George med Liemannen bakom axeln

Antiklimax…….Perfekt evenemang med plaskigt slut…

Posted in survivaL by georgeschottl on maj 19, 2010

Ursäkta om mitt blogginlägg kommer lite sent, skälet till denna försening är tvåfaldigt.

Innan jag går in på detaljer så vill jag återigen komma med informationen om att ”mannen som leker med ord”, The One and Only mesoteliom-drabbade Hans Malmberg har återigen skrivit en otroligt bra uppdatering!
Ta en titt på tankarna hos skribenten som får en att tänka till både tre och fyra gånger extra
Hans inlägg är sällsynta men när de väl kommer så är de tänkvärda och givande!

OK, åter till gårdagens aktivitet.
Det var en Lungcancerträff med Stödet på Lunds universitetssjukhus igår.
Lokalen rymde 66 platser, jag räknade antalet tomma stolar och kom fram till att det hade kommit 52 besökare, det är inte illa pinkat! (Jag är väldigt tacksam för alla som dök upp)

Vi hade dragit ihop ett imponerande gäng från vården, tre st otroligt effektiva, empatiska och proffesionella sköterskor samt en (enastående) Thoraxonkolog.
Dessa 4 personer får mig alltid att tänka på bilmärket BMW….
Tanken som snurrar i min skalle är en reklamdevis BMW har:
BMW följer inte utvecklingen, BMW leder utvecklingen

Denna bilden har jag av dessa personer som arbetar i Lund, Thoraxonkologteamet leder utvecklingen!

Gunnar Hellströms ord om Patientorganisationer VS Staten hörde jag inte utav plaskiga skäl…Under tiden Gunnar pratade så hade jag andra åtaganden….Ofrivilliga sådana…

Mitt eget anförande började bra, jag hade byggt upp en tanke, en tanke som skulle avslutas med att alla individer kan påverka, era erfarenheter bygger upp en kunskap och ett batteri av minnen som man kan utgå ifrån.
Dessa erfarenheter som jag definierar som LIV kan man använda för att påverka..

Så hade jag tänkt presentera mina tankar, det var en vacker Powerpointpresentation, Storbildsskärm och allting fungerade perfekt….fram till sista sidan utav 8…
Jag hann precis påbörja min sista del om hur enkelt det är att påverka STORA förändringar i samhället.
Hur jag själv påverkar myndigheter och organisationer, bara genom att föra fram en åsikt!
Kan jag kan ALLA!

Detta budskap hörde aldrig publiken…de hörde bara mina ulkningar….

Detta var slutbuskapet som skulle fram….tyvärr så blev det totalstopp på grund av min återkommande retning av kräkreflexen….
Mitt i det som skulle bli en sort AHA-upplevelse såg publiken bara hur jag antagligen vitnade, hur jag reste denna rejäla kropp i Ben Jonsson fart och slet åt mig en sop-påse som jag kunde använda som spypåse…
Under tiden som jag ”nyttjade” spypåsen förbannade jag denna kräkreflex som fick mig att avsluta mitt anförande just som det skulle bli bra….

När jag berättade denna historia för min far idag så skrattade han bara och sade att jag åtminstone hade gett publiken en bra show!
Jag tror att min far har rätt….publiken kommer inte glömma denna spyan i första taget…..

Tack alla som kom, tack för alla som hjälpt till, tack alla som engagerade Er.
Tack Lars-Göran för stödet till Stödet!

George

Annonser

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Kajsa/Spenatmamman said, on maj 19, 2010 at 21:37

    En grand finale! 😀

    Du får ursäkta men jag började också skratta, mest för att jag plötsligt kom att tänka på att jag själv började min skolgång på exakt samma sätt som du avslutade ditt föredrag. Mitt under uppropet i första klass, finklädd och med ny fröken och nya kompisar med föräldrar spydde jag rakt över bänken. Hann tyvärr inte ens leta rätt på en påse.

    Så jag anar hur du kände dig ;-).

  2. Monica said, on maj 19, 2010 at 22:21

    Hej!

    Det kunde ha varit värre! Har du sett detta klipp

    så förstår du vad jag menar. Och hon gjorde det TVÅ gånger. I aftonklänning.

    För att inte tala om president Bush – ta en titt på honom här:

    Jag tror att ditt budskap gick fram alldeles utmärkt – till och med bättre än om du hade hoppat över ”finalen”.

    Hälsar

    Monica

  3. Karin said, on maj 20, 2010 at 00:00

    Du är helt otrolig. Det anförandet kommer nog ingen att glömma som var där. /K

  4. Maria said, on maj 20, 2010 at 08:32

    Alltså, du är fantastisk! Du är en otrolig kämpe och vilken underbar beskrivning av situationen 🙂

    och jag kan bara hålla med dig, jag läste din väns inlägg igår, välskrivet och underfundigt skrivet…

  5. Tuvan said, on maj 20, 2010 at 09:39

    He he …… store mannen

    Förlåt jag drar på smilbanden, men du kan konsten att underhålla, både på bloggen o i verkliga livet…..
    Tänk att jag kan påstå att jag vet hur du kände dig, precis då det hände….
    Efteråt kan man skratta.
    Gjorde min entre i högstadiet med samma ”inramning” tänk dig en tonårstjej, som bytt kläder 10 gånger, speglat sig i timmar/dagar så man dög, ha ha….. sen hann jag precis säga mitt namn i min nya klass, … efter detta ”flög” jag fullständigt över alla bänkar fram till första bästa papperskorg!
    Usch jag trodde jag glömt 🙂 snart 40 år sen… men jag kom tillbaka till mina tonårsminnen…

    Hoppas du mår bättre idag?
    ta hand om dig o de dina.

    Kramar till alla er fem

  6. annika said, on maj 20, 2010 at 10:48

    Tack George för ditt engagemang, och vilken härlig pappa du har!! Det är så gott att kunna se allt med lite humor!! kramar till hela familjen


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: