George med Liemannen bakom axeln

Livets början och livets kamp

Posted in survivaL by georgeschottl on maj 11, 2010

Jag inser idag vilken otrolig spännvidd det är på mina tankar nuförtiden.
Förut så var det om kampen för den egna överlevnaden, kampen för att kunna klara dagen, för att hantera mina egna besked om min nära förestårende död.

Nu handlar mycket om mina tankar om det livet som växer och skapas i Saras mage.
Tankarna snurrar runt med glädjekänslor, hopp, oro, tacksamhet och förväntan….

Men idag har spännvidden i min värld varit bred.
Dagen har börjat med samtalet med Saras cancerdrabbade kollega Lars.
Han skulle  besöka sin (och Saras arbetsplats) för första gången sedan sin diagnos.
Med spänning ville han visa upp sig som den levande och hoppfulla existens han är för sina goa och stöttande arbetskamrater.

De stackare av Er som har varit inne i en cellgiftsbehandling vet att man mår oförskämt bra vid den första behandlingen, man är nästan som en duracellkanin!
Full av kraft  och energi känns det som, kroppen är laddad ….

Förklaringen till denna känslan heter självklart Kortison! (Betapred föredragsvis)
Kortisonet gör att kroppen vibrerar av energi, styrka och pigghet……..

Lasse hade förklarat för sin ”huvudläkare” att han mådde kanon, att han inte mått så bra på länge trots att han går på cellgiftsbehandling.
Svaret från ”fru överläkare” var som en kalldusch:
”Jaja, du kommer snart må sämre och tappa håret……”

Han berättade för mig att han tänkte, kan jag inte ens få lov att njuta av nuet?
Undrar om denna läkaren kan stava till Carpe Diem?

Jag lovade Lasse att skriva om denna humörslaktande kommentar i dagens inlägg…….

Nu åter till mig, dagen fortsatte.
Jag hade själv en läkartid, min rutinundersökning som sker var tredje vecka.

Där skulle jag idag få en djupare och mer ingående information om statusen om mina högra lungas tumörer .
Allt ser ju OK ut, inga tumörer har vuxit, de står fortfarande stilla, dock en liten smolk i bägaren var att lungvävnaden visade på en viss spridning in i lungan, tumörcellerna finns alltså inte bara i lungsäcken utan har vandrat lite in i lungvävnaden.

Jag pratade även idag med min ”cancermentor” Hans Malmberg som har samma typ av cancer som jag har, Mesotheliom.
Han påbörjade sin nuvarande cellgiftsbehandling på samma klinik, bara en timme senare än min bokade tid, så vi båda samt med Hans fru, den vackra och charmig Anita hade en liten sjukdomskonferens på Thoraxonkologen.
Det var som vanligt ett samtal med goa skratt, galghumor och vishet……
Jag hoppas att jag någon gång kan uppnå samma vishet och lugn som Hans!
Resten av dagen har gått åt till att läsa de över hundratalet kommentarer och grattis samt de hundratals mail som alla är om gratulationer och lyckönskningar
Gåshud, lycka och tacksamhet från Er läsare och Era stöttande vackra ord är en del av mina kamp och min styrka.
NI ger mig kraft, och för den kraften tackar jag Er

George

Annonser

20 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. lifesdesire said, on maj 11, 2010 at 21:56

    Tack själv för Din inspiration, kraft och styrka Du skänker oss!

  2. Madde said, on maj 11, 2010 at 22:10

    Utan din livsglädje, styrka,envishet och härliga humor, så skulle nog många i din
    ” närhet” ( så nära man nu kan komma via en blogg) känna sig oerhört ”fattiga”.

    Tack för att DU skänker så mkt ” genom rutan ”
    Se nu till att skänka omtanke o stöd till Sara.
    Var rädda om er- alla tre samt vovvarna ( hur är det med dom ? , Och hur mår Sara ?)

    Umeå kramar !/Madde

  3. Lena said, on maj 11, 2010 at 22:18

    Hej George!
    Jag hittade nog hit via Lotta för länge sen och sen har jag kikat in lite sporadiskt. För några veckor sen såg jag fortsättningen på Himlen kan vänta (har inte sett de andra programmen) och såg dig och Sara på tv och hur ni pratade om att ni ville bli föräldrar. Jag kommer ihåg att jag tänkte att ni verkade vara så himla mysiga och genuint omtänksamma och snälla.
    Nu hittade jag hit igen och såg att ni ska bli föräldrar så jag ville bara gratta från djupet av mitt hjärta. Det är världens häftigaste och kärleksfullaste resa som väntar er. 🙂
    Kram Lena

  4. Magdalena Marklund said, on maj 11, 2010 at 22:44

    Du!
    Vill bara sälla mig till mängden av grattis och säga att jag blev så själaglad över nyheten om att ni ska bli föräldrar. Tänk att du och Sara kan sprida sån glädje bara genom att vara de ni är! Smolket får vi gemensamt mota bort. Definitivt, annat finns inte.

    Värme i överflöd! /Mena

  5. Den hemska tvillingen said, on maj 12, 2010 at 06:15

    Grattis George och Sara till det väntade lilla livet.

  6. Monica Carlsson said, on maj 12, 2010 at 07:17

    Du är en förebild, en lärare, en mentor, och har en viktig uppgift här på jorden, därför måste du stanna kvar och fortsätta din kloka undervisning, ingen har tidigare haft kraft och ork att föra denna viktiga kunskap.
    Sänder min tankekraft till dig och din familj!!!!

  7. Maria Harrysson said, on maj 12, 2010 at 07:36

    Super grattis till er!
    Blir så glad när jag läste att ni ska ha en bebis.
    Du har så mycket livsglädje och du ger så mycket inspiration till oss andra.
    Kram.

  8. Charlotte Johansson said, on maj 12, 2010 at 08:22

    Grattis George!! GRATTIS!!

  9. Katarina said, on maj 12, 2010 at 08:29

    Ja man häpnar över en del läkare? Har de vunnit sin examen på bingolotto? Har alltid tyckt att det ska vara mer personliga samtal redan innan intagningen till läkarutbildningen det räcker inte som det är nu. Men så är det nog inom alla yrkeskårer fel person på fel plats. Det som är värst att man som patient är så vansinnigt sårbar och därför MÅSTE man lära med-pers. att bli mer empatiska och tänka innan de talar till en patient, men det verkar vara svårt idag! Usch!
    tack George för din blogg, det är det första jag läser på morgonen, mycket trevligare än alla junkmail man får dagligen!

  10. christel said, on maj 12, 2010 at 09:01

    Blir lite lessen över läkarens kommentarer, råkade själv ut för något liknande i Hbg en kvinnlig onkolog från Lund. Kanske samma….Är glad för eran skull och Grattis än en gång till er båda. Kram cm

  11. Debora said, on maj 12, 2010 at 09:27

    Hej
    vill bara gratulera och säga till din vän att han får ju njut av nuet, det är bara det… Jag är så glad för att jag fått de bästa eller snällast sjuksköterska och läkarna… De brukar säga till mig att njuta mina bra dagar… men aldrig att det kommer att bli värre….
    Kommer ihåg, varje gång jag fick cellgift i fjol, kom jag hem och bakade eller städade… rätt pigg första dagarna, sen kom det dåliga… men det är bara att njuta av nuet som sagt…
    Har själv en liten pojke, han är den som ger mig kraft att kämpa på. Så jag förstår att du är överlycklig, jag är också glad för din skull.
    kram på er….

  12. annika said, on maj 12, 2010 at 09:59

    När dom utbildar läkare borde det finnas på schemat att lära sig hur människor fungerar mentalt också! Jag är också drabbad av helt okänsliga läkare som bara vräker ur sig saker som rycker undan all trygghet och det känns som om man ska svimma istället för att inge hopp!!! Herregu, så länge det finns liv finns det hopp! Jag lever än! Trots dåliga nyheter! Lycka till George och Sara och stort tack för att ni delar med er av erat liv. / Annika

  13. Mamma-Nina said, on maj 12, 2010 at 11:39

    Åååååååh, GRATTIS!!!!!!
    Lyckos barn som får er till föräldrar, ni kommer lyckas galant!!!

    Kram och njut!

  14. Johanna said, on maj 12, 2010 at 13:58

    Jag vill också gratulera till livet! Lycka till!

  15. Catharina said, on maj 12, 2010 at 16:21

    Wow!! Här händer det grejer!!!

    SUPERSTORT JÄTTEGRATTIS till er båda!!!

    Underbart med bebis!!!

  16. Tina said, on maj 12, 2010 at 17:05

    Hej George!

    Kan bara instämma angående läkare som verkar ha vunnit sin legitimation på lotteri – hur är det möjligt att de ens får ha en personlig kontakt med patienter när de helt saknar empati och möjlighet att uppföra sig som vanliga människor?! Rent folkvett säger i varje fall för min del att man inte ska slå på den som ligger. Tyvärr finns det fler sådana ”fru överläkare” både manliga och kvinnliga – inte för att det rättfärdigar hennes ord till Lasse men han är i alla fall inte ensam om att ha råkat ut för en ”sådan”.

    Skicka en extra kram till Lasse från mig och be honom sparka ”fru överläkare” hårt på smalbenen nästa gång han måste träffa henne ifrån mig!!!

    Är så himla glad för din och Saras skull att ni nu får uppleva början på ett litet liv tillsammans. Ett liv skapat av er två! Ta vara på varje liten sekund av det och passa på att krama och pussa lite extra på Sara nu 🙂 Härligt att ni två kan stötta varandra i allt, man behöver kärlek, omtanke och närhet när man mår dåligt, och den varan verkar det finnas i överflöd i ert hem.

    Jag skickar dig en extra styrkekram för att mota bort smolken i glädjebägaren – du är så stark och har sådan livsglädje, låt inte det här påverka dig. Du är ju min (och många andras) förebild och källa till styrka nu, hur skulle det gå för mig då 😉

    Ta hand om dig!

    Stor varm styrkekram
    Tina

  17. Ulla-Karin said, on maj 12, 2010 at 18:53

    Jag antar att jag ingår i majoriteten av läsare på denna blogg. Alla vi som förblir anonyma, men som ändå är inne och läser regelbundet. Härmed ger jag mig till känna. Jag såg hela serien ”Himlen kan vänta” och även uppföljningsprogrammet och det är omöjligt att inte bli påverkad av dessa människoöden. Därför blev jag så glad när jag hittade bloggen. Och du, George, i din blogg växer bilden av dig till en ännu mer fantastisk person. Du ger så mycket, och gör så mycket för oss alla, sjuka eller friska, i Sverige.

    Av hela mitt hjärta: Varmt grattis till bebisen! Njut! Ingen av oss vet hur länge vi får finnas i våra barns liv, man får göra det bästa av saken!

  18. Kajsa/Spenatmamman said, on maj 12, 2010 at 19:09

    Tänker på Bernie Siegels bok som jag just läser. OK den är rejält flummig mellan varven men jag håller med honom om att även cancerpatienter är individer och att ingen sanning gäller för alla.

    Jag mådde toppenbra även efter andra behandlingen. Nästan bättre än efter första faktiskt, trots minskad dos av kortison. Idag har jag fått min tredje behandling, vi får väl se hur det går den här gången ;-).

  19. Ulrika said, on maj 12, 2010 at 20:56

    Grattis!! Jag blir så glad när jag läser att ni väntar smått.
    & Tack själv, du är en underbar människa.

  20. Anette said, on maj 15, 2010 at 13:40

    Tack själv!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: