Sagan om det imaginära baseballträet…..

Många sagor handlar om prinsar eller prinsessor, grodor eller drakar, katter eller tvättsvampar som är fyrkantiga och heter Bob????…..!!!!!
Därför är det tydligt för oss alla att det är hög tid för baseballträet att träda fram på sagornas arena!

Det var en gång ett baseballträ som levde i ett land som hette Långbortistan, detta trä älskade att läsa sagor, sagor som handlade om saker som just detta trä inte var bra på.
Baseballträet som faktiskt heter Slugger var ganska ledsen över han inte klarade av dessa saker som han läste om i sagorna…
Han kunde inte kyssas, han kunde inte kyssa grodor överhuvudtaget….han hade faktiskt försökt en gång men resultatet av en kyss mellan ett baseballträ och en groda var riktigt uselt….för grodan…..

Ojdå vad slugger skämdes och var ledsen….
Han kunde inte dräpa drakar, han kunde inte rädda prinsessor och han kunde inte käka äpplen…
Han kunde inte rädda folkets jular från Grinchen och han kunde inte rädda dem från …ja ni fattar, busar i allmänhet!

Slugger var så ledsen, allt han kunde göra var att slå på bollar, och det är JÄÄÄTTETRÅKIGT att göra dag ut och dag in….det gör egentligen ganska ont att slå på dessa hårda bollar hela tiden.
Slugger fick ju blåmärken av dessa bollar…

Slugger som var väldigt klok och väldigt vettig för att vara ett baseballträ tänkte så det knakade, han tänkte och tänkte och det knakade oroväckande mycket i träet.
Till slut kom Slugger på vad han kunde göra, han skulle bli byggarbetare!!!

Han tänkte som så att eftersom som han var bra på att slå, kunde han lika gärna slå i spik när man bygger hus.
Så slugger tog sig till första bästa bygge och där skulle han minsann visa världen att han kunde göra annat än att slå på bollar, han skulle minsann skapa, han skulle med kraft slå in spik så att huset skulle stå stabilt i all framtid…

Slugger tog tag i spiken, och drämde med all kraft sig själv på spiken!!!

AAAJJJJ, skrek Slugger, det gjorde ju ÄNNU mer ont att slå i spik!!!
Jag måste ha slagit fel på spiken, tänkte slugger,  jag slår en gång till och nu kommer det säkert att fungera…

Slugger tog tag i spiken, denna gången ännu mer beslutsamt, och drämde med all kraft sig själv på spiken, igen!!!

OAJJJAJJJAAAAAJJ, det gjorde ju jätteont!

Slugger kände att han måste åka iväg till sjukhuset för att få ett plåster, ett stort och fint plåster som speciellt passade till hans fina trämönster.

Väl framme vid sjukhuset så var det jättekö och långa väntetider, precis som vanligt på ett sjukhus.
Slugger som var en nyfiken slagträ-snubbe tyckte att det var väldigt många sjuka i väntrummet, många såg trötta och skalliga ut, vissa var smala, andra var konstigt runda i ansiktet.
En av dessa sjuklingar satt bredvid Slugger och väntade på sin tur att träffa läkaren, en liten pojke som också var precis lika ledsen som slugger.
Pojken hade något som heter cancer, Slugger förstod att den däringa cancern var något som var minst lika illa som att slå på en spik…fast utan hammare..
Och det verkade på pojken som om han hade jätteont och var jättetrött!

Slugger som förutom att vara väldigt klok så är Slugger väldigt intresserad av att prata med människor, så han pratade med pojken.
Pojken tyckte att Slugger var ett väldigt trevligt baseballträ, och pojken kände sig lite tryggare när han pratade med Slugger, slugger kände likadant och tyckte att pojken var väldigt trevlig.

Men det var något speciellt, något som Slugger inte kunde sätta fingret på (speciellt som Slugger inte har några fingrar, vilken dum grej det hade varit…ett baseballträ med fingrar??)
Slugger kisade med sin kvist-ögon och han kunde se ett mörkt moln runt pojken, Slugger frågade pojken vad det var för ett moln som man knappt kunde se?

Pojken undrade vilken mörkt moln som slugger kunde se, själv kunde han inte se något speciellt moln, han blev faktiskt lite orolig över sin nyfunna vän basebollträet Slugger.

Men Slugger som var envis och nyfiken tyckte att molnet var väldigt tydligt när han kisade med sina kvist-ögon, och eftersom baseballträn har väääldigt många kvist-ögon så kanske det var därför Slugger kunde så det som ingen annan kunde se.
För när Slugger tittade runt omkring sig i sjukhusets väntrum så såg att att många av dem människor som satt där hade dessa mörka moln runt omkring sig.

Slugger tänkte att detta kanske har något med den däringa cancern att göra?

Så Slugger frågade pojken om han fick lov att vifta till det där molnet med sig själv?
Pojken tyckte nog att Slugger slagit sig lite väl hårt på den där spiken, men tänkte att om slugger vill vifta runt så får han väl göra det, han är ju faktiskt ett baseballträ!!!

Slugger tog sats och viftade till försiktigt på det mörka molnet och …
Slugger kände något!!!
Han kände hur han träffade något elakt, något som fullständigt älskade att göra folk oroliga och rädda!

Och det var då som Slugger upptäckte att han var gjord av ett väldigt speciellt trä, ett magiskt trä, ett trä som skingrar oro och rädsla!
Så styrkt av den första viftningen i molnet så viftade Slugger till en gång till, och en gång till och han kände hur cancer-molnet som aldrig känt rädsla, nu för första gången själv blivit rädd!

Cancermolnet var rädd för Slugger.
Det var ju lite konstigt för Slugger tycker ju att ingen behöver vara rädd för honom.
Cancermolnet åt ju av pojken, ju räddare pojken var, desto starkare blev molnet. Och ju starkare molnet blev desto svagare blev pojken. Så är det med alla cancermoln som omger alla cancersjuka.

Pojken som sett Slugger vifta runt sig själv började skratta, nästan kikna av skratt, han skrattade så mycket att han grät. Äntligen hade han fått lite mer hopp, lite mindre rädsla, tack vare sin nya kompis Slugger

Han berättade för Slugger vad som hände när Slugger viftade runt i luften, han berättade om hur livet verkade mycket ljusare, mycket gladare.
Han kände sig starkare också!
Pojken var jätteglad över att fått en kompis som verkligen hjälpte honom!

Detta var sagan om Slugger, baseballträet som viftar undan oro och rädsla!

Jag hoppas att Ni alla finner er egen ”sak” ett baseballträ, en vän, en glänta i skogen, en hund eller katt.
Att Ni finner något som hjälper att vifta undan det  ”däringa” molnet.
Jag har min Sara, mina vänner,  fyrbenta och tvåbenta och min familj!
De viftar undan mitt moln!

George