George med Liemannen bakom axeln

Är fatalism åldersbetingat? Upphittad Asbest

Posted in survivaL by georgeschottl on mars 2, 2010

Idag har jag haft ett intressant samtal med Miljö & Yrkesmedicinska kliniken i Göteborg.
Det bekräftades med största sannolikhet att min asbestexponering skedde i ett maskinrum på en tufftuff båt!

Orsaken till min cancer är asbestfiber, det är nästintill odiskutabelt, men var i hela friden har jag råkat ut för asbest?

Jag har aldrig arbetat med byggen, lastbilsbromsar eller eternit, aldrig varit med om husreparationer eller arbetat på Eternitfabriken.
Jag har lagat mat och därefter drivit hotell eller restauranger….utan asbest!
Jag trodde att jag levt ett asbest-fritt liv!

För några månader sedan förra året så var jag på en rejäl födelsedagsmiddag, en kul och rolig tillställning så länge kroppen tillät mig att vara kvar.
Det som skedde under denna middag var att någon insatt person nämnde för mig att de örlogsfartyg jag var stationerad på i min militärtjänst hade vissa rör i motorn isolerade med ….just det ASBEST!
Detta stämde inte med vad jag hade hört tidigare eftersom asbest förbjöds under 70-talet och jag gjorde lumpen 1986.
Det borde inte ha varit asbest på Vedettbåtarna……

Jag kontrollerade fakta med vissa personer på Karlskronavarvet /Kockums om det kunde stämma att man använde asbest även in på -80 talet.
Det stämde alltså inte överens med mina tidigare uppgifter att asbesten var sanerad från Vedettbåtarna, jag hade ju trott att uppgifterna stämde med att dessa fartyg asbestsanerades på -70 talet.
Beskedet jag fick var att man på -80talet  injecerade en gelé på asbesten så att det inte skulle sprida några farliga fiber.
Men eftersom en båt som åker i 25 till 45 knop skakar och vibrerar så visade det sig att gelé-injektionen inte fungerade.

Min fråga till personen på Karlskronavarvet var: vad skulle ske om ni skulle få in en Vedettbåt för demontering idag?
Svaret var att enbart special-utbildat folk i skyddsutrustning skulle få arbeta med den båten, just på grund av asbestrisken!
Och jag som värnpliktig 18-åring knackade rost i maskinrummet och på däcket med en pneumatisk nålhammare så att dammet yrde på just dessa vedettbåtar.

Vedettbåtar byggdes ursprungligen som motortorpedbåtar på -50 talet och konverterades -76-77 till Vedettbåtar.
De gamla versionerna (byggdes av Kockums) som jag arbetade med låg stationerade i Falsterbokanalen, det finns en vedettbåt kvar i drift idag men den byggdes så sent som -72 i Norge.

Det verkar som om orsaken till att mitt liv har fått denna törn, orsaken till detta avsteg från min planering med livet är funnen.

Idag har jag haft celebert besök, en otroligt envis MAC-reklampelare som inte kan tänka sig att använda något annat än Apples produkter mobbade stackars mig för min PC och för min SonyEricsson-telefon.
Vad som än hände så såg jag hela tiden antingen en Iphone eller en MAC Pro ta över mitt hem internet-mässigt!
Jag pratar självklart om Hans Malmberg, min Mesotheliom-vän som tog en tur ut på landet…med sin Iphone i högsta hugg!
Hans är inte det minsta osäker på var han råkade ut för sin asbest-exponering.
Han sommar-arbetade på Eternitfabriken som 17-åring med att bära säckar från tåget som var fyllda med ….asbest!

Vi pratade om vi skilde oss i synen på vår framtid, vi har samma sjukdom, samma officiella prognos men det skiljer i ålder, Hans är ca 18 år äldre än vad jag är.
Är vi olika i vår livsglädje, är vi inte lika påverkade i våra värderingar?
Jag tror att det skiljer lite just på grund av att Hans är lite äldre än vad jag är, han har haft sina barn, han kommer väl snart att se barnbarn.
Är fatalism åldersbetingat? Jag tror inte det!
Jag tror att fatalism är upplevelsebetingat, vad man har gjort och vad man har kvar att se fram emot!
Jag tror att det handlar om vad som finns kvar att göra i livet och vad man har gjort!
Jag har personligen bara bandet till Sara och min familj, vi planerade ju att skaffa barn 2006, men cancern kom ivägen…hela livet ställdes på paus. Hur hade detta påverkat mig om jag inte redan hade varit så nyfiken på livet!
Jag tror att ju fler band man har, desto mer har man att leva för…..låter konstigt eller hur?
George

Annonser

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Mirjana said, on mars 2, 2010 at 22:19

    Hej!

    Jag pluggar bygg på KTH och hade precis läst en kurs om miljögifter, mest om asbest. Föreläsare sa att mesotheliom tar minst 30 år för att visa sig efter asbestexponeringen. Människor som har mesotheliom och är yngre än 40 år har med stor sannolikhet fått asbest på ett indirekt sätt, t ex om pappa hade asbestdamm på kläderna eftr jobbet när barnen var små. De drabbade (idag) är oftast barn till byggarbetare eller någon som hade kontakt med asbest.
    Sen är det så att asbest som är inbyggd i gamla hus är ofarlig så länge är den instängd. Det är mycket farligare att riva ner/sanera gamla byggnader än att bo i en sån (under förutsättningen att man är medveten och inte borrar bara så där…). Många husägare betalar hellre straff för att inte sanera asbest.

    En sak till, om du vet nu att du varit exponerad för asbest 1986 och har mesotheliom idag så har du rätt till stor färsäkring/skadestånd. Förlåt om jag är osmaklig, jag vet att pengar inte kan få den jävla cancern att försvinna men…..enligt lagen så har du rätt till det och lagen finns inte förgäves.

    stor kram till dig och Sara//Mirjana

    • georgeschottl said, on mars 2, 2010 at 22:49

      Hej Mirjana. Jag hade grna informerat min cancer att det har kommit frtidigt utbrott, att det borde vnta minst 10 r till. Redan nr jag fick min diagnos s pratade lkare om punktmutationer som gr exempelvis mig knsligare fr vissa cancertyper. det verkar som om min cancer inte riktigt vill flja statistiken, precis som min verlevnad……. George

  2. Jessika said, on mars 3, 2010 at 01:51

    Jag har inte cancer även om jag just har tagit bort en hudtumör till följd av en medicin som jag äter, men den sjukdom jag har debuterade tidigare än den gör (rent statistiskt). Den debuterar vanligtvis smygande i fyrtioårsåldern, min debuterade akut när jag var 26. Den var mer aggressiv än samma statistik och dessutom mer progressiv för min ålder. I mitt fall talar man också om ökade känsligheter och predispositioner som man känner till för lite om idag.

    Jag tror inte på fatalism. Saker händer utan att de har någon större mening annat än att man får leva med dem. För egen del har jag nog haft sjukdomen sedan jag var 15. Den inbegriper endokrina organ, och som kvinna har mina endokrina funktioner aldrig riktigt fungerat men hur och när lär vi aldrig riktigt få veta. Och jag behöver nog inte veta heller. Men det tog måååånga år innan jag anlände dit till att jag inte behövde ha full vetskap om alla detaljer, om hur var varför och VARFÖR jag.

  3. Elli said, on mars 3, 2010 at 09:35

    Låter inte konstigt alls enligt mig.. Men vänder man på frågan blir det otäck och märkligt.. – Ju färre band man har har man då mindre att leva för???

    Nja jag vet inte det heller. Jag har just förlorat ett viktigt band..min mor! Kanske är det ändock så att det är styrkan i banden som gör det hela värt att hålla fast vid???

    Jag har egentligen ingen aning, men sedan min mamma dog (lungcancer) så har jag börjat famla i stora livet frågor? Vad är meningen osv…

  4. Tuvan said, on mars 3, 2010 at 13:25

    Hej Store Man..

    Fördjävligt rent ut sagt… att de militära skulle ha särskilda regler för att få behålla sina ”farliga” material längre än alla andra inrättningar. Att man med ”vilja” utsätter o vet att man utsätter ungdomar för risker! Min man råkade ut för ett radioaktivt läckage i lumpen (satt som radarman), nu har det gått många år sedan dess o han är fortfarande frisk, tack o lov. Det var oxå gammalt ”mög” som fortfarande var i drift.

    Idag får jag inte riktigt kläm på dig….?
    Angående band…
    Vill jag bara säga… efter år av törner har jag sett/upptäckt att jag även har lika starka band till en del vänner som jag ej är släkt med. Banden har uppstått av olika anledningar… men visat sig starka … just i motgångar.
    Livsglädje, kärlek till sina närmaste, all kärlek o omtanke som finns från alla runt om som hamnat i ens ”pärlband” gör o åstadkommer tillsammans en kämparglöd, nyfikenhet på hur fortsättningen av livet ska te sig?

    Varma kramar till er

    PS För icke skåningar
    Mög= skräp, skit, lort osv….. DS

  5. Agneta said, on mars 3, 2010 at 15:22

    Kärleken till livet är större ju färre band man har till livet (vänner), men fortsätt i din kamp och med din oförtröttliga nyfikenhet och glädje.
    Agneta

  6. Singelmamman said, on mars 3, 2010 at 15:23

    Nej, det tror jag inte. Jag har alltid varit fatalist, och är det fortfarande trots att jag nu har två barn.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: