George med Liemannen bakom axeln

Självbetraktelse och ifrågasättande…

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 17, 2010

De dagar som jag hade utan internet var på något sätt både frustrerande och lugnande, återigen en konfliktkänsla.
Det är ju för mina egna tankar som jag skriver på bloggen, självklart anstränger jag mig för ett ge ett gott skratt eller en stöttande hand.
Att ge ett leende eller en bättre dag genom att bara få ner lite ord är ju en ganska hedervärd insats.

Men det kändes svårare utan bloggen att känna efter hur jag mår, att hantera rädslor och andra dumma känslor som skammen över att överleva medan andra lämnar oss.
Att skriva för mig själv lika mycket för Er läsare har ju en extra dimension, nämligen att det jag skriver för Er ger mig ytterligare energi, det ger mig ytterligare kraft, det ger mig den där viljestyrkan som gör att jag kan göra saker för andra!
För andra som behöver hjälp mer än vad jag behöver den……

Det är på något sätt som en symbios, att få stödet hos Er läsare ger oss alla stöd, ni ger mig kraft och det ges tillbaka.
Det är nog den bästa av symbioser, eller hur?

Sommarkväll med Anne Lundberg, jösses hur svårt är det inte att se sig själv på rutan, se sig försöka förmulera tankar och känslor, försöka besvara frågor så förståeligt som möjligt.
Både jag och Sara satt här och slaktade oss själva för att vi hade ju kunnat svara både bättre och tydligare, men vi är inga TV-människor. Vi är precis som alla andra, vi försöker göra vårt bästa efter den förmågan vi har….
Men skådespelartalanger har vi inte, vi har bara våra erfarenheter och drömmar, det kan vi prata om länge!

PS, det är skönt att vara tillbaka hos Er!!

George

Annonser

29 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Tuvan said, on juli 17, 2010 at 22:39

    Store mannen….
    Har nu sett programmet….. o ni var mycket fina att se…. ni lyste upp omkring er, mer än de andra gästerna tillsammans, tycker jag……..
    Tyckte ni hade många kloka ord att förmedla…..
    Nattinattikramar till er alla fem…

    PS. skönt du är tebax…….

  2. Bibbi said, on juli 17, 2010 at 23:31

    Du är så välkommen tillbaka.

  3. Marie said, on juli 18, 2010 at 00:18

    Du är en människa som berör och skänker glädje till alla oss andra. Bara att ditt namn nämns gör att ett leende växer fram hos mig och många andra. Va rädda om varandra och fortsätt sprida glädje genom ditt sätt att vara.

    Många kramar till er båda

    Marie

  4. eva said, on juli 18, 2010 at 05:35

    Hej! Du och Sara gjorde er bra i rutan. Hollywood-stjärnor har inte en promille av er llivsglädje och utstrålning. Ni var såå fina, man blir så glad av er.

  5. Lisbet Lindell said, on juli 18, 2010 at 07:21

    Ni var hur bra som helst!

    /Lisbet

  6. Ewa Larsson said, on juli 18, 2010 at 07:29

    Det var roligt att se er.Sara såg så pigg ut det var skönt att se.
    Att skriva för att lindra för andra lindrar lika mycket själv.Fast just nu är det svart men det får vara det tills det går över.Oron att inte veta?!Glad att ni finns.kram Ewa

  7. Lilette said, on juli 18, 2010 at 08:18

    Tummen upp för dig och Sara igår. Ni gjorde ett stort intryck som vanligt. Du är min styrka mot mina hjärntumörer, tack vare dig så kämpar jag vidare trots att det ibland känns nattsvart. Men nog om mig, du och Sara var fantastiska igår och man såg hur ni berörde de andra deltaragarna.
    Kram till hela familjen

  8. annika said, on juli 18, 2010 at 08:39

    Det är skönt att du är tillbaka!!!

  9. Boa Hellberg said, on juli 18, 2010 at 10:02

    Ni var så sköna i det där programmet och det ni förmedlade utan ord överträffade allt som kunde sägas. Själv har jag lite svårt för den där skygga vördnaden som möter en från människor när man talar om sin cancer och som märktes hos de andra som lyssnade. Världsstjärnor eller inte – hur väl de än kunde leva sig in i sina filmroller så var de handfallna inför er två som verkligen talade om Livet!
    Själv är jag med om ungefär samma underverk som George. Min benmärgscancer har dragit sig tillbaks och jag kan nästan betrakta mig som frisk. Först fick jag beskedet att jag hade ett par år, kanske mindre, att leva. Ett halvår senare hade antalet markörer i blodet sjunkit från 270 till 27.
    Jag har nyss fyllt 75 och såg med förväntan fram emot slutet av en förhållandevis god levnad under några resterande tacksamma månader. Nu vet jag ingenting.
    Därför grät jag under ert program, ni som har hela livet framför er – kort eller långt, det är en tid av LIV! Lycklig för er skull och med er som förebild ska jag se till att fylla mina dagar med mening och tacksamhet. Jag är inte den som lider i onödan och jag har sällan tråkigt.
    Just nu stressigt eftersom jag sammanställer min dagbok under cancer-året 2009 till en sorts bokmanus med arbetsnamnet ”Cancer är ett skit – men man kan leva med det”. Lite uppkäftigt, men menat som en uppmuntran till folk som tror att livet tar slut när man får sjukdomen. Det är nästan tvärtom – det är MED sjukdomen som man börjar inse värdet av livet!
    Med all min kärlek
    Boa

  10. Åsa said, on juli 18, 2010 at 10:05

    Hej!

    Jag har läst din blogg länge men aldrig kommenterat, men efter att ha sett Sara och dig på TV så är jag bara tvungen! Ni var jättefina och såg så lyckliga ut! Sara var jättevacker och jag kunde inte heller hålla tårarna tillbaka när jag såg hur ni berörde de andra gästerna.

    Kör ofta genom Gårdstånga på väg till Sandby där mina föräldrar bor och där jag växte upp. Tittar alltid lite extra om jag ser er och hundarna men än så länge har jag inte sett er!

    Lycka till med allt, hoppas ni har en skön sommar!

  11. Carina Jönsson said, on juli 18, 2010 at 11:16

    För det första, jag är så oerhört glad att allt är väl med er alla, det var ”bara” uppkopplingen som bråkade.
    Sen för det andra, har precis sett Sommarkväll på SVT Play (hade ju födelsedagskalas igår kväll), ni var sååååå bra, Sara, fina, fina Sara, det riktigt lyser om dig, du fina gravida Sara. Jag sitter här rent ”piggig” och tårörd, ni berör, ni berör sååå mycket.
    Jag tycker absolut att ni platsar överallt, ni behöver inte spela något spel, ni pratar ur hjärtat utan krusiduller. Ni berör alla och det lyser om er båda, ni hyllar livet!
    Massor med kramar till er från
    Carina Jönsson (Andreas mamma)

  12. Gunilla said, on juli 18, 2010 at 11:26

    Ni var jättefina i tv! Man blir imponerad och glad och lessen och allt på en gång. Ni tar fram massa känslor och det är så bra.
    Önskar er allt gott och många härliga dagar och ögonblick tillsammans!

    /G

  13. Anette said, on juli 18, 2010 at 11:33

    Blir alltid lika varm i själen när jag ser er!Ni ger mej styrka /Kram Anette

  14. Ann-Kristin said, on juli 18, 2010 at 13:53

    Såg er på Tv i lördags och ni båda ger mig så himla mycket mod och tro på framtiden.
    Har själv en utbredd cancer i bukhålan och en metastas på bukspottkörteln. Inger modertumör har hittats. Skitdålig prognos. Varit sjuk i ett år. Slutat med cellgifter då dessa inte hade någon effekt. Skulle egentligen vara död, men jag lever. Jag har två vuxna barn och tre underbara barnbarn mellan 4 och 2 år. Vill se dem växa upp. Läkarna säger att nu finns det inte mer att göra. Bor i Uppsala, men har mina rötter i Skåne och bara er dialekt gör att jag känner mig trygg. Har pratat med en professor om immunterapi, men inget som han trodde på, så jag lever vidare. Försöker njuta av varje dag och inställningen till livet är verkligen annorlunda. Hoppas så att allt går bra med er lilla bäbis, klart att det gör. En kompis till mig som är cancersjuksköterska berättade för mig om en kvinna som fick akut leukemi när hon var gravid, och man var då tvungen att plocka ut bäbisen och man bestämde sig för att döpa bäbisen till Klara, eftersom man ville så gärna att både mamman och bäbisen skulle KLARA det och det gjorde de också. Jag har en dotter som heter Klara och en mormor som hette Klara. Visst måste det hjälpa. Önskar er all lycka och tack för att ni är så modiga och delar med er av både glädje och sorg och en sjudjävla kampvilja. Kram Ann-Kristin

  15. Ann-Kristin said, on juli 18, 2010 at 15:38

    Ann-Kristin said, on juli 18, 2010 at 13:53
    Din kommentar inväntar granskning.

    00Rate This

    Såg er på Tv i lördags och ni båda ger mig så himla mycket mod och tro på framtiden.
    Har själv en utbredd cancer i bukhålan och en metastas på bukspottkörteln. Inger modertumör har hittats. Skitdålig prognos. Varit sjuk i ett år. Slutat med cellgifter då dessa inte hade någon effekt. Skulle egentligen vara död, men jag lever. Jag har två vuxna barn och tre underbara barnbarn mellan 4 och 2 år. Vill se dem växa upp. Läkarna säger att nu finns det inte mer att göra. Bor i Uppsala, men har mina rötter i Skåne och bara er dialekt gör att jag känner mig trygg. Har pratat med en professor om immunterapi, men inget som han trodde på, så jag lever vidare. Försöker njuta av varje dag och inställningen till livet är verkligen annorlunda. Hoppas så att allt går bra med er lilla bäbis, klart att det gör. En kompis till mig som är cancersjuksköterska berättade för mig om en kvinna som fick akut leukemi när hon var gravid, och man var då tvungen att plocka ut bäbisen och man bestämde sig för att döpa bäbisen till Klara, eftersom man ville så gärna att både mamman och bäbisen skulle KLARA det och det gjorde de också. Jag har en dotter som heter Klara och en mormor som hette Klara. Visst måste det hjälpa. Önskar er all lycka och tack för att ni är så modiga och delar med er av både glädje och sorg och en sjudjävla kampvilja. Kram Ann-Kristin

  16. Jessica said, on juli 18, 2010 at 16:00

    Jag tyckte ni var jättebra. Helt naturliga och raka. Det behövs inte mer, absolut inte. Ni är båda helt underbara och jag önskar er all lycka med bebisen.
    Kram

  17. A K O said, on juli 18, 2010 at 16:14

    Hej Geoge !

    Jag tyckte ni gjorde bra för er igår, som du säger ni är inga skådespelare.
    MEN ni är ni o det ska man stå för.
    Tycker ni är enastående med allt ni bjuder på er själv och delar med er så mycket till oss andra.
    Känns dock lika underbart att vii kan ge er stöd mitt i allt ni går igenom.
    Vi längtar så till att få se ert lilla underverk, för det är det verkligen.

    Kram A K O

  18. berit said, on juli 18, 2010 at 16:42

    Hej!
    Jag och min familj lever med cancerdjävulen varje dag som vi försöker hantera efter bästa förmåga. Vi såg er i Sommarkväll. Vi satt som tända ljus och sög i oss av er utstrålning och kraft. Hittar inga ord som räcker riktigt men kan bara säga TACK! Tack för att ni delar med er och för att ni är som ni är. Genuina, ärliga och innerliga.

  19. Annette & Dragan said, on juli 18, 2010 at 17:08

    Ni är så vackra och mitt i all er glädje så sitter man där och gråter glädjetårar.

    Kram på er!

    Annette & Dragan

  20. Petra said, on juli 18, 2010 at 19:35

    Kära George och Sara!
    Måste bara lämna en kommentar igen… Ni var så fina på Tv´n igår kväll. Blev alldeles varm av den känslan ni båda lämnar. De 5 minuterna berörde på djupet.
    Kram från Petra (frukost på Birger Jarl…)

  21. magnus said, on juli 18, 2010 at 20:51

    ni gjorde ett mycket start intryck på tv. ni ger så mycket och gör att uttrycket fånga dagen får en mycket stark betydelse. ni lever fullt ut och det ska ni ha all beröm för .

    ni ger alla sjuka en menning att livet är underbart trots sjukdom. barnet i saras mage kommer att få så mycket kärlek av er båda, ni vet vad som är viktigt och oviktigt.
    lycka till er båda. hoppas ni får en skön sommar.mvh magnus.

  22. Nina said, on juli 18, 2010 at 21:29

    Inte ska du och Sara slakta er själva, ni var ju verkligen er själva och svarade bra på frågorna…Jag satt lyssnade och torkade mina tårar och insåg hur mycket jag älskar mina barn, make osv men att jag oftast tar mitt och vårat lilla liv förgivet…Efter programmet så gick jag in och pussade på mina sovande barn och i morse så var jag en glad och lekfull mamma som struntade i köket och lekte istället….tack vare era ord om livet.

    Underbart att ni väntar erat lilla kärleksbarn. Stort Lycka till med allt.

    Kram Nina

  23. Karin said, on juli 18, 2010 at 23:12

    Ni strålade ikapp under intervjun. Som alltid har du en massa kloka ord och tankar.
    Ha en fortsatt skön sommar. /Karin

  24. Sehnsucht said, on juli 19, 2010 at 07:39

    Hej.Tur att det finns internet,så man kan läsa din blogg.tycker du skriver jättebra,och det är alltid kul att läsa vad som händer i era liv.såg även programmet på svt play,och man kan inte undvika att bli rörd.

    keep on fighting!

  25. Monica Carlsson said, on juli 19, 2010 at 09:38

    Här i Bohuslän satt vi 8 st personer och tittade på er, ni var så fina och det ni framförde var underbart, det blir många människor som får en tankeställare om hu skört livet faktiskt är, det ni sa och var , har väckt många känslor, för oss blev det verkligen en djup och eftertänksam kväll, med många samtal som utgick från er.
    Tack för att ni orkar ställa upp. jag har inga Jordiska ord för vad jag känner, önskar er allt gott och stor lycka med varandra och allt annat. Hoppas snart få se er igen!!!
    hälsningar från Monica.

  26. Gitte said, on juli 19, 2010 at 15:46

    Det var oerhört givande att få se både dig och Sara i rutan.Inga TV-människor? Det var ju hur bra som helst av er bägge.Var glad att ni fick fram ungefär det ni ville säga hade det varit jag hade en pinsam tystnad lägrat sig över studion.
    Hela dig gestalt ger ett hopp om framtid om föräldraskap om glädje,inte bara för dig utan för tusentals andra som kämpar i förtvivlan.Du och Sara är bäst det är bara att konstatera.Kram

  27. Tina said, on juli 19, 2010 at 17:09

    Hej George!

    Skönt, lugnande och oerhört inspirerande att få se dig och Sara på TV i lördags, grät glädjetårar när jag såg er genuina glädje och kärlek till varandra och livet som växer i Saras mage. Ni kunde inte varit bättre 🙂
    Det enda jag tyckte var fel var att ni fick alldeles för lite tid i jämförelse med de andra gästerna, som bara hade skådespelarsvar på alla frågor (förutom Lasse Hallström som verkar väldigt jordnära). Yta rakt igenom.
    Ni är äkta och det är just det som går rakt in i mitt hjärta och ger mig styrka. Det ger mig styrka att stötta andra i min omgivning, så som du säger så är det en fantastisk symbios – man behöver få stöd för att kunna ge stöd.

    Stor styrkekram
    Tina

  28. Josef Boberg said, on juli 20, 2010 at 08:33

    Mitt eget bloggande gör i allra första hand för min egen skull – och i det sinnestillståndet är det hart när alltid befriande. Ifall någon annan ”får ut” någonting av det – så blir det ju i o f s en lovvärd benus – men ingenting annat.

    Men ifall jag ”fastnar” i att jag i FÖRSTA hand skriver för någon annans skull – eller för att besöken och kommentarerna ökar på bloggen – då kan det bli VÄLDIGT jobbigt, faktiskt…

    ”The tests of life are not meant to break you, but to make you.
    Live your life and forget your age.
    If there is no fun in it, something is wrong with all you are doing.
    Empty pockets never held anyone back, only empty heads and empty hearts can do that.”

  29. Anita T said, on juli 21, 2010 at 15:12

    Ni var störtsköna på TV! Naturliga och ”vanliga” i bra bemärkelse. Gav programmet lite
    balans. Inte bara Hollywood! Kramar Anita T


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: