Jag vill!
Det har varit ett par underbara dagar med vila och nöje, Sara och jag har njutit av att fira vår bröllopsdag och varandra!
Att få uppleva en fjärde bröllopsdag när vi inte ens räknade med att jag skulle uppleva julen 2007 är en mäktig känsla!
Tjooho!
Tack alla för de fina hälsningarna via bloggar, inlägg, kommentarer, SMS och mail!!
Jösses vad det kändes skönt med alla hälsningar! Återigen ett jÄTTETACK tillEr alla!
Jag myser och njuter när jag läser mina cancerkollegers ord och tankar, styrkan, viljan kraften som strålar som tusen stjärnor från dessa personer, här pratar vi om kraft och vilja!
Annette & Dragan, Majacaroline och Henrik, Himlen är rosa, Hans Malmberg, Linda och angelocustos är fyllda med kraft!
Speciellt MajaCarolines är lite speciell, nu när man går på tredje släggan som skall göra Henrik frisk, jättesläggan med ryggmärg i påken och cellhämmande i ryggsäcken!
Nu djävlar skall här sparkas på cancerkulor! Nu skall cancermonstret skrika av smärta och springa och gömma sig, nu kommer de STORA läkarna med sina tyngsta och bästaste sprutor!
Så skall det låta!
George
georgeschottl
George med Liemannen bakom axeln 
Hej George!
Underbart att du och Sara nu har firat er fjärde bröllopsdag – du är så fantastiskt och mirakulöst stark att man tappar andan! Det är INTE den sista heller, tvärtom, det här är bara början! Dessutom är ni ju tre personer rent ”fysiskt” nästa gång 🙂 Helt underbart!
Ja nu är det, förutom den medicinska hjälpen, ren viljestyrka och en enorm kraftansträngning som gäller för Henrik och Maya. Även för Hans och för Kjell, och flera andra! Nu mer än någonsin önskar man att man hade styrkan eller gåvan att hela.
Många och svåra känslor har haft plats i mitt hjärta och min själ (och säkert i många andras) när man läst allas inlägg de senaste dagarna – en sanslös berg och dal bana, som flera har gått och går igenom, som ingen borde få uppleva – men nu gäller det att satsa framåt igen – framtiden väntar bakom hörnet, hur snäv svängen än ser ut härifrån! Det finns bara en väg att gå och det är rakt fram – rakt emot cancerdjävulen – slå honom på käften, och sedan sparka redigt hårt en sista gång för säkerhets skull för att försäkra sig om att det lilla äckliga krypet inte lever längre!
Tänk vad viktigt det är att finnas till hands för varandra och sända all styrka och kärlek man kan; till Henrik o Maya, till Hans, till Kjell, till dig inte minst och till alla andra som sitter i samma sits. Ta en liten plats på varandras axlar, sitta där och kunna ta över och ge kraft när det känns som värst! Genom att få ta en liten del av varandras liv, tankar och funderingar så finner man styrkan att fortsätta kämpa!
Ta hand om dig!
Stor styrkekram
Tina
Hej George,
Lagade du bröllopsdagens middag själver eller stack ni iväg till en mysig matplats?
Om du multiplicerar 4 med 10 får du 40, det är numret på min nästa bröllopsdag. Häng med.
För varje dag som går blir jag mer ”känslig” för vad jag läser i de bloggar jag tittar in på. Inte så att jag sitter och gråter, men får den den ”sockerdrickskänslan” i näsborrarna som signalerar att nu är det nära. Det är då man snyter sig och när Anita frågar ”Vad är det? blir svaret ett undfallande ”Ingenting”.
Det är huggar’n vad jag har blivit lättrörd på gamla dar.
Vi hade kräftor igår, på tu man hand. Naglarna är skära idag. Vi ska på kräftskiva ikväll igen. Naglarna kommer att vara skära imorgon också. Om ögonen kommer att vara röda meddelas vid annat tillfälle. Kärlekens färg, jag känner mig som en röd pölse när jag känner och tar emot de tankar och ord som kramar mig och Anita.
Men kramar skall man inte hålla för sig själv, här kommer en båt längs Kävlingeån lastad med kramar till dig och Sara.
/Hans.
Stort GRATTIS till dig och Sara i efterskott. Tycker att du skriver så bra i din blogg.
Många kramar från Maria A
Härligt det låter.
Det är ni väl värda.
Kram
Grattis i efterskott . Nästa gång är ni tre:)
Kram från Karin