George med Liemannen bakom axeln

Lite avis (men egentligen stolt och glad)

Posted in survivaL by georgeschottl on februari 16, 2010

Kollat lite på mina kolleger i ”sjuk-svängen”
Ratty, han kravlar sig envist tillbaka till jobbet och blir återigen en försörjare och en person som bidrar till samhället!
Lotta, henne är jag bara avis på! Men hon har förtjänat det, att få vara i paradiset, att få njuta av Värmen och det normala livet! Hon har hjälpt så många genom att visa att man KAN leva med cancer, att man KAN vara något så när normal trots hotet som ligger som en dimma över tankarna hos sig själv och resten av familjen!
Annette Axmacher som jag beundrar intensivt har slitit sig från cellgifternas törnosa-liknande makt och kommit tillbaka till ”södern” . Jag förstår hennes problem med den så otroligt omfattande tröttheten som verkar svepa in hela tillvaron i en sorts segare luft än vanligt, alla tankar till och med är svåra att tänka, cellgifterna ger en sorts dopplereffekt, det är inte samma fart på tankarna ut som upplevelserna kommer in…..Annette och Dragan är för mig årets par, Dragan rider på sin vita häst och Annette ger det bländvita leendet…

Jag har idag besökt mitt arbete för första gången på 2 månader och grattade Lena Nilsson som fyllde 24,25 eller 35…beskeden på hur gammal Lena är ligger nog i ett snitt på de tre siffrorna. (visst ljuger jag bra, Lena?)
Lena är en oerhört kompetent, kunnig, serviceminded, vänlig, hjälpsam och driftig person som jag är stolt över att få kalla kollega, jag är ännu stoltare över att få kalla henne…vän!
Hon och hennes älskade Magnus kan nog slå alla företagsdoktorer på fingrarna i Sverige idag!
De båda är så förbannat duktiga!

En av de svårare sakerna jag hanterar just nu är inte bara cancern, det är mitt värde, mitt stöd till samhället, det jag ger tillbaka!
Att vara så sjuk som jag är skapar lite problem med självförtroendet, att inte vara en belastning, att vara den tuffe försörjaren och fixaren som jag var innan jag blev sjuk.

Nu är jag bara….sjuk….och det suger!!!

Anne Lundberg tycker att jag skall ta kontakt med förmedlare av talar-uppdrag, att föreläsa för olika grupper om kamp, om cancer i sverige idag, om att överkomma omöjliga odds.!
Jag tror att hon är inne på en bra idé, Jag och Frida ihop som föreläsare….kan vara vettigt!

Ni och Er respons på det jag skriver, hur översvallande ni tycker att jag berättar eller tycker och tänker ger mig kraft och självförtroende, jag är återigen skyldig Er alla ett stort tack!
Men jag har lovat mig själv att bloggen är rent ideell, krönikearbetet på Cancerfonden är rent ideellt, uppgifterna jag utför åt Lungcancerförbundet Stödet är rent ideellt! Pengar får ALDRIG komma in som en faktor i det som är MINA tankar och åsikter!

Men jag kanske kan vara föreläsare och där välja själv om arvodet skall skänkas till välgörande ändamål eller om jag själv skall ta betalt….någonstans vill jag ju ha råda att ge Sara en resa, en hotellnatt, bara blommor….

Hur kan en så pass fysiskt skadad individ som jag själv återigen kunna försörja en familj, hur????

George

Advertisements

21 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Susanne Landqvist said, on februari 16, 2010 at 20:30

    Hej,
    Idag när jag läser din blogg, så slog det mig att du utstrålar sådan styrka att man lätt glömmer att du är sjuk. Som föreläsare kan du ge mycket av dina upplevelser och när man såg och hörde dig på TV, så framstår du som lugn och säker. Och detta är ju bra egenskaper hos en föreläsare. Lycka till med det.
    Susanneplus

  2. Okki said, on februari 16, 2010 at 20:33

    Tror att det räcker med att du bara finns där för Sara.
    Tror du inte det?
    Vad är väl en hotell natt om man inte får ha sin käraste
    bredvid sig… eller hur?

    Många kramar till dig, Sara och hundarna
    Okki

  3. Eva Berglund said, on februari 16, 2010 at 20:50

    Jag är övertygad om, att du kommer att bli både en utmärkt föreläsare och en efterfrågad sådan.

    Frågan är, ORKAR DU?

    Kan du säga NEJ, om du får en förfrågan, eller ”var du bortrest den dagen, när vår herre delade ut förmågan att säga nej”?

    Så orkar du, så go fore it.

    Arvodet ja.
    Varför skulle du, som alla andra inte kunna ta betalt för en föreläsning?
    Det är ju ett arbete och för arbete får man LÖN.
    Eller?
    Jag förstår din tankegång, om att skänka till välgörenhet, då du tycker att det du gör är behjärtansvärd upplysning, men det är fortfarande ett arbete du utför.

    Du/Ni ska naturligtvis ha betalt, då det blir utgifter att föreläsa också.

    Ni har båda något att delge oss och förmedla ett budskap, hur man t.ex. bemöter mäniskor med svåra/dödliga sjukdomar.
    Det är en ovärdelig information till bl. annat personal inom vård, omsorg och social service.
    Hur vi bemöter våra klienter/vårdtagare när dom är mitt i sjukdom.
    Kramar
    Eva B

  4. Ingela said, on februari 16, 2010 at 20:50

    George,

    Först och främst behöver du frigöra dig från tanken att det enda sättet att ”ge tillbaka” skulle handla om pengar. Det du har gett i tv-serien, i din blogg och i patientföreningarna kan aldrig värderas i pengar. Det är värt så oändligt mycket mer! Fast jag förstår hur du tänker.

    Och precis därför håller jag med Anne. Klart du ska föreläsa. Och ta betalt. Utan att skämmas en sekund! Eller föreläsa utan att ta betalt, i lägen där det känns som det rätta. Eller för att du är just du, varför inte göra en fördelning? För varje föreläsning går x % till dig och y % till lämplig fond?

    Kram Busan

  5. Linda said, on februari 16, 2010 at 21:06

    Det är ju svårt att värdera vad en människa ger till andra människor och till samhället. Hur man lyckas med sitt sociala umgänge och hur framgångsrik man är på jobbet är ju en vanlig måttstock. Allt detta förstår man ju att du varit proffs på :-). Men tänk att beröra så många människor på djupet, på riktigt. Det kan de flesta aldrig ens drömma om. Du får människor att titta noga på sina liv och sina prioriteringar. Du ger nytt värde till andra kanske på grund av det du riskerat att mista själv- livet. Det är värt så mycket att det är svårt att beskriva i ord. Glöm aldrig bort det!!! / Linda

  6. Marianne Ljungberg said, on februari 16, 2010 at 21:28

    Kan inte tänka mig en bättre föreläsare än du!Och varför skulle inte du som andra föreläsare ta betalt?!Har jag möjlighet sitter jag på första bänk!Gör det som känns bäst för dig!

  7. Sara said, on februari 16, 2010 at 21:44

    Skulle boka dig direkt!!!!

  8. Jessika said, on februari 16, 2010 at 22:08

    Kostnaden för att se ”för” frisk ut för ytan och samtidigt vara så sjuk att man blir liggande i sängen i kanske tre dagar i sträck, kan bli hög. Särskilt om man börjar känna alltfler krav. Prova dig fram.
    Jag skulle inte kunna föreläsa, jag mår så ojämnt bra/dåligt, förra tisdagen mådde jag helt okej, idag har jag legat i sängen. Däremot är jag oerhört kreativ, jag säljer en del egentillverkade prylar på olika försäljningsställen som etsy.

  9. Magda said, on februari 16, 2010 at 23:18

    Men hallå nu där! Sara verkar vara kvinnan som klarar att försöja sig själv – eller hur!
    Men visst – jag förstår hur du känner angående att dra in pengar – om inte för att klara hyran men för att åtminstone för lite guldkant på tillvaron.

    Och du ska såklart inte skämmas för att ta betalt om så möjligheterna gives. Du har ju uppenbarligen varit en framgångsrik yrkesperson tidigare och då är det klart att det är svårt att gå ner i ambitionsnivå. Du känner nog själv när det är befogat att ta betalt. Tror jag. Kampen mot cancern behöver nog en hel del ideellt arbete men för den sakens skull är det inte ditt ansvar att ta hand om allt! JU!

    Gör allt som får dig att må bra George men ta för faan inte ut dig! Du vet allt själv. Det är jag säker på. Först och främst ska du bli frisk! /vill M

  10. Mirjana said, on februari 16, 2010 at 23:58

    Hej George!

    Tusen tack för ditt e-mail! Har aldrig fått ngt svar från någon blogg så jag blev totalt happy.

    Jag förstår dina funderingar…..

    Jag kände likadant när jag kom till Sverige för ngt år sedan. Jag brukade få varje dag en hög posten där jag erbjöds bröstundersökning, tandläkare, gynekologiska prov osv. Jag tänkte: jag kan inte ett ord på svenska och bidrar inte med någonting men ändå är jag viktig för staten och samhället verkar ändå räkna med mig.

    Dessa skuldkänslor kan vara stor drivkraft. Jag lärde mig svenska rekordsnabbt och jobbade häcken av mig för att bli av med dem….

    Jag tror att ett arbete som föreläsare skulle passa dig perfekt, (men i din egen takt, inga påfrestningar), inte bara när det gäller din personlighet utan också din livssituation. Du kommer att ha någonting som engagerar dig, som du kanske brinner för, som är meningsfullt OCH som du får betalt för.

    Jag håller med alla tidigare kommentarer när det gäller dina färdigheter som du kan utnyttja som föreläsare men måste tillägga två viktiga som fattas:

    *Du har förmåga att få människor att skratta. Och det är väldigt sällsynt egenskap. Du har förmåga att beskriva smärtsamma och alvarliga situationer på ett roligt sätt och bara det är guld värt.

    *Och det andra är din kärlek mot Sara. Det ger en extra trovärdighet till allt du säger. Jag vet att dina val är genomtänkta för du älskar Sara och ert liv så mycket att du aldrig skulle utsätta er lycka för någon risk.

    Du har så mycket att förmedla och det skulle vara synd om du inte gör det. På ett eller annat sätt. Du kan föreläsa, skriva bok, skriva för nån tidning, tv, radio…..

    Undrar bara….när du ska föreläsa i Stockholm…blir det nån studentrabatt? 🙂

    kram//Mirjana

  11. Karin said, on februari 17, 2010 at 07:49

    Det är nog många som gärna skulle lyssna på dina föreläsningar med stort intresse. Det viktigaste är dock att du orkar och inte tar på dig för mycket. Att ta betalt för ett jobb är ok, det är nog ingen som tror att man kan boka gratis föreläsare.

    Att vara sjuk för ju med sig en massa annat som man som friska inte tänker på. Ekonomin förändras, räkningar ska forfarande betalas.
    Din fru hon har dig i sin vardagen det är nog det bästa av allt.
    Du ger oss många bloggläsare så mycket . Dina kloka ord som vi kan bära med oss. Delar din resa i livet med oss som du inte känner.
    Tack för det.
    Kram till dig och din fru.

  12. Ulrica said, on februari 17, 2010 at 09:09

    Jag förstår dig precis när det gäller känslan att man inte vill vara till last. Känslan att klara sig själv. Nu har jag precis blivit sambo och det är såklart underbart eftersom jag får leva varje dag med den personen jag älskar så otroligt mycket, men även ekonomiskt. Sedan jag blev sjuk så har jag gått minus varje månad.. ensam med två barn och endast sjukpeng är inte något jag fick att gå runt. Min sjukpeng räckte inte ens till hyra+värme+vatten+hushållsel. Att ha en snäll mamma som hjälpte till varje månad är ju guld värt, men det tar ändå på ens självkänsla.. när man är van att jobba och slita och klara sig själv sedan man blev myndig.
    Nu kommer vi gå runt varje månad istället även om vi inte blir rika på pengar.. men det är inte det viktigaste.. bara man klarar sig och känner att man kan unna sig något ibland.

    Jag håller med tidigare kommentarer. Du har redan gett så mycket till andra fast jag inte tror att du förstår vidden av det. Jag har tittat på Himlen kan vänta och känner en sån värme från er allihop. Jag vet att du skulle vara en otrolig talare och jag hade mer än gärna lyssnat på både dig och Frida. 🙂 Du måste bara känna att du orkar. För det skall även vara för din skull.

    En stor kram till både dig och Sara.. och vovvarna såklart. 😉

  13. Christel said, on februari 17, 2010 at 09:33

    Du tänker fel! Jag förstår känslan av att inte bidra, framför allt till familjen, när man inte tjänar pengar. Men det får aldrig gå ut över din hälsa och din förmåga att vara den make du är för Sara. Tycker Sara det är ett problem att hon inte får den där hotellnatten? Visst är det jättemysigt att åka iväg en natt, att få blommor, få en liten present – jag tycker det är jättehärligt – men inte på beskostnad av någons hälsa.

    Du ger redan tillbaka så otroligt mycket. Få människor har förmågan att ge så mycket som du gör. Med din personlighet, din blogg, ditt engagemang i Cancerfonden, Stödet och vid de tillfällen du faktiskt ställer upp som talare. Tusentals människor läser din blogg, och det är för att du ger dem styrka, roligheter, och insikter. Inte bara för att de är nyfikna. Första gången man går in på bloggen, gör man det av nyfikenhet. Men att fortsätta besöka bloggen gör man för att man får någonting tillbaka varje gång man läser ett inlägg från dig.

    Jag vet hur det är att värdera sig själv efter vad man gör på jobbet, hur mycket pengar man tjänar, vilka semestrar man har. Efter att ha vandrat på cancerstigen, har jag kommit att omvärdera. Eller kanske inte helt sant – men jag försöker att komma till insikt – precis som du gör. Men mitt engagemang i ”min” förening, att ge stöd och hopp till de som just då mår lite sämre, som är nya vandrare, är bättre än mycket annat jag gjort i mitt liv. Jag jobbar hårt på att ge tillbaka, och vill inte behöva känna att jag inte bidrar ekonomiskt till familjens liv. (Även om känner så rätt ofta…)

    Orkar du, och har du lust, tycker jag absolut att du ska föreläsa – och ta betalt!!! Men lova att säga nej de dagar du inte mår bra, även om det är samma dag. I vår bransch vet alla att dagsformen varierar, och det är ingenting man kan göra något åt. Du kan alltid välja vilka uppdrag du tar betalt för och vilka du gör idéellt.

    Du representerar hoppet, liksom många andra av våra ”kollegor”. Men du har förmågan att uttrycka detta och du ger så otroligt mycket av dig själv till alla oss andra. Gläds åt det, njut av det och ge Sara en extra stor kram för att hon är den fantastiskt kvinna som finns vid din sida.

  14. Ann-Sofie said, on februari 17, 2010 at 10:50

    NEJ George! Du är inte bara sjuk! Du är en fantastisk människa som ger så många andra ork, ”jävlar anamma”, possitivt tänkande, hopp, stöd mm mm. Du ger så mycket som aldrig kan mätas ekonomiskt. Och självklart ska du ta betalt som föreläsare om du känner att du orkar och vill. Önskar er all gott! Kramar till er båda!

  15. Laila Falk said, on februari 17, 2010 at 10:57

    Dui klarar detta! Du verkar så stark och dina tvive,l till viss de,l kanske beror på att du inte mår så bra rent psykiskt.

    Jag fick inte den datortomografi jag har väntat på och nu mår jag inte så bra. Läkaren sa visserligen att det inte gjorde något om jag väntar en månad till men för mej behövs en bekräftelse på att inte lungcancern har vuxit till sig. Har alla verklliga och inbillade symptom. Vintern har varit svår särskilt som jag älskar sol och värme.

  16. Maria said, on februari 17, 2010 at 13:01

    Jag skulle direkt komma och lyssna på dej! Självklart ska du föreläsa!

  17. Tuvan said, on februari 17, 2010 at 15:04

    Kan bara hålla med alla dina svar ovan.
    Se o sug åt dig, vilken positiv reaktion du fick på dina funderingar….. alla blir ju eld o lågor.
    Du tillsammans med Frida skulle bli ett fantastiskt kombination…

    Dessutom skulle det säkert kännas skönt, att få lite betalt för detta stora ni skulle tillföra alla besökare.

    Go for it Store Man…. i din egen takt… kommer sitta på första parkett o ivrigt lyssna på er…

    Stora uppmuntrande kramar till dig o Frida för denna fundering blir verklighet.
    Stor kram till fina Sara o vovvarna

  18. Anna said, on februari 17, 2010 at 17:03

    Vilken god idé, att du och Frida skulle föreläsa tillsammans!
    Ni två utstrålar sån positivism och har sån glädje till livet!
    Det är vi många som skulle behöva ha en nypa av, tro mej!
    Det ni gått och går igenom ger andra människor perspektiv på vad som är viktigt i livet.
    Orkar ni så har ni många som vill lyssna till er.Lovar!!
    Jag skulle gärna vilja höra er syn på hur jag som nära vän till en drabbad ska/bör/kan göra för att vara bästa stödet.
    Något som ni uppskattar/uppskattat från era vänner.

    varm kram

  19. Jessica said, on februari 17, 2010 at 19:01

    Vi är inte våra prestationer men det är en utmaning att känna oss värdefulla och trygga utan att leverera. Du är inte en belastning, du är en tillgång och du är fantastisk som delar med dig av ditt liv.

    Det kanske inte är rätt devis för en cancersjuk men några ord (minns inte från vem) som jag alltid återkommer till: En del har tusen skäl till varför de inte kan göra vad de vill göra, när allt de behöver är ett enda skäl till varför de kan”

    Kanske kan dom ändå pusha dig att våga!?
    Tagga!

    /Jessica

  20. Lotta said, on februari 17, 2010 at 21:11

    Klart du ska ut och föreläsa !
    Gör oss andra medvetna om att värdesätta livet . Berätta för sjukhuspersonalen
    hur bra vi är på att bemöta /ta hand om er .
    Vi är ju varandras medmänniskor men på olika sätt , en hel del behöver ett uppvaknande .
    Tror att du är jättebra som ”uppväckare ” .
    Jag kommer och lyssnar …..

    men har också tagit del om Gustavs öde , berör med stor smärta .
    Fantastisk familj som absolut ska hämta andan någonstans , kanske i Andrarum …där får man äta hur många kakor man vill . Ska vi inte välkomna dem hit ?
    Varma , varma kramar …..

  21. Marie said, on februari 19, 2010 at 16:06

    Kan känna igen din känsla av att vilja bli sedd för att man uträttat ngt. När du kan och vill ska du köra din linje m föreläsningar m Frida eller själv. försök bara att själv kunna styra när o hur. Den energin som det ger dig att vara ngt annat än sjuk kommer er tillgodo mångfalt.

    Du kan väl annars köra lite standup, det skulle passa dig utmärkt, kan vara lättare att styra och tar inte så lång tid om du är nybörjare.

    Kom ihåg att du är värdefull!! oavsett om du tjänar pengar eller ej.

    Du ger oss andra massor av energi bara genom att finnas till på bloggen.

    Ha det bra

    Marie


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: