George med Liemannen bakom axeln

Vi har bra sjukvård i Sverige!

Posted in survivaL by georgeschottl on april 17, 2010

Varje dag lär man sig något nytt.
Varje dag är upplevelser, varje dags upplevelser utvecklar oss som person,varje dags utveckling leder framåt i tiden.

Min tanke med gårdagens inlägg var att beskriva och ”lära” att vi alla skall informera andra när vi gör något ovanligt.

För att vi alla skall vara trygga, exempelvis under det ingreppet som jag var med om i Torsdags så anser jag INTE att det var fel att jag hostade blod, sådant sker och får faktiskt ske…
Att läkaren inte kom förbi mina revben var INTE ett fel, för sådant sker och får ske….
Det enda felet som begicks i Torsdag var att jag inte guidades genom själva biopsin!
Hade någon endaste person pratat med mig och berättat hur om vad jag kan uppleva under biopsin så hade jag varit hundra gånger mer trygg.
Hade någon endaste person berättat för mig att jag antagligen kommer sluta blöda inom en kvart så hade jag inte behövt hantera min rädsla över blodet som kom rinnande ur  min mun, jag visste ju inte hur länge jag skulle blöda eller hur påverkad min lunga var….
At tbara höra ramsan ”att jag är duktig” hjälpte inte….
Information hjälper!

Det är ytterst sällan jag ”säljer” något.
Jag har lovat Er som läsare och mig själv att aldrig sälja något på denna blogg, men idag så bryter jag mot det löftet, och jag gör det medvetet.
Idag kommer jag att ”sälja” Sverige och Sveriges sjukvård.

Överlag har Sverige en ledande position inom många områden i sjukvården och forskningen.
Om man drabbas av cancer, vilket land i Europa skall man då leva i?
Jo just det, Sverige!
Det är 7% högre överlevnad i Sverige  än i Europas andra länder!
Vi har en sjukvård tillgänglig för alla!
Sjukvården är inte tillgänglig enbart för dem som har försäkringar!
Vi har bra rutiner, de bästa sköterskorna, bra läkare, bra sjukhus, bra ambulanspersonal och självklart förbannat bra patienter!

Kom ihåg att de personer som arbetar inom vården är människor, personalen som arbetar inom vården har rutiner för att dokumentera fel och brister i vården, just för att göra vården bättre.
Man dokumenterar fel och brister i vården för att bekämpa det största problemet, att vi bara är människor…..
Och att vi bara är människor är ett faktum jag varken vill eller kan ändra på!

Att jag ser på ingreppet i torsdags i mitt minne så kan jag bara se ett enda fel utav alla hundra moment som var en del av min hantering, att jag inte skriver om de andra 99 perfekt utförda momenten har jag inte riktigt förstått själv….
Men det där enda misstaget var att jag inte pratades igenom biopsin. Inget annat!

Så budskapet idag är:
Var stolta over Svensk vård och forskning
Var trygga om ni hamnar i vården
Var medvetna om att även ni själva måste utbilda vården genom att säga till när Ni anser att det inte fungerar.
Vi patienter utbildar vården dagligen genom att berätta hur vi känner och upplever kontakten med vården!

Var stolta!
Var informativa (är det rätt ord?)

PS (tack för Ert stöd och Era ord, de hjälpte enormt, jag är så tacksam för Er läsare som stöttar mig)

George

Annonser

16 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Tina said, on april 17, 2010 at 06:45

    Hej George!

    Det är ju just det som är problemet med den svenska vården – kommunikationen, informationen fungerar inte alltid som den borde göra mellan läkare och patient. Det är inget fel på läkarna eller sköterskorna, som gör ett enastående jobb.

    MEN hade dom haft mer resurser och tid så hade de problemen med största säkerhet inte uppstått. Och i slutändan känns det onekligen lika jobbigt för båda parter – varken läkare eller patient känner sig nöjda med ett misstag, som t.ex det du råkade ut för.

    Man ser det ju ur sin egen synvinkel – helt enkelt för att man inte har en aning om vad läkaren/sköterskan tänker eller hur dom mår efter sin arbetsdag. Man vet ju bara hur man själv tänker och mår när man kommer hem från ett sådant läkarbesök. Och tyvärr, kanske, känner man då ett behov av att få ur sig det i inte alltid så snälla ordalag.

    Har man aldrig behövt läkarvård på ”vårt” sätt så tänker man inte på samma sätt. DET är ett faktum.

    Eller vad tror du ?

    Bara min tanke, som vanligt 🙂

    Stor varm styrkekram
    Tina

  2. Christel Kjellstrand said, on april 17, 2010 at 09:17

    Jag är glad att du så bra beskriver din önskan om att få veta vad som händer. Jag anser själv som vårdgivare att en välinformerad patient som guidas genom en behandling klarar sig mycket bättre. Tyvärr har jag kollegor som inte delar min åsikt. Empati är bra, vi måste ha empati men vi måste tro på patientens förmåga att förstå vad som händer. Som vårdgivare och cancerpatient blir jag nog behandlad på ett helt annat sätt. Mig informerar man nästan ihjäl, men glömmer att jag ochså kan behöva höra att jag är DUKTIG! Tja herregud, att ha gåvan att få arbeta inom svensk sjukvård är fantstiskt. Att vara patient i densamma är än mer fantastiskt. Kram Christel

  3. Jessika said, on april 17, 2010 at 09:37

    Misstag sker, komplikatioer inträffar och det är, som du säger, okej. Brist p information inte vidare okej. Och det är vad jag skulle ha varit mest förbannad över. Att saker och ting kan gå fel, så är det bara, men att inte få veta nåt ökar bara på ångesten.

  4. Catha said, on april 17, 2010 at 10:43

    Tack för ditt stöd till oss som arbetar i sjukvården! Vi är många som kämpar för att göra det bästa för patienterna. Att läsa din blogg gör att jag blir ännu mer uppmärksam på hur patienterna upplever oss och vården vi ger, och då också kan förändra det som vi gör mindre bra.
    Tack!

  5. jessica said, on april 17, 2010 at 11:07

    Du kanske har rätt men jag har fått två knölar i armhålan. Två lymfkötlar som vuxit till två knölar. Har varit till distriktssk som hänvisade mig till läk. Var hos läk i v och han konstaterade att jag har två knölar i armhålan och jag fick ta ett crp. Crp var bra så och läk tror att det inte är något farligt för det är så ovanligt med bröstcancer i min ålder. Nu ska jag leva med dessa knölar i ovisshet för det görs inga fler undersökningar på mig. Min bästa väninna och jag är båda 34 år och i tis togs hela hennes bröst bort och ett flertal lymfkötlar togs bort för hon har en elakartad cancer i bröstet som spridit sig. Nu väntar en oviss framtid för henne.

    • georgeschottl said, on april 17, 2010 at 11:45

      Hejsan Jessica
      Det du säger är just vad jag tror är en av de farliga situationerna!
      Att läkaren inte TROR att det är något farligt räcker inte!!!
      Du måste få ett svar! Det är din kropp och ditt liv!
      Det är inte läge att chansa med en sådan sak, du måste även räkna in faktorn om oro!

      Gå till läkaren igen och be dom skicka dig på en nål-biopsi!
      Räcker det inte med att be så begär det!
      Det finns inga organ som kan ta skada, det går snabbt och det ger ett säkert svar på vad som gjort att du fått förstorade lymfkörtlar i armhålan.
      34 års ålder är ingen garanti för att man skall vara säker, så enligt min mening är detta inte ett argument som räcker!

      Detta är skitviktigt!
      Så fota läkaren i kulorna och se till att ni VET inte bara tror….

      Kram George

      • Susanne himlen kan vänta said, on april 17, 2010 at 13:07

        Hej!

        Jag håller med George, ge dig inte. Be att få det ordentligt kollat. Jag var 25 när jag fick konstaterad bröstcancer.

        Idag är inte åldern någon garanti.

        Jag håller tummarna att det inte är något.

        Håller även tummarna för din kompis, att hon får ett snabbt tillfrisknande.

        Kram Susanne från Himlen kan vänta.

    • Jenny said, on april 18, 2010 at 20:34

      Du måste stå på dig och tjata dig till en vidare utredning. Även om det visar sig att det inte är något allvarligt så måste prover tas från körtlarna som visar detta! Innan dess kommer du inte kunna vara riktgt lugn. Stå på dig, ring vårdcentralen dagligen tills dom är så trötta på dig att de remitterar dig vidare. Lycka till!

  6. margreth fransson said, on april 17, 2010 at 15:43

    Ja visst har vi bra sjukvård, o ja visst kan alla göra fel. Men man tycker att dom ä så professionella, så detta borde inte hända. Jag blir bara ledsen när jag hör vad du fick utstå, faktiskt riktigt förbannad. Detta kunde varit en annan person som legat där o inte klarat det lika bra som du george, men tyvärr så är vi inte alla lika starka. jag tycker helt enkelt att sådant här får inte hända. Men förhoppningsvis får man tro att dom lärt sig något.
    Jag håller alla tummar o tår att det inte är något. många kramar till dej o din familj

    Ha en fin helg med Sara o hundarna/maggan från götet

  7. Karin said, on april 17, 2010 at 15:51

    Visst har vi en bra sjukvård. Som stor sjukvårdskonsument så träffar jag många som är proffs i sin sjukvårdsutövning. Fast det räcker att man träffar på ”ett stolpskott” då och då. Man blir så förtvivlat ledsen. Så onödigt att man ska behöva vara rädd och undrande i onödan. Det är så jäkla jobbigt ändå.

  8. Ewa Larsson said, on april 17, 2010 at 20:46

    Hej!Välkommen hem!Nån gång måste det gå snett också men det är alltid lika jobbigt när det händer.Läkaren kanske var rädd och ovan och det är svårt att säga till patienten.Men nån gång måste också vara den första.
    Jag skulle blivit livrädd om det börja välla blod ur munnen!
    Ha en trevlig helg!
    På måndag gäller Socialstyrelsen hoppas att jag säger rätt saker?
    På tisdag begravning av MB jag ska gå på den.
    MB var känd på nätet som en duktig journalist.
    Ha det bra inga mer problem nu?!
    Kram Ewa

  9. debora said, on april 18, 2010 at 20:29

    Hej George,
    jag heter Débora, är från Brasilien, har bott i Sverige i snart 5 år. Jag tycker att vården i Sverige är superbra. jag har tur som har fått cancerbesked när jag bodde här redan. Jag brukar fråga jättemycket om allt som skall göras med mig, brist på info kanske betyder att man skall fråga mer…. innan jag blev opererat för andra gången (båda lungor) var jag jätteorolig, men frågade sjuksköterskor och kirurgen hur det skulle gå till under och efter operation och de forklarade och hjälpte mig att blir lugn igen. Sen när jag opererades för tredje gången hade jag inga frågor… 🙂
    Hoppas att du mår bra och att besked blir positivt (bra).
    kram Débora

  10. Jessika said, on april 19, 2010 at 08:43

    Förra året planerade jag och min nuvarande sambo för de praktiska bitarna av att jag skulle flytta till honom i USA. Tills vi började räkna på ev. sjukförsäkringskostnader för mig. Jag har en svår progressivt syndrom som jag äter mängder av mediciner för. Om jag inte hade medicinsubventioner så skulle det förmodligen vara en ekonomisk fråga hur länge jag skulle kunna hålla mig vid liv. Nu bor han i Sverige. Det blev billigare i längden, och med mer kunskap om sjukförsäkringsregler, de skulle inte ha omfattat den sjukdom jag har. I virrvarret av co-pays, deductibles, HMO’s, Sverige är lättare.

    Jag har fått höra att jag är för ung för en del av de sjukdomar som jag har. De drabbar faktiskt mest människor i 60-års åldern. Jo, men nu råkar jag vara lite drygt 35 och HAR faktiskt det här. Det är inte så mycket att saker kan konka rent medicinskt, särskilt inte när man redan är skör från början, men det är att bli ifrågasatt. En gång sa en läkare att du ska inte göra dig sjukare än du är så länge som du kan andas utan syrgas (!). Nähä. Psykologiskt liksom.

    Det är inte så himla enkelt att tampas med sjukdom. Det blir enklare om man åtminstone kan bli förstådd och trodd på.

    • Susanne said, on april 20, 2010 at 08:11

      Som sagt, stå på dig. Det fick jag göra.

      Jag var 25 och ammade min son. Jag fick tjata mig till att det skulle göras ett mammografi. Deras bortförklaringar, var också att bröstcancer drabbar dom som är 45 och uppåt. Men att det fanns fåtalet som var yngre. Tyvärr, var jag en av dom.

      När jag väl kom till onkologen, har jag haft 2 st kanon läkare. Båda två har varit jätte måna om mig, och jag har aldrig haft några problem, även om ingen annan har sett att jag mådde dåligt psykiskt, så har dom gjort det. Och tagit tag i det.

      Även om det inte syns utifrån att man mår dåligt, så kan man blöda rätt rejält inifrån……

      Kram
      Susanne från Himlen kan vänta

  11. Tina said, on april 19, 2010 at 16:26

    Hej till er alla och George!!

    Det är samma för mig – min cancer drabbar oftast människor i övre 50- eller i 60års åldern.

    På tal om att bli misstrodd – min läkare frågade mig om jag var säker på att det inte var en mensblödning jag hade, första gången jag sökte för blödningar ur tarmen. Jag trodde jag hörde fel.

    Jag har GIST idag som jag kämpar med, har bytt läkare och han som frågade har sjukskrivit sig p.g.a utbrändhet…

    Tveka inte – KRÄV hjälp tills du VET att det inte är något!!

    Styrkekram
    Tina

  12. Peppe said, on april 24, 2010 at 14:34

    Jag tror vården är bra inom vissa områden medan den ofta falerar inom andra. Generellt är nog diagnostiken ofta ett problem. Sannolikheten t.ex. för att vården skall fånga upp tumörsjukdomar i tid hos yngre patienter torde vara ganska låg. Men när man väl har en diagnos fungerar det oftast bra. Åtminstone om man har en högstatussjukdom som cancer och helst av en vanligare sort.

    Råkar man drabbas av en ovanligare cancer så händer det tyvärr allt för ofta att det lilla sjukhuset anser sig klara det trots att de i praktiken inte gör det. I en undersökning för några månader sedan visade det sig vara enorma skillnader i överlevnad för ovanligare cancrar mellan olika sjukhus i Skåne.

    Kommer vi in på lågstatussjukdomarna blir det värre. Har du otur att t.ex. vara barn och deprimerad ligger du risigt till. Vid ungefär hälften av klinikerna finns det stora brister i vården. År efter år, utan att något görs. Ett stort problem är att läkarbristen slår igenom värst inom barn- och ungdomspsykiatrin eftersom specialiteten har den lägsta statusen bland läkarna. Men att utbilda tillräckligt med läkare verkar stört omöjligt i detta land.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: