George med Liemannen bakom axeln

Hur vacker kan en människa vara?

Posted in survivaL by georgeschottl on april 19, 2010

Det finns så många vackra människor.
Att den synliga ytan är förgänglig är vi alla medvetna om.
Den fysiska ytan är under konstant förändring och av någon anledning verkar det som om vi har glömt bort att det är livets gång, att vara ett vackert barn, att vara en vacker ungdom, att vara en vacker förälder är ju ok.
Men sedan händer det något, någonstans tappar vi bilden av de vackra, någonstans sker något ofantligt korkat!
Någonstans försvinner vår uppfattning att vi är vackra….just när vi börjar bli visa, just när vi har erfarenhet, just när vi får tiden att uppskatta det vackra…

Det får mig att tänka på några av de vackraste människorna jag träffat.
Jag har inte träffat dem fysiskt, bara träffat deras vackra tankar och deras intentioner.
Jag tänker på den oerhört vackra Lilla H (Helena) som igår vandrade vidare in i den vackraste av vackra drömmar.
Vackra Lilla H som under sin vals med Cancerns påverkan tagit både steg framåt och bakåt.
Vackra Lilla H som gett så mycket lindring och så mycket stöd genom sina ord, genom att visa sitt vackra jag…

Lilla H och Anna som nu strålar med sina vackra existenser på sittandes på grenen på sitt favoritträd.
Kanske är trädet ett körsbärsträd i full blom så att det är tävlar ikapp med dessa vackra sinnen om att vara vackert.

Dröm Era drömmar, dröm de vackraste drömmarna

George

Annonser

15 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. S said, on april 19, 2010 at 08:24

    åh jag kände det på mig. 😦 Ja ni alla vackra som delar med er av er själva via era bloggar sprider så mycket klokhet och ger oss andra ännu mer kraft att faktiskt leva medan vi lever! Tack!

  2. Tina said, on april 19, 2010 at 08:34


    Jag blir så ledsen, det känns så orättvist……inte bara känns…..det ÄR orättvist.
    Snälla underbara människor som har mycket kvar att ge ska inte få behandlas på det här viset. Jag vill att gud ger mej ett svar.

  3. Nonna said, on april 19, 2010 at 15:49

    Fick en tydlig förnimmelse om det då jag ”passerade” hennes blogg nyss. Nu har de gått till Ljusfolket och de strålar själva så starkt. De var starka och goda och gamla själar och nu får de guida de sina från andra sidan!
    Kram till dig George o din Sara
    Nonna

  4. Anette said, on april 19, 2010 at 16:17

    Japp det finns mycket vackert och lärorikt på bloggarna,mycket sorg men även glädje.
    Själv tar jag fasta på glädjen tidsnog kommer sorgen som ett brev på posten.
    Bygger just nu upp mig själv med så mycket glädje det bara går inför min operation av hjärntumören och min bästa hjälp är mitt barnbarn,hon får mig att le jämt och ständigt.
    Många kramar

  5. annika said, on april 19, 2010 at 17:18

    Fantastiskt att träffa på så många kloka vackra människor här på nätet! Människor som ger så mkt av sig själva och tröstar oss andra som är drabbade och oroliga. Tack alla ni!!!!
    Känns otroligt sorgligt att Lilla H är borta.

  6. Ännelaij said, on april 19, 2010 at 18:17

    Nej!
    Nej, nej och nej.
    ..suck..

  7. Ingela said, on april 19, 2010 at 18:25

    Det är så många som lämnar stora hål efter sig. Det går liksom inte att tro annat än att dom kommer att fylla ett tomrum någon annanstans. Det bästa vi kan göra, vi som är kvar, är att följa Lilla H:s ledstjärnor; Marinera mera! och Skicka vidare! Och det gör du verkligen, George. I alla dina inlägg.
    Kram Busan

  8. Maria A said, on april 19, 2010 at 19:13

    Du skriver så fint George.
    Kram Marai

  9. Sussie said, on april 19, 2010 at 19:13

    Hej George!!
    Så ”Himlen kan vänta”, och sitter just nu och tittar på ett program om cancer, där du är med. Tycker att du är en otrolig människa, att du orkar ge så mycket av dig själv trots din sjukdom. Vi behöver sådana possitiva personer som du i vårt samhälle. Du har verkligen träffat en underbar fru, jag beundrar henne på samma sätt som jag beundrar dig. Jag önskar er all lycka & stor förhoppning om att ni ska få ett långt härligt liv tillsammans. Kommer med stort nöje att läsa din blogg.

    Kram på er båda
    //Sussie

  10. Misse said, on april 19, 2010 at 19:28

    Kanske är det det som är knepet.
    Att känna glädje även när allt är svårt,
    att våga leva med döden nafsandes i hasorna
    Att känna kärleken, att njuta av sol och ännu ett andetag, smaken av en jordgubbe.

    Vi är här för att lära, men även för att lära andra tror jag.

    Lilla H hade mycket att lära ut.
    Även här hos dig finns mycket att lära.

    Vi lever ända fram tills vi dör, och under tiden kan vi titulera oss levnadslärlingar.

    Må väl!
    /Misse

  11. Karin said, on april 19, 2010 at 22:32

    Du skriver så fint. Kram till dig och din fru.

  12. lifesdesire said, on april 20, 2010 at 00:23

    Av en ren slump hittade jag din blogg, det är jag väldigt glad för. Önskar Dig och Din Sara ett härligt och underbart liv. Tack för din styrka och förmåga att dela med dig inspiration och livsglädje.

  13. Katarina Magnusson said, on april 20, 2010 at 08:30

    Anna och Lilla H. Det är så ledsamt men du skrev så otroligt fint om de två på grenen att tårarna bara rann. Tack för allt vackert som du skriver om andra, dig och Sara och om de små glädjeämnen som ”vi andra” cancerfria inte reflekterar över förrän du påpekar det! Du är ingen kock du är en fullfjädrad skriftställare George! Samma klass som Ranelid och gänget men enklare att förstå och ger oss andra tankeställare på rad. Fortsätt för du förgyller vår annars tråkiga vardag!
    Tack för att du finns och skriver!
    Kramar!!!

  14. Rut said, on april 20, 2010 at 09:13

    Såg Kunskapskanalen igår kväll och ni är så fantastiska ni som ställer upp och bloggar och låter oss följa er med i princip allt ni går igenom.
    Den 17 april svarade både du och Susanne från Himlen kan vänta en kvinna som hade kommenterat din blogg. Jessica heter hon och hon berättade om sina svullna lymfkörtlar. Bra att ni uppmanade henne att inte nöja sig med det svar hon fått från läkare.
    Jag är själv drabbad av bröstcancer och min cancer blev fördröjd i nästan ett år p.g.a. av två läkarmissar och inte förrän jag fick en förstorad lymfkörtel då biopsi gjordes + att jag fick genomgå en magnetröntgen upptäcktes min bröstcancer. Den visade sig vare sig på mammografi eller ultraljud. Du får gärna ge henne min mailadress, jag blir så upprörd så jag känner att om jag kan så försöker jag också att övertala henne att gå vidare. Du behöver inte ta med den här kommentaren i din blogg om du inte vill, huvudsaken att Jessica blir ”påpushad” att gå vidare.
    Kramar!!

  15. milo said, on april 20, 2010 at 12:14

    så fint, så vackert…. kramar


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: