George med Liemannen bakom axeln

Medalj till Ratty

Posted in survivaL by georgeschottl on april 20, 2010

Utav de bloggare som lever i den världen som vi lever i, den med konstanta valsen med cancern, där finns det vissa pionjärer, dessa pionjärbloggare har påverkat världen.
Den världen där vår hatade och föraktade sjukdom är som en slängkappa som man alltid har problem med, man fastnar i dörrar, hissar, rosors taggar och blir överkörd av bilar.

Därför börjar det bli intressant med alla dessa program som kommer i kölvattnet från Himlen kan Vänta, det kommer mer och mer program om cancersjuka och min tacksamhet för detta fenomen är enormt.
Ett sorts tabu har brutits och människor medvetenhet och acceptans för denna hatade sjukdoms härjningar är större.
Här kommer ett nytt program som visades den 19 April där vi deltagare var flera personer som alla är berörda av cancern.
Klicka HÄR så får ni se det programmet.
Att en dörr (eller fönster) har öppnats i den TV-sända median tror jag beror på stor del av de bloggar som har funnits och finns, jag tänker på Cancertjejer, Sabina, Musikfröken, Anna73, Nelly, Vimmelmamman.
Jag tror att en stor del av att TV-sänd media vågadar ta steget är på grund av dessa bloggare samt till en viss del serien Himlen kan vänta.
Så mitt tack till de bloggare som har skrivit om sin vånda och sin glädje, sina hopp och sina öden, ni har påverkat världen!….Till det bättre!

Det som är intressant är också vilka personer de plockar med i dessa program…..jag har ju själv upplevt lite av resonemangen i hur produktionsbolagen arbetar och skapar TV-program, man vill gärna har bredd bland deltagarna.
Och då ser ju gärna vi cancerdrabbade att de deltagande är folk som faktiskt har erfarenhet av cancer, eller hur?

Ratty ( något så ovanligt som en cancerbloggande man), han reagerade på en psykologs deltagande i ett program som heter ”dödskamp på nätet”
Läs gärna hans reaktion här

Nu skall jag ta hand om mina små vovsingar, speciellt en valpaktig sak som har bestämt sig för att ALLTID stjäla mina inneskor, tugga lite på dem, och därefter gömma dem någonstans i en 1200 kvadratmeter stor trädgård….

Ha det bäst
George (och Sara hälsar)

Annonser

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. AGNETA said, on april 20, 2010 at 16:20

    George,

    har följt dig nästan sen begynnelsen. Aldrig gett mig tillkänna.
    Har inga ord…. vill bara ge ER, Sara och Dig den STÖRSTA KRAMEN.
    Beundrar DIG såå, du kloke man.
    Agneta// Vellinge

    Var rädda om ER!!

  2. Madde/Umeå said, on april 20, 2010 at 18:19

    Du kloke man !Återigen ett väldigt tänkvärt blogginlägg !
    Ratty gillar jag skarpt oxå, liksom Hans/ Salve..
    M fl !

    Hoppas skorna inte hamnat i ngn gödsel hög som skall ner i rabatter :?)

    Det här med lungor: det finns en liten tjej: Moa, ”ngn stans kring Lund ” som är
    7 -8 år och har tuff cancer i lungan.

    Skänk henne en rad: eller varför inte ( om hon nu orkar ) be att få köpa hennes fantastiskt fenomenala fina änglar som hon o hennes mamma gör- till förmån för cancerdrabbade barn.

    moahenriksson.blogg.se

    Kram madde

  3. Tuvan said, on april 20, 2010 at 18:40

    Tack för du gjorde mig /andra uppmärksam om detta program…
    Har precis sett programmet: Tema cancer, tyckte det var ett mycket bra program, där alla fick tala till punkt o ingen avbröt eller tiden var för kort…. många bra frågor/svar.
    Bra var det även att man beslyste anhörigsidan från olika håll.

    Håller fullständigt med Ratty… att ”dödskampen på nätet” hade redan innan starten ett fullständigt fel namn… sen bara fortsatte felen. tvärtemot ”Tema cancer” så fick frågorna/svaren här, för kort tid o jag saknade anhöriga som blivit ”sk uthängda” o deras inställning. Min inställning är att de flesta som skriver bloggar om allvarliga sjukdomar är kloka o har tänkt/pratat igenom innebörden av bloggandet.

    Tror tom. att det är stundvis lättare att uttrycka sig i skrift än ord, när man vill uttrycka olika känslor o funderingar?
    Dessutom är det ett perfekt forum för vänner o anhöriga att följa sin vän dagligen genom alla labyrinter. Bloggen ersätter inte besök eller telefonsamtalen, MEN underlättar att inte besök o telefonsamtalen tar överhand av ork o viktig rehabilitering….?

    Som bloggläsare hos dig o några andra… kan jag bara ödmjukt tacka för allt ni delar med er av alla era kloka ord, funderingar o naturligtvis era tankeställare…
    TUSEN TACK…..

    Varma kramar till er från lilla mig

  4. magnus said, on april 21, 2010 at 17:26

    jag läser din blogg varje dag, den ger mig insikt om livet som jag tror är mycket värdefull. jag tittade på tv programet och det var givande.det är viktigt att man belyser sjukdomen cancer som drabbar så många människor.

    att man lyfter upp frågorna runt cancer vården är bra. att man tittar på dom anhörigas situation är viktigt. jag har själv en pappa som fick cancer för många år sedan, han blev frisk. nu har han blivit sämre igen o vi vet inte om det är cancern som har återvänt.
    tack för att du i din blogg delar med dig av din situation både vardagen och din sjukdom.hoppas du och sara får en fin kväll.magnus

  5. Ingela said, on april 21, 2010 at 18:17

    Jag tyckte också Tema Cancer var mycket sevärt, inte minst tack vare dig och Sara. Framför allt gillade jag delen om hur behandlingarna kan gå till. Rakt men ändå respektfullt. När det gäller medverkande i den här typen av program, delar jag din uppfattning att det naturligtvis är en klar fördel om dom har erfarenhet av cancer.

    Men det är också viktigt att påpeka att precis som det finns mängder av olika cancerformer (bara bröstcancer som jag känner mest till lär ju bestå av flera hundra tumörtyper), så är också upplevelsen om hur cancern ska hanteras väldigt olika från individ till individ. Oavsett om man själv är drabbad eller anhörig. Jag tror personligen att mångfalden är bra. Ju fler program, desto bättre diskussion.

    Och när det gäller skotuggande kan jag ”trösta” dig med att min snart åttaårige valp fortfarande kan sno med sig både inne- och uteskor ut i trädgården och tugga lite. Bara för att… 😉
    Kram Busan

  6. Anette said, on april 21, 2010 at 19:51

    I dag har jag tagit upp ämnet och min egen önskan att få arbeta med vård i livets slutskede,av kommentarerna förstår jag hur viktigt det är,när jag blir frisk vilket jag tror så ska jag ta tag i detta ämne på allvar,det borde vara varje människas rättighet oavsett hur liten ort man bor på.Nåt att kämpa för anser jag .Kram

  7. Christel said, on april 21, 2010 at 22:15

    Återigen ett stort tack till dig o sara för att ni verkligen orkar vara vårt ansikte utåt. Sitter i bland o funderar över vilken axel ni gråter ut mot dom stunder det känns som värst, för vi vet ju alla som hamnat i denna karusellen att det just kommer dessa stunder som vi bara måste få ha o vilka vi oftast även går mycket starkare ur.

    Ett Stort Tack till er Båda för att ni verkligen orkar. /kram

  8. majacaroline said, on april 23, 2010 at 15:23

    TACK!!!
    NI ÄR HJÄLTAR!!!
    Maya


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: