George med Liemannen bakom axeln

Sagan om det imaginära baseballträet…..

Posted in survivaL by georgeschottl on juli 6, 2010

Många sagor handlar om prinsar eller prinsessor, grodor eller drakar, katter eller tvättsvampar som är fyrkantiga och heter Bob????…..!!!!!
Därför är det tydligt för oss alla att det är hög tid för baseballträet att träda fram på sagornas arena!

Det var en gång ett baseballträ som levde i ett land som hette Långbortistan, detta trä älskade att läsa sagor, sagor som handlade om saker som just detta trä inte var bra på.
Baseballträet som faktiskt heter Slugger var ganska ledsen över han inte klarade av dessa saker som han läste om i sagorna…
Han kunde inte kyssas, han kunde inte kyssa grodor överhuvudtaget….han hade faktiskt försökt en gång men resultatet av en kyss mellan ett baseballträ och en groda var riktigt uselt….för grodan…..

Ojdå vad slugger skämdes och var ledsen….
Han kunde inte dräpa drakar, han kunde inte rädda prinsessor och han kunde inte käka äpplen…
Han kunde inte rädda folkets jular från Grinchen och han kunde inte rädda dem från …ja ni fattar, busar i allmänhet!

Slugger var så ledsen, allt han kunde göra var att slå på bollar, och det är JÄÄÄTTETRÅKIGT att göra dag ut och dag in….det gör egentligen ganska ont att slå på dessa hårda bollar hela tiden.
Slugger fick ju blåmärken av dessa bollar…

Slugger som var väldigt klok och väldigt vettig för att vara ett baseballträ tänkte så det knakade, han tänkte och tänkte och det knakade oroväckande mycket i träet.
Till slut kom Slugger på vad han kunde göra, han skulle bli byggarbetare!!!

Han tänkte som så att eftersom som han var bra på att slå, kunde han lika gärna slå i spik när man bygger hus.
Så slugger tog sig till första bästa bygge och där skulle han minsann visa världen att han kunde göra annat än att slå på bollar, han skulle minsann skapa, han skulle med kraft slå in spik så att huset skulle stå stabilt i all framtid…

Slugger tog tag i spiken, och drämde med all kraft sig själv på spiken!!!

AAAJJJJ, skrek Slugger, det gjorde ju ÄNNU mer ont att slå i spik!!!
Jag måste ha slagit fel på spiken, tänkte slugger,  jag slår en gång till och nu kommer det säkert att fungera…

Slugger tog tag i spiken, denna gången ännu mer beslutsamt, och drämde med all kraft sig själv på spiken, igen!!!

OAJJJAJJJAAAAAJJ, det gjorde ju jätteont!

Slugger kände att han måste åka iväg till sjukhuset för att få ett plåster, ett stort och fint plåster som speciellt passade till hans fina trämönster.

Väl framme vid sjukhuset så var det jättekö och långa väntetider, precis som vanligt på ett sjukhus.
Slugger som var en nyfiken slagträ-snubbe tyckte att det var väldigt många sjuka i väntrummet, många såg trötta och skalliga ut, vissa var smala, andra var konstigt runda i ansiktet.
En av dessa sjuklingar satt bredvid Slugger och väntade på sin tur att träffa läkaren, en liten pojke som också var precis lika ledsen som slugger.
Pojken hade något som heter cancer, Slugger förstod att den däringa cancern var något som var minst lika illa som att slå på en spik…fast utan hammare..
Och det verkade på pojken som om han hade jätteont och var jättetrött!

Slugger som förutom att vara väldigt klok så är Slugger väldigt intresserad av att prata med människor, så han pratade med pojken.
Pojken tyckte att Slugger var ett väldigt trevligt baseballträ, och pojken kände sig lite tryggare när han pratade med Slugger, slugger kände likadant och tyckte att pojken var väldigt trevlig.

Men det var något speciellt, något som Slugger inte kunde sätta fingret på (speciellt som Slugger inte har några fingrar, vilken dum grej det hade varit…ett baseballträ med fingrar??)
Slugger kisade med sin kvist-ögon och han kunde se ett mörkt moln runt pojken, Slugger frågade pojken vad det var för ett moln som man knappt kunde se?

Pojken undrade vilken mörkt moln som slugger kunde se, själv kunde han inte se något speciellt moln, han blev faktiskt lite orolig över sin nyfunna vän basebollträet Slugger.

Men Slugger som var envis och nyfiken tyckte att molnet var väldigt tydligt när han kisade med sina kvist-ögon, och eftersom baseballträn har väääldigt många kvist-ögon så kanske det var därför Slugger kunde så det som ingen annan kunde se.
För när Slugger tittade runt omkring sig i sjukhusets väntrum så såg att att många av dem människor som satt där hade dessa mörka moln runt omkring sig.

Slugger tänkte att detta kanske har något med den däringa cancern att göra?

Så Slugger frågade pojken om han fick lov att vifta till det där molnet med sig själv?
Pojken tyckte nog att Slugger slagit sig lite väl hårt på den där spiken, men tänkte att om slugger vill vifta runt så får han väl göra det, han är ju faktiskt ett baseballträ!!!

Slugger tog sats och viftade till försiktigt på det mörka molnet och …
Slugger kände något!!!
Han kände hur han träffade något elakt, något som fullständigt älskade att göra folk oroliga och rädda!

Och det var då som Slugger upptäckte att han var gjord av ett väldigt speciellt trä, ett magiskt trä, ett trä som skingrar oro och rädsla!
Så styrkt av den första viftningen i molnet så viftade Slugger till en gång till, och en gång till och han kände hur cancer-molnet som aldrig känt rädsla, nu för första gången själv blivit rädd!

Cancermolnet var rädd för Slugger.
Det var ju lite konstigt för Slugger tycker ju att ingen behöver vara rädd för honom.
Cancermolnet åt ju av pojken, ju räddare pojken var, desto starkare blev molnet. Och ju starkare molnet blev desto svagare blev pojken. Så är det med alla cancermoln som omger alla cancersjuka.

Pojken som sett Slugger vifta runt sig själv började skratta, nästan kikna av skratt, han skrattade så mycket att han grät. Äntligen hade han fått lite mer hopp, lite mindre rädsla, tack vare sin nya kompis Slugger

Han berättade för Slugger vad som hände när Slugger viftade runt i luften, han berättade om hur livet verkade mycket ljusare, mycket gladare.
Han kände sig starkare också!
Pojken var jätteglad över att fått en kompis som verkligen hjälpte honom!

Detta var sagan om Slugger, baseballträet som viftar undan oro och rädsla!

Jag hoppas att Ni alla finner er egen ”sak” ett baseballträ, en vän, en glänta i skogen, en hund eller katt.
Att Ni finner något som hjälper att vifta undan det  ”däringa” molnet.
Jag har min Sara, mina vänner,  fyrbenta och tvåbenta och min familj!
De viftar undan mitt moln!

George

Annonser

39 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Lenas Värkstad said, on juli 6, 2010 at 21:40

    Jag tyckte mycket om din saga!!

    Ett sådant slagträ skulle alla cancersjuka ha. Du har din familj som slår bort molnet, med hjälp av mirkelpillret.

    Skriv fler sådana sagor tack.

    Jag har just idag fått höra ”av en proffessor”, att jag trots allt vad husläkaren sagt INTE har ALS, känns konstigt nu. Glad men tom på något vis.

    Hälsningar till dig, Sara och den lille (Och hundarna förstås)

  2. anel said, on juli 6, 2010 at 22:04

    ;))))

  3. Carina said, on juli 6, 2010 at 22:39

    Hej!!
    Tack för ytterligare en tanke i vår kamp!!
    Du ger vi tar!!!
    Kram Carins

  4. Kristina said, on juli 6, 2010 at 23:39

    Tack för din vackra saga George. Jag älskar den eftersom den stämmer så väl överens med mig själv. Mina barn är ”Slugger”, jag överlever inte utan dom.
    Tur att du har din Sara

  5. Mona andersson said, on juli 7, 2010 at 06:37

    UNDERBART ATT LÄSA EN SÅDAN ”SAGA”

  6. annika said, on juli 7, 2010 at 10:03

    Tack för den fina sagan!!!

  7. Ewa Larsson said, on juli 7, 2010 at 10:30

    Du kan då få till det!Du är bäst!

  8. Tina said, on juli 7, 2010 at 10:39

    Hej George!

    Underbar saga! Sitter här och tårarna rinner – du upphör inte att förvåna, med din styrka, ditt djup och din förmåga att träffa mitt i prick! Du är en Slugger för mig 🙂

    Stor kram
    Tina

  9. […] underbar saga Posted on 7 juli, 2010 by angeluscustos Jag ber er alla läsa Georges saga […]

  10. Mikael said, on juli 7, 2010 at 11:16

    Hej George!

    Bra skrivet, fortsätt så.

  11. majacaroline said, on juli 7, 2010 at 12:17

    Tänkvärt och som vanligt fantastiskt skrivet. Min alltid starkpositiva C, havet och naturen gör att det blir lättare att stå vid sidan av hans sjukdom.

    //Maya

  12. Lix matte said, on juli 8, 2010 at 07:34

    Åh vilken bra saga! Du är jätteduktig på att skriva!
    Jag omges just nu av cancer i mitt liv, den rasar inte i min egen kropp men en kollega, en vän och en väns lilla dotter är alla drabbade av olika former.
    Hoppas du får en riktigt bra dag!

  13. Helen said, on juli 8, 2010 at 23:19

    Hej!
    Vilken oerhört fin och vacker saga. Den skulle du se till att få utgiven i bokform.
    Jag jobbar på förskola och ser vilka otroligt bra samtal man skulle få med barnen. Det är ju så många som tycker det är svårt att tala med barn. Fast dom är så mycket lättare att prata med, stället bara frågor de orkar höra svar på och har så bra tankar och funderingar.

    Jag gläds med dig och Sara över er kommande tillökning i familjen. Snart kommer ni ha en ”tvåbening” att snubbla över ;-).
    Ha det allra bäst och ta väl hand om er!
    Kramar från Helen

  14. Edyta Nyman said, on juli 9, 2010 at 11:16

    Hej

    Jag läser din blogg ganska ofta och jag beundrar dig och din familj. Jag har aldrig sett mig själv i riskzoonen för lungcancer förän jag började läsa om asbest. Min familj och jag bor i ett gammalt hus som vi håller på och renoverar (själva).

    Efter att ha rivit ut kakel, plastmattor och diverse annat ”skräp” ( med obefintlig skyddsutrustning ) har vi nu fått veta att vi har med all sannolikhet blivit utsatta för asbestdamm.

    Kan vi kolla upp oss någonstans? Hur fungerar detta? Vad skulle du rekommendera? Min kunskap är mycket begränsad.

    hälsningar
    Edyta

  15. eva said, on juli 11, 2010 at 05:14

    Nu undrar jag hur det mås. Man blir orolig när du uteblir från bloggen George. Följer din kamp och undrar nu om något hänt.

  16. Christine said, on juli 11, 2010 at 06:17

    Hej. Du brukar skriva lite oftare och jag väntar på ett inlägg från dig. Man börjar bli lite orolig… Hoppas allt är bra.. / Christine

  17. Carina said, on juli 11, 2010 at 20:48

    Hej George!!!
    Hoppas att allt är under kontroll fast du inte har skrivit i din blogg på några dagar.
    Många varma hälsningar
    Carina

  18. Anne-Lie Bertilsson said, on juli 13, 2010 at 13:20

    Hoppas allt är bra i sommarvärmen.Idag är här lite sämmre väder vad det gäller solens framträdande och trots åska är här ca 27grader och oset av varm blöt hund belägrar min lägenhet. Men jag är glad ändå man slipper ju vattna.Kramar från Varberg

  19. ingegerd said, on juli 13, 2010 at 17:47

    Hoppas allt är gott hos er!

  20. majacaroline said, on juli 14, 2010 at 09:53

    Hej!
    Hur har ni det? Tänker på er och hoppas att ni har det väl.
    //Maya

  21. Maria said, on juli 14, 2010 at 13:41

    Hoppas att allt är bra med er i sommarvärmen? Inte likt dig George att vänta så här länge innan nytt inlägg kommer…

    Sköt om er!

  22. magnus said, on juli 14, 2010 at 20:10

    hoppas allt är bra med dig. du brukar skriva varje dag. tänker på dig ochskickar positiva tankar till dig och sara. mvh magnus….

  23. Carina said, on juli 14, 2010 at 22:54

    Hej!!
    Hoppas av hela mitt hjärta att allt är under kontroll!!
    Kramar Carina

  24. Linda said, on juli 14, 2010 at 23:00

    Tänker på er! Hoppas du skriver snart igen! / Linda

  25. Tessan said, on juli 15, 2010 at 08:53

    Underbart skrivet!!

  26. annika said, on juli 15, 2010 at 11:29

    Tittar in här ofta och hoppas att du snart skriver igen. Tankarna är hos Dig , Sara och hundarna.

  27. Gitte said, on juli 15, 2010 at 12:00

    Saknar dig så mycket hoppas att allt är bra kram

  28. Mirjana said, on juli 15, 2010 at 12:21

    Hej!

    Nu är jag verkligen orolig…..så lång bloggpaus har du aldrig haft…..hoppas att allt är som det ska och att du kommer snart med ett roligt inlägg….eller skriver bara några ord så man vet att allt är ok med er….

    kram//Mirjana

  29. annelie said, on juli 15, 2010 at 16:48

    Håller med ovanstående…
    Tänker på er och hoppas allt är under kontroll..
    Dina ord är saknade..
    Annelie

  30. Kerstin said, on juli 15, 2010 at 18:20

    Tittar in lite då och då. Saknar dina kloka och tänkvärda ord! Hoppas verkligen att allt är bra.
    Varma tankar och kramar till er!!
    Kerstin

  31. Christel said, on juli 15, 2010 at 19:44

    Följer din blogg varje dag. Älskar dina kloka ord och din humor, och nu saknar jag dina tankar här på bloggen. Hoppas verkligen att du mår bra, och att allt är bra med Sara och den lilla också.

    Styrkekramar till er alla!

  32. Tina said, on juli 16, 2010 at 08:15

    Hej George!

    Sänder all styrka, kärlek och kraft jag kan uppbåda 🙂

    Tusen enorma styrkekramar
    Tina

  33. magnus said, on juli 16, 2010 at 09:11

    nu är jag orolig,hoppas att allt är bra med er alla. saknar dinna kloka ord .hoppas vi snart får höra av dig. tänker på er.mvh magnus…

  34. Ada said, on juli 16, 2010 at 09:22

    Jag är också orolig nu och hoppas av hela mitt hjärta att allt är bra med er allihop och att det bara är dataledningarna som har smält i sommarvärmen.
    Stor kram
    Ada

  35. Victoria said, on juli 16, 2010 at 09:34

    Jag är också orolig, jag hoppas att livet leker och att du därför inte har tid att blogga…

  36. Jane said, on juli 16, 2010 at 09:56

    Blir som alla andra här lite smått orolig över att det inte kommer någon uppdatering från dej! Hoppas innerligt att allt är ok med er alla?
    Många kramar till er….

  37. Tuvan said, on juli 16, 2010 at 10:10

    Store mannen

    Hoppas innerligt det ”bara” är bloggsemester du har…. saknar dina alltid så finurliga inlägg, dina kloka ord o funderingar…..
    Hoppas ni mår bra o har det gott alla fem?

    Tropiska sommarkramar från Österlen

  38. Carina Jönsson said, on juli 16, 2010 at 14:23

    Jag sällar mig till gruppen orolig bloggläsare, nu har jag varit här inne 4 256 gånger känns det som och kolla om det kommit någon uppdatering. Saknar dina härliga berättelser om livet, du har givetvis all rätt att ta en ”bloggsemester” så jag hoppas att du förstår att vi bara menar väl när vi undrar när det kommer en uppdatering.
    Hoppas att ni har det bra i sommarvärmen, pappa i familjen fyller år här hemma, sen har vi tänkt att köra in till Landskronakarnevalen.
    Massor av varma tankar från
    Carina Jönsson (Andreas mamma)

  39. Ingela said, on juli 16, 2010 at 20:27

    Jag sällar mig till dom oroligas skara. Hoppas så att allt är bra.
    Varma sommarkramar till er alla från Busan


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: