George med Liemannen bakom axeln

Ett klipp ur himlen kan vänta: Hur är det möjligt?

Posted in survivaL by georgeschottl on mars 8, 2010

Hur är det möjligt?
Det var min fråga när jag fick ett av mina röntgenbesked, hur är det möjligt?
Ni som sett det klippet såg hur stressen fanns där men samtidigt frågan….
Den frågan har många olika vinklar och en av dem som jag slåss med är skam.
Jag vet logiskt att jag inte skall känna skam, men varje gång en av mina mesoteliombekanta avlider kommer en våg av känslor.
Sorg för de efterlevande, sorg för att ännu ett liv har tagits av asbesten, vetskapen att kampen är över och att de anhöriga nu har rätten till lugn, rätten till att återgå till livet igen.

Varför lever jag, hur är det möjligt att jag så länge efter min diagnos fortfarande lever?
Jag som enligt läkarna hade en så stor spridning av metastaser.
Jag som var en klar defintion av TNM bedömning som Klass 4 patient.
Bilderna på min högra lunga visar tre maffiga rejäla tumörer, resten av min kropp har två dussin till av samma sort.

Känslan och sorgen blev återigen stark igår när  U avled i förrgår, bara 6 månader efter diagnosen.
Varför han?
Varför inte jag, jag borde ju vara den som försvann, inte han!

Jag är inte otacksam, jag förstår bara inte…
Min tacksamhet är enorm, något i min kropp gör att jag jag får den bästa gåvan varje dag.

Jag får den bästa dagen, jag får imorgon!

George

Annonser

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Carina said, on mars 8, 2010 at 10:58

    Hej George !
    Försök att njuta av din tid, när det är dax för andra att lämna in kan vi inte påverka på något sätt.
    Cancer är ju en lömsk, oberäknerlig, orättvis o fram för allt onödig sjukdom.
    Fortsätter hålla tummarna för dig, kände ett visst ansvar på dagvården för att du skulle må bra och det sitter i !!!
    Hur går det med reproduktionen ??? Vill ditt DNA samarbeta ?? Säkert lika envisa som du är 🙂
    Lycka till och fortsätt må bra
    Carina

  2. Petra said, on mars 8, 2010 at 11:08

    Hej George!
    Det är en fantastisk blogg du har! Den sprider så mycket livsglädje i allt det svåra och det får oss friska att vara tacksamma för det vi har och se dom små glädjeämnena i livet! Förlorade en vän i cancer för 3 veckor sedan, och med det i åtanke och genom att läsa din blogg regelbundet försöker jag ta vara på varje dag och berätta för dom som är viktiga för mig att dom är just viktiga och älskade.
    Tack för du delar med dig och fortsätt kämpa!
    Kram!
    //Petra på SEMC

    • georgeschottl said, on mars 8, 2010 at 22:33

      Hej du bstaste Petra av bstaste Petror (Bstaste r ett underbart icke-ord, men visst r det bra)

      Tack fr de orden, extra tack fr att de kommer frn dig d jag vet att du r en ” vettig” person. Det du sger r det jag vill uppn, lite eftertanke, lite bttre liv, lite mer gldje i livet. Kan jag f ngra f mnniskor att leva lyckligare eller bttre har jag ntt oerhrt lngt. Tack fr dina ord Kram George

  3. Katharina said, on mars 8, 2010 at 15:39

    Hej!
    Känner du av dina tumörer? Har själv 4 tumörer i magen och den ena kan jag känna tydligt den är jätte stor? Om du gör det, har dom ändrat form,storlek? Tänker mycket på dig.
    Kram Ina

  4. pia said, on mars 8, 2010 at 21:29

    Hej George
    Du ska absolut inte känna några skuldkänslor.Jag är så glad att jag har kunnat skriva till dig.Du gav mig svar på frågor om forskningen,jag slipper ha dåligt samvete för att jag inte tog reda på olika möjligheter för att hjälpa Uffe.Det är fruktansvärt tomt utan min älskade bror,men samtidigt är det skönt att han slipper lida mer.Du ska vet att du är till stor hjälp för många.Mina tankar går till dig o Sara.
    Kram Pia

  5. Magdalena said, on mars 8, 2010 at 23:24

    Ja, varför hon och inte jag är ju även något som vi än så länge friska får tampas med. Det föder ju någon form av skuld men även – som ju kloka vittnar om ovan – en stor tacksamhet över friskheten – över livet. Och det är väl därför som vi hänger här på cancerbloggarna – hos dig och hos andra. Vi behöver er för att värdsätta våra liv. För det är ju inte helt lätt det där – att leva och njuta av nuet. Inte minst för oss som har allt vi kan önska oss men ändå inte förmår vara nöjda. Sen börjar vi ju förstås gilla er också. Era generösa personligheter, tankar och liv. Och då går det ju inte att slita sig alls;=)

    Känn inte skuld George! Du ska BARA ha ”uppåtpuffar” (som barnen lär sig att ge varandra i småskolan) och leva och ha det bra. UPPÅTPUFF!

  6. Birgitta said, on mars 9, 2010 at 07:35

    Hej Georg.
    Varje dag som jag läser din blogg tar mitt hjärta ett litet glädjeskutt över att du orkar,kan och inte ger dig.Inte låter den lömska sjukdomen ta över ditt tänkande.
    Håll ut Georg en dag kommer vapnet som behövs för att för att mörda den här hemska sjukdomen och jag hoppas hoppas att den kommer snart.

  7. Jeanette said, on mars 9, 2010 at 15:34

    Hej George!
    Vad vackert du skriver! Min man och jag jar börjat följa din blogg sedan vi såg uppföljningen till Himlen kan Vänta på TV nyligen. Och vi blir inspirerade av din visdom och positiva livsinställning. Vi skrattade gott åt ditt inlägg om att du ska jaga Sara med vattenpistol på ålderdomshemmet. Vilken syn!

    Vi förstår att det är ett mirakel att du fortfarande lever med tanke på cancerns spridning. Är det så att just din kropp svarar extremt bra på den nya behandlingen du får i forskningsprojektet eller har det gått bra för alla som varit med i projektet? Vi hoppas ju på det sistnämnda för då finns det ju extra mycket hopp för de som eventuellt insjuknar i den här cancerformen framöver. Oavsett så är vi så glada för att du ”får i morgon” och den glädje du sprider via din blogg.

    /Jeanette


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: