George med Liemannen bakom axeln

”nya bekantskaper”

Posted in survivaL by georgeschottl on februari 24, 2010

Att se signalerna, att möta omgivningen, att ”få” av omgivningen
Hur beskriver man livet med cancer?
Hur förklarar man bäst hur det är att leva med cancer?
Hur förklarar man bäst hur man skall leva med cancer?

Nästa del i min egen process är människorna runt omkring en.
Hur relationen förändras på grund av cancern.
Hur otroligt många nya människor man lär känna just på grund av cancern.
Hur man själv ändrar sitt eget beteende gentemot vänner, familj och ”nya bekantskaper”.
Nya bekantskaper är en ganska spridd grupp av människor, jag pratar om främst de personer vars händer man lägger sitt liv i.

Personalen inom Sjukvården är den största gruppen….
Utav alla inom denna grupp så har jag nog upplevt sköterskorna som mer betydelsefulla för mig än vad läkarna är. Sköterskorna har oftast mer empati än läkarna men viktigast av allt, man har en mer kontinuerlig kontakt med sköterskorna.

Det första kvartalet från min diagnos i Oktober 2006 var det ungefär 12 olika läkare om hade hand om mig.
Den som var min favoritläkare, Olle Sjöland bytte till en annan klinik efter ca 20 dagar, ingen av de andra var ”min läkare” .
Jag visste inte vem jag skulle vända mig till och beroende på vilken läkare jag pratade med så var behandling och orsaker hela tiden inte densamma.
Likaså så fungerade inte tolkningen av journalsystemet, beroende på vilken läkare som läste journalen så fanns det olika tolkningar, olika värderingar och därmed olika beslut och besked.
Men med sköterskorna finns det en stabil punkt, en kontaktyta som är mänsklig, konsekvent och uppbyggande. Viktigast av allt så håller dessa sköterskor en mer noggrann kontroll på hur vi patienter mår och hur vår sjukdom utvecklas…bättre eller åt det sämre…
Denna barriär av sköterskor är otroligt viktig, dessa människor har ditt liv i sin hand ungefär lika mycket som läkaren.

Jag pratar oftast om hur vi människor resonerar när vi skall bygga om kök eller badrum, eller kanske köpa en bil.
Man kollar självklart på olika byggfirmor eller olika bilhandlare….
Men när vi blir sjuka så lägger vi vårt liv i händerna på sjukvården och säger, rädda mig, snälla.
Utan att ifrågasätta. Utan att kontrollera eller jämföra!

Det är ju inte så att vi patienter tappar 50 % av vår intelligens när vi blir sjuka, varför litar vi så blint på sjukvården? Varför undrar vi så lite?
Varför frågar vi så lite?

Jag har en otrolig tur, jag har fått fantastiska läkare under min resa med cancern, sedan jag kom förbi primärvårdens fatala läkare och när jag väl kom under bra och effektiv behandling på onkologen i Malmö och sedan när jag kom till de fantastiska ”visa männen” i Lund.

Men det finns patienter som inte har lika stor tur som mig och som får läkare som är precis likadana som den där bilhandlaren som sålde den dåliga bilen till dig.
Eller så råkar du ut för en läkare som är precis som den där rörmokaren som bytte ut vasken hos dig, den som läcker hela tiden.
De dåliga läkarna är som tur är vääääldigt få, otroligt få!
Men då skall du veta att det finns massor med bra sköterskor som räddar situationen!
Var noga att tacka din sköterska, var noga med att vara vänlig mot Henne/Honom!
Och kom ihåg att fråga och att ifrågasätta, det är ju ditt liv det handlar om!

George

Annonser

14 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Marika said, on februari 24, 2010 at 21:49

    George!

    Tack så mycket för att du uppskattar vårat arbete, engagemang…att vara sköterska är en ära, ära att få dela patentens glädje eller sorg. På ett annat sätt är det ett arbete, men ingen vanlig som helst en. Man är där för människor, för att hjälpa och stötta dem, behandla och förebygga, trösta och mycket mer annat. Ett arbete som kräver mycket kunskap och kompetenser samt de karaktäristiska drag som kännetecknas med yrke som empati, sympati, hjälpsamhet, omtanke, tålamod osv för att kunna utöva den. Man skall ha en sorts kallelse för att få vara just sjuksköterska. Man säger inte utan anledning att sköterska är patientens advokat. Det vill säga att det är vi sköterskor som bryr oss mest om patienterna. Det är vi som etablerar den mellan mänskliga förhållandet och kontinuerar den med patienten.

    Det är ett fantastiskt yrke. Man möter många fantastisk amänniskor på sin väg och lär sig mycket av dem.

    Tack en gång till George! Tack för att du ser oss!

    Många kramar

    från snart färdigtutbildat sköterska:-)

  2. Marianne Ljungberg said, on februari 24, 2010 at 21:54

    Hej George!Tack

  3. Marianne Ljungberg said, on februari 24, 2010 at 21:59

    Hej George!Tack för ännu ett bra inlägg!Undrar om du har något bra tips om vart man kan vända sig om olika studier inom cancerforskningen??Jag är verkligen jätte tacksam för svar.mvhMarianne

    • Marianne Ljungberg said, on februari 24, 2010 at 22:17

      Hej George!Tack för ännu ett bra inlägg!!Undrar om du har något bra tips om vart man kan vända sig om olika studier inom cancerforskningen?Jag är verkligen jätte tacksam försvar.mvh marianne

      • georgeschottl said, on februari 24, 2010 at 22:21

        Ojdå, svår fråga, det beror på om du är Patient eller om du är Anhörig….
        Det finns på varje läkemedelsbolag info om studier, vilka som är aktiva och mot vilken typ av cancer den riktar sig.
        Börja med att ”öva” dig på exempelvis AstraZenecka eller Merck, gå in på deras hemsidor som är riktigt bra, kolla upp vilka aktiva studier de har just nu, därefter kan du kontrollera deras substanser i studierna på internet för att fördjupa dig i vilka fler studier andra företag har..lite jobb men det ger en himla massa information.

        Lycka till Sherlock ”Marianne” Holmes

        MVH
        George

  4. Marianne Ljungberg said, on februari 24, 2010 at 22:20

    ursäkta datorstrul lite för många kommentarer!!!

  5. JessicaN said, on februari 24, 2010 at 22:32

    Tack George!
    Skönt att höra att du upplevt Lund som bra, tyvärr så har jag inte varit där, min mamma flyttade till Helsingborg några år innan hon vart sjuk och hon vårdades på Lund, men sista dagarna i livet så befann hon sig på Helsingborgs lasarett, då hennes flytt gjorde att vi hade 60 mil mellan oss så var jag aldrig med henne på Lund och jag har många gånger undrat att om jag tagit hem henne så hon fått vården i uppsala, så kanske hon levt idag men med dina ord om Lund så kan jag släppa dom tankarna.
    Tack en en gång för att du tar dig tid att skriva i bloggen.
    Kram

  6. Marianne Ljungberg said, on februari 24, 2010 at 22:41

    Tack för hjälpen!Jag är syster med sp som du skrivit till,alltså anhörig.Nu vet jag i varje fall vart jag ska börja!

  7. Catharina said, on februari 24, 2010 at 22:45

    Så sant! ”Fotfolket” är viktigt! Men alla behövs för att kunna ge den optimala vården! Från städerska till överläkare, undersköterska, sjuksköterska, avdelningschef och vaktmästare.. alla kuggar som får hjulet att snurra..

  8. Margareta Lindvall said, on februari 25, 2010 at 10:27

    Hej George!
    Ja, de frågor du ställer är svåra men viktiga. Du är så modig och stark som lägger din energi på detta. Min dotter har skrivit en bok ”Cancerkarusellen” som på ett oförskönat sätt beskriver det året med dödlig cancerdiagnos, som hon och hennes familj tvingades genomlida när hennes man fick cancer. Läs gärna mer på http://www.123minsida.se/annalindvallolsson
    Vänliga hälsningar
    Margareta Lindvall

  9. Thereze said, on februari 25, 2010 at 14:20

    Hej George!
    Vill tacka för att du bloggar om dina funderingar, åsikter och tankar om skitsjukdomen. Men främst för att du inger drabbade (patienter och anhöriga) hopp. Jag har själv en mamma som kämpar mot spridd bukhinnecancer. Hon har i dagsläget en bra läkare på Karolinska Solna och är omgiven av underbara och empatiska sköterskor då hon får sina cellgifter, tar prover, röntgas mm. Men vägen dit har varit allt annat än probemfri…
    När hon först kände av symptomen i Septemper 2008 i form av ”gungningar” / ”Tyngdkänsla” i magen fick hon svaret att det kunde bero på en urinvägsinfektion, behandling sattes in men känslan fanns kvar. Hon sökte sedan ytterligare två gånger, skickades på röntgen och ultraljud utan att man fann något fel. När hon i April 2009 började svälla upp över magen sökte hon akut, men blev hemskickad med diagnosen ”stressmage”!!! När mamma inte kunde sitta/ligga pga av smärtan sökte hon återigen akut. Då upptäcktes cancern och 7,8 liter vätska i buken. Det är ju inte en dag som passerar utan att man tänker på om läget hade varit annorlunda om cancern hade upptäckts då hon sökte första gången….
    Men det är ingen ide att ödsla energi på att grubbla på det. Man får blicka framåt och njuta av varje sekund tillsammans. Återigen tusen tack för att du delar med dig av dina visa ord och innersta funderingar, de stärker….
    Med vänliga hälsningar
    Thereze Hammar

  10. Fredrika said, on februari 25, 2010 at 15:56

    Hej George
    Läser dagligen din blogg, du skriver så fint och bra. Idag var jag bara tvungen att skriva till dig, ditt inlägg berörde mig så, jobbar ju som sjuksköterksa!

    Ett väldigt fint inlägg och jag kan bara tacka. Blev så glad att läsa att du uppskattar oss ssk och jag kan bara hålla med om att vi ser väldigt mkt mer än läkarna. Jag själv jobbar på en medicinavdelning med många gamla människor, där får jag ofta många frågor av patientenra efter ronden. Dels är det många läkare som bryter på andra språk och då har ofta gamla människor svårt att förstå, då får man översätta och svara på frågor. Dels har gamla människor stor respekt för läkare och det är till mig de kommer med tankar och känslor. Jag älskar verkligen mitt jobb, det är så roligt och ger mig så mkt.

    Tack för ditt fina inllägg!!
    Kram Fredrika

  11. Jenny Viklund said, on februari 25, 2010 at 18:34

    Hej George!
    Jag måste börja med att säga att beundrar dig på alla sätt och vis. Du verkar ha energi och livsglädje som inte är utav denna värld. Jag hoppas att allt blir till det bästa för dig och din familj och att du för det mesta orkar hålla upp ditt humör så som du gör. Det du gör, gör du oerhört. Du skänker lite värme i dessa kalla tider även här uppe i Jämtland genom att skriva som du gör. Följer din blogg varje dag. Den ger mig inspiration och till en viss del får den mig att må lite bättre. Det låter kanske lite konstigt men så är det iallafall. Jag lider själv av deprission som jag tack och lov börjar att ta mig ur. Jag har oxå viljan att leva bara det att det var svårt att se där ett tag varför jag skulle leva. Jag har haft världens bästa läkare som har hjälpt mig och världens underbaraste familj och vänner. Jag är oerhört tacksam för all hjälp jag har fått. Jag vill oxå leva för jag har mycket att leva för.
    Önskar dig och din fru allt gott i framtiden.

    Kram från Jenny i lilla Strömsund

  12. Måns said, on februari 25, 2010 at 20:29

    Hej

    Vill också ge min cred till alla syrror som står för hands-on vården 🙂
    Mina erfarenheter från cancer vården är det även finns syrror som kanske inte funkar i rollen att möta svårt sjuka och vet inte hur man skall hantera det ? Jag menar en bilhandare kan man ju be att ”dra åt helvete” men inte gör man det åt en syrra som gör så gott hon kan men ändå blir det fel ?

    Tack för bloggen !

    /Måns


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: