade med styrka o värme!

  11. Isabelle said, on september 26, 2010 at 23:05

    Skickar många varma kramar till er. Jag vet hur tungt det är att ta beslut och ansvar för en älskad hunds liv…. Tänker på er!

  12. Tina said, on september 27, 2010 at 00:22

    Hej George,

    vill bara skicka en stor styrkekram, tänker på er

    Tina

  13. Kristina Birkesten said, on september 27, 2010 at 00:43

    George och Sara!

    Måna, många varma tankar och stor kram till er!

  14. Maria said, on september 27, 2010 at 07:56

    *styrkekramar* till er, fy vad ni har mycket att kämpa med just nu!!!

  15. Anna said, on september 27, 2010 at 13:07

    Hej,

    Jag är nybliven läkare och lär mig mycket av att läsa din blogg. Är tacksam att du delar med dig. Du visar mig människan bakom patienten och det påverkar mig positivt i relationen till mina patienter. Igår tänkte jag tex efter extra noga när jag formulerade en sjukskrivning.

    Idag har jag varit tvungen att avliva min älskade katt och tänker därför extra mycket på er! Ibland finns det inget annat även om det känns så fel i hjärtat. Skickar en stor kram till er båda!

  16. Therése said, on september 27, 2010 at 22:10

    De allra vänligaste och varmaste kramar tll er båda två. Som ni tvingas kämpa precis hela tiden. Hoppas innerligt att ni snart får lite lugn och ro igen.

    ❤ ❤ ❤


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: