George med Liemannen bakom axeln

Rosa moln och gredelin elefanter samt riktiga Hjältar

Posted in survivaL by georgeschottl on september 11, 2010

Jag har fått nya mediciner utskrivna av världens bästa läkare.
Jag skall pröva nya kombinationer smärtstillande för att få ner smärtnivån för att kunna klara av vardagsgöromål, jag MÅSTE klara av saker som ”vanliga” människor gör.
Resultatet av första kombinationen var ett störtdyk rätt in i John Blunds värld, enligt Sara har jag vaknat till ett 20-tal gånger men det är inget jag minns.
Att sova bort dagen var ju inget jag räknade med, det var en riktigt dundersömnvariantpilla!
En annan reaktion är att jag är fnösk-torr i munnen av denna medicinen, lite färsk chili och jag hade brunnit upp som en vampyr i en kass skräckfilm…(med andra ord, jag skrattar åt mig själv när jag försöker prata…)
Med andra ord är denna kombinationen inget att köra vidare på…..

Det finns en annan effekt, det känns som jag druckit ett tiotal glas champagne….eftersom jag är en frenetisk och nästan aggressivt militant motståndare till droger så känns det extra fel.
Som exempel: Jag avskyr våld men när jag var 15 slog jag en langare i limhamn Malmö blodig eftersom han hade sålt droger på vår skola, en tjej dog av en överdos!
I detta fallet är jag stolt över att jag valde våldets som alternativ!
Så antingen hittar jag en annan typ av smärtstillande eller så får jag acceptera smärtan….hmmm, moment 22

Skit samma, det finns andra som har värre och mer farliga problem, mitt problem är ju att jag är på väg att återvända till ett friskare liv.
Här kommer några ord från en annan kille som är mitt uppe i kampen, mitt uppe i det tuffa av det tuffaste man kan göra, en total omstrukturering av benmärgen med ”importerad” benmärg!

Hans akuta GVH-D är mycket allvarlig och massiv och jobbar förmodligen för fullt för att skjuta sönder allt i sin väg och då träffas ju även Leukemin, GVL
Ni som
känner Henrik kommer inte att känna igen honom när ni ser honom idag för han är hårt angripen av akut GVH-D.
Han lider av attacken och behöver syrgas dygnet runt.
Han har fortfarande 9 liter vätska i kroppen som måste ut och all den vätskan gör det svårt att andas för honom.
All hud ser nu brännskadad ut och den har börjat lossna lite överallt på kroppen. Han har inte så ont i huden utan lider mest av all vätska som inte kommer ut.
Han kämpar och är otroligt tapper.
Idag sa han att han aldrig tvekat på att detta ska lösa sig, att han ska bli frisk!
Trots allt lidande har hoppet aldrig varit större än vad det är just IDAG!!!

Läkarna säger att vi får ta en dag i taget för vi vet inte hur tysken (den transplanterade benmärgen kommer från en tysk) kommer att arbeta och hur den ska bemästra sjukdomen men just idag är det 1-0 till Henrik. Henriks leverprover är oroväckande men ultaljudet som gjordes av levern idag såg ok ut.

För första gången sedan mars förra året har vi fått ett positivt besked och det är en magisk hisnande känsla. Jag tror att jag har svårt att ta in allt som har hänt idag, det är ofattbart. Ett positivt besked, underbart!!!

Nu ska jag gå och pussa på min djupt sovande Henrik, ni vet, han som ska bli frisk, natti natti!
                                                                                                         Skrivet av Maja, Henriks vakande älskade

 

En annan underbar grej är att Hans Malmberg har blivit farförälder, en liten sondotter har tittat fram här i världen!
Så fantastiskt, så otroligt!
Gratulationer till Föräldrarna och till Farföräldrarna!

George

Annonser

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Linda said, on september 12, 2010 at 12:16

    Hoppas du hittar bra smärtlindring som fungerar för dig utan att de har allt för många biverkningar! Att ha ont och känna sig hindrad från att göra saker man vill är verkligen inget roligt!

    Den där fnöske-torra munnen infinner sig här ibland också. Det är som att allt saliv tagit slut! Har därför fått gå ett par gånger hos tandhygienist och fått en massa grejer utskrivna just för att inte vara så torr i munnen. Bland annat ett spray med ”saliv-ersättning”. Men jag äcklas när jag tar den för jag inbillar mig att det är någon som spottar mig rakt in i munnen! :-S

    Kram Linda

  2. majacaroline said, on september 12, 2010 at 15:56

    Bästaste George och Sara!
    Allt nytt som är skrivet läser jag högt för Henrik. Ni ger oss så otroligt mycket styrka och kämparanda. NI visar att livet går före sjukdom, NI visar att allt går, NI är sanna förebilder för mänskligheten.

    Hoppas att du får dunderbra smärtlindring och hamnar på en ”ok” smärtnivå så att ni kan fortsätta att göra det vanliga!
    Henrik är också uttorkad i munnen fast på grund av noll slemhinnor. Han måste ha vätska nära sig hela tiden annars klibbar allt ihop. Han har fått ett spray som heter Gengigel. Det finns i gurgel och sväljform men Henrik tycker att spray är allra bäst

    Jag vet hur ont det gör när ens kära hund mår dåligt. Det är inte bara en hund, det är en familjemedlem som man älskar av hela sitt hjärta. Hoppas att vovven mår bra snart.

    Lycka till på tisdag, Vi tänker att ni får goda besked på!

    Tack för allt ni ger oss fast att vi inte känner varandra IRL

    Maya och Henrik

  3. Monica said, on september 12, 2010 at 21:24

    Vi hade glädjen att få ha vår hund i nästan sjutton år. När det var slut, var det slut – hastigt. Att åka med sin vovve på det som man vet är den sista resan, är tungt. Samtidigt är jag glad över att vi var överens om att inte experimentera med en så gammal hund – visserligen hade han varit på älgjakt en vecka tidigare, men det är ett ansvar som djurägare att veta när det är dags.

    Vi visste när vi åkte hemifrån. Barnen pussade Ludde och sade hejdå. Vi förklarade att han nog inte skulle vara med när vi kom hem, och det var han heller inte.

    På djursjukhuset fick vi bästa tänkbara bemötande. Stöd för vårt beslut att avsluta, respekt för att sorgen efter en djupt älskad familjemedlem. Vi var med när han gick till hundarnas himmel och vi fick stanna hos honom den tid vi behövde.

    Hur det än går för er med er hund, så ska ni veta att man har rätt till sin sorg och sina våndor även när det gäller ett djur.

    Hälsningar

    Monica


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: